Här har Masse byggt upp bilden på ett fantastiskt sätt. Spitsplogen står med stöd aven liten käpp, så man tydligt ser dess form. Gräset utgör en diskret bakgrund förplogen. Plogen omramas av en vedbod med grenhögar och vedtravar och bakom dessa står ett par träd, varav det större är en oxel. Spitsplogen är ett sk sulårder som man från bronsåldern och framåt använt för brytning och luckring av åkerjorden, både på åkerns längd och bredd, varefter man harvade. Spitsplogen är symmetrisk och föser jorden åt båda sidor. Den består av järnskodd fot som fyser i marken. Den är fäst vid en böjd dragstång av självvuxet virke samt en lite styrstake baktill. Spitsplogen fortsatte att användas även efter det att vändplogen slagit igenom och då främst vid uppdragande av rader till potatis och senare till upptagning av dessa. Se Bild nr 9 och 12! Bilden är tagen på Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Vedboden är ett bulhus klätt med bräder. Taket är täckt med spån. På nocken sitter en en fågelholk, något som förr var vanligt på hus och i träd. Bilden visar också en stor grenhög med ris och två s k flovedsstaplar, ved för den kommande vintern liggande på tork. Grenar högg man i bitar, även ganska grova sådana, medan floveden var så pass grov att den måste sågas, vilket tog längre tid. Ris och smågrenar samt tjocka bitar eldades i öppna spisen, medan medelstor rakvuxen ved användes till järnspisen och kakelugnen. Det gick åt stora mängder och ved var ofta en bristvara.

Från 299 kr

Denna soliga aprildag har Masse tagit en bild av Hanssons ladugård, vars spåntak verkligen är lappat många gånger med både spån, bräder och pappbitar. Det ser ut att vara lite fattigt på gården, men den var också liten och säkerligen svår att försörja sig på. T v syns tröskhuset och inne i vinkeln ladportarna. Därefter följer en hoimd, hörum, med lucka i väggen, sedan ett fähus troligen för både kor och hästar och därefter två dörrar, den ena till kanske ett hönshus och den andra kanske till ett lammhus, se baksidesbilden 1041. Längst t h är det nog en vagnbod. Johan Hansson 45 år sitter i hatt på storgården och håller på med något snickeri med långa bitar som lyser vita. T h har han gott om ved.

Från 299 kr

Här är det stor aktivitet hos Hallsarve Karlssons! Man smaitar, finhugger, tjärved som skall användas till tjärbränning. Gamla furustubbar, vars ytved murknat bort, sågas och huggs upp i småbitar och varje liten bit rensas noggrant från bark och framför allt jord. Från vänster spräcker fadern Hans Karlsson en stubbe med blaigare och nyde, kil och träslägga. Troligen är det sönerna Vilhelm och Arvid som sågar vid sågbocken och mellansonen Oskar som hugger. Gamle far Tomas Nilsson spräcker ett rotben med blaigare och nyde. Bakom Tomas ligger en hög av sågat och spräckt tjärved i väntan på att huggas upp i mindre bitar. Se Nr 256. Masse har arrangerat denna arbetsbild mycket väl. Alla håller på med någon uppgift, de står uppställda så att byggnaderna i bakgrunden och veden syns tydligt.

Från 299 kr

Karl Pettersson "Kålle Nick" föddes 1909. Han gick i skomakarlära hos en man i Lindome. Han började gå i lära hos "Möbo-Johan", som kunde allt inom skomakeri. Denne bodde och var verksam mitt emot Liljegrens speceriaffär i Skogstorp. Här lärde sig Kalle att tillverka skor - helt från några bitar läder. Kalle har jobbat hela sitt liv som skomakare. Under 10 års tid arbetade han emeller-tid på Pelly-fabriken i Falkenberg. Men då var han ändå i skomakeriverkstaden på helgerna. Han satte upp detta skomakeri i en källarlokal på Sandgatan 18, 1933. Huset byggdes 1932. Han är fortfarande verksam i det lilla skomakeriet. Hans arbetstider är 8 -12, 13 -17, 5 dagar i veckan. Men han är även där på lördagarna. Då vill ju många kunder hämta sina skor. Ja, även efter klockan fem på vardagarna får han stanna kvar för att lämna ut skor. Kalle bor ej i samma hus. Han bor i "apotekshuset", vid Folkets Hus. Att fortfarande hålla på i skomakeriet håller honom i gång efter två hjärtinfarkter. Kalles specialetet genom tiderna har varit att vändsy skor. Det var oftast damskor det gällde. Becksömssydda skor syddes med svinborst som nål. Det fanns även sandalsydda och randsydda skor. När man sydde vändsydda skor kallades man för vändmakare. Skofabriken S.A. Svensson lämnade partier till Kalle med skor som skulle sys med becksöm. (Ur intervju vid foto tillfället).

Från 299 kr

"Skelettdelar av säl från ishavslera i Västergötland. Funna den 28 nov. 1922 vid brunnsborrning, ungefär 1 mil söder om Lidköping, Norra Härene socken, Rotegårdstomt. Benen lågo på ett djup av omkring 12 meter under markens yta i blågrå lera av såpartad konsistens. Under skelettet bildade lerlagren ytterligare en nära 10 meter djup bädd, vilande på grus. (Borrhålets diameter var ung. 45 cm.) Skelettdelarna utgöres av högra lårbenet, främre delen av högra bäckenet med ledskål, två ländkotor, tre bröstkotor, övre delen av två bakre vänsterrevben samt några bitar av revben m.m. Enligt bestämning utförd av professor Henrik Munthe i Stockholm o amanuens E. Dahr i Lund, tillhöra dessa ben med all sannolikhet grönlandssäl, Phoca groenlandica. Lårbenets längd c:a 9 cm, anger att sälen varit mellan 1 1/4 och 1 1/2 meter lång. Preparatet visar även prov å den lera, som omgav benen och i vilken skalfragment av ishavsmusslan Yoldia arctica genom slamning anträffats. Djuret levde i det ishavssund, som vid istidens slut - sannolikt för omkring 10.000 år sedan - sträckte sig över det nuvarande mellansvenska låglandet och på vars botten den varviga leran, inbäddande rester av döda ishavsdjur, avsatte sig. De på Kinnekulle högst belägna strandmärkena (efter det forna ishavet) ligga nära 130 meter över den nutida havsytan eller 85 meter över Vänerns yta och c:a 60 meter över den trakt, där valfyndet gjordes".

Från 299 kr