Enskild bro över Lungan mellan Viken och Hammar (Fränsta). "Vikbron" uppförd år 1888, avstängd för all trafik sedan okt 1959. Byamännen beslöt riva bron 1961
Från 299 kr
Det ser ut som om Jakob har börjat riva ur kvarnen inför en reparation redan här ett år i förväg. Makineriet med stenarna ligger ute, axeln är urtagen, liksom persen, bromsen, tratten mm. Fie och Kauparve gårdar syns i bakgrunden.
"Riva eller restaurera", den frågan ställde Östergötlands museum genom en utställning i det ständigt aktuella ämnet. År 1975 särskilt i fokus genom Europarådets proklamering att låta året vara "Det europeiska byggnadsvårdsåret".
Nu skall ladugården moderniseras! August har rivit allt utom kohuset och murverket, han skall ännu riva taket över den bortre porten. Sedan byggde han ett nytt foderloft och tak och förlängde ladugården. Se Bild 565.
Vespa-tävling i Kungsträdgården. I tävlingen gällde det att bl a flytta ett glasvatten. En fransman rev allt som gick att riva och folket jublade då han lyckades få allt vattnet i glaset i ansiktet.
Efter att den gamla kyrkan i Åtvid dömts ut och den nya uppförts, tilltog förfallet av den äldre. Vid slutet av 1800-talet togs rent av beslut om att riva kyrkan men tiden gick utan åtgärd. Med det nya seklet kom andra tankar och istället kom kyrkoruinen att restaureras och återinvigdes som kyrkorum 1957. Här en dokumentation daterad 1947.
År 1962 revs den gamla orgelläktaren i Dagsbergs kyrka. Läktaren var från 1779 och hade genom åren hyst inte mindre än tre olika orglar. Vid kyrkans omfattande renovering under åren 1958-1963 väcktes tanken till handling att även riva orgelläktaren. Församlingens fördragsamhet med den alltför låga konstruktionen hade blivit allt svagare. En ny orgel kom efter arbetet att placeras på södra sidan i koret.
Text till bilden"Bilden från mitten av 60-talet visar korsningen Östergatan-Agnebergsgatan. Huset längst till vänster, Östergatan 3 är borta och förslag finns att riva även nr 5 för att bygga studentbostäder". Finns i bok om U-a del 5 sid 58.
Kyrkan i Dörarp uppfördes troligen på 1200-talet och har genomgått få förändringar sedan dess. Under 1600-talet byggdes nuvarande sakristia av trä vid nordöstra sidan, medan ett vapenhus av trä uppfördes 1683 vid sydvästra sidan. 1807 lät man riva väggen mellan långhus och koret. 1820 fick långhuset och koret ett gemensamt yttertak. 1827 flyttades vapenhuset från sydsidan till nuvarande ingång i väster.
Sankt Anna gamla kyrka inbäddad i grönska. När Östergötlands museum lät dokumentera kyrkan 1932 hade den stått öde i dryga 100 år och utdömd en tid dessförinnan. Kyrkan östra del hölls dock under tak medan byggnadens motsatta del stod naken för väder och vind. När man under 1960-talet beslutade att restaurera kyrkan var förfallet så långt gånget att man nödgades riva västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från nordväst.
Heda kyrka från nordväst. Dokumenterad av Östergötlands museum 1945. Kyrkan uppfördes ursprungligen vid 1100-talets mitt. Ganska snart, och under lång tid, genomgick byggnaden många om- och utbyggningar, varför kyrkans byggnadshistoria svårligen kan beskrivas. Klart är att Heda medeltida kyrka med tiden ansågs för liten och 1846 beslöt man riva den. Efter påtryckningar av fornforskaren Nils Månsson Mandelgren och lundaprofessorn Carl Georg Brunius, valde församlingen att i stället restaurera sin kyrka. År 1858 var ombyggnaden klar.
Europeiska byggnadsvårdsåret 1975 var ett projekt med syfte att väcka allmänhetens intresse för byggnadskultur. 17 europeiska länder deltog, däribland Sverige. I Linköping och vid Östergötlands museum uppmärksammades året med utställningen "Riva eller restaurera". Frågan var naturligt förankrad och särskilt grundad genom en av museet då nyligen genomfört inventering av Linköpings centrala bebyggelse. Ett resultat av inventeringen blev för övrigt utgåvan "Låt husen leva i Linköping" som får betraktas som standardverk i ämnet.
Herrborum i Sankt Anna bär på en komplicerad byggnadshistoria. År 1638 lät riksmarskalken Axel Banér uppföra en lång bostadslänga i en våning, vilket motsvarar ytan av dagens bägge huskroppar. Längan separerades på 1770-talet när dåvarande ägare, riksrådet Göran Gyllenstierna, lät riva bort 1600-talshusets mittparti. Genomgripande ombyggnad skedde vidare under 1840-talet vilket gav fasaderna sin nuvarande karaktär i senempire. I början av 1890-talet sammanbyggdes husen med en låg mellanbyggnad som kvarhåller intrycket av två separata hus.
Sankt Anna gamla kyrka 1932. Kyrkan hade lämnats åt sitt öde efter att församlingens nya kyrka stod klar 1821. År 1844 köptes byggnaden av Thorönsborgs ägare, men det är oklart hur den användes i privat ägo. Kyrkans kor klarade sig under alla omständigheter bäst. De ursprungliga stjärnvalven kvarstod och vid en restaurering 1923 täcktes de med ett nytt brädtak. Kyrkans långhus lämnades naket för väder och vind. Vid 1960-talets senkomna restaurering var förfallet så långt gånget att man nödgades riva kyrkans västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från söder.
Invånarantalet i Svinhult uppgick vid 1800-talets mitt till omkring 1.000 personer. De kunde inte på långt när rymmas i den gamla träkyrkan invid vägmötet sydväst om nuvarande kyrka. Man begärde då och fick tillstånd att riva den gamla helgedomen. Då var bygget av den nya kyrkan redan igång sedan 1872. Helt färdig stod den 1875 och kunde invigas den 5 november året därpå. Ansvarig för kyrkobygget var byggmästare Johan Petter Sundqvist från orten, som hade att följa ritningar upprättade av arkitekt Johan Granqvist. Resultatet blev ett rymligt kyrkorum i nygotisk stil. Här en vy mot kyrkan omkring förra sekelskiftet. Till vänster ses Sockenstugan.
Hospitalskyrkan invid Hospitalstorgets södra sida. Vid tiden för bilden stadd i förfall eller möjligtvis under påbörjad rivning, varför bilden kan antas vara tagen kort före kyrkans demolering 1897. Tills dess hade upplysningsvis Östergötlands museum från 1886 disponerat kyrkobyggnaden för sina samlingar. Beslutet att riva kyrkan väckte debatt i Linköping. Bland förslagen fanns att förlägga stadens brandstation till området. Flertalet kvarstående byggnader från hospitalepoken fanns att tillgå och själva kyrkan nämndes kunna bli ett förnämligt redskapshus med plats för stall och "slangtorkningsinrättning i tornet". Av förslagen för återanvändning blev som bekant intet. En hållen tomtauktion vanns av byggmästaren Anders Ohlsson, som vidare lät uppföra det imposanta Hospitalstorget 2 på platsen.
Gatubild vid Norre Port i Halmstad, sedd från Storgatan. Flera män i olika munderingar står längs vägen, vända mot fotografen. Den norra stadsporten ingick i det befästa Halmstad och stod klar 1601, alltså under danskt styre. Dess sneda vinkel gentemot Storgatan lär ha funktionen att förhindra beskjutning in mot staden. Varje natt stängdes alla stadsportarna till skydd åt invånarna. Stadsfullmäktige beslöt 1879 att riva portbyggnaden, men dåvarande riksantikvarien sa nej. Istället inrättade Hallands Museiförening (bildad 1886) där ett museum som öppnades 1899 och stängdes 1933. Norre Port blev byggnadsminne 2007.
På bilder ser vi en av Laus två tämligen intakt bevarade flistaksbyggnader, här med nyligen avrivet flistak till förmån för papp. Ägaren Vilhelm Karlsson sägs ha blivit så retad i skolan över att han bodde i ett så gammalmodigt hus att det hade flis på taket, att det första han gjorde som ägare till gården var att riva av flistaket! Huset är byggt 1810, det finns en stehusresolution för gården. Det är ett mycket stort hus, längre än vad hus i allmänhet var på den tiden. Det består av en vardagsstuga på hitre gaveln, ett kök i mittenmed köksutgång, samt en sal vid bortre gaveln, sedan länge delad. På vindsvåningen finns en liten brudkammare ovanför farstun, medan resten är en hög magasinsvåning som aldrig retts in. Än idag finns vädringsluckorna till spannmålsmagasinen kvar. Även flygeln är ovanligt stor, nästan som el liten manbyggnad, också den har vädringsluckor till ett magasin på loftet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.