Åre 328:1
Från 299 kr
Åre 1:1-2
Gävle 208:1
Åre 2:1
Åre 163:1
Gräsgårds kyrka är en kyrkobyggnad i Gräsgårds socken , Växjö stift. Kyrkan är församlingskyrka för Sydölands församling på Öland. Gräsgårds kyrka består av ett rektangulärt kyrkorum med kor och utbyggd sakristia i öster, torn i väster och vapenhus i söder. Stilmässigt tillhör kyrkan exteriört och interiört en historicerande blandstil. Äldsta delarna av kyrkan är från cirka 1100-talet. Av den medeltida kyrkan kvarstår västtornet; även i östmuren återfinns medeltida murar. 1823 fogades salkyrkan till tornet. 1884 - 1886 tillkom vapenhuset, tornets övre del förhöjdes och försågs med lisener och rundbågefriser, och den nuvarande tornöverbyggnaden tillkom; den ersatte en 1700-talslanternin. Exteriört präglas kyrkan helt av den stilmodernisering som då genomfördes. De vitputsade, sadeltäckta byggnadskropparna genombryts av rundbågiga fönsteröppningar; ingångar i väster och i vapenhuset leder in i kyrkorummet. Även kyrkans inre vittnar om renoveringen vid slutet av 1800-talet, om än något av det enhetliga i renoveringen har gått förlorad i och med senare förändringar. Tunnvalvet har gördelbågar; läktare, orgelfasad, predikstol, altaruppsats och andra inventarier har nygotisk prägel. Läktarunderbyggnad installerades 1980 . (Uppgifterna är hämtade från WIkipedia)
Den gamla manbyggnaden stod parallellt mot ladugården med gaveln mot vägen, men den var inte manbyggnad på den här parten, utan på Olof Jonassons part. Vid skiftet sålde Olof Jonasson sin part till Lars Hansson och flyttade till Amerika, men återkom och byggde nytt hus vid Gumbalde söder om Botels. Lars Hanssons flyttade in i Jonassons moderna stora manbyggnad och rev bort det här huset 1904. Det finns många exempel på rivna manbyggnader i Masses Laubilder, tex från Anderse och Bönde, hus som försvann trots att det egentligen inte vara några fel på dem. Det finns en stenhusresolution för denna försvunna part från 1810. Då bör detta ganska långa och smala hus utan sockel vara byggt, ursprungligen med golvet i marknivå. Gissningsvis moderniserades huset på 1840-talet, då det höjdes för att få källare, försågs med gesims och brutet tak med pulpetfrontespis som så många andra hus i socknen, t ex Liffride och Bönde. Nya stora fönster sattes in, men de gamla fick duga uppe på gavelfältet. Barnen på bilden är hittills okända, den stora flickan t v är troligen Lars Hanssons dotter Agnes Maria Lorentina 9 år.
Torpet Storängen när sommaren stod för dörren 1922. Hemman under Bjärka Säby och beläget på godsets stora ängsområde söder om slotten, därav torpets namn. Storängen finns upptagen i socknens äldsta förtecknade husförhör från 1792 men är sannolikt ännu något äldre. Den som kopplar platsen närmare fototiden finner torparparet Anders Fredrik och Brita Sofia Andersson på platsen från år 1881. Med en barnaskara endast välsignad med döttrar kom här en räcka drängar ha tjänst, som brukligt i korta perioder. Efter nära 40 år på torpet avled Anders Fredrik och en ny ordning i Storängen blev nödvändig. Den fanns i Karl Erik Bovin som sedan 1911 varit gift med det äldre torparparets dotter Ester Johanna. Tillsammans hade de fem barn, varav tre söner, och med dem upphörde behovet av drängar. Istället tycks torpets extra utrymmen erbjudits personal med tjänst närmare huvudgårdens behov. Den gamla torparänkan Brita Sofia bodde kvar till sin död 1929, möjligtvis i undantagsstugan som skymtar till vänster om torpet. Som en sista upplysning kan berättas att Ester Johanna var avliden vid fototillfället. Barnsängsfeber hade tillstött efter nedkomsten av makarnas sistfödda i september 1920.
Huset i Widebergska gården sett från söder. John Wideberg blev tidigt intresserad av trädgårdsanläggningar. Han hade sannolikt hämtat inspiration på resor han gjort till Stockholmsutställningen 1897 och till Göteborg 1923. Han blev också vän med stadsträdgårdsmästaren Haglund i Kalmar. John hade palmer i potatiskällaren under huset och påfåglar, ekorrar och pärlhöns som övervintrade i hönshuset. En papegoja och en sköldpadda fick tillbringa vintrarna inne i köket. Runt trädgården planterade han skyddande häckar. Arbetet påbörjades redan när han var 18 år med att han hämtade åtta granar i skogen, och planterade dem i en ring mitt i trädgården. Dessa finns kvar än idag. I slutet av 1930-talet arrenderades jordbruket ut och John kunde ägna sig på heltid åt trädgården, som blev alltmer av ett besöksmål. John började ta inträde, 25 öre. John utvecklade också sin hobby som tavelmålare och som fotograf. Han tog med sin lådkamera under årens lopp hundratals vackra bilder från trädgården, liksom på vyer, hus och människor i takten. Ca 500 av dessa bilder finns bevarade som glasplåtar, skänkta till Kalmar läns museum.
Ark med monterat vykort och text: "Ljósm. Gunnar Rúnar. Glaumbaer. Byggdarsafn Skagfirdinga. Vykort inköpt 1958. Foto från sydväst av Glaumbaer kyrka och dess gamla prästgård. Denna prästgård, med sin mängd torvhus, var i bruk som ordinarie prästgård för församlingens präst ända till år 1944. Nu är den museum. Gården är 115 år gammal. Fähus, stall, lador osv. ha legat söder om bostaden och syns ej på detta vykort. Högen, som syns framför prästgården, är resterna efter en brand. Bakom den syns den långa längan som inrymmer midbadstofa samt nordurhús och sudurhús. de fyra högra "vindskuporna" höra till midbadstoda, och den till vänster till nordurhús. Fönstret på gaveln tillhör sudurhús. Ingången, som man ser något till höger om detta fönster, leder direkt in till handkvarnsrummet. Man bör nog även se den som en reserv-utgång i händelse av eldsvåda. Jfr planskissen från år 1958. Huset längst till höger är smedjan. Framför den syns en gödselkvarn och en hösläpa, isl. vögur. I förgrunden stora vägen som till höger går mot Varmahlid och till vänster mot Saudárkr´kur."
Anders Hansson 1806-1852 kom från Snausarve ursprungsgård nere mot sjön. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig upp vid stora vägen mot Alskog, alldeles söder om Snausarves andra part på östra sidan av vägen, se Bild 1105, 1106. Han gifte sig med Anna Greta Nilsdotter född 1809 från Lye och de fick 3 söner. Äldste sonen Hans Niklas Andersson född 1838 tog över stället. Han gifte sig 1859 med Anna Elisabet Jakobsdotter från Hägvide i Stånga och de fick 6 barn. Yngste sonen Reinhold Hansson född 1870 blev näste ägare, gift 1892 med Johanna Olsson född 1866 på När och de fick sonen Reinhold Hansson född 1892. Fadern Reinhold stack till Amerika och försvann där? Sonen Reinhold Hansson gifte sig 1929 med änkan Linda Margareta Kristina Olsson född 1891 och de fick två barn. Troligen köpte Göran Berlén fastigheten. Han byggde om ladugården till ett litet bostadshus, styckade av och sålde det. 1979 sålde han manbyggnaden med mark till Elsa och Sigvard Lundin från Snausarves andra part iom att dotter Birgit Lundin med man Rolf Ebbesson tog över gårdsparten, Bild 1092. Sigvard dog (?) och Elsa bodde kvar här till 2008, då hon flyttade till Åvallegården i Klintehamn, där hon dog 2010. Stället togs då över av Elsas och Sigvards dotterson Christer Olofsson och hans sambo Birgitta. Vid skiftet blev stället ålagt att flytta snett över vägen väster om Snausarves andra part. Där byggde man ett nytt bostadshus i resvirke med liggande panel och spåntak, det som syns på bilden. Man byggde också en liten ladugård i sten med halmtak, den syns i bakgrunden. Några småbodar uppfördes också, bl a dass, vilka skymtar t v om ladugården. 1914 flyttade man dit ett bulhus, t v på bilden, och byggde om det till brygghus och tvättstuga.
Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.