Metallgjuteriet, Kristin Andersson, Ragnar Löchen och Anders Nyberg häller upp smältan
Från 299 kr
Metallgjuteriet, Kristin Andersson, Anders Nyberg och Ragnar Löchen häller upp smältan
Hed sn, Karmansbo. Karmansbo smedja. Smältare Olle Merkell. Smältan valsas. 1956.
Hed sn, Karmansbo. Karmansbo bruk, Smedjan. Bröderna Ivar och Birger Dybeck tar ut smältan. 1956.
Efter Ångkvarnsbranden 1935-07-06. Det nyinstallerade kvarnmaskineriet smälte och föll våning för våning. När brandplatsen svalnat kunde man konstatera att allt som återstod var förvridet skrot.
Dokumentation av Liljeholmens stearinljustillverkning. Läktaren. Över och undermixtankar till stearinmassan. Maret Nord rensar kanterna från stelnad massa som återförs till smältan.
betsel, teckning, dragok, häst, illustration, man, fotografi, photograph
Ljusdals kyrka. Äldsta delarna är från 1100-talet. Natten mellan den 15 och 16 augusti 1753 började en brand i klockstapeln som spred sig till kyrkans yttertak. År 1757 återuppbyggdes kyrkan och fick sitt nuvarande utseende. Klockstapeln hade 2 stycken klockor innan branden 1753, men dessa smälte, malmen återanvändes dock till att gjuta de två nya klockorna.
Barnen Lars, Britta och Olle Andersson i en dragsoffa. Britta föddes 1916. Här är hon mycket liten så bilden är troligen tagen 1917 i bostaden i "Järnvägshuset" i Norberg. I bakgrunden syns en telefon. Lars, givaren berättar: " Pappa hade egen telefonlinje till rakstugan hemifrån. När han fick mycket folk fick mamma avbryta allting och komma ner och tvåla gubbar! Det tyckte hon inte om. När jag vart 11 år fick jag börja och det var inte så roligt. Det var ofta på helgerna när det var marknad. Dom andra hade ju ledigt från skolan när det var marknad och hade roligt. Jag fick stå där och tvåla fast jag egentligen var för liten. Jag fick värk i axeln. Och det kom ibland gruvarbetargrabbar som inte hade tvättat sig innan de kom. Dom var så lortiga så tvålen smälte och gick inte att löddra. Det var olustigt med skitiga grabbar! 25 öre kostade en rakning."
Papyrus i Mölndal. Pappersmaskin. Med denna maskin, som du ser på bilden, tillverkas papper i långa breda remsor, som samlas upp på en axel till en stor pappersrulle. Papper har tillverkats här i Mölndal i ett par hundra år. Förr gjorde man papperet av linnelump, som man fick av gamla utslitna linnekläder. Senare lärde man sig att göra papper av trä. I en maskin höggs trästockarna sönder till träflis, som kokades tillsammans med kemikalier i stora behållare. Träflisen liksom smälte sönder. Därefter samlades träfibrerna på en bred filtremsa, och vatten pressades ur, så att det blev sammanhängande papper i långa breda remsor. På Papyrus tillverkas många olika sorters papper, t.ex. skrivpapper, som vi använder här i skolan, tryckpapper, som ni har i era läroböcker, kartong, som man använder till papplådor och emballage. Papyrus har fått sitt namn av en växt, som förekom rikligt vid Nilens stränder i Egypten. Papyrus-växten är ett manshögt gräs och liknar vår vass. Av växtens märg kunde folket i Egypten tillverka ett vackert papper (papyrus), som de kunde rulla ihop. På detta papper skrev egyptierna sina bildtecken (hieroglyfer) med svart sot, som lösts i vatten (ett slags tusch).
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.