Kakelugnsmakare i arbetskläder framför kakelugn i Tornareds gård, Gällared. I nischen sitter en bebis. Notera kakelugnens fotställning - sådana förbjöds i början av 1800-talet då de ansågs brandfarliga. Kaklet har en snäckrelief, krönet pryds av akantusdekorer och ett manshuvud i centrum medan spiralstavar sitter längs sidorna
Från 299 kr
En enkelstuga från Gårdveda i två våningar i Målilla hembygdsgård. Från mitten av 1700-talet blev enkelstugan en vanlig hustyp för framför allt de mindre bondgårdarna och torpen. Hustypen byggdes som envåningshus men ibland förekom även en inredd vindskammare. Från 1800-talet byggdes enkelstugan ibland i två våningar ofta tillbyggd med en förstukvist eller veranda.
Tomten Tinnerbäckslyckan 9a i Linköping delades tidigt i en västra respektive östra del. Bildens fastigheten på östra delen uppfördes i slutet av 1800-talet, sannolikt på initiativ av ladugårdsföreståndaren Karl Johan Sköld. När området gatureglerades erhöll fastigheten adressen Tinnerbäcksgatan 3. Foto 1965.
Gården vid Styrmansgatan 7 i Linköping. Det präktiga bostadshuset uppfördes i slutet av 1800-talet på initiativ av ångbåtsbefälhavaren, sedermera vedhandlare, Wilhelm Robert Scherling. Tomten till höger i bilden inköpte Scherling i kompanjonskap med handlaren Anders Edvard Andersson för att låta utvidga huslängan med Styrmansgatan 5. Foto 1965 kort före rivning.
Efter att den gamla kyrkan i Åtvid dömts ut och den nya uppförts, tilltog förfallet av den äldre. Vid slutet av 1800-talet togs rent av beslut om att riva kyrkan men tiden gick utan åtgärd. Med det nya seklet kom andra tankar och istället kom kyrkoruinen att restaureras och återinvigdes som kyrkorum 1957. Här en dokumentation daterad 1947.
I hörnet av Kungsgatan-S:t Larsgatan i Linköping låg fram till tiden för fotografiet bildens fastighet, Kungsgatan 31. Huset hade uppförts i ett tidigt skede efter att gatan lagts ut vid mitten av 1800-talet. Vid Skinn-Metro och hos frisör Bengt Andersson beredde man sig på att flytta ur lokalerna.
Stadsdelen Hejdegårdens norra område började bebyggas vid det sena 1800-talet. Linköpings stad hade tills då bebyggelsemässigt gjort halt mot Tinnebäckens flöde men det ökade befolkningstrycket gjorde en expansion söderut nödvändig. Bildens husrader utmed Gripgatan uppfördes på det gamla jordbruksområdet Tinnerbäckslyckorna. I stadens randområden var bostadsstandarden generellt enkel men gav husrum och då främst för den egendomslösa samhällsklassen.
Huset är ett av stadens äldsta trähus, troligen byggt i slutet av 1600-talet och samtida med stadsporten Kavaljeren. Högt valmtak, omändrat till nuvarande form cirka 1860-70. Huset har ändrats under 1800-talet. Enligt stadsfullmäktigebeslut i Kalmar skall byggnaden flyttas bort från sin hittillsvarande plats. Foto: Lagergren ATA.
På tomten till dagens Teatergatan 3 (även Kapellgatan 4) i Linköping stod tidigare bildens trähus. Uppförd i slutet av 1800-talet som tjänstebostad för kyrkans personal. Bland dessa kan nämnas likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson. Hösten 1946 köptes fastigheten av industrimannen Malte Månson för sin personal och efter påföljande ägarbyten revs huset för att bereda plats för nuvarande huskomplex. Foto 1946.
Här har olyckan varit framme och för ett glasnegativ blir skadan fatal. Icke förty framgår motivet väl och visar en av flera byggnader som ingick i Linköpings gasverk efter att anläggningen flyttats till Tornby från slutet av 1800-talet. Odaterad bild vi placerar i 1910-talet.
Ett stycke söder om Haraldsbo på vägen mot Drögshult öppnar sig en glänta där byn Fågelkulla grupperar sina hus. Mellangårdens huvudbyggnad uppfördes i början av 1800-talet och visar på ett relativt välstånd trots en ganska ringa brukningsareal. En lustig detalj är lösningen kring köksingången som tillkommit i senare tid, liksom den snickarglada verandan. Foto sommaren 1952.
Antagligen tjänstemän på banken Södra Sverige, före detta Kalmar Enskilda Bank. Under andra halvan av 1800-talet kunde kvinnor ta plats i affärer och på kontor. Detta var inte okontroversiellt då de oftast arbetade för betydligt lägre lön än män. se t ex Ulla Wikanders text http://www2.ub.gu.se/kvinn/portaler/arbete/historik/
Sommarens lövverk döljer Petter Ahlbergs manbyggnad, en 1700-tals parstuga som fått fönstren moderniserade på 1800-talet och spåntaket pålagt vid sekelskiftet. Parten revs omkring 1930, den låg mellan Lars Johanssons part som revs 1904 och den östra parten som är kvar än idag.
Denna bulladugård är troligen byggd i slutet av 1800-talet. Den innehöll förmodligen två fähus längst bort, hoimd i mitten och lada hiterst. Den tillbyggda boden var sannolikt vagnbod och förråd. Ladugården finns kvar än idag, men boden är borta. Grindarna är säkert gjorda av grannen Lars Pettersson på Hemmor, se Bild 907!
Säden tröskades fram till 1800-talet med slaga, val eller tråskval på gotländska. Skupan sprättades upp och breddes ut på det släta ladgolvet och man slog med valen på axen så att sädeskornen trillade ur. Sedan räfsade man undan halmen och sopade upp säden, skal, boss och småstrån följde med. Valen bestod av två käppar sammanbundna med två korta läderremmar.
Drottninggatan 21 är ett representativt exempel på de putsade hus i nystilar som uppfördes längs gatan när den anlades under det sena 1800-talet. Som nyanlagd bildade gatan i stort sett sydgräns för Linköpings bebyggelsemässiga utbredning. Nu är året 1965 och huset anses förbrukat och kommer inom kort att rivas. Vy från sydväst.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.