Bockerud. Ägare när Älgarås husförhörslängd börjar 1793: Kapten Ulric Hulting, född i Närke 8/3 1750, död i Bockerud 2/2 1830, ogift. Innehade Mellomgården 1775-87, blev kapten och chef för Skånings kompani 1785. Avsked 1792 och sedan bosatt på Bockerud. Bosatta på Bockerud: Lantjägmästare Georg L. Hulting, född i Närke 1751, död i Bockerud 28/7 1816. Hans hustru Fru Constantzia, född Jansson, född i Ramsnäs, Finnerödja 18/9 1759, död i Bockerud 25/4 1827. Söner: Carl Ulric, född i Ramsnäs 1780. Gustaf Wilhelm, född i Ramsnäs 1782. Otto Ludvig, född i Älgarås 9/1 1784. (född i Mellomgården) Sten Georg, född i Älgarås 11/5 1789 Döttrar: Ottilina? Christina, född i Finnerödja ? Carolina Matilda, född i Älgarås 1794. Flyttar till "Sörmeland" 1820. Constantzia Elisabeth, född i Älgarås 18/11 1795. Hon inflyttar från Hångsdala 1814, inflyttar från "Karlsskoga" 1818, utflyttar till Hova 1819. Var då ogift och har sedan dess inte bott på Bockerud. Kapten Ulric Hulting står som ägare till Bockerud vid sin död 1830. Sedan förekommer "brukare" med växlande namn, dock ingen Sjöberg, fram till 1836 då gruvfogden Anders Dahlgren tillträder. Bockerud upptages i jordeboken i Hova från år 1611. Överflyttat till Älgarås jordebok 1807. F.ö. Se Hova-Älgaråsboken. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.

Från 299 kr

Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.

Från 299 kr

Glasbrukets personal på 20-talet, 1 Gunnar Fridh, 2 Thage Widén, 3 Ove Walldén, 4 Egon Persson, 5 Adolf Carlsson, 6 Frans Nilsson, 7 Erik Fridh, 8 Kari Leo, 9 Gustav Andrén, 10 Yngve Heintze, 11 Nils Nilsson, 12 Arvid Jonasson, 13 Nils Nilsson, 14 Arvid Theander, 15 Karl Simonsson, 16 Johan Hansson, 17 Thage Theander, 18 Erik Jönsson, 19 Ernst Persson, 20 Fredrik Persson, 21 Thage Persson, 22 Hans Lindvall, 23 Knut Persson, 24 Oskar Lundberg, 25 Sture Andersson, 26 Charles Olsson, 27 Thure Wallin, 28 Hilmer Nilsson, 29 John Johansson (smed), 30 … Ivarsson, 31 Artur Jeppsson, 32 Einar Bruhn, 33 Erik Lingemo, 34 Sture Nilsson, 35 Kjell Simonsson, 36 okänd, 37 Henry Ring, 38 Gunnar Lindkvist, 39 Olof Ohlin, 40 Erik (Hamlet) Persson, 41 Ivar Gustafsson, 42 okänd, 43 Sten Johansson, 44 Arvid Persson, 45 Göte Wenell, 46 Frans Widén, 47 Birger Persson, 48 Gustaf Flint, 49 Åke Karlsson, 50 Gustav Jonasson, 51 Knut Liljeberg, 52 Erik Berggren, 53 Hans Holmgren, 54 Paul Lindahl

Från 299 kr

Glasbrukets personal på 20-talet, 1 Gunnar Fridh, 2 Thage Widén, 3 Ove Walldén, 4 Egon Persson, 5 Adolf Carlsson, 6 Frans Nilsson, 7 Erik Fridh, 8 Kari Leo, 9 Gustav Andrén, 10 Yngve Heintze, 11 Nils Nilsson, 12 Arvid Jonasson, 13 Nils Nilsson, 14 Arvid Theander, 15 Karl Simonsson, 16 Johan Hansson, 17 Thage Theander, 18 Erik Jönsson, 19 Ernst Persson, 20 Fredrik Persson, 21 Thage Persson, 22 Hans Lindvall, 23 Knut Persson, 24 Oskar Lundberg, 25 Sture Andersson, 26 Charles Olsson, 27 Thure Wallin, 28 Hilmer Nilsson, 29 John Johansson (smed), 30 … Ivarsson, 31 Artur Jeppsson, 32 Einar Bruhn, 33 Erik Lingemo, 34 Sture Nilsson, 35 Kjell Simonsson, 36 okänd, 37 Henry Ring, 38 Gunnar Lindkvist, 39 Olof Ohlin, 40 Erik (Hamlet) Persson, 41 Ivar Gustafsson, 42 okänd, 43 Sten Johansson, 44 Arvid Persson, 45 Göte Wenell, 46 Frans Widén, 47 Birger Persson, 48 Gustaf Flint, 49 Åke Karlsson, 50 Gustav Jonasson, 51 Knut Liljeberg, 52 Erik Berggren, 53 Hans Holmgren, 54 Paul Lindahl.

Från 299 kr

Stamskolor, 1930-talet Kompanichef, kapten Karl-Henrik Parment. Bilden är tagen vid Musikpaviljongen längs Regementsgatan, mitt emot uoffvillorna på Sergeantstigen. Namn, se bild 2. 2. John Engberg, kapt. Handhade hästar och hundar 4. Erik Nord, förrådsförman 5. Nils Olsson, senare major vid I 13 8. Furir B Jonsson 9. Furir Holger Lundin, Nyköping 10. Furir Karlsson, bytte namn till Solerud. Fanjunkare vid I 14 11. Furir Elis Carlsson, Örebro, fanjunkare i I 10 reserv 15. Erik Larsson, senare förvaltare vid Fo 43 (far till Bengt-Erik Larsson) 16. Emil Johansson, bytte namn till Engerfors. Blev polis i Eskilstuna 17. Knut Källén, flyttade till I 14, senare förvaltare vid S 1 i Uppsala 18. Fänrik (L?) Sven Almqvist, senare chef för S 1 1957-63 19. Gösta Andersson, namnbyte till Rispe 20. K B Lindblad, fanjunkare i P 1 reserv 23. Gustaf Johansson, signalfurir, känd som handbollsmålvakt 24. Löjtnant Sten Sandgren, senare major i I 20 reserv 28. Åke Brånerud, fjärdingsman i Toresund 29. Erland Öberg, fanjunkare i reserven 30. Kapten Karl-Henrik Parment, kompanichef 31. Korpral Warnicke, polis i Gävle 32. Tore Sahlberg, fanjunkare i reserven. Förvaltare på Volvo i Göteborg 33. Andersson, polis i Stockholm 35. Löjtnant Per Kellin, senare general och rikshemvärnschef 37. Fredriksson 39. Fanjunkare E A Edlund 42. Alrik Eriksson, vaktmästare vid Länsstyrelsen i Nyköping 43. Sergeant Aldor Leijon, flyttade till I 14 47. Furir E A Larsson, kassachef vid Ing 4 (Norrlands ingenjörbataljon) och Ing 1 50. Korpral E Johansson, bytte namn till Lacking, fanjunkare i P 1 reserv 51. Furir Halvar Hansson, flyttade till P 1.

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Karlevistenen är Ölands äldsta och en av Sveriges märkligaste runstenar. Den står på en åker i Karlevi bys sjömarker i Vickleby socken, nära Kalmarsund. Stenen är ett 130 centimeter högt flyttblock av grå kvartsporfyr, troligen från trakten väster om Oskarshamn. Den är rest omkring år 1000 (trol. slutet av 900-talet e.Kr.) efter en dansk hövding, Sibbe den gode eller Sibbe den vise, Foldars son, och står på sin ursprungliga plats. Av en teckning från 1600-talet framgår det att den varit omgiven av två nu bortodlade gravhögar. Enligt inskriften har den döde gravsatts i en av dem. Inskriften består av en kortare del på prosa som namnger hövdingen: "Denna sten blev satt efter Sibbe [den] gode, Foldars son, men hans följe satte på ön [detta minnesmärke]". Sedan finns en längre del i form av en konstfull skaldestrof: Fulkin likr hins fulkþu flaistr uisi þat maistar taiþir tulka þruþar traukr i þaimsi huki munat raiþ uiþur raþa ruk starkr i tanmarku aintils iarmun kruntar urkrantari lanti som i översättning lyder: "Dold ligger den som de största dåd följde, det visste de flesta, 'stridernas Truds arbetare' i denna hög. Ej skall en rättrådigare, kampstark 'Vagn-Vidur' på sjökonungens väldiga mark råda över land i Danmark." Skaldedikten är skriven på versmåttet dróttkvætt, och dikten på Karlevistenen är den enda skaldestrof på detta versmått som har bevarats i original. I dikten finns flera kenningar. Trud är namnet på en gudinna, och "stridernas Truds arbetare" betyder hövding eller härförare. Vidur är ett av Odens namn, som här används om den döde hövdingen, och den vagn man färdas på är skeppet. Vagn-Vidur skall alltså tolkas som skeppshövding. "Sjökonungens väldiga mark" är havet. Att stenen står avlägset på en öde strand tyder på att Sibbe avlidit på färd förbi och höglagts på land av sitt följe. Vissa menar att stenen har rest av danskar som var på väg hem efter att ha deltagit i slaget vid Fyrisvallarna utanför Uppsala omkr. år 985. Under runinskrifterna finns på stenen en kort medeltida inskrift med okänd innebörd (NINONI+ EH + ). Möjligen kan det betyda "i Jesu namn". (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr