Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Från 299 kr
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Vykort, " Lugnarohögen, Hallands-ås" Gravhögen med omgivande lantgårdar och åsen i bakgrunden. Torpet framför högen från yngre bronsåldern (ca 900–800 f. Kr) kallas ibland "Mor Johannas stuga". Det kommer sig av att här bodde fru Johanna och hennes dotter Clara då Victor Ewald, kyrkoherde i Östra Karup, och Riksantikvarieämbetets representant i Höks härad på våren 1926 for förbi Lugnarohögen och fann den förfallen. Uppbragt över detta tillstånd kontaktade Ewald riksantikvarien Sigurd Curman, vilket ledde till en utgrävning 1926. Då upptäcktes att högen dolde en 8 meter lång skeppssättning - den första i landet som hittats under jord. Sensationen gjorde att Riksantikvarieämbetet blev intresserad av att köpa stugan och tomten. Johanna accepterade budet om 1000 kronor med löfte om att få bo kvar till sin död och fick uppdraget att se efter högen. Den skulle nämligen bli en sevärdhet för allmänheten. Från torpet byggdes en gång in i graven, vilken övergöts med en kupol på initiativ av Rudolf Abelin, grundare Norrvikens trädgårdar i Båstad, och Ludvig Nobel (broson till Alfred Nobel), som var en av projektets största finansiärer. Invigningen skedde den 11 juni 1927 under medverkan av kronprins Gustav Adolf.
kyrka, fotografi, photograph
Lingiaden 1939 - 100 årsminnet av P.H Ling
Fotot är med största sannolikhet taget 1893. Dateringen grundar sig på följande: Byggnadslov beviljades den 26 januari 1893 för tillbyggnad på nuvarande tomten Diagonalen 5 av bostadshuset på tomterna 2 och 3. Ansökan om brandförsäkring ingavs den 22 augusti samma år. Enligt fotot är tillbyggnaden utförd med ej färdigställd. Fotot visar även S:t Laurentiihemmet ( till vänster om kyrkan). I skrivelsen den 6 mars 1894 anmälde byggnadskommitén att byggnaden var färdigställd. På fotot är byggnadsställningarna ännu kvar och buskvegetationen ej avlövad 1893. Falkenberg 1997-04-30 Carl Estmar Text på baksidan av fotot: Gåva av W E Erlandsson, Kvidinge.
Gefle Galosch & Skoförsäljning. P. Åberg & Co grundade 1857 affärsrörelsen, som 1922 övertogs av Gefle Galosch & Skoförsäljnings AB, ett dotterbolag till Helsingborgs Gummifabriks AB. Galoschbolaget drev grosshandel för bland annat Tretorns gummiskor och -stövlar, läderskor (däribland Gevaliapjäxor) och artiklar till skomakerier. Firman hade även skoaffär på Drottninggatan 33. Den 30 september 1939.
AB Sam. Pettersson på Storgatan 29 i Linköping. Guldsmedsmästaren Samuel Pettersson grundade sin juvelerarfirma i Linköping redan 1858. Från år 1870 drev han verkstaden från den avbildade byggnaden som även försågs med en butik. År 1898 övertogs affären av sonen Thure Petersson. Denne hade tidigare haft egen rörelse i Norrköping men nu sammanslogs firmorna under gemensamt firmanamn, Sam. Pettersson.
Porträtt av grosshandlare Oscar Scherini. Född i Vånga socken den 9 april 1824 som son till kyrkoherden Per Scherini och Anna Lovisa Heller. Grundade kolonialvaruaffären Scherini & Co i Norrköping år 1849 där bröderna Alfred och Josef senare blev delägare. Han förblev ogift och avled den 4 februari 1905.
Porträtt av fabrikör Janne Södergren. Döpt Johan Fredrik som son till spinnmästaren Jonas Fredrik Södergren och dennes hustru, danskan Thora Adelaide Werge. Från 1884 delägare i den av fadern grundade textilfirman J. F. Södergren & son i Norrköping. Från 1893 företagets disponent.
Vid tiden för bilden stod närmast all bebyggelse inom kvarteret Apoteket inför rivning. I dess ställe planerades affärs- och kontorskomplexet Filbyter att uppstå. Närmast ses Hushållningssällskapets fastighet, uppförd 1878 och länge inrymmande den av Peter Mathias Sahlström redan 1839 grundade bokhandel.
Theodor Wetterhall grundade tillsammans med kompanjonen Emil Hulthander AB Tekniska Fabriken Gripen i Linköping 1890. Företaget där kemiska processer var fundamentet kom att få en synnerligen bred produktion med tillverkning av tvål, parfym, skokräm, toalettartiklar, bläck, blanksmörja till läder med mera.
En del av hotellets tjänstepersonal omkring 1893. Som nummer 3 i främsta raden från vänster märkes fröken Matilda Mühlbock från Ed, som då gjorde sina första lärospån på hotellet. Det var fröken Mühlbock, som sedermera grundade det stora och välskötta Mühlbocks Pensionat på Ed.
Jönsson Charlotte flickskolelärarinna, född 29/1 1848 död 5/8 1921 ogift. Fröken Charlotte Jönsson grundade Trelleborgs elementarskola för flickor, i början kallad privata flickskolan år 1872. Sedan en stadens samskola 1909 kommit till stånd i Trelleborg nedlades fliockskolan 1908. Sista tiden av sin levnad bodde fröken Jönsson i fastighet Nummer 34 inom kvarteret Kvadraten (99) i Trelleborg.
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Tyskland, 1952. Motiv av Ernst Werner von Siemens: 1819-1892. Grundade 1847 tillsammans med J. G. Halske den världsberömda firman Siemens & Halske i Berlin. Började med svagströmsteknik men gick över till starkströmsteknik. Adlad 1888.
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Italien, 1949. Motiv av Andrea Palladio (1508 el 1518- 1580). Italiensk arkitekt, en av renässansens största byggnadskonstnärer och teoretiker. Grundade modern ital. arkitektur: Nyklassicist. Verksam i Vicenza o. Venedig. (nedan) Basilikan i Vicenza, arbete av Palladio. "400-årsminne av hans verksamhet 1549-1949".
Frimärke ur Gösta Bodmans filatelistiska motivsamling, påbörjad 1950. Frimärke från Canada, 1908. Motiv av (t.v.): Jaques Cartier: 1491-1557: Fransk upptäcktsresande. Upptäckte 1534 S:t. Lawrenceviken och grundlade staden Montréal 1534-36. (t.h.): Samuel de Champlain: 1567-1635: Fransk upptäcktsresande och kolonigrundläggare. Från 1603 företog en rad expeditioner till Kanada. Grundade 1608 Quebec. Guvenör över Kolonien Quebec 1620. -300-årsminne av Quebec:s grundläggning- 1608-1908.
Verk till tonur, förfärdigat 1765 för Maria kyrka i Stockholm vid den av Christopher Polhem på Stjernsunds Bruk i Dalarna grundade urfabriken, den första i Sverige. Uret var i bruk fram till 1910. Tornurets gånghjulsbom vilande på två friktionsrullar av härdat stål, är rörliga kring tappar, första i stativet.
Polhems jaktstuga vid Engelska parken i Stjernsund, Hedemora. Christopher Polhem, född 18 december 1661 på Gotland, död 30 augusti 1751 i Stockholm, svensk uppfinnare, industriman och Kommendör av Nordstjärneorden, kallad "den svenska mekanikens fader". År 1699 grundade han Stjärnsunds manufakturverk i Dalarna som bland annat tillverkade maskiner och pendelur.
Här ses Naemi Lindmark titta fram mellan två damer. Damen till vänster okänd, men damen till höger är en av Axel Olssons två döttrar, Edit. Axel Olsson grundade och drev Skoglund & Olsson. Han var bror till Naemis far Lars Olsson. Båda bröderna kom invandrande från Värmland för att arbeta i Gävle efter den stora branden 1869.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.