Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

Från 299 kr

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

Från 299 kr

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. Skärgårdsbåtar.se

Från 299 kr