Mina stakare, Könkämä-älven
Från 299 kr
Algot Bengtsson var född 1891 i Sibbarp och dog 1961. Han gifte sig 1923. Algot arbetade som statare och murare inom jordbruket i Halland och Västergötland. Han cyklade alltid mycket bl a till och från de olika arbetena.
Unga skatare, Örebro skatepark, Fabriksgatan 41, 2016-04-09
Hjälmföresedd skatare, Örebro skatepark, Fabriksgatan 41, 2016-04-09
Statare. Mjölkerskor och lagårdskarlar uppställda vid ladugården. Julita gård, Södermanland. Mjölkerskan längst bak i mitten, med förkläde knutet runt halsen är Kristina Lovisa Andersdotter, gift Olsson. Hon kallades för Kristin och föddes 1867. Hon arbetade på Julita mellan 30 oktober 1917 och 17 mars 1919. Uppgiften är lämnad av hennes barnbarns barnbarn.
Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Min farfars far, fanjunkare Carl Bergman arrenderade Rudet där prästgården ingick mellan åren 1882-1900 då han avled. Därefter arrenderade min farfars mamma Rudet som med min farfar och hans bröder skötte sysslorna fram till 1920 då det såldes. Rudet omfattade ca 40 tunnland öppen jord och stora skogar. Kommiistergården som förr kallades prästgården var på 50 tunnland + skog och den ingick i arrendet. För att sköta allt hade min farfars far 3-4 pigor, 3 drängar samt statare och torpare på prästgårdens marker. mvh Rolf
Vid Åsens gård hade smidesmästare K. A. Lindqvist sin smidesverkstad från 1908. Han statade verksamheten vid Dalen 1893.
Häggum sn."Statars-Krestin" framför sin stuga. Den låg vid Brismans (Boden) i Ranstad vid en grushåla höger om vägen. Stugan är riven. Där finns nu en sommarstuga.
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Baku. En tatare med en bagge.
Familjegrupp sju personer i gröngräset. (Kaffedrickande). Bilden är tagen på Almö-Lindö i Mälaren mellan Västerås och Lindö, ca 1918 då familjen gjorde en utflykt dit. Ön hörde till Fullerö herrgård. Det var en betesmark för djur. Där fanns då bara en gård som drevs av en man som hette Karlsson. Hans son gifte sig så småningom med Ulla (givarens kusin, dotter till hans morbror Evert). Översta raden från vänster till höger: OSKAR ERIKSSON, född 29/9 1885. Gift med givarens moster Elna, syster till hans mor Edit. Givaren berättar "Elna och en annan syster som hette Astrid startade en söndagsskola i Fiskars under Fullerö. Deras far, min morfar var fiskare där. Oskar hade en speceriaffär i utkanten av Eskilstuna. 1926 då jag var 12 år cyklade jag från Norberg till Eskilstuna och fick vara hos honom på sommaren och fick då jobba i affären. Det var roligt. Jag vägde strösocker och mjöl och sånt i påsar. Och så fick jag åka ärenden till Hakonbolaget och hämta saker." HUGO ANDERSSON, givarens morbror, född 20/11 1889. Givaren berättar: "Han var lite äventyrlig av sig och gav sig ut på sjön på långfärd på lastfartyg. Så småningom kom han hem och när morbror Evert tog arrendet på Ridön så följde han och hans familj med. Hugo hjälpte till på gården och bodde i ett hus som kallades Oppegården. Han var pingstvän och en gång tog han med sig en statare som hette Kling till ett möte i Västerås. Det blåste på sjön så när de åkte hem fick de landa på en holme över natten. Därför kom de inte hem förrän frampå middagen på måndagen. Morbror Evert blev ilsken för det tog ju bort Klings arbete. Hugo gjorde väl inte så mycket men statarens arbetsdag betydde mycket. Det var hårda bud!" Algot Lindström (enligt kompletterande uppgifter från Marianne Kindgren, givarens släkting) Andra raden: GIVARENS BROR OLOF "Olle" troligen ca 6 år gammal. GIVARENS MOR EDIT ANDERSSON GIVARENS MOSTER RUT ANDERSSON född 29/4 1902. Hon blev lärarinna i Hälsingland i Gnarp och Grängsjö. Kom senare till Stockholm där hon bodde i Bromma. Hon var religiös men inte sträng utan köpte biljetter till revyer "och sånt" när givaren och andra kom på besök. Skrev senare ett testamente och delade sin egendom mellan sina syskonbarn "så att det skulle bli rättvist". Hon gifte sig aldrig, men en gång i Hälsingland lär hon ha varit förälskad. Det blev dock inget med det - kanske var hon för sträng mot sig själv. Längst fram: GIVARENS MORBROR EVERT ANDERSSON, född 2/2 1900.
En man på en kärra dragen av två hästar, framför ett hus. "Gustav Karlsson, Fogelstad, 1923. Vid statar-byggningen Görsbacken / A-LE."
På kuvertet står följande information sammanställd vid museets första genomgång av materialet: Baku. Kisli. Schaksej Vaksehej. Bilden visar en grupp Tatare som huggit sig med Kinschaler så bloder rinner kring deras huvuden och nu omhändertages av kamrater för att förbindas. Efter oroligheterna
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.