Stereokort ur serien Les théatres de Paris, utgiven av BK, Paris på 1880-talet. Bilden föreställer en scen ur operan Le tribut de Zamora (svensk titel okänd). Stereokortet är ett så kallat French tissue bestående av ett handkolorerat albuminfoto monterat i kartongram med tunt papper på baksidan. När kortet belyses bakifrån framträder färgerna. Kopian av kortet har framställts med två olika metoder: skanning på flatbäddsskanner och fotografering på ljusbord.
Från 299 kr
Porträtt av länsmaskinist John Carlsson i Linköping. Hans yrkestitel kan behöva förklaras och finner sitt behov i industrialismens alltmer ökade mekanisering inom jordbruket. Hushållningssällskapet i Östergötland hade inrättat tjänsten redan 1875 men indragit den under 1880-talet på grund av ekonomiska skäl. Behovet av stöd till jordbrukare vid uppsättningar och reparationer av jordbruksmaskiner kvarstod dock och år 1888 återinfördes tjänsten ånyo och från 1891 innehades den av den avbildade John Carlsson. År 1905 utgav han "Rådgifvare för maskinägare, smeder och skötare ....". Foto omkring 1900.
Interiör från Axel Karlssons butik i Linköping. Vid tiden en av stadens mer betydande handelshus. Den framgångsrike Axel Karlsson hade inflyttat till Linköping 1874 för en anställning vid firma Andersson & Beckman. Snart hade han dock blivit egen och under 1880-talet kunnat köpa den så kallade Holmbergska gården på adressen Storgatan 39. Bilden är odaterad men till synes tillkommen efter att stora skyltfönster upptagits i gatufasaden 1899.
Under 1880-talet tillkom en rad hotell i Linköping. Orsaken var i främsta ledet järnvägens ankomst till staden under det föregående decenniet. Sist i tidens expansion öppnade Järnvägshotellet alldeles invid centralstationen. Från och med den 1 november 1888 välkomnade man resande till sina 30 fint möblerade rum där priset inkluderade ljus och eldning. Hotellets ritningar är signerade den i Linköping väl ansedda och mycket produktive Janne Lundin. Foto från 1890-talets senare hälft.
Linköpings hamn 1902. Vid kaj ligger ångaren Linköping (III) som vid tiden gick på traden Stockholm-Linköping. Bakom ångaren ses stadens hamnpaviljong, ursprungligen uppförd vid mitten av 1880-talet men förlängd för större kapacitet 1895. Ovan paviljongen skymtar det 1877 uppförda tullhuset, en nödvändighet sedan Linköping kort före blivit stapelstad med rätt att handla direkt med utlandet. Till vänster rusar ett godståg på Östra stambanan över ån. Den ljusa balken på det större fundamentet visar var bron var öppningsbar för trafiken på Kinda kanal.
Ett över 100 år gammalt fotografi som skulle kunna vara taget idag. Det har heller inte funnits några skäl att förändra Isak Gustaf Clasons kanske första prov som villaarkitekt. Att karriären tog sin början i Åtvidaberg har sin förklaring i hans kamratskap med Theodor Adelswärd. När det vid baroniet uppstod behov av en ståndsmässig bostad vid sidan av godsets huvudbyggnad, ombads Clason inkomma med ett förslag i engels-amerikansk stil. Komplexet stod klart i slutet av 1880-talet.
Ställverk (där SWB och SJ möts) I järnvägens barndom hade man inga signalställverk så tågklareraren var tvungen att lägga växlarna själv på plats ute i växeln och sen ta in tåget. Det var inte särskilt praktiskt eller säkert , så på 1880-talet började de första ställverket att göras. Signal ställverkets uppgift är att lägga tågvägar (en förutbestämd väg från en punkt till en annan punkt) på ett säkert sätt och effektivt sätt. Sen 1880 till 1999 har det utvecklats många olika modeller av ställverk
Gustav Vasa landsteg på Stensö udde den 31 maj 1520. År 1851 restes ett minnesmärke över denna händelse, vilket på 1880-talet flyttades till stadsparken. År 1933 restes ett annat monument, bestående av ett stort klippblock vilandes på mindre stenar. Ytterligare ett minnesmärke är uppsatt vid stranden på Stensö udde, efter att greve Ludvig av Provence, den i Frankrike exilförklarade kungen, varit på besök vid denna plats år 1804 för att hedra minnet av Gustav Vasa. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Olavus Persson. Död 1892. Hade Sörgården (nv) i tre år innan han köpte i Bålerud (söder om Ek's). Då hustrun gick bort 1896 tog mormor hand om de båda barnen Ester och Theodor(Franzén). Hon var också farmor till Bertil Jansson, Bålerud. Hon och hennes familj bodde då i "nya" stugan - t.h. på bilden med nr ...... ,- som uppfördes på 1880-talet. Den gamla byggnaden (hembygdsföreningens) stod kvar här till år 1956 "Farmor" = "Farfar" = Jan Gustav Larsson
Modigs varuhus i Härnösand grundades 1869 av skräddarmästare Carl Modig. Verksamheten omfattade från början skrädderi, som under 1880-talet utvecklades till parti- och minuthandel. 1937 ombildades minutaffären och fick namnet AB Modigs Varuhus. Redan 1872 köptes en fastighet på Köpmangatan 12 och företaget var verksamt i samma kvarter fram till nedläggningen omkring 1980- nästan 110 år senare! Minnesbok från 75-års jubileet 1944 finns i arkivet och den innehåller även en del av Carl Modigs släkthistoria. Arkivet finns givetvis hos Näringslivsarkiv i Norrland-NIN.
Vallens slott strax norr om Våxtorps samhälle. Slottet ligger på en liten lövträdsklädd holme i Storsjön med en numera torrlagd vallgrav åt fastlandet i öster. Den trelängade stenbyggnaden hyser rester i bottenvåningen och flyglarna från den medeltidsborg som uppfördes av dansken Peder Laxmand på 1300-talet. Nuvarande utseende tillkom vid en återuppbyggnad år 1801, sedan slottet härjats av brand 1800. Fotografiet förmodas vara från 1880-talet och slottet ses från sydväst. (Se även bildnr E2686, F8727)
Huvudbyggnaden på Katrinebergs folkhögskola i Vessigebro. Här började folkhögskolan drivas under 1880-talet, men den hade grundats redan 1873 i Påarp i Trönninge socken och senare flyttats till Fjärås. Det är en av Sveriges äldre folkhögskolor; de första startades 1868. Från början hade de enbart manliga elever men redan år 1898 beslutade styrelsen för Katrinebergs folkhögskola att den skulle vara tillgänglig även för kvinnliga elever. Gensvaret på ansökningar blev mycket stort. Från 1920-talet drev skolan lantmannakurs för män och lanthushållsskola för kvinnor.
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Enligt påskrift porträtt av fröken Tilda Wiström, Öjebro. Tolkat vara Mathilda Wiström, född i Öjebro backekvarn 1843 som dotter till byggmästare Gustaf Wiström och dennes maka Brita Lisa Svensdotter. Här porträtterad något av 1860-talets år. Hennes mor avled redan 1855 och lämnade maken ensam med sju barn. Trots vad som var brukligt gifte han inte om sig utan tycks ha klarat föräldraskapet utan hustru eller med hjälp av varken stadigvarande hushållerska eller ens piga. Vid sidan av byggmästare var fadern även kvarnägare i byn. En annan av ortens många ägare och delägare i kvarnrörelser hette Johan Andersson och hans son Wilhelm var jämngammal med Mathilda. I den lilla kvarnbyn blev de naturligtvis tidigt medvetna om varandra. Med åren uppstod tycke och i juli månad 1868 skred de till altaret i Herrberga kyrka. Till en början arrenderade Mathilda och maken av bägge deras fäder men redan året efter giftemålet förvärvade det unga paret en egen kvarn. För familjen i Solbergakvarnen tycks livet vidare gått sin gilla gång. Mellan åren 1872-1884 välsignades paret sju friska barn. Av dessa kom äldsta dottern Maria bli kvar i föräldrahemmet som hemmadotter. Mathilda avled 1919 och maken 1921.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.