Johan Bernhard Lundberg. Lundberg i "Alperna", botanisk trädgård öster om prästgården. Spänstigheten och ungdomligheten han besatt ända till sin död tillskrev han själv allt det friluftsliv han idkat särskilt i sökandet efter sällsynta växter. Somliga hade väl svårt att förstå Lundbergs intresse för spiritism, men f.ö. hördes aldrig några andra omdömen om filantropen än "den snälle Lundberg". Se: Kjell Kolthoff "Mitt liv i naturen", sid 22 -Med en naturentusiast i västgötamarker.
Från 299 kr
Gustav IV Adolf - 1792-1809
En omvänd ordning av påskriften ger oss den rätta informationen; Anna Koskull gift Ridderborg. Nämligen född som enda dotter i raden av söner till baron Ivar Koskull och friherrinnan Anna Sofia Viktoria Banér. Född i Karlskrona och större delen av sitt liv boende i Lund och Kristianstad med flera orter, hade hon genom sina föräldrar anknytningar till godsen Svenneby och Ekenäs i Östergötland. Tillsammans med maken Bror Ridderborg disponerade hon även gårdarna Högmålen och Sjövik i östgötska Norra Vi och hon var skriven till den sistnämnda gården vid sin död i Södertälje 1902. Här porträtterad omkring 1875.
Karl XII - 1697-1718
Kronolänsman Frithiof Egelin förde ett kringflyttande liv. Några nedslag: Inflyttad från Östra Skrukeby som sergeant till Östra Tollstad 1873 och samma år gift med Nanny Maria Aurora Rydin. Från 1879 titulerad landskanslist i Linköping och från 1880 med samma yrke i Kärna. År 1882 finner vi honom som kronolänsman i Brunneby och från 1883 detsamma i Fornåsa. Innan decenniet var till ända flyttade Egelin med familj till Stockholm. Där emellertid frånskild och åter inflyttad till Linköping 1901. Död i Linköping 1916. Här porträtterad omkring 1865.
Enligt påskrift porträtt av husföreståndarinnan Karin Karlsson. Född i Agunnaryd socken och där uppvuxen under knappa förhållanden kom hon tidigt i pigtjänst. I början av 1890-talet kom hon i arbete på gården Vedåsa Liden i socknens södra delar. På samma ställe var apotekaren Gustaf Wilhelm Tisell hyresgäst och när denne efter att ha blivit änkling flyttade till Linköping följde Karin med som hans husa. Som sådan kom hon att fungera under apotekarens följande och sista 15 år. Därefter fortsatte Karin sitt liv i Linköping som hembiträde och liknande arbeten fram till sin död som ogift 1932.
Porträtt av Ernst August Schelsinger. Född i Norrköping 1857 som son till handlaren Isak Meyer Schlesinger och hustrun Josephine Benecke. Vid 18 års ålder inträdde han som volontär vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Efter påföljande militär utbildning vid Krigsskolan återvände han till regementet 1879 och erhöll underlöjtnants grad. Efter en sedvanlig karriär nådde han kaptens grad 1897 och var som detta i tjänst tills han på egen begäran begärde avsked 1907. I sitt privata liv var han från 1904 gift med Anna Ragnhild Kant. Efter dennes död gifte han om sig med Jane Johnson. Makarna var bosatta i Stockholm.
Porträtt Christina Reuterswärd, familjärt kallad Stina. Född i Örebro 1884 som dotter till överste Wilhelm Reuterswärd och hustrun Carolina Robson. År 1890 utsågs fadern till chef över Första livgrenadjärregementet i Linköping och med anledning av detta inflyttade familjen året därpå till staden. Passande nog kom de att bosätta sig i det så kallade Överstehuset invid Järnvägsgatan. Tiden för porträttet är 1910 och inom kort ska hennes liv ta form. Hösten 1912 flyttade hon till Stockholm och i stadens högborgliga sällskapsliv kom hon att möta kronprinsessan Margareta. Bland annat fick hon då den anmärkningsvärda frågan om hon tyckte om att spela hockey. Christinas svar ger en tidsbild som kan förtjäna att bli räddad från glömska: "Nej inte alls. Jag spelade hockey i Linköping med pojkarna Uggla och andra men de var lite hårdhänta och mycket skickliga, så jag tyckte inte om spelet". Hennes rättframma svar speglade rimligtvis en personlighet som passade kronprinsessan, ty inom kort erbjöd hon Christina att bli hennes hovfröken. Detta kom att bli starten på en lång tid vid hovet. Christina kom efter Margaretas plötsliga död 1920 att ta tjänst vid prinsessan Ingrids hov, följt av samma tjänst för kronprinsessan, sedermera drottning, Louise. Sammantaget gav det henne ett spännande liv fyllt med intressanta möten och resor världen över. Christia Reusterswärd fick inte bara ett fascinerande liv, utan även ett långt sådant. Hon avled som ogift 1969. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.
Biskopsdottern Hedvig Bring valde likt många av tidens högreståndkvinnor att framleva sitt liv som ogift. Valet var för all del inte alltid ett uttryck av handlingsfrihet, hur det var för Hedvigs del lämnar vi därhän. Som ogift skulle det oavsett dröja tills hon erhöll något som kan betecknas som ett eget hushåll. Efter fadern död sammanbodde hon en längre tid med sin mor i Stockholm och därefter i broderns hushåll i Växjö. Från dryga 50 år fyllda hyrde hon egen bostad i Växjö och sommaren 1921 återvände hon till födelsestaden Lund. Här porträtterad omkring 1895.
Porträtt av fru Marie Louise Berg. Född 1851 i Skallsjö i nuvarande Lerums kommun. I samband med sitt giftemål med lotschefen Henrik Werner flyttade hon till Norrköping. Året var 1876 och paret kom att få tio år tillsammans. Makens sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Inte heller Marie Louise kom att få något långt liv. Efter makens bortgång flyttade hon till Skara där hon avled 1889, blott 37 år.
Kyrkoherde Carl Magnus Wezén på äldre dagar. Likväl skulle han komma att leva åtminstone i närmare 30 år efter att fotografiet togs. Född 1832 i Böckestad västergård strax öster om Linköping, kom han efter teologiska studier och påföljande karriär som kyrkoman att från 1878 bli kyrkoherde i Västra Husby församling. Från 1861 var han gift med prästdottern Maria Charlotta Theodora Cnattingius. Äktenskapet upplöstes med hustruns död i lungkatarr 1896 men Carl Magnus kom som antydds få ett långt liv som till slut nådde sin ände den 19 december 1928. Han var då på sitt 97:e levnadsår.
I museets särskilt sorterade porträttsamling över äldre tiders östgötar återfinns detta för 1860-talet typiska ateljéporträtt. Kvinnans namn var enligt påskriften Hilma Gradman, född Bäck, och dessa uppgifter ger liv åt en kvinna vars liv som här gärna beskrivs men med en ringa anknytning till Östergötland. I sanning endast ett fåtal år som boende i systerns hushåll i Malma säteri i Västra Ryd församling. Hilma var född i Stockholm 1825 som dotter till krigsrådet Johan Ludvig Bäck och hustrun Aurora Sahlin. Således in i ett välstånd som hon i någon mån bibehöll genom äktenskapet med häradshövdingen Theodor Gradman. Parets liv tillsammans tilldrog sig i Åmål där maken hade tjänst till sin död 1865. Som änka fann Hilma sin lösning genom att ansluta sig till en systers hushåll, Ida Bäck som gift in sig i släkten Fleetwood med ekonomiska resurser. Det var även som del i det fleetwoodska hushållet Hilma var bosatt i Östergötland som ovan beskrivits. Efter familjens nedslag i Östergötland följde Hilma med deras flytt till Noble herrgård i Kronoberg. Sin ålders höst tillbringade hom emellertid i Stockholm där hon dog 1896.
Med en intensiv och levande blick möter oss här Sofia Wallberg. Gift 1871 med handlare Carl Fornander i Linköping och det är uppskattningsvis runt den tiden hon lät sig porträtteras. Maken drev sin handelsrörelse med framgång och de torde haft det gott ställt med goda livsvillkor i sin centrala bostad invid Stora torget. Så hade livet inte startat för någon av dem. Carl Fornander hade som fosterbarn inflyttat till Linköping och tidigt kommit i arbete som bodgosse. Sofias föräldrar hörde till den lägre rankade arbetskraften vid godset Engelholm i S:t Anna. Likt sin make lyckades Sofias far emellertid att bryta sig ur sin givna lott och blev under Sofias uppväxt kopparslagare och gårdsägare i Valdemarsvik. Hur Sofia mötte sin make med så skilda liv och hemorter är oklart men sensommaren nämnda år stod deras bröllop i Linköping. Äktenskapet blev barnlöst och efter makens död 1896 valde hon att flytta till sin yngre bror i Karlstad, där hon avled 1905.
Det kan vara ett spännande infall att väcka tanken hur blivande makar överhuvud träffades i tider med endast ansatser till de kontaktskapande möjligheter vi har idag. Hur handlardottern Amanda Livner i Sala mötte läkaren Claes Axel Göhle, då Linköpingsbo, måste här förbli obesvarat men deras gemensamma liv kan kort tecknas. Deras bröllop stod i Sala sommaren 1861 och kort därpå flyttade paret till Strängnäs där Amandas make erbjudits tjänsten som stadens vice stadsläkare. Vid årets början 1869 blev Amandas nya hemvist bohuslänska Tanum och även nu var det makens yrkesutövning som var orsak till flytten. Äktenskapet var för övrigt ännu barnlöst och skulle så förbli. År 1881 erbjöds maken en läkartjänst i sitt hemlän Östergötland och nu blev Amanda Söderköpingsbo i tiotalet år. Efter makens död 1890 utflyttade doktorinnan till Uppsala och avled skriven i Stockholm 1909. Här ett vänt porträtt av fru Göhle omkring 1865.
Lovisa Sparres korta liv fick ett sorgligt slut när hon redan vid 26 års gammal dog i sviterna efter nedkomsten av hennes och makens första barn. Barnsängsfeber är att likna vid blodförgiftning och var före iakttagande av god hygien dessvärre ingen ovanlig dödsorsak av nyförlösta. Hennes liv hade under goda förutsättningar börjat i Växjö 1850, där hon föddes som dotter till friherre Ulf Carlsson Sparre och makan Kerstin von Steijern. Den åldrige fadern dog dock kort efter Lovisas 14-årsdag, men änkan fann nytt ståndsmässigt boställe för sig och sina hemmavarande barn hos släktingar till godset Lidboholm i Sjösås socken. Efter några till synes bekymmersfria år blev det tid för äktenskap. Hur Lovisa fann sin blivande make går utanför denna berättelse men i september månad 1876 stod hennes bröllop i Sjösås. Maken Oscar Segerdahl kom från Stockholm och hade kort före vigseln erbjudits tjänsten som andre stadsläkare i Linköping. Det nygifta paret bosatte sig i en våning på dåvarande adressen Storgatan 36. Inom ett år föddes dottern Louise och nedkomsten kom som tidigare skrivits att medföra moderns förgiftning och död.
Porträtt av grevinnan Louise Posse. Född von Platen som dotter till friherren och grundläggaren av Göta kanal, Baltzar von Platen och dennes maka Hedvig Elisabet, född Ekman. Hon växte omväxlande upp på föräldrarnas egendom Frugården i Västergötland och deras mer stadigvarande hem i Linköping. År 1825 gifte hon sig i Linköpings domkyrka med Axel Mauritz Posse, landshövding i Skaraborgs län. Denne hade tidigare varit vice landshövding över Östergötlands län. Makens vidare utnämningar till justitiestatsminister och riksmarskalk förde paret till Stockholm. Efter mannens död 1850 utnämndes hon till överhovmästarinna hos dåvarande kronprinsessan, sedermera drottning Lovisa. Louise Posse fick ett långt liv, tog sitt sista andetag i hemmet den 22 december 1893. Direkt efter minnesstunden i Östermalms kyrka fördes kistan till Centralstationen för färd till Motala där den nedsänktes i den Platenska graven invid Göta kanal.
Leopold III, 1901-83, kung av Belgien 1934-51, son till Albert I. Inrikespolitiskt ville L. minska spänningen mellan flamländare och valloner och utrikespolitiskt eftersträvade han belgiskt oberoende. Vid andra världskrigets utbrott blev L. överbefälhavare för de belgiska styrkorna, men kapitulerade 28 maj 1940 för det tyska angreppet. Kapitulationen liksom L:s beslut att stanna kvar i det tyskockuperade Belgien utsattes för skarp kritik och 1945-50 dominerades Belgiens politiska liv av frågan om L:s återinträde som monark. Trots att 58% av väljarna i en folkomröstning 1950 uttalade sig för L., abdikerade denne till förmån för sonen Baudouin, som tillträdde 1951. L. förmäldes 1926 med prinsessan Astrid av Sverige (död 1935), med vilken han hade barnen Joséphine-Charlotte (f. 1927), storhertiginna av Luxemburg, Baudouin I (1930-93) och Albert II (f. 1934), kung från 1993. År 1941 ingick L. morganatiskt äktenskap med Lilian Baels (1916-2002), som erhöll titeln prinsessa av Réthy. Paret fick tre barn. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=239880
Porträtt av änkefru Fanny Åman. Här påfallande elegant i Carl Roséns ateljé i Norrköping. I de flesta andra avseenden var Linköping hennes plats i livet. Där född i ett borgarhem och vidare staden trofast till sin död vid 88 års ålder. Däremellan gift med lasarettsläkaren Ludvig Åman och mor till fyra barn som alla nådde vuxen ålder. Efter makens bortgång 1886 flyttade hon från tjänstebostaden vid länslasarettet till egen våning på Platensgatan 7. De första åren bodde även yngste sonen Carl Adolf till och från hos sin mor men från 1902 var hon ensamboende, dock höll hon sig med både kokerska och piga. Sista delen av sitt liv var hon dock boende längre norrut på Platensgatan, i ett då nyligen uppfört bostadshus i Vasastaden.
Porträtt av Karl Erik Herman Kinnander. Från 1860 furir vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Hela livet emellertid skriven på barndomshemmet, Svanshals kyrkoherdeboställe, som fadern innehade i egenskap av socknens kontraktsprost. Kinnanders död blev våldsam. Den 11 juni 1887 fann man honom skjuten på Malmens övningsfält. Under rubriken "En beklaglig händelse" lät ÖC underrätta sina läsare att det hade rört sig om ett självmord. Kinnanders skäl till handlingen var för hans kamrater oklara. Tidigare under dagen hade han som vanligt utfärdat order för kompaniet och inget ovanligt hade märkts i hans sinnesstämmning. Det uppgavs emellertid att Kinnander för en veckas tid sedan införskaffat sig ett Remingtongevär och att det var med detta han fortkortat sitt liv i sitt brädtält han en tid haft som bostad. Foto omkring 1875.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.