Linbasta på kyrkvärden Johan Alfreds gård. Härden är placerad i vänstra hörnet innanför dörren.
Från 299 kr
Frötuna Väsby 2:5
Osby 43:1
Tjänstvilliga grannar hjälper fru Karin Jonsson, Sjögärdet, andra damen från höger (med glasögon), att reda ut linet vid Velens linbastu.
Linberedning i Södra vi. Här skäktas linet.
Stommen. Bastan användes senast i mitten av 1920-talet.
Bastan i Förlösa.
En bråka i linbastun i Gässemåla.
Smiss Elisabet Vedin och fostersonen Artur Karlsson har varit nere vid Nabbu med häst och vagn och hämtat hem strömming, vilken bla kan ligga i den flätade korgen på flaket, det bör finnas plats för mera fisk bakom lämmarna. Det var vanligt att man fiskade många dagar i rad, på våren och hösten ibland i flera veckor, om vädret var tjänligt. Då fick kvinnorna och ev drängar, gamla gubbar och barnen sköta det dagliga på gården. Bakom vagnen står troligen Elisabets man Christian Petter Persson. I bakgrunden ses intressanta byggnader. Den vänstra skulle kunna innehålla smedja och snickarbod, den högra källare eller linbastu. KOLLA BILDER På GåRDEN!
Slåtterarbetet utfördes i regel som en ating, dvs en arbetsfest. Man samlade så många från bidlaget, grannlaget, som behövdes för att kunna slå den mark som var aktuell på en dag. Någon ersättning utgick inte, men gårdsfolket skulle bjuda riklig förtäring under dagen. Nästa dag gick man till grannens änge och slog och så höll man på tills allas marker var slagna. Genom atingsformen var slåtter lite av fest och många var lite finare klädda, se vita skjortor och svarta västar på en del karlar. 14 karlar behövdes för att slå Körkänge på en dag. Man kan tycka att de hade inte mycket gräs att slå. Men ogödslade marker gav inte mycket, fick man en tugga gräs per slag så fick det duga. Det behövdes därför stora arealer slåttermark för att täcka gårdens behov av foder, ofta hade man mer slåttermark än åker. Kyrkänge ligger ett par hundra meter norr om kyrkan nedanför bakarna. Den långsmala byggnaden med flistak (?) är troligen en linbastu, sedan länge riven.
Minas stuga inbäddad i snö. Stugan var ursprungligen en linbasta men byggdes vid 1800-talets slut om till backstuga. Stugans sista invånare var Mina Johansson som dog 1942. Stugan köptes då av Knut Öberg, fotografen Runes far, som lät renovera stugan och sedan skänkte den till hembygdsföreningen.
Fryebo
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.