Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.
Från 299 kr
Ångbåten Östernerike. Kapten Säfström. 1897-06-26: "Öster-Nerike" levereras från varvet till rederiet. Byggkostnad 24 500 kronor. 1901-02: Såld till "Ångbåts AB Tärnan" i Haparanda för 23 500 kronor. Omdöpt till "Tärnan" 1901/1902: Ombyggd totalt vid Karlsviks mekaniska verkstad i Luleå. Fick helt ny botten, däcket höjdes och en ny salong och hytter inreddes. För att öka sjödugligheten byttes de stora utvändiga glasventilerna (= fönstren) i akterdelen mot plåt på spant och ett antal mindre runda ventiler. 1918-11-06: Såld till direktör Sven Unander, Haparanda för 40 000 kronor. Upprustad. 1920-07: Insatt på traden Luleå Piteå Luleå. Ny ägare: Axel Pettersson, Luleå. 1921: Ägs av änkefru Maria Kristina Pettersson. 1930: Ombyggd till bogserbåt. Senare (okänt årtal): Såld till Ernst August Eriksson i Jämtön. 1961: Skrotad. Legendarisk befälhavare 1901-1913 var Nils Petter "Pekka" Vikman (1867-1939) i Haparanda. "Tärnan" gick med passagerare och styckegods Haparanda - Kalix - Haparanda och användes även i chartertrafik. Ett antal foton av "Tärnan", de flesta tagna av Mia Green, finns i Haparanda kommuns bildarkiv och i Norrbottens museums arkiv. Fakta och historik: http://skargardsbatar.se/osternerike_1897/ Sundström, Arne: "Hjulångare i norra Bottenviken och andra fartyg i linjetrafik där". Tidskriften Länspumpen 2001:3.
Ångbåten Östernerike. Kapten Säfström. 1897-06-26: "Öster-Nerike" levereras från varvet till rederiet. Byggkostnad 24 500 kronor. 1901-02: Såld till "Ångbåts AB Tärnan" i Haparanda för 23 500 kronor. Omdöpt till "Tärnan" 1901/1902: Ombyggd totalt vid Karlsviks mekaniska verkstad i Luleå. Fick helt ny botten, däcket höjdes och en ny salong och hytter inreddes. För att öka sjödugligheten byttes de stora utvändiga glasventilerna (= fönstren) i akterdelen mot plåt på spant och ett antal mindre runda ventiler. 1918-11-06: Såld till direktör Sven Unander, Haparanda för 40 000 kronor. Upprustad. 1920-07: Insatt på traden Luleå – Piteå – Luleå. Ny ägare: Axel Pettersson, Luleå. 1921: Ägs av änkefru Maria Kristina Pettersson. 1930: Ombyggd till bogserbåt. Senare (okänt årtal): Såld till Ernst August Eriksson i Jämtön. 1961: Skrotad. Legendarisk befälhavare 1901-1913 var Nils Petter "Pekka" Vikman (1867-1939) i Haparanda. "Tärnan" gick med passagerare och styckegods Haparanda - Kalix - Haparanda och användes även i chartertrafik. Ett antal foton av "Tärnan", de flesta tagna av Mia Green, finns i Haparanda kommuns bildarkiv och i Norrbottens museums arkiv. Fakta och historik: http://skargardsbatar.se/osternerike_1897/ Sundström, Arne: "Hjulångare i norra Bottenviken och andra fartyg i linjetrafik där". Tidskriften Länspumpen 2001:3.
Gettlinge gravfält mot norr. Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.som hos järnålderns skeppssättningar. Hämtat från http://sv.wikipedia.org/wiki/Gettlinge_gravf%C3%A4lt
Gettlinge gravfält är en fornlämning i Södra Möckleby socken på södra Öland. Gravfältet är ett av de största på Öland, med en längd av nästan två kilometer. Det är beläget längs öns västra väg mellan byarna Gårdstorp, Gettlinge och Klinta. Gravfältet beskrevs av historikern Johannes Haquini Rhezelius i hans "Monumenta runica", från 1634. Han ritade av skeppssättningen i sin resedagbok. Carl von Linné undersökte en grav 1741. Landskapsskildraren Abraham Ahlqvist skrev om platsen 1825. Han intresserade sig särskilt för de båda drygt tre meter höga stenarna i Klinta. Raden med förhistoriska kulturlämningar börjar norr om Gettinge by. Många har blivit förstörda genom stenbrott eller av skattsökare. På gravfältet fanns omkring 250 gravar. Idag återstår mer än 200. De flesta är stensättningar från yngre bronsålder och järnålder. I kvadratiska eller runda stensättningar har man funnit stenkistor med obrända skelett. Fältets norra del är mest varierande. De stora kalkstenshällarna där har rests för att märka ut platsens betydelse. På en imponerande, 30 meter lång skeppssättning, som består av 23 resta granitblock intill varann, finns ett tjugotal skålgropar. Skålgropar är ett ständigt återkommande motiv på stenar från bronsåldern. Omkring år 1900 undersöktes 15 gravar i Gettlinge. Det var enbart mansgravar, några innehöll vapen men de flesta var plundrade. Den bäst bevarade graven bestod av tio kalkstenshällar och ett dubbelt lager täckstenar. Den döde hade lagts i graven tillsammans med sin hund, två spjut, en sköld och sporrar. Denna gravform är från första århundradet efter Kristus. Gravfältet utnyttjade under 2000 år från 1000 före Kristus till 1050 efter Kristus. På öns västsida finns flera gravfält. Det största, med omkring 300 gravar, ligger i Ås vid Ottenby. Ett annat stort fält finns vid Mysinge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.