Jakob Oskar (J O) Larsson plöjer med spitsplog dragen av två stutar. Mest ser det ut som han poserar medan frun Elisabet Johanna ser ut att stoppa potatis i jorden medan någon av sönerna Emil eller Rudolf ser ut att kara igen potatisfåran med en hacka. Frågan är om bilden inte är arrangerad för att visa potatissättning, men att det inte är en verklig sådan. Man sätter knappast potatis vid midsommar. Eller så är tidsangivelsen fel. Av bilden är det svårt att avgöra om det är vår eller sommar. J O Larsson var 50 år när bilden togs. Han är klädd i skjorta med väst och klockkedja, byxor och vegakeps. Han har piska eller sticka i högerhanden. Elisabet Johanna var 44 år. Hennes klädsel är svår att se, men hon har arbetsförkläde och handskar och fin hatt, medan sonen har ordinära arbetskläder med handskar.
Från 299 kr
Bilden är tagen från kanten av Gumbaldkväiar. Manbyggnaden och ladugården med en nybyggd bod syns bakom bandtunarna. Tunen i förgrunden är en s k räcktun med vågrätt liggande trolar, som i denna slags tun kallades räckar. Sådana tunar var vanliga i hagar med svagt betestryck med nöt, de var glesa och därmed virkesbesparande. Alldeles t h om manbyggnaden skymtar en väderkvarn. Det är troligen Gumbalde kvarn, borta sedan länge. Tingströms blev kortvariga här, 4-5 år. 1920 köpte Lars Östmans son John tillbaka stället och Tingströms flyttade till Ljugarn.
På ladans framsida står det gamla tröskuset kvar. Det är höjt sedan uppförandet med ett högt foderloft i trä. Lustigt nog har det tre taktäckningsmaterial: halm, falar och spån. Tröskvandringen är ännu kvar, en dragbom skymtar i öppningen. Det tillbyggda huset på gaveln kan ha innehållit lammhus och vagnbod. På loftet var det magasin, det visar de öppna vädringsluckorna, säden låg där inne på golvet och luftades ur denna soliga septemberdag.
Här ser vi manbyggnaden från söder en sommardag med vajade rågåker i förgrunden. Manbyggnaden ser ut att vara i bra skick med rätt nytt spåntak och hela väggar och fönster. Bakom den stora oxeln ligger brygghuset, t v står en stor vedstapel, som stängde av gårdsplanen mot de öppna markerna i norr. Det är lite svårt att tänka sig att detta ställe revs några år efteråt.
Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.
Här är Per Häglunds gård övergiven och staketet rivet. Brygguset har förfallit påtagligt på de två åren mellan bilderna, jfr Bild 1021. Manbyggningen ser ännu välbehållen ut. Ytterdörren är 1700-talsmässig, men överljusfönstrets spröjsning är nyare. Placeringen av fönstret ungefär mitt mellan hörnet och ytterdörren är typiskt 1800-tal, men annars verkar huset äldre. Det är mycket synd att denna fina gård som dessutom låg mycket vackert i landskapet är borta.
Brita Christina Larsdotter (1805-1888) från Halvands i Garde var gift med båtsman Lars Ahlsten Glömsker. När hon blev änka gifte hon om sig med Nils Larsson Ahlström född 1806 från Gyle i Ala. De bosatte sig här 1852, var de bodde förut är inte känt, möjligen vid Bönde. De fick tre barn, varav dottern Helena Maria (1840-1902) tog över. Hon gifte sig 1863 med Anders Petter Andersson Häglund (1835-1920) från Hemmor. De fick 4 barn, men ingen tycks ha tagit över. Efter Anders Petters död revs gårdplatsen bort. Bilden är tagen från gamla Bjärgeskvior, som gick från kastalruinen snett upp över backarna mot kapellet vid Bjärges. Bakom bandtunar ser vi manbyggnaden, brygguset och ladugården. Manbyggnaden är 1700-talsmässig, en parstuga något mindre än genomsnittet. Baksidan är blind som det brukar vara på 1700-talshusen, längs väggarna på baksidan stod sparlakanssängarna och då kunde man inte ha fönster där, bara till kammaren mitt i huset. Fönstren är av 1800-talstyp. Före spåntaket hade huset sannolikt faltak. Brygghuset är ett reveterat bulhus eller ett pinnmurshus, vilket sistnämnda har tunna stenväggar i bulfälten i stället för bular. Det ser ut som om man har pinnat upp hela gavelspetsen med sten också. Faltaket och den höga skorstenen är ursprungliga. I bakgrunden skymtar ladugården med sitt faltak.
Här ser man hur Per Olssons planerat att fortsätta ladugårdsbygget med en breddning och höjning av ladugården. Den provisoriska tätningen med halm är verkligen originell. Den gamla ladugården har agtak, den nya halmtak. Den gamla ladugården är byggd med sten upp i nock, det har bara de äldsta. Båda ladugårdsdelarna innehåller varsitt fähus och det ser ut som att båda har hoimdluckor här på baksidan. Bakom slantunen i förgrunden hänger fisknät på tork.
Att Masse kallar ladugårdsflygeln för "smahäusi" innebär nog att man hade smådjur där. Det är tre dörrar, vilka kunde hysa t ex kalvhus, grishus och lammhus. Längst hitåt var det nog vagnbod. De rundbågiga och kryss-spröjsade fönstren var populära 1885-90, så där nånstans borde denna byggnad vara uppförd. Den tillbyggda boden innehöll nog vedbod och magasin.
När Snausarve delades någon gång efter 1600-talets mitt, blev Anders Hansson 1610-1690 ägare av den här ursprungsparten, vilket år är inte känt, men han ägde parten 1670. Sonen Hans Andersson född 1661 gifte sig 1699 med Anna Larsdotter och de fick 3 barn, varav äldste sonen Anders Hansson född 1700 blev näste ägare. Anders gifte sig omkring 1725 med Anna Olofsdotter Hummelbos i Burs och eftersom Anders var sjuklig, var det hon som stod för gårdsparten. De fick också 3 barn och även nu var det äldste sonen son ärvde parten, Hans Andersson född 1726 gift 1752 med Margareta Larsdotter född 1729 från Botels. Hans och Margareta fick 4 barn varav två hette Hans! Men det blev en son Anders Hansson född 1756 som blev näste ägare, gift 1781 med Brita Larsdotter född 1750 från Smiss och de fick 4 barn. Anders dog och Brita gifte om sig 1794 med Gabriel Jakobsson född 1767 från Pilgårds på När. Äldste sonen i första äktenskapet Hans Andersson född 1782 och gift 1802 med Dorotea Jakobsdotter Lyberg född 1778 från Lye tog över parten. Hans och Dorotea fick 7 barn och det blev yngste sonen Hans Hansson född 1820 som blev näste ägare. Han gifte sig 1848 med Margareta Elisabet Nilsdotter född 1827 från Anderse och de fick 6 barn. 1879 tog sonen Jakob Niklas Hansson född 1849 över parten, gift 1887 med Anna Lovisa Hansdotter född 1855 från Hägdarve på När. De fick 5 barn och det blev dottern Hermanna Hansson 1894-1995 som blev näste ägare. Hon gifte sig 1927 med Ernfrid Södergren född 1900 från Hallbjäns och de tog samma år över parten. De fick inga barn, utan tog en fosterdotter, vilken inte tog över gårdsparten. Hermannas äldsta syster Nelly Helena född 1888 gifte sig till granngården Goks och det blev hennes dotterdotter Helena Kolmodin född 1968 som köpte den avstyckade parten 1994 av Helenas föräldrar Gunhild och Henry Nyroth med sin sambo Kent Jakobsson född 1966 från När. När de separerade såldes parten. På bilden ser vi från väster: Harald Hansson 7 år, Hermanna Hansson 10 år, hon blev 101 år gammal, och Henrik Hansson 15 år. I bakgrunden ser vi manbyggnaden, en parstuga från 1800-talets första hälft och brygghuset.
Det här är parten neråt stranden, som ligger på den ursprungliga gårdstomten, parten Bild 1088-1097 är uppflyttad, när är ännu inte känt. På bilden ser vi brygghuset, som ser lite slitet ut, men är inte äldre än tidigast 1800-talets mitt. Gissningsvis innehöll högra delen brygghus med bakugn och vänstra delen drängkammare och loftet var nog magasin. Märkligt hög skorsten, som på många andra hus i Lau. Åskledare (?) på gaveln, verkar farligt. Man ser såna här höga smala stänger på många byggnader.
Masse har gått ut i grannpartens betstycke och tagit en bild av den några år gamla mycket stora ladugården hos Vilhelm Karlsson. Vad det låga bakbygget har innehållit är inte känt. T h om ladugården har man byggt en ny vedbod i det skräphörn som Masse tog Bild 1060 i. Grannpartens lada och tröskhus är bortrivna.
Byggnadstakten verkar ha varit hög på denna gårdspart och nya byggnader tillkom hela tiden. Här ses en vedbod i resvirke under spåntak, den har två avdelningar och innehåller troligen någon mer funktion än vedbod. Till höger står ett påkostat sädesmagasin med liggande panel och papptak, rödmålat med vita knutar och fönster.
När denna gårdspart flyttades till sin nuvarande plats här på nordvästra sidan om Andersekväiar är ännu inte känt. Det kan ha skett när parten etablerades 1732, men hur partena flyttats vid Botels är inte lätt att få grepp om. Bilden är tagen just vid nerfarten till Andersekviorna. Här ser vi ladugården, där den långa delen i sten under halmtak är tämligen nybyggd. T h står ett tröskhus under faltak från omkring 1870. Byggnaden i bulteknik t v är mycket märklig och av hög ålder.
Masse har förevigat ladugården inne från lillgården. I förgrunden ser man spjälstaketet som börjar bli lite dåligt och en ovanligt välarbetad grind. Manbyggnad och ladugård stod med gavlarna mot vägen, tröskhuset t v hade således långsidan mot vägen. T h skymtar en troligen yngre bulbyggnad innehållande många funktioner. Ladugården med halmtak var sannolikt byggd efter branden 1865. Det var en riktigt lång ladugård med rejält tilltagna utrymmen. Från vänster ses porten till ladan, därefter luckan till en hoimd, hörum. Dörrarna med vackra sidoljusfönster gick troligen till kohuset och hoimden hörde ihop med detta. Vad som fanns bakom dubbelportarna är svårt att veta, någon form av genomkörsel med möjlighet att ta in hö på loftet är troligt. Efter det låg en hoimd som hörde ihop med stallet och längst ut någon form av utrymme med en liten lucka i väggen. Tröskhuset var ungefär jämnårigt med ladugården. Den hade både spån- och faltak täckande ett foderloft med lucka på takets framsida. Ovanligt nog var den förlängd med en vagnbod, se portarna. Mot själva gaveln hade man byggt ett vedskjul.
Brukblandning gjordes i två etapper. I den övre laven blandades kalk och sand, i den nedre hälldes vattnet på och man rörde länge så det blandades väl och att bruken blev seg. Det var ganska vanligt att kvinnor deltog i brukblandningen. Hans Dahlby, 43 år, syns längst fram t h och hustrun Johanna Katarina, 45 år t v, där bakom 3 av sönerna samt en okänd person. Det här är stället alldeles nere vid Nybro norr om vägen. Manbyggningen på bilden tillhör grannfastigheten, Dahlbys hade ett litet stenhus som ännu finns kvar. Den lilla ladugården har halmtak, inte ag. Vindskivorna med "vingar" i toppen är typiska för Lau.
Vi ser Jakob Hanssons ladugårds baksida ut mot norr. Här ser man tydligt att vänstra halvan bestod av ett dubbelt fähus, den fanns säkert behov av mera utrymme, så därför byggdes det en fähusdel utanför tröskhuset, se Bild 1101. Högra delen var lada. 1936 byggdes ladugården om med foderloft av trä täckt av spåntak, senare plåt. Byggnaden finns kvar. Till vänster om ladugården är en port, den var nog både ämnad att hålla djuren på rätt sida och att skydda gården från hårda nodliga vindar och snödrivor. Längst till vänster står en bulbod med en liten lucka, troligen en gödsellucka. Kanske var den grishus?
Bilden är tagen alldeles öster om gården, där troligen gårdens änges- och slåttermarker legat. Dessa har senare odlats upp och dikats, varefter björkar och övriga trädslag bara vuxit i dikena. Idag används dessa marker som beteshagar. Kartstudier får visa hur markerna använts under olika tider.
10 finklädda kvinnor räfsar ihop det nyslagna höet nere vid stranden vid Tuten intill fiskeläget Masarbod.
Det var vanligt att man muntrade upp sig med allehanda lekar och små tävlingar i samband med otendagen, eftermiddagskaffet vid slåttern. Här drar man hank. Det gick till så att två personer satte sig mitt emot varandra med fötterna mot varandras sulor. Sedan fattade man tag i en käpp och höll den mitt över fötterna. På en given signal drog man i käppen och tog spjärn mot motståndarens fötter. Den som orkade dra så hårt att den andre lyfte rumpan från marken vann. En mycket enkel skämtlek. Karlarna på bilden tycker att det är roligt, medan kvinnorna riktar intresset åt annat håll!
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.