J.A. Forss Hattfabrik. Ullen spinns upp på en dubbelkon och klipps sedan isär till två hattämnen.
Från 299 kr
Växbo: "Petterssons" (nuvarande ägare Anders Westberg), i mitten "Spinnar-Marta", Sågbyn.Till vänster syns "Höga".
Neg nr 186. Tvärstöd sätts över fjärde bordgångens kanter för att spänna ihop relingarna. Foto 13.8 1962.
Neg nr 185. Tvärstöd sätts över fjärde bordgångens kanter för att spänna ihop relingarna. Foto 13.8 1962.
Knappnålstillverkning vid J.H. Tidbeck Metallduksväveri och Metalltrådsvarufabrik. Spinning av knappnålsknappar med spinnrock. Spiralen kallas "träns". Tråden som knapparna spinns på kallas "mole".
Fjälvagnen var en arbetsvagn med lösa lämmar av 2-3 hopsatta bräder. Här står en sådan utanför Hallsarve Jakob Nilssons ladugård förberedd för hästar med den långa tistelstången och svänglar att spänna i varje häst.
Här har Masse gjort ett redskapsarrangenmang för textilier, uppställda på en planka mot en vägg för att synas tydligt. Dessutom finns en centimeterstock uppställd. Spinnrocken är av vanlig 1800-talsmodell. Det spunna garnet förs över till haspeln t h. Från haspeln träs härvorna upp på nysteln. Bubinerna hör ihop med vävning.
'Fångstnät av hona juv. (Arachn. 1200.) Monterad i ram. :: :: Under nätet finns texxten: ''Cyclosa conica (Pall.). Fångstnät spunnet av unga hona Uppsala 1936-08-09. Insamlat av Åke Holm. Vertikalt hjulnät med slutet finmaskigt centrum och tätt fångsttrådbälte. I nätets lodräta diameter och genom centrum går ett band av fastare spunna trådar, det s.k. stabilimentrum. Spindeln uppehåller sig alltid i centrum.'''
Fie Alfred och Jakob hyvlar en bräda med oxhyvel på en särskild arbetsbänk kallad fogbänk, på vilken man kunde spänna fast brädan. På marken ligger några hyvlar, säkert ditlagda av Masse för att visa hur de ser ut. De små skulle kunna vara profilhyvlar, medan den större med handtag av oxhyveltyp är svår att bestämma.
Exteriör, äldre bebyggelse. Tvåvånings bostadshus, trä. Till höger ligger ett nyare flerfamiljshus. En sandlåda till barnen. Två ställningar att spänna tvättlinor mellan. Bakom staketet ses utedassen/dass på granngården. Fotografens anteckning: Dokumentation av fastigheter i kvarteren söder och norr om ån. Bilder och beskrivning finns på Arboga Museum.
För att kunna bryta torven har man varit tvungna att spänna för hästar i trespann. Den äldre mannen är Johan Petter Karlsson, 64 år när bilden togs. Den yngre mannen som har tömmarna och troligen kör vändplogen är sannolikt sonen Karl Johan, 25 år. De bodde på Kauparve, parten intill Käldvägen, se bild nr 5. Bilden är tagen i ett öppet mycket flackt landskap, vilket bara kan vara markerna mot Lausviken eller Lausmyr.
fotografi
Hallsarve far och son Hans och Arvid Karlsson säkrar råglasset genom att lägga en bom längs med uppe på lasset och spänna det s k gördingsrepet runt bommen och knyta fast det i utstickande slanor på flakbotten fram och baktill. Hans och Arvid är klädda i arbetskläder med vegakepsar, Hans har arbetsväst. Se Bild 55. Bilden är tagen på åkrarna i det öppna landskapet sydost om gårdarna med utsikt mot sjön. Det ser nästan likadant ut idag! T v skymtar en liten agtäckt byggnad.
Alva 89:1
'1 monterad räv sedd från sidan. :: :: Text till bilden: ''Räfvens slughet har vlifvit ett ordspråk. Ett märkligt drag deraf är, att han sällan plundrar hönsgårdar i grannskapet av sin boning utan merendels på betydligare afstånd derifrån, hvadan man vanligen förgäfves söker honom, der han gjorde förfång. Han är en skräck för en mängd matnyttigt vildt och anställer stor förödelse i de trakter, hvarest han allmänt förekommer. Men han gör ej obetydlig nytta genom att bortsnappa en mängd råttor och sorkar, och skinnet är äfen att anse som någon afbetalning på den skuld hvari han stå till landtmannen. Räfven finnes i hela Skandinavien, men merendels i lågländer. I Lappland är skinnet hårrikast och vackrast samt betals med ända till 25 rdr rmt. Utaf varieter har man den så kallade korsräfven och den svarta räfven. Ett skinna af den sistnämda betalas med flera hundra riksdaler.'' /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
Dövblinda på utflykt till Gripsholm. Galten och Suggan är två likartade, men inte identiska, kanoner som sedan den 22 augusti 1623 förvaras på Gripsholms slott vid Mariefred, där de står uppställda på den yttre borggården. De båda kanonerna har även kallats Rysseulvarna och har dessutom gått under namnen Vargen och Varginnan. Den ena av dem togs som krigsbyte vid Narva av Pontus de la Gardie år 1581. Den andra beslagtogs av Evert Horn vid Ivangorod år 1612. De båda kanonerna är rikt utsmyckade med beslag och inskriptioner på ryska. Den större av dem göts 1579 och den mindre år 1577. Flera gånger under 1700-talet, 1722, 1734 och 1764, var de hotade eftersom det fanns planer på att smälta ned dem och gjuta nya pjäser. I boken Gripsholm, slottet och dess samlingar, 1537-1937 tecknar kapten Sten Djurberg de båda kanonernas historia. I essän Till Galtens och Suggans historia skriver han att "blott ingripandet av några för våra stolta historiska troféer intresserade personer ha vi att tacka för att de undgingo förgängelsen". Han konstaterar avslutningsvis att "från sin plats på den gamla vasaborgen minna de alltjämt besökaren om tider, då Sverige i kamp och umbäranden och blott genom att spänna krafterna till det yttersta lyckades hävda sin självständighet och lägga grunden till sitt stormaktsvälde." (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.