Inryckning, 24 maj 1966 Sex nya rekryter rycker in i lumpen på regementet i Grenadjärsstaden i Örebro. De sitter på en flakvagn. På marken till vänster står en soldat i militärkläder.
Från 299 kr
Två män på en gata i Jönköping. Bakom dem ligger Jönköpingsbaren och Sörensens livsmedel. Till vänster Tore Damberg, till höger Stig Palm. Stig låg i lumpen omkring 1950. Tore var två år äldre än Stig, men var så lätt (50kg) så han fick vänta på att göra lumpen och gjorde den efter Stig. Tore var brottare i flugvikt. Mannen i bakgrunden, med keps är möjligen Martin Glanzelius.
Studenter från latin- och reallinjen 1955. Dessa tog studenten något före övriga eftersom några av pojkarna skulle rycka in i lumpen. Stortorget i Trelleborg,Första raden från vänster:1 Sylvia Liljekvist, 2 Monika Höweler, 3 Rolf Henriksson, 4 GunPahlman, 5 Elsie Nilsson,Rune Schlyter Bakre raden från vänster: 1 Bokander, 2 Bengt Andersson, 3 Bo Petterson,4 Thorleif Andersson 5?, 6 Bertil Åberg .29/4-55.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 Sex soldater står inne i en stor sal och klär på sig militäruniformer samt militärutrustning. I förgrunden ligger en stor låda som har packats ur. Militärutrustning ligger också på golvet samt på stolar runt omkring dem. Tre fönster med gardiner kring syns i bakgrunden.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 Två soldater under en militärövning. Soldaten i förgrunden har en vit överrock ovanpå sin militäruniform samt ett gevär i sin högra hand. Soldaten i bakgrundenär i färd med att kliva ut ur ett militärtält. Det har snöat mycket.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 Två soldater håller på att klä på sig militärkläder inne i en lokal. En soffa och en stolar finns också inne i lokalen. I bakgrunden syns ett stort fönster. Militär utrustning ligger runtomkring på en stol, på golvet och på soffan.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 En soldat i förgrunden får hjälp med påklädningen av militär utrustning av en annan soldat i en lokal. I bakgrunden står ytterligare en soldat. Bakom honom finns ett stort fönster. Det ligger fullt med militär utrustning runt omkring.
Porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av makarna Carl Anton och Hedda Wetterbergh. Bakom står parets dotter Olga och sonen Carl Bernhard. Fadern, Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam, var från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men familjen var inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Makarnas hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 Fyra soldater står inne i en stor sal och klär på sig militäruniform samt militärutrustning. Soldaten längst till höger håller på och hjälper sin kamrat till vänster med att knyta fast sovsäcken ovanpå ryggsäcken. Sovsäcken är ihoprullad. Soldaten till vänster om dem håller i en påse med en sak i. På golvet står fullt med militär utrustning. Två fåtöljer, två stolar samt två fönster med gardiner kring syns i bakgrunden.
Rycket in i lumpen 8 februari 1966 En soldat är på väg ut genom en dörröppning samt ut ur en stor sal där han just har klätt om till militäruniform. Han bär en stor säck i sin vänstra hand. På dörren till höger står det "Ombyte" på en skylt samt en pil som visar in mot lokalen. I bakgrunden inne i lokalen syns ribbstolar hänga på väggarna. En person skymtar i bakgrunden.
När Gotland under 1700-talet blivit allt skogsfattigare, blev man på 1800-talet tvungna till att gå över till hägnader av sten. Hade man tillgång till sten var det inte särskilt besvärligt, men det tog mycket längre tid att lägga en stentun. Fast det fanns också en praktisk sida: hade man en åker som innehöll mycket sten som man ville bli av med, kunde man med fördel nyttiggöra den stenen i en stentun runt hela eller delar av åkern. Det blev vanligt att man baxade och plockade av det material som stod till buds och la en stentun av det, all sten skulle användas. Det här gav upphov till mycket personliga stentunar, dels beroende på hur materialet såg ut, dels på skickligheten och lusten hos den som gjorde arbetet. Här är en gråstenstun av hopplockad sten i olika storlekar hemma hos Fie Jakob Karlsson, där hans väderbitna kvarn som blev reparerad året därpå skymtar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.