S:t Anne gärde, Öster i Växjö. 1954.
Från 299 kr
C A Gustavssons vinhandel i Kihlmanska huset (Storgatan 22). Enligt noteringar i stenstadsinventeringen från 1963 så fanns firman tidigare från år 1900 på adress Storgatan 40 (kv Lyckan) och C A Gustafsson ägde även hela fastigheten. Fastigheten såldes redan 1907 till godsägare Carl Bergsten (bosatt på annan ort). Efter flytten till Storgatan 22 ser verksamheten ut att ha upphört redan två år senare 1909 enligt handelsregister. Flickorna är troligtvis döttrarna Ebba och Greta Gustavsson i entrén till sin fars butik.
Ett urval bilder inklusive reproduktioner tagna av fotograf Arvid Kjerling verksam i Karlstad från 1892 till 1917. Han började med en ateljé på Hamngatan 4 men flyttade pga nybyggnation på tomten i början på 1900-talet till en nyinrättad lokal på vindsplanet åt norr i fastigheten Drottninggatan 5. Några år efter Kjerlings död övertogs ateljén av Dan Gunner där han bedrev sin verksamhet, tidvis också med kollegan Sigfrid Lindholm, fram till flytten till Tingvallagatan 7 år 1931.
lås, handtag, gångjärn, bås, dörrbeslag, dokumentation, pelare, fönster, kulturmiljövård, bruksbebyggelse, bjälklag, fårhus, stall, ladugård
Teleborg, Växjö, 1974.
Fröken Matilda De la Gardie med omisskännliga drag av fadern, landshövding Robert De la Gardie. Porträttet är daterat 1870 och visar henne i tidstypisk håruppsättning för en ung kvinna och en dräkt i tidens mode. Som äldsta dotter till landshövdingen och likaledes adliga modern Matilda von Kraemer torde hon nu i 18-årsåldern börjat visa sig på den yppersta äktenskapsmarknaden. Där skulle hon dock inte låta sig väljas, utan förblev ogift livet igenom. Till Linköping hade familjen kommit år 1867 i samband med utnämningen och staden blev deras hem till 1901 då flytten gick till Stockholm.
Porträtt av Selma af Ekenstam. Född 1843 i Stora Tuna prästgård i Västerås stift under den tid fadern innehade tjänsten som församlingens kyrkoherde. År 1861, på sitt nittonde år, gifte hon sig med löjtnanten Ludvig August Toll. Redan år 1866 blev hon emellertid änka och året därpå flyttade hon med sina barn till Linköping. Efter tio år i den östgötska residensstaden bröt hon upp för ny tillvaro som gift i Stockholm. I samband med flytten hade hon ingått äktenskap med hovrättsrådet Carl Johan Napoleon Gripensköld. I Stockholm var paret bosatta på Norrmalm. År 1909 blev Selma ånyo änka och framlevde i ståndet till sin egen död i maj månad 1911.
Porträtt av överjägmästare Carl Johan Gyllencreutz. Född i Borgå i nuvarande Finland kom han i förstone att göra en militär karriär. Från 1824 emellertid tillförordnad överjägmästare i Skaraborgs län. Från 1832 ordinarie i samma län och från 1850 samma tjänst i Östergötlands län. Före flytten till Östergötland hade han gift sig med Ulrica Henrietta König. I det nya länet kom paret att bosatta sig i överjägarebostället Skackebo i Nykil socken. Makan avled dock redan 1854, men redan året därpå var han omgift med förra hustruns syster, Aurora Wilhelmina König.
Granbomska gården kallade samtiden fastigheten Storgatan 54 i Linköping. Uppkallad efter handlarfamiljen som från mitten av 1800-talet drev artikelbutik från platsen. I samtid med bilden upplyser tidningen Östgöten hösten 1896 att man flyttat rörelsen till gatuhuset väster om bildens hörn mot Apotekaregatan. Det något anonyma huset kvarstår in i vår tid -granne med Stenhusgården- men med en förenklad fasad. Den som då stod på Storgatan såg firmans huvudsakliga inriktning i texten "Glas, Porslin och Lampaffär". Av vad som lediggjordes med flytten, och i övrigt rymdes, räknar nämnda tidningsartikel upp en förvånansvärd mängd verksamheter i gården; Pianifabriken C G Söderbergs Eftr, Webers ångbageris filial, Lina Hallbergs cigarrhandel, Maria Åbergs blomsterhandel och en skohandel samt en ölkrog. Männen på trappan är oss okända men någon Granbom är trolig. Defekt.
Växjö, 1963.
Öster sett söderifrån 1960. S:t Annae Gärde och Östregårdsskolan. Flygfoto
Porträtt av en kvinna med en lite udda livshistoria. Född i Stockholm 1809 blev Carolina vidare fosterdotter till grosshandlaren och finske undersåten, tillika ogifta, Johan Fredrik Sederholm. Sommaren 1828 inflyttade mademoiselle Carolina Sederholm från Stockholm till Ekenäs slott i Örtomta. Omständigheterna och möjligheterna kring flytten är oklar men på slottet blev hon enligt källorna en omedelbar del av godsets ägare, Svante Banér och dennes maka Mariana Victoria Nordenbjelke. Redan året därpå flyttade hon likväl till det närliggande godset Mauritzholm. Ägan arrenderades vid tiden av friherrinnan och änkefrun, jämväl Svante Banérs mor, Carolina Matilda Banér. I hushållet fanns även hennes son Eskil Banér, och kanske var det inte en tillfällighet att han senare samma år tog över driften av den något avsides belägna gården Hjälmsäter. Hur som stundade vigsel mellan Eskil Banér och Carolina Sederholm i oktober månad 1832. Eskil löste ut sin bror Svante och blev 1834 ensam ägare till Ekenäs. Carolina var nu friherrinna över godset Ekenäs vittfälliga ägor. Långt senare, efter hennes makes död 1889, var omständigheterna andra och hon avled i kronsik hjärtlidande 1897 skriven på sin äldste sons gård Ås i Örtomta socken.
Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Om denna bild har givaren berättat följande: "Morfars gård "Karlshem" som han byggde efter flytten från Fullerö "Fiskars" omkring 1910. Ladugården till höger om längan med bagarstuga och drängstuga brann 1918 på grund av lek med eld. Jag var med och min bror Olle (6 år) hade fått tag i tändstickor och skulle göra en brasa i halmhögen vid bortre gaveln. Senare byggdes en då modern ladugård på en annan plats på gården. Branden var mitt i sommaren. Bilden här är antagligen tagen strax innan dess, kanske på våren 1918. Potatisen är satt. Till höger ses bostadshuset. Sedan gaveln på ladugården som brann. Därefter längan med bagarstuga och drängstuga. Framför den senare en liten byggnad som inrymde en kvarnmotor med remdrift. Till höger skymtar Västerås-Barkarös kyrktorn. I bildens mitt syns ett röse och strax bakom det fanns en kall jordkällare där jag motades in när det brann för att man skulle veta var jag var. Morfar hade låtit baptisterna öppna söndagsskola vid Fullerö Fiskars. När han sedan flyttade hit till Karlshem användes en lokal på gården till skola som låg ännu närmare kyrkan än tidigare. Det gillade inte prästen i kyrkan. Han ville hindra skolan att existera. Prästen tålde inte morfar för detta. Morfar var med i kommunalstyrelsen och det var prästen också och han var ordförande. Prästen hade en son som skulle studera i Uppsala och det hade han inte råd med så prästen lånade ur kommunalkassan och så blev det revision. Han ställdes till svars och blev polisanmäld, men då sa morfar ifrån och menade att prästen skulle få en chans. På ett par år hade han betalat tillbaka pengarna. På det viset stod prästen i tacksamhetsskuld till morfar. De fick så småningom ett gott förhållande till varandra och blev sams. När morfar dog tillät prästen att man hade en frikyrklig begravning i kyrkan och han kom själv med en stor krans. Morfar odlade Västeråsgurkor och sålde på torget. Och så hade han fruktträd bl.a. en sort som heter Hampus. Den finns knappast längre. Det var ett litet men väldigt gott äpple. På åkern framför huset odlades potatis. Men man hade 5-6 kor också som jag fick valla. Ungefär där fotot börjar fanns ett skogsparti. Där byggdes den nya ladugården där jag hämtade korna. Jag var väl 6-7 år då. Jag fick vara hos morfar och mormor flera somrar och valla. 1926 flyttade morbror Evert och morfar och mormor till Ridön i Mälaren."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.