Från 299 kr
Vara socken. Lassagården.
Timboholmsskatten.
I Västergötlands museums samlingar. Inv.nr. 89.090:64 och 89.090:89
I Västergötlands museums samlingar. Inv.nr. 4.874. Kopparkittel från yngre järnåldern. Funnen våren 1888. Liknande kittlar finns å Bergens museum, Norge.
I Västergötlands museums samlingar. Inv.nr:1764b, 6603. Pryl, sylliknande grövre handredskap för upptagning eller förstoring av hål.
I Västergötlands museums samlingar. Inv.nr. 89.090:41
Nu i Falbygdens museums samlingar. Bilden är tagen 1920-21 i anslutning till när fyndet gjordes i Hjortamossen uppe på Gerumsberget. Mannen som bär manteln (i original!) är Karl Esaias Sahlström. "Pinnarna" som sitter i manteln visar var dolkhuggen gått igenom tyget och träffat den som burit manteln.
Halssmycke av guld,bestående av fem rör, ornerade med drakfigurer med flera sirater inlagda mellan rören, försedd med gångled för att kunna öppnas. Funnet av drängarna Anders Jönsson och Johan Pettersson vid grävningsarbete i en förbi ladugården ledande väg på handlanden John Melens, Färjestaden, Torslunda sockens ägor. Inlöstes med 1749 riksdaler och 30 öre genom extra statsanslag beviljat av Kungl. Maj:t 1860.
Fibula (ögonfibula), ett dräktspänne, från en av de tre hällkistorna som utgrävdes vid Sörby.
"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".
Bengt Nordahl, Badabruk, med den upphittade trindyxan.
Enligt notering: "Hunehals Borg Norra Halland Slutet 1500 tal Arkeologiskt Matrial"
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.