VINTERVY. Hamnkanalen grävdes på 1870-talet mellan Hamntorget och järrnvägen. Vid torget byggdes en brygga där man sålde fisk. Torget kom därför också att kallas Fisktorget. På Hamntorget såldes annars livsmedel, kreatur, hantverk, trädgårdsprodukter, ved m m. Kanalen lades igen på 1950-talet när järnvägen behövde bygga fler spår. I fonden Isaac Westergren & Co:s magasin. (Bilden fanns med på utställningen år 2000).
Från 299 kr
KALMAR. Centrallasarettet. B.B! Förlåt en yngling som felat! Fäll ej någon hård dom öfver mig, ty jag erkänner min svaghet, dock har jag ingenting att förebära som ursäkt. Vi hade i Söndags en liten avskedsfäst för H-vi Sjögren, som nu skall resa af denna staden. Annars ingenting nytt under solen. Tage.
Risåsbacke-Torp under Backen 25/5 1950. Gerda Werlins 60-årsdag. Gerda Werlin f. 1890 d. 1970. Albert Werlin f. i huset 1882 d. 1955. Alberts syster Davida Eliasson m. familj. Alberts kusiner August Fredrikssons barn m. familjer. Grannar. Werlins villa på Streteredsvägen. Makarna bodde på övervåningen som sommargäster annars i Göteborg.
Lokstallet i Kristianstad med Statens Järnvägar, SJ L11 1656, SJ J 1652, SJ S 941 och SJ Å11 1675 framför. Ångloken inne i lokstallet och ångloket längs till höger har för otydliga nummer annars är de uppräknade från vänster till höger.
Bonngården, Åsle. Gården beboddes av två gubbar och en 80-årig piga. Ägarna höll sig med 13 oxar och 1 ko, emedan gumman annars skulle ha fått svårt att reda sig med mjölkning o.d. Då detta dystra hem en gång upplöstes, befanns det, att gubbarna efterlämnade 100 000 kr i tillgångar.
Gruppbild av 34, sittande och stående, kvinnor, män och pojkar framför ett hus. Huset har ett tympanon med texten N, G, T 1888 samt en symbol av ett hjärta korsat med kors och ett ankare. Till höger på bilden ses två cyklar, musikinstrument på gräset och ett småbarn. Stående vid cykel t.h. Fridolf Thorssin. NTO:s lokal i kv Hammaren vid Göteborgsvägen.
Erik och Inga-Lill Berggren är på väg upp för trappan mot Gränna torg. De talar me varann och de bär på föremål. Kvinnan har blont, tuperat hår och mannen har en skeppsmössa på sig med ett litet ankare över skärmen.
En grupp finklädda ungdomar på utflykt. Här står de på kajen i Varberg, men på bildnr EA1068 sitter de i en båt vid denna kaj. Pojken på knä håller i något som kan vara en godispåse. Flickorna har lätt puffärmade dräktjackor, klänningar, någon sorts huvudbonad, strumpor och skor med klack. En av dem har ett ankare på kavajslaget. (Se även bildnr EA0822, EA1165, EA1169)
Bildtext Övrigt Lyftkranen Ladbrok [fel angivet fartygsnamn genomgående; rättat till Lodbrok] bärgar ett av alla de ankare som fanns ombord på Vasa. Många av dem är inte från Vasa utan har fastnat i vraket under alla de år det låg på Strömmens botten.
Det ser ut som om Oskar (JO) Larsson har köpt denna moderna fjäderharv, en liten harv för två hästar. Oskar går bakom eller bredvid, så som man i stort sett alltid gjorde vid arbeten på åkern. Det blev väldigt mycket motion. Oskar har sina favoritkläder med den för Lau typiskt höga vegakepsen. Därtill har han höga läderstövlar. Det normala var annars träskor, men vid harvning blev jorden så lös och pösig, att skorna sjönk ner så mycket att jord rann in i dem, därav stövlarna. Annars slet man inte på lädervaror i onödan. Oskar är här 57 år. Det är svårt att avgöra var bilden är tagen i ett så här öppet landskap utan några hållpunkter. Kanske harvar Oskar hemma bakom gården.
Vykort, "Järnvägsstationen Skallinge. Oriel Blombergs Tr., Lindesberg." samt noteringen (Halmstad-Bolmen), som anger utmed vilken sträcka stationen ligger. Sträckan invigdes 1889 och las ner 1966. Stationen döptes senare om till Ryaberg och där fanns även en poststation. Där ska finnas en hög järnvägsbro i sten. I Ryaberg spelades filmen "Stinsen på Lyckås" in 1942 med Edvard Persson i huvudrollen. Den röda stationsbyggnaden i Ryaberg målades (på filmbolaget Europafilms bekostnad) gul för att bli "röd" på ortokromatisk svart-vit film - annars hade den blivit svart.
Frida Kall i Linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé i Linköping något av åren 1910 - 1916. Då i 25-årsåldern och ännu boende i föräldrarnas hemman Tyttorps Lillegård i Kumla socken. Hon var annars uppvuxen i Väderstad där fadern till 1910 var grenadjär vid Första livgrenadjärregementet. Senare i livet kom Frida att gifta sig med Carl Teodor Hård och driva ett mindre lantbruk i Stava söder om Ödeshög.
Lastning av kantsten. Personer fr.v. på kärran Erik Jakobsson , född 1904 i Halmstad,. Arbetaren (okänt namn) i keps arbetade troligen vid kajen som stenlastare anställd av Bolaget. Mannen i hatt Karl Skantz, bolagets förman vid upplagsplatsen här vid Dragvägen. Kantstenen kom troligen från Stenhuggeriet i Halmstad. Vagnar och hästar tillhörde Bolaget dvs det stenbolag som behärskade stenexporten från Halmstad. Den tvåmastade skutan är förmodligen tysk. Annars ägde Bolaget två skutor för stenfrakt - Vind och Dora, de var enmastade.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Högfors Bruk (Västmanland). Text på framsidan nederst på kortet: "Hedesunda den 8/5-03. Tack för sednast var snäll nu å kom efter öfverensstämmelse. Amanda kan ju bedja Valborg följa med om hon får å vill. Jag går ner å möter vid första tåget kl: ? Välkommen". Text övre del av kort: "Skulle något hinder inträffa så var snäll telegrafera i morgon förm. annars välkommen, många hälsningar fr. J. ?".
Här är Per Häglunds gård övergiven och staketet rivet. Brygguset har förfallit påtagligt på de två åren mellan bilderna, jfr Bild 1021. Manbyggningen ser ännu välbehållen ut. Ytterdörren är 1700-talsmässig, men överljusfönstrets spröjsning är nyare. Placeringen av fönstret ungefär mitt mellan hörnet och ytterdörren är typiskt 1800-tal, men annars verkar huset äldre. Det är mycket synd att denna fina gård som dessutom låg mycket vackert i landskapet är borta.
Här ser vi den stora ladugården sedd från norr. Den har stenväggar till fähusdelen och träväggar till foderloftet och är försedd med mängder av fönster på jämna avstånd så som brukligt var vid denna tid. Papptaket är särskilt imponerande, alldeles jämnt och slätt. Bara kostnaden för pappen måste ha varit betydande. Det finns tre ventilationstrummor, en stor nymodighet, sådana blev annars inte vanliga förrän under mellankrigstiden.
Här ser vi det lilla idylliska 1700-talshuset med ett yngre köksbakbygge, fast själva matlagningsplatsen måste ha varit inne i gamla huset vid skorstensstocken. Det lilla fönstret på loftet är öppet och man ser en gardin, vilket tyder på att man hade sovrum uppe, vilket annars inte var så vanligt. Detta hus revs omkring 1938 och Ivar och Margit byggde ett nytt modernt bostadshus i stället.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.