Höberg var en liten gård i Häggums socken som köptes upp när Ranstadverken skulle börja bryta uran i Billingen. Idag finns bara husen kvar. Den här bildserien visar det sista årets verksamhet på gården.
Från 299 kr
Naturbild. Ett torp under Aspa bruk på Tiveden. Ödlingsrösenas storlek vittnar om vilken möda det kostat att bryta byggd på den stenbundna moränmarken. Naturskyddsföreningen. Dr. Broddeson Tre bilder på samma glasplåt.
"Käringön. Denna bild är tagen från Käringöns vestra sida. Längst ut ser man Måseskärs fyr. Till höger ett pyramidformat sjömärke. Denna bild är tagen i lungt väder, något annat kan man föreställa sig när stormarna rasar och vågorna bryta över dessa klippor."
Porträtt av Ann Maria Katarina "Kata" Dalström, författare, politiker och folkbildare.
Nedslag i Linköping år 1950 i en miljö som närmast fullständigt omstöpts. Vy utmed Göran Dyks gata mot Repslagaregatan. En tid före bilden hade stadens planerare låtit den förstnämnda gatan att bryta igen den äldre bebyggelsen och förbinda Repslagare- och S:t Larsgatorna. Saneringsarbetet skapade även en ansats till det som skulle komma att bli Lilla torget (Gyllentorget). I ett senare skede byggdes Göran Dyks gata igen av Gyllenvaruhuset och bildens fria sikt försvann. I fonden dåvarande Repslagaregatan 25.
För att kunna bryta torven har man varit tvungna att spänna för hästar i trespann. Den äldre mannen är Johan Petter Karlsson, 64 år när bilden togs. Den yngre mannen som har tömmarna och troligen kör vändplogen är sannolikt sonen Karl Johan, 25 år. De bodde på Kauparve, parten intill Käldvägen, se bild nr 5. Bilden är tagen i ett öppet mycket flackt landskap, vilket bara kan vara markerna mot Lausviken eller Lausmyr.
Reformationsriksdagens beslut 1527 att bryta med den katolska kyrkan innebar ett sammanbrott för det svenska klosterväsendet. Visserligen utlovade Gustav Vasa visst skydd åt munkar men i Alvastra avgick den sista abbot redan år 1529 och med honom följde snart övriga munkar. Efter en kort tid som kungsgård lämnades klosteranläggningen åt sitt öde, som när Vadstena slott började uppföras vid 1540-talet innebar att Alvastras byggnader åderläts på byggnadssten. Fler byggnadsprojekt, härjningar och bränder satte över tid det forna klostret i ruin. Här tillståndet 1903.
Det sjätte vykortet från Carlos Rogberg till Yvonne Gyldén. Text: " ej bryta is, och isbåtar hafva de ej, men det värsta af allt, är att ingen av argentinska expeditionens medlemmar har sett is annat än i konjaks eller whiskeyglasen. Jag får här nöjet att presentera en gammal bekant Hr José Salazar, som nu är i B. Aires, och god vän så väl till Gyldén som mig sjelf. Som vi kan se lefver han fortfarande"
matlagning, barn, kvinna, hydda, fotografi, photograph
Flygbild från söder över Nöjesfältet och Gröna Lund på Djurgården. Beckholmen i fonden.
Med en intensiv och levande blick möter oss här Sofia Wallberg. Gift 1871 med handlare Carl Fornander i Linköping och det är uppskattningsvis runt den tiden hon lät sig porträtteras. Maken drev sin handelsrörelse med framgång och de torde haft det gott ställt med goda livsvillkor i sin centrala bostad invid Stora torget. Så hade livet inte startat för någon av dem. Carl Fornander hade som fosterbarn inflyttat till Linköping och tidigt kommit i arbete som bodgosse. Sofias föräldrar hörde till den lägre rankade arbetskraften vid godset Engelholm i S:t Anna. Likt sin make lyckades Sofias far emellertid att bryta sig ur sin givna lott och blev under Sofias uppväxt kopparslagare och gårdsägare i Valdemarsvik. Hur Sofia mötte sin make med så skilda liv och hemorter är oklart men sensommaren nämnda år stod deras bröllop i Linköping. Äktenskapet blev barnlöst och efter makens död 1896 valde hon att flytta till sin yngre bror i Karlstad, där hon avled 1905.
Teodor Tåhlins vuxna liv är för denna uppgift inte utredd. Ännu ej fyllda 19 år utvandrade han till Amerika och försvann därmed ur svenska källor. Möjligtvis lät han sig porträtteras inför sin resa, men om detta kan vi inte veta. Föddes gjorde han på Fröö säteri i Lillkyrka socken 1862, son till inspektorn Johan Axel Tåhlin och makan Julia Margareta Charlotta Lundin. Fadern gick emellertid bort redan vid 38 års ålder i sviterna av tyfus, en av tidens gissel. Den kvarvarande familjen fick bryta upp från Fröö och fann nytt boende i Linköping. I maj månad 1881 lämnade Teodor som nämnts Sverige för vad som är troligt leva resten av sitt liv i det nya landet.
Stugan Karlshamn under gården Landsnäs i Malexander. En av oräkneliga enkla bostäder i landet för äldre tiders småfolk. Just denna dock bemärkt som Näta-Klaras stuga och notabel av det faktum att bostadens sista nära 100 år inte inhyste en enda mansperson. Från att Eva Persdotter blivit änka 1852 följde hennes dotter, dotterdotter och ännu en generation kvinnor på platsen. De tre förstnämnda utan att ha burit sina barn inom äktenskap. Dotterdottern var nämnda Näta-Klara. Sitt smeknamn bar hon för sin skicklighet att binda fiskenät. Född i stugan 1850 kom även Näta-Klara att följa familjens historia och vid fyllda 27 år nedkomma med egen (oäkta) dotter. Barnet skulle dock bryta raden av ensamhet och gifta sig med en skräddare på orten. Näta-Klaras egentliga namn var Klara Karlsdotter. Den lilla stugan revs en tid efter hennes frånfälle 1938.
Gumman Mellbins stuga. Vinkelladugård och stuga sammanbyggda. "Mellbinsa" var en riktig krutgumma. En gång råkade hon bryta av lårbenet och kom till lasarettet. Efter åtta dagar ville gumman hem, och då underläkaren sökte klargöra för henne nödvändigheten av vila, genmälte hon: "Ja dä får ja säja, så dålia doktorer, som di har nu i Falköping, dä har di väl aldri haft, som ente på ena sånn ti kan plåcka ihop en gammel käring. Hadde ja vart hemma nu, hadde ja allt vart frisker". Doktorn drog sina tvivelsmål "Å, säj ente dä, när ja å Klasa-Kari va ihop å sloss så bröt ho tummen å- m -me- men ja vira om en stor fläskasvål å ätter åtte daer va vi ihop igen." Allt nog, doktorn blev så intresserad av den frispråkiga gumman, att han på sommaren flera gånger reste ut för att hälsa på henne. Hon dog vid 90 års ålder.
Kärrängen (Prästängen). August Ek f. 29/3 1858 i Älgarås Maria Charlotta Storm f. 8/9 1863 i Älgarås Gustaf August f. 1/11 1889 i Älgarås Karl August f. 6/1 1891 i Älgarås Esther Maria f. 11/6 1892 i Älgarås Gunnar August f. 4/1 1895 i Älgarås Thorsten Walfrid f. 15/10 1896 i Älgarås Gerda Elisabeth f. 6/5 1898 i Älgarås Ernst Erik f. 13/2 1900 i Älgarås Elsa Wahlborg f. 22/3 1902 i Älgarås Sven Holger f. 9/1 1905 i Älgarås. Då August Ek (f. 1858) var 12 år, dog hans farfar, som var knekt för Myrhult. År 1860 dog farmodern i kolera. Hon sålde bär till besättningen på ett fartyg i kanalen, blev smittad och dog en tid efter hemkomsten. Skola: August Ek mindes skolan som hållits i Småfalla hos "Pese-Karl" (Myrhult) och Elges. Skolan varade 2 månader på året. Nödår: Nödåret 1868 åt man bl.a. havrebröd. I Nässtugan (Orrholmen) dog en flicka av svält. Många åt rovor. Tiggandet var vanligt. Vid ett tillfälle kom 14 barn samtidigt till Bålerud och tiggde. Kyrkan: Från det August Ek var 6 år till sitt 17:e bodde familjen i Sjömarken. Därifrån gick man varje söndag till kyrkan. Endast EN fick vara hemma. Mellan kyrkan och vägen var förr en björkdunge. Detta område, som låg något djupare, var August Ek med att fylla upp. Han körde i jord med ett par stutar. Skogen: Som ung arbetade August Ek bl.a. i bolagsskogen (6år) med att bryta stubbar och köra till tjärbruket. Järnvägen: Under 15 dagar exercerade han i Axvall. Han tillhörde den första kontingenten som fick använda tåg vid inryckningen. Tidigare fick man gå till Axvall, vilket brukade ta 3 dagar. Arbetade en tid vid järnvägen och hade då 1.52 för arbetsdagen på 12 tim. August Ek hade jordbruk, men var också byggmästare. Reparerade och byggde till Hova ålderdomshem 1905. Inredde småskolan i Bredebolet 1906. Förfärdigade en tid träskor och fick 1 krona per par. Snickrade också möbler (I G.B:s ägo en byrå, som en gång gjordes åt Augusts svägerska Mathilda Storm, lärarinna i Nockerud). Från sin uppväxttid i Sjömarken mindes August Ek när klövern kom till Älgarås. I Småfalla fanns fyra ängslador, där höet bars in. En skogsbrand på 2-3 tunnland gick fram över Småfallamarker, men stoppades av sjön. Sme'n i Rännefallet gjorde plogar. (Efter anteckningar av Oscar Hagman). Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.