Bild på Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Från 299 kr
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Polar Alaska Gastanker Daterat Malmö den 3/6 1971. "Kära Måns! -Vi fick i alla fall en liten kontakt med Dig vid vår avresa med katamaranen. Trevlig resa - där blir nog folk i sommar. I jäktet vid våra besök hann vi i alla fal med Greda ängar, Djupvik, Kaffetorpet, Borgehage m. Arentorpsrosor, Stenåsa, Berndes nyförvärvade torp - aldrig ha vi sett Öland så vackert. -I går gick jag igenom en 255.000 tonnare från köl till bryggan, 340 m lång, 26 m. hög + bryggan i sex våningar, går ut på provtur i morgon. Allt väl f.ö. . vi kommer tillbaka i juli. - Det lär ha varit 23 grader i vattnet i dag här, och det frestar på att jobba. Du hälsas från Erik och Inge."
En bild från Hovåsristningen. En man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Bild från Hovåsristningen. Man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Kyrkans torn är från 1100-talet, inuti ombyggt och 1850-1851 försett med en lanternin. Salkyrkan är från 1851 med en utskjutande absid i öster, samt småutbyggnader i norr och söder. Allt ritat av J F Åbom 1848. Grunden till en medeltida absid kyrka ligger under golvet. Den har troligen också haft östtorn och i så fall varit en klövsadelkyrka. Altartavlan är målad 1749 av Peter Bushberg. Kristus på korset och Maria Magdalena. Predikstolen är gjord av Johnas Berggren "stofferad" 1780 av And G Wadsten. I kyrkan finns också en gammal åttkantig dopfunt som försetts med en ny stenfot, samt en av ek från 1899 snidad av Anton Wahledov. Skänkt till kyrkan 1929 en modell av fullriggaren Nanhild. Storklockan gjuten 1887 av Joh A Beckman & Co. Mellanklockan i det Meyerska klockgjuteriet 1680. Lillklockan 1728 av Gerhard Meyer. Den var tidigare vällingklocka vid Alunbruket och skänktes till kyrkan 1929.
Bild från Hovåsristningen. Hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Liten patient under behandling på gamla lasarettet. Detta, beläget i kv Valnötsträdet bredvid Stadsparken, stod färdigt 1878 och ersatte då det medeltida hospitalet i kv Häggen. Sjukhuset hade läkare med olika kompetens och möjlighet till slutenvård. Smittsamma fall behandlades på Epidemisjukhuset på Lindö, långt utanför bebyggelsen. Under 19930-talet stod det klart att tiden sprungit från det gamla lasarettet och ett nytt anlades i kv Kungsljuset vid Stensberg. Det har senare utvecklats och är nu länssjukhus med ett brett utbud av specialiteter. Sedan hösten 2020 bedrivs även läkarutbildning där. Gamla lasarettet stod rustat som beredskapssjukhus under kriget men användes först sommaren 1945 då Kalmar mottog befriade fångar från Bergen-Belsen. Sedan sjukhuset avrustats användes det i många år som skola men är sedan mitten av 2010-talet ombyggt till bostäder. I den gamla överläkarvillan ligger en populär musikpub.
Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar som föreställer djur. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)
Rumsinteriör, tre personer. En kvinna med ett spädbarn i knät sitter med en större pojke i en s.k. "inventionssoffa". Lars (givaren) känner inte igen henne eller pojken med säkerhet, men när Maria Wistrand nämner att det i lådan med glasplåtar fanns en lapp med namnet "Börje Ramqvist" säger han att bilden skulle kunna föreställa hans faster hans faster Elin som var gift med byggmästare Gösta Ramqvist. Hon var samtidigt sjuksköterska och föreståndarinna för ålderdomshemmet i Västerås. I sånt fall är den större pojken hennes son Börje Ramqvist och spädbarnet hennes son Gösta Wilhelm. Lars (givaren) kollar i sin släktbok och berättar att Börje var född 1912 och Gösta Wilhelm 1915. Den lille dog dock redan 1917 alltså skulle bilden vara tagen någon gång mellan dessa årtal, troligen närmare 1915 eftersom barnet bär dopdräkt.
Tvåvånings bostadshus med affärslokaler i bottenvåningen, Joh. Söderbergs Klädeshandel. Två automobiler på Järntorget. Teaterdirektör Liander. Den vänstra bilen är en Scania-Vabis från ca 1911 som registrerades den 26:e februari 1916 på reg.nr. T27 och ägdes av åkeriägare Axel Bergman i Örebro. Den har förmodligen tidigare haft ett annat nummer i T län, men oklart vilket. Axel hade i alla fall kvar bilen till 1921. Därefter följde ett antal ägare innan bilen skrotades 1925. Den högra bilen är en sexcylindrig Overland som registrerades den 24:e september 1919 på reg.nr. T312. Även den ägdes av åkeriägare Axel Bergman. Han hade kvar den till 1922. Därefter gick den hos Norra Droskstationen i Örebro och sedan hos åkare Karl Oskar Johansson i Rynninge, för att sedan skrotas 1930.
Kungsgatan före stadsbranden 1863, bilden tagen mot söder. Det vita huset till höger är det då ca hundraåriga Bruniuska huset, uppfört på 1760-talet. Släkten Brunius stammade från en dansk köpman Brune, varifrån en släktgren kom till Varberg på Karl XII:s tid. Till Bruniuska huset hörde ett lusthus med omgivande plantering. Efter branden lades ett tak på gårdens återstående grundmurar. Byggnaden kom sedan att kallas "Augusts källare". Där uppfördes Varbergs stadshus 1902 som idag inrymmer Stadshotellet. Trähuset på högra sidan kallades Liedbergska huset eftersom tomten sedan 1700-talets senare del ägdes av den i staden framstående kommersrådet och riddaren Petter Gerhard Liedberg. Han var så förmögen att när konung Gustav IV Adolf 1794 på sin eriksgata genom Halland och togs emot hemma hos familjen Liedberg gick kungen med på att äta på Liedbergs silverservis då den var av så hög kvalitet och hade ett högst betydande värde. I vanliga fall användes alltid kungens egen silverservis.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.