Mellan Sankta Birgittas kapell och stranden vid Kapelludden finns ett stenkors, drygt 3 meter högt och 1,9 meter brett med klöverformade korsändar och en mjuk vulst längs kanten. Ett hål finns i korsmittens ena sida där det omtalas att en krok med en offerbössa hängt. Troligen är korset rest under 1200-talet. Det omges av en ringformig vall, tolv meter i diameter som undersöktes 1978. Den visade sig innehålla en kalkbruksfogad stabil mur med ingångar i norr och söder. Dess funktion är inte klarlagd. Källa Länsstyrelsen Kalmar län.
Från 299 kr
Fröbergs Båtvarv, Lidingö. Drag. Demonstration av användningen av båtbyggare Bengt Johanssons, sthlm. drag är ett specialverktyg för tillverkning av båtar utan not. Det flata benet på draget trycks mot det fasta bordet i bordläggningen. Draget dras längs bordkanten. Det spetsiga benet ristar då en linje på det bord som skall sättas fast. Linjen överens stämmer med kanten på det fasta bordet. Sedan tas det lösa bordet bort och hyvlas ner till ritsen. Kanterna på det fasta och det lösa bordet stämmer då överens och notet försvinner.
En skålgropshäll i sandsten som påträffades i kanten av en urnebrandgrop, A 30701, i samband med en arkeologisk undersökning av gravfältet RAÄ Barnarp 29:1, L1974:2724 på Torsvik i Jönköping. Hällen var 0,4 x 0,4 meter stor och hade en stor skålgrop mitt på. Skålgropen låg vänd neråt. Graven syntes som en rund mörkfärgning, ca 2 meter i diameter, där hällen låg mitt på. Under fanns två mindre hällar inkilade. Över hela graven fanns spridda brända ben men i den fanns även två bengömmor i form av en en bengrop och en urnebrandgrop. Ben från bengropen daterades till 430-570 e.Kr och ben från urnebrandgropen till 170-380 e.Kr. Dessa låg i en fragmentarisk kruka.
Blacksta. Runsignum Sö 105
- Föremål -
Hansta, Hässelby. U 787, U 786.
Vamlingbo 124:1
Öja 23:1
Enligt Lauboken är smedjan helt i bulkonstruktion med faltak byggd 1880. Om det stämmer är det väldigt sent för en så pass gammalmodig byggnad. Särskilt anmärkningsvärd är stolpen, mittsulan, på gaveln, vilken bär upp nockåsen. Det här är ett förhistoriskt sätt att bygga på, vilket har levt kvar i enklare byggnader långt fram i tiden. Att en byggnad med en sådan konstruktion finns kvar är unikt. Dess proportioner vittnar också om äldre förebilder. Smedjan ligger öster om gårdens övriga byggnader i kanten av beteshagarna. Man ansåg att smedjor var brandfarliga och därför placerades de ofta en bit från övriga byggnader. Denna byggnad förföll sakteliga, men revs tack och lov inte bort. 2007 (?) mättes smedjan upp av studenter på Högskolans byggnadsvårdsutbildning och därefter gjorde man en exakt kopia av den, det ursprunliga virket var så murket, att det inte gick att återanvända. Fastighetsägaren stod för framtagningen av virket.
Planteringsförbundets Park. Ballersten är en stor sten, som vid järnvägsbygget måste vräkas från sin ursprungliga plats vid Ranten. Den låg på hemmanet Ballersten nära "Lilla undergången". Namnet betyder enligt Ivar Lundahl i Falbygden 1, utan tvivel "en sten, som ballrar", en som så att säga gör väsen av sig, det vill med andra ord säga en jättestor sten eller en "baddare"till sten. I beskrivning över Falköping gör fil. dr. Carl Werner, Lund gällande, att stenen skall ha fått sitt namn av att den legat så, att den ballrat, d.v.s. skakat när man rört på den. Men även om den legat i labilt jämviktsläge vill det nog till starka karlar till att skaka det meterstora stenblocket. Den anses vara en från bronsåldern härstammande offersten. Den kallas därför också Ballerstenen. Den har förutom en rännformig fördjupning runt hela övre kanten ett antal skålformiga fördjupningar, s.k. älvkvarnar. Då järnvägen byggdes vid Ranten flyttades stenen 1858 från angivna plats till nordöstra vinkeln mellan Smedjegatan och Bangatan.
Hobby är avkopplande 25 juli 1967 En man sitter i en fåtölj klädd i vit skjorta och svart slips. han håller i föremål som är beståndsdelar i den hobby som han sysslar med. Intill honom till vänster sitter hans fru på huk och håller i ena kanten på ett papper som mannen läser på samtidigt i en kort trekvartsärmad ljus klänning. Deras lilla dotter som är i halvårsåldern står vid ena bordskanten och pratar med en kvinna som har ryggen mot kameran. Till höger står en äldre kvinna och pratar med mannen samtidigt som hon pekar i det papper mannen och hans fru läser i. Hon håller hobbyföremål i vänster hand och är klädd i en kort blommig klänning och har ett pärlhalsband om halsen. En liten pojkel i femårsåldern skymtar i bakgrunden.
En domarring, anläggning 5, som undersöktes i samband med en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var fyra meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar ställda i en halvcirkel. Vid undersökningen syntes avtryck efter ytterligare två större stenar som ingått i konstruktionen. Mellan de större stenblocken fanns en välbevarad kantkedja av mindre stenar. Stenarna bildade närmast raka sidor mellan de större stenblocken så anläggningen hade en femsidig form. I anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, ett järnbeslag, harts och ett opar oidentifierade järnföremål. Inom domarringen fanns även en brandgrop spom innehöll brända ben, ett kamfragment av horn, en kniv och ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 64 år. Datering 320-430 e.Kr.
fotografi
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.