Lokstallet i Kristianstad med Statens Järnvägar, SJ L11 1656, SJ J 1652, SJ S 941 och SJ Å11 1675 framför. Ångloken inne i lokstallet och ångloket längs till höger har för otydliga nummer annars är de uppräknade från vänster till höger.
Från 299 kr
Bonngården, Åsle. Gården beboddes av två gubbar och en 80-årig piga. Ägarna höll sig med 13 oxar och 1 ko, emedan gumman annars skulle ha fått svårt att reda sig med mjölkning o.d. Då detta dystra hem en gång upplöstes, befanns det, att gubbarna efterlämnade 100 000 kr i tillgångar.
Gruppbild av 34, sittande och stående, kvinnor, män och pojkar framför ett hus. Huset har ett tympanon med texten N, G, T 1888 samt en symbol av ett hjärta korsat med kors och ett ankare. Till höger på bilden ses två cyklar, musikinstrument på gräset och ett småbarn. Stående vid cykel t.h. Fridolf Thorssin. NTO:s lokal i kv Hammaren vid Göteborgsvägen.
Erik och Inga-Lill Berggren är på väg upp för trappan mot Gränna torg. De talar me varann och de bär på föremål. Kvinnan har blont, tuperat hår och mannen har en skeppsmössa på sig med ett litet ankare över skärmen.
En grupp finklädda ungdomar på utflykt. Här står de på kajen i Varberg, men på bildnr EA1068 sitter de i en båt vid denna kaj. Pojken på knä håller i något som kan vara en godispåse. Flickorna har lätt puffärmade dräktjackor, klänningar, någon sorts huvudbonad, strumpor och skor med klack. En av dem har ett ankare på kavajslaget. (Se även bildnr EA0822, EA1165, EA1169)
Bildtext Övrigt Lyftkranen Ladbrok [fel angivet fartygsnamn genomgående; rättat till Lodbrok] bärgar ett av alla de ankare som fanns ombord på Vasa. Många av dem är inte från Vasa utan har fastnat i vraket under alla de år det låg på Strömmens botten.
Det ser ut som om Oskar (JO) Larsson har köpt denna moderna fjäderharv, en liten harv för två hästar. Oskar går bakom eller bredvid, så som man i stort sett alltid gjorde vid arbeten på åkern. Det blev väldigt mycket motion. Oskar har sina favoritkläder med den för Lau typiskt höga vegakepsen. Därtill har han höga läderstövlar. Det normala var annars träskor, men vid harvning blev jorden så lös och pösig, att skorna sjönk ner så mycket att jord rann in i dem, därav stövlarna. Annars slet man inte på lädervaror i onödan. Oskar är här 57 år. Det är svårt att avgöra var bilden är tagen i ett så här öppet landskap utan några hållpunkter. Kanske harvar Oskar hemma bakom gården.
Vykort, "Järnvägsstationen Skallinge. Oriel Blombergs Tr., Lindesberg." samt noteringen (Halmstad-Bolmen), som anger utmed vilken sträcka stationen ligger. Sträckan invigdes 1889 och las ner 1966. Stationen döptes senare om till Ryaberg och där fanns även en poststation. Där ska finnas en hög järnvägsbro i sten. I Ryaberg spelades filmen "Stinsen på Lyckås" in 1942 med Edvard Persson i huvudrollen. Den röda stationsbyggnaden i Ryaberg målades (på filmbolaget Europafilms bekostnad) gul för att bli "röd" på ortokromatisk svart-vit film - annars hade den blivit svart.
Frida Kall i Linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé i Linköping något av åren 1910 - 1916. Då i 25-årsåldern och ännu boende i föräldrarnas hemman Tyttorps Lillegård i Kumla socken. Hon var annars uppvuxen i Väderstad där fadern till 1910 var grenadjär vid Första livgrenadjärregementet. Senare i livet kom Frida att gifta sig med Carl Teodor Hård och driva ett mindre lantbruk i Stava söder om Ödeshög.
Lastning av kantsten. Personer fr.v. på kärran Erik Jakobsson , född 1904 i Halmstad,. Arbetaren (okänt namn) i keps arbetade troligen vid kajen som stenlastare anställd av Bolaget. Mannen i hatt Karl Skantz, bolagets förman vid upplagsplatsen här vid Dragvägen. Kantstenen kom troligen från Stenhuggeriet i Halmstad. Vagnar och hästar tillhörde Bolaget dvs det stenbolag som behärskade stenexporten från Halmstad. Den tvåmastade skutan är förmodligen tysk. Annars ägde Bolaget två skutor för stenfrakt - Vind och Dora, de var enmastade.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Högfors Bruk (Västmanland). Text på framsidan nederst på kortet: "Hedesunda den 8/5-03. Tack för sednast var snäll nu å kom efter öfverensstämmelse. Amanda kan ju bedja Valborg följa med om hon får å vill. Jag går ner å möter vid första tåget kl: ? Välkommen". Text övre del av kort: "Skulle något hinder inträffa så var snäll telegrafera i morgon förm. annars välkommen, många hälsningar fr. J. ?".
Här är Per Häglunds gård övergiven och staketet rivet. Brygguset har förfallit påtagligt på de två åren mellan bilderna, jfr Bild 1021. Manbyggningen ser ännu välbehållen ut. Ytterdörren är 1700-talsmässig, men överljusfönstrets spröjsning är nyare. Placeringen av fönstret ungefär mitt mellan hörnet och ytterdörren är typiskt 1800-tal, men annars verkar huset äldre. Det är mycket synd att denna fina gård som dessutom låg mycket vackert i landskapet är borta.
Här ser vi den stora ladugården sedd från norr. Den har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och är försedd med mängder av fönster på jämna avstånd så som brukligt var vid denna tid. Papptaket är särskilt imponerande, alldeles jämnt och slätt. Bara kostnaden för pappen måste ha varit betydande. Det finns tre ventilationstrummor, en stor nymodighet, sådana blev annars inte vanliga förrän under mellankrigstiden.
Här ser vi det lilla idylliska 1700-talshuset med ett yngre köksbakbygge, fast själva matlagningsplatsen måste ha varit inne i gamla huset vid skorstensstocken. Det lilla fönstret på loftet är öppet och man ser en gardin, vilket tyder på att man hade sovrum uppe, vilket annars inte var så vanligt. Detta hus revs omkring 1938 och Ivar och Margit byggde ett nytt modernt bostadshus i stället.
Personerna bakom möbelhandeln W. Sandberg & Co i Linköping har inte gått att utröna inom ramen för detta arbete. Märkligt kan tyckas när både adress och datering redovisas i bilden. Fotoåret 1902 var annars den ungefärliga tiden då förre sömmerskan Ingrid Svensson tog över möbelfirman på Storgatan 34. Enligt adresskalendrar drev hon rörelsen under det gamla firmanamnet. Hon kan i samma källor följas på adressen tills att hon år 1913 flyttade till Örebro.
En till åren kommen Didrik von Essen, möjligtvis porträtterad vid något av stadens serveringar. En tänkbar plats är annars hans bostad i den så kallade Marckska gården vid Hunnebergsgatan. Efter många år av kringflyttande tillvaro hade han från 1906 erbjudits möjlighet att där stadigvarande hyra en lägenhet genom gårdens ägare friherrinnan Clara Marcks von Würtemberg. Bostaden kom han att disponera till sin död 1922. Oavsett plats ser vi honom i en rofylld stund med kaffetår och dagens avisa.
Kajsa i Dyhålet. Mormor till Konrad Gustavsson, Stenåsen. På armen har hon, som alltid när hon var ute, sin "stickekorg" innehållande en stickstrumpa. Hon stickade medan hon gick. Stina Kajsa Andreasson, född 3/8 1834, död 19/7 1924. Gift med Gustaf Johansson, f 1834. Fyra döttrar. Hon var inte ensam om att bära spånkorgen med sticket i på sina promenader. Många gummor gjorde sammaledes för att utnyttja den tid som annars skulle "gått bort", så fort man måste förflytta sig någonstans. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
'Bo med 5 st ägg av svarthakedopping, på en vassrugge i sjön. Vy ut över sjön med vassvegetation. :: Text på baksidan: ''Ett vackert kärrdoppingbo avtäckt. Skrattmåsboet i bakgrunden förklarrar att ett så öppet liggande bo undgått påhälsning av kråkor. Kullen som här är fem ägg var i ett annat bo sex. Annars brukar doppingarna inte hålla sig med en så talrik barnskara som genomgående var fallet i år.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.