En kvinna. Anna Augusta Emilia Molin, gift Johansson, född 29/9 1885 i gården 105 Söder (Kyrkogårdsgatan 18) i Örebro. Dotter till ogifta Augusta Sofia Zetterlund. Fadern var Karl Emil Molin (som bytt namn från Nilsson). Emilia gifte sig 28/10 1905 med Karl David Johansson (bild 2). Hon arbetade som nåtlerska på skofabriken Örnen, men när hon gifte sig slutade hon och blev hemmafru. Död 6/10 1961, då bosatt på Viktoriagatan 11, Örebro. Bilden är troligen tagen samtidigt som bild 2, alltså 1905. Se även bilderna: 2003:47:1-19.
Från 299 kr
Vy vid Räcktjärv station. Håll- och mötesplats, öppnad 1910 12-01. Bispår till Räktjärvs hamn . Från Räktjärv station gick ursprungligen en ca kilometerlång sidobana åt norr till Räktjärvsänden vid sjön Räktjärv. Vid Räktjärvsänden fanns hamn och en mindre expeditionsbyggnad med godsbod och väntrum. Ångbåtstrafik var anordnad mellan Räktjärvsänden och Överkalix i samtrafik med järnvägen under den isfria tiden av året."Trafiken upphörde efter ett fåtal år i och med att landsväg byggdes till Överkalix. Räktjärv förlorade sin kontakt med järnvägen genom en linjeomläggning 1986. Med början vid km 1225,3 drogs den nya linjen i en rakare och 1300 m kortare sträckning söder om den gamla." Enligt www.banvakt.se
Kyrkan ritades av slottsarkitekt Nicodemus Tessin d.ä. Det har antagits att Tessin i utformningen av exteriörarkitekturen har inspirerats av kyrkobyggnaderna Il Gesù, Sant'Agnese in Agone och Santa Susanna i Rom. Den är byggd i modifierad barockstil, utan kupol och med höga fönsteröppningar. Kyrkobyggnaden är uppförd i långsträckt korsform med absider i öster och väster och korsarmar i norr och söder. Korsarmarna med sina tempelgavlar krönta med kandelabrar flankeras av fyra lanterninförsedda torn. Fasaden är rikt utformad med pilastrar. Byggnaden vilar på en hög sockel av granitblock med inslag av kalksten. Materialet i murverket består av ölandskalksten med gotlandskalksten i detaljer och dekorationer. Valven och portaler samt fönsteromfattningar är utförda i tegel. De fyra sidotornens lanterniner är byggda av trä. I det sydvästra sidotornet som fungerar som klockvåning hänger de tre kyrkklockorna gjutna i början av 1600-talet och överförda från den gamla kyrkan. Taket är beklätt med kopparplåt liksom lanterninernas karnissvägda huvar som kröns av eldurnor. Ingångar är belägna i norr ,söder och väster med portaler i olika utformningar. Södra och västra portalerna tillhör kyrkans byggnadstid. Den norra härrör från 1834. Yttermurarna har kalk och spritputsade fasadpartier i gult. Omfattningarna kring öppningarna har en ljusgrå färgton medan pilastrar och listverk är oputsade. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Från sin tidiga etablering och långa verksamhetstid som fotograf i Kisa kom Emilia Johanson att porträttera otaliga Kindabor. Merparten av de förevigade personerna kan vi förmoda ha fallit in i anonymitet över åren, andra kan väckas till liv genom påskrifter av dem som ännu mindes. Som här där vi möter hemmansägaren Viktor Karlsson som från 1875 och tillsammans med hustrun Anna Greta Jacobsdotter ägde och brukade del i Bjärkeryd Södergård söder om Kisa. I sitt livs begynnelse född 1843 i Vimantorp väster om Kisa där föräldrarna ägde ett mindre hemman. I vuxen ålder kom han i förstone att ensam arrendera en bruksenhet i byn tills han från 1866 blev rättare på den större gården Kvarntorp, även den belägen väster om Kisa. Året därpå gift med ovannämnda Anna Greta. Fotografiet kan antas tillkommit vid 1870-talets senare hälft.
Kyrkans torn är från 1100-talet, inuti ombyggt och 1850-1851 försett med en lanternin. Salkyrkan är från 1851 med en utskjutande absid i öster, samt småutbyggnader i norr och söder. Allt ritat av J F Åbom 1848. Grunden till en medeltida absid kyrka ligger under golvet. Den har troligen också haft östtorn och i så fall varit en klövsadelkyrka. Altartavlan är målad 1749 av Peter Bushberg. Kristus på korset och Maria Magdalena. Predikstolen är gjord av Johnas Berggren "stofferad" 1780 av And G Wadsten. I kyrkan finns också en gammal åttkantig dopfunt som försetts med en ny stenfot, samt en av ek från 1899 snidad av Anton Wahledov. Skänkt till kyrkan 1929 en modell av fullriggaren Nanhild. Storklockan gjuten 1887 av Joh A Beckman & Co. Mellanklockan i det Meyerska klockgjuteriet 1680. Lillklockan 1728 av Gerhard Meyer. Den var tidigare vällingklocka vid Alunbruket och skänktes till kyrkan 1929.
fotografi
Bro 78:1
Bro 83:1
Söder om kyrkan var förr bara åkrar, så när som på en liten markplätt avsatt för sockenmagasinet mitt emot kyrkans södra stiglucka. 1897 flyttade man sockenmagasinet till öster om kyrkan där förut skolan låg och byggde en ny modern skola framför kyrkan. Vid skolans synliga gavel och tre fönster in på långsidan låg den s k storskolan och vid andra gaveln med två fönster på långsidan låg småskolan. I vinkelbygget var det lärarbostäder. Skolan är således endast 5 år gammal på bilden. Någon väg till Sunnkörke och Gannor gick inte förbi skolan vid denna tid. En östlig väg gick från kurvan vid Lau f d kvarn och en västlig, "Trullkväiar" kallad, gick från kurvan vid Botels och snett upp mot Gannor. Träden runt kyrkan är troligen planterade på 1840-talet och kompletterade främst på norra sidan på 1880-talet. Lägg märke till pojkarna (?) som klättrat upp på kyrkans taknock!
Porträtt av Adelaide Peyron med döttrarna Elisabeth och Sigrid. Enligt uppgift ska fotografiet vara taget i Paris 1860. Från år 1852 var Adelaide gift med Sigge Sparre och familjens östgötska anknytning ligger främst i makarnas ägarskap av godset Bjärka-Säby söder om Linköping, där man även hade sin hemvist under åren 1860-68. I moderns knä sitter Elisabeth, familjärt kallad Bibi. Född i Stockholm 1859 och uppvuxen i nämnda Bjärka-Säby och vidare Kristianstad, som var familjens hemort från år 1868. Gift i Stockholm 1889 med kapten Albin Vilhelm Holmberg. Till höger ses makarnas förstfödda barn, dottern Sigrid. Hon föddes i Malmö 1853 och kom vidare i livet att gifta sig med överståthållaren Robert Dickson. Förutom döttrarna Bibi och Sigrid hade makarna två söner. Mest bemärkt av barnen blev sedermera sonen Sixten som gått till historien med sin kärleksrelation till cirkusartisten Elvira Madigan som slutade i gemensamt självmord i ett skogsområde på ön Tåsinge i Danmark den 19 juli 1889.
Längst t.v. Maria Jacobsson. Hon bodde hos Hulda Norén i många år. Anna Gustavsson, i bredrandig blus bakom henne, Mjöl-Anna. I samma hus där hon och hennes far Mjöl-Gustav bodde, i hörnet Repslagaregatan-Landbogatan, bodde en fru som kallades Spåssa och som kunde spå, hon bodde i norra delen av huset medan Anna och hennes far bodde åt söder. Tvärs över gatan låg Larsa ve le´t. Han som bodde där hette Lars Bro. Han gick nattvakt i stan. Flicka nr. 3 från vänster: Anna Larsson, en brorsdotter till Hanna och Alma Larsson, som arbetade på Falköpings tidning.Nr. 4. Hennes faster Hanna Larsson, 5. Hulda Norén, 6. Berta Malmsten, gift med en tapetserare, 7. en syster till Hulda Norén, som var hemma på besök från Amerika. Gossen i förgrunden är Knut Norén.
Anna Maria "Nanny" Casparsson porträtterad i Linköping vid uppskattningsvis 1870-talets senare hälft. Född i Stockholm som dotter till sidenfabrikör Pehr August Casparsson och hustrun Ulrika Maria Sharp. Genom moderns 2:a giftemål med överste Hampus Mörner kom hon till Östergötland och styvfaderns gård Harvestad i Landeryds socken söder om Linköping. Den 4 december 1876 stod Nannys bröllop i församlingens kyrka. Maken Fabian Vilhelm Ekenstam bodde vid tiden i Ringarum, men oavsett parets skilda hemorter slog de sig kort efter vigseln ned i Söderköping. Efter en tid blev istället Ruda rusthåll i Brunneby deras hem och som de kom att äga och bruka till hösten 1899. Från sistnämnda år och till makarnas respektive död var de boende i Linköping.
Vykort, "General Peklins fängelse å Fästningen". Det finns en skröna om att generalmajoren Carl Fredrik Pechlin (1720-1796), som dog på Varbergs fästning, skulle ha suttit i källarhålan dit den lilla porten på bilden leder. Sanningen är att hans tid (1792-1796) som "bekännelsefånge" på fästningen var mer bekväm. Han fick bo i Kommendanthuset och ha både betjänt och ett par av sina pigor från sitt gods Ålhult i Småland till att passa upp honom. Han tilläts även gå ner till staden. Långt fram i tiden blev han namngivare till "Pechlins gränd" i södra delen av centralorten Varberg. En minnesplatta på torget söder om kyrkan utmärker hans gravplats, som påträffades invid dåvarande kyrkogårdsmuren först 1858. Pechlin var med all säkerhet en av de främsta konspiratörerna bakom mordet på Gustav III, men detta förnekade han. Han dömdes av Högsta domstolen att insättas på bekännelse, alltså att hållas fängslad till han bekände, först på Karlstens och därefter på Varbergs fästning, där han förblev till sin död.
Oskar Jakobsson var son till Bjärges-mor Stina Jakobsson född Nilsdotter, se Bild 555-560. När gården styckades vid skiftet och revs, byggde Oskar, 39 år, och hans fru Laura, 36 år född Löfgren från Hemmor, detta torpställe vid Folkedarvevägen och kallade det "Fridhem". Det var ett vanligt namn vid förra sekelskiftet, kanske inspirerat av prinsessan Eugenies sommarresidens söder om Visby med detta namn. Huset är byggt i den tidens enkla stil med liggande troligen röd panel, vita foder och gröna fönsterbågar och dörrar. Taket är klätt med papp i lodstående i vådor på ett underlag av spån. Tegelskorstenen är tjärad. Det hela ser nytt och prydligt ut. Märkligt nog är Oskars och Lauras Fridhem sedan länge borta, bara några fruktträd återstår. Oskars och Lauras två barn Sven och Helfrid flyttade till Visby och Laura flyttade dit efter Oskars död. Ingen tog över "Fridhem".
Uppenbarligen var inte Jakob Karlsson och Alfred Olsson på Fie intresserade av smide, det ser ut som om man låtit smedjan förfalla. Som byggnadstyp är smedjan mycket ålderdomlig, så här såg järnålderns och vikingatidens bostadshus ut till formen och med ingång mitt på gaveln, fast de var större och var av trä. I denna smedja är sannolikt ässjan placerad i bakre högra hörnet med bälgen t v. När man öppnade luckan fick man ljus in till städet framför ässjan. Dubbeldörrar behövdes så man kunde få in stora saker som tex slädar. Denna smedja låg troligen i beteshagen söder om gårdstomten utanför bebyggelsen iom att smedjor ansågs som brandfarliga. Gässen har gått ut från tomten på en betesrunda i hagen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.