Trädgårdsföreningens restaurang. År 1881 byggdes restaurangen Schweizeriet, samtidigt som utsiktstornet Belvederen. Restaurangen ritades i original av Rudolf Ström, men har sedan start ändrat fasad i omgångar. Tanken var att man skulle ha full värdshusrörelse i byggnaden. Det har både dansats och serverats middagar i byggnaden under årens lopp. Den 14 april år 1977 startade en brand i restaurangen, vilket gjorde att Schweizeriet totalförstördes. Byggnaden som i folkmun kallades Trädgår´n har inte återuppbyggts, kvar på platsen idag finns en fontän. Vykort med motiv från Linköping. Vykort digitaliserade ur Stiftsbibliotekets samlingar på Linköpings stadsbibliotek.
Från 299 kr
'2 st pilgrimsfalksungar på avsats intill bergvägg. :: :: Text på baksidan ''Ungarna kivar om godbit. Fjädrarna av en gök, som troligen fångats i ...omdelebara närhet. En enda oplockad fågel jag såg ... Var en liten dununge av Tetrastes bonasia! Tagen av hanen på marken (hjärpen allmän i trakten) Vid ett annat tillfälle iakttogs båda falkarna lågt över dalen på hjärpfångst. :: :: Se serie med fotonr. 3151-3200. Se även fotonr. 1771-1837.'
Järnknivar som hittats vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Fyndnummer från vänster till höger JM. 55938:128, :88, :89, :84, ? och :87 128: Eneggad kniv med avbruten tånge. 88: Eneggad kniv med avbruten spets. tången avslutas med en eldskadad bronsknapp. 89: Eneggad kniv med rak avsats mot tånge. 84: Eneggad kniv med bladet dekorerat på bägge sidor mot ryggen med snedstreck. 87:Eneggad kniv med avbruten tånge.
Skara Domkyrka. Soopska monumentet. Soop, Erik, 1592-1632, militär, överste 1629. Soop tillhörde Västgöta kavalleriregemente och deltog i flera krig under Gustav II Adolfs tid. Vid drabbningen i Dirschau (nuv. Tczew, Polen) 1627 gjorde han en för svenskarna avgörande insats. Soop har ett ståtligt gravmonument i Skara domkyrka. Farbror till Gustaf Soop. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=311800
Soop, Erik, 1592-1632, militär, överste 1629. S. tillhörde Västgöta kavalleriregemente och deltog i flera krig under Gustav II Adolfs tid. Vid drabbningen i Dirschau (nuv. Tczew, Polen) 1627 gjorde han en för svenskarna avgörande insats. S. har ett ståtligt gravmonument i Skara domkyrka. Farbror till Gustaf S. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=311800
"Herr A.D Sellin, Valhallavägen 75, mottager av en finsk, en norsk och en svensk invalid ett skrin tillverkat av omskolningsinvalider, till tack för sin insats för den blå-vita tippningen. Herr Sellin har den största omsättningen å blå-vita kuponger i Stockholm".
Uppe ur ån! Katten Måns har räddats av polismännen Ragnar Hedin (sittande) och Ivan Pettersson, på stegen. Måns är hemmahörande hos familjen Hallin på Västerlånggatan 3. Det här är inte första gången han varit ute på äventyr. Tilläggas kan, att lillmatte Marie-Louise bjöd poliserna på tårta för deras hjältemodiga insats!
fotografi, vykort
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Denna lilla förtjusande veckogamla trutunge trycker på en liten avsats på den stora sten, där det stora gråtrutboet med de tre ungarna, av vilka först en sedan den andra som långt ut från den isolerade stenen. Bilden togs på 33cm avstånd och man ser den vackra teckningen på ungens huvud. Den vita näbbtanden syns också. Mamman och pappan skreko i ett då jag tog bilderna.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
'Bo med 2 ägg. Enligt bildtext: ''Pilgrimsfalkens bo med 2 ägg på ca 1 meter bred avsats. Det är nytt för i år. 3 äldre bon i berget såg jag, äggen var mycket ljusa och tydligen är honan gammal. Då Klas Karlsson tog äggen för ett 20-tal år sedan var de som normalt mörkt rödbruna. De fotograferade ejderungarna låg i boet endast ett par meter från falkboet, ca 1 meter från reden låg skelettdelar av gråtrut, stora trollsländor.'' Se även fotonr. 4416:2 samt 4429. :: :: Ingår i serie med fotonr. 4401-4440.'
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Villa Havsborg på Rosenfredsgatan 1 i kv Bomlyckan 6 (senare nr 9). Det var två systrar från Borås som lät uppföra huset 1913. I bakgrunden ses den samtida södra folkskolan, Rosenfredsskolan, som stod klar 1912. Fastigheten har haft många ägare och genomgått flera förändringar. Men år 2020 tilldelades ägaren Bertil Uhlin hembygdsföreningen Gamla Varbergs kulturhistoriska diplom för sin insats att försöka återge villan mer av sitt ursprungliga utseende.
Den 8 juni 1847 lät snickerifabrikören Carl Anders Andersson porträttera sig i Sankt Petersburg. Postens bild är en reproduktion av orginalet i släktens ägo. Carl Anders Andersson föddes i Skeda 1820 som son till snickaren Anders Andersson och hustrun Inga Sophia Kumlander. Familjen flyttade till Linköping 1835 där fadern etablerade sig som stolmakare. Vid 19 år ålder flyttade Carl Anders till Stockholm och försvinner ur källorna för vår insats. Kort tid efter porträttet inflyttade han emellertid åter till Linköping från Sankt Petersburg och tituleras då snickare. År 1850 gifte han sig med Amalia Charlotta Friedleiffer. Från 1852 var makarna bosatta i Sankt Kors kvarter nr 58.
Carl, 1861-1951, Svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Carl kallades populärt "Blå prinsen". Sin mest betydande insats gjorde Carl som ordförande i det svenska Röda korsets överstyrelse 1906-45. Han ledde då en rad humanitära internationella insatser, bl.a. hjälp åt f.d. krigsfångar och åt krigsbarn. Vid Carls avgång instiftade Gustaf V Prins Carl-medaljen. Carl förmäldes 1897 med prinsessan Ingeborg av Danmark. Paret hade döttrarna Margaretha, dansk prinsessa, Märtha, kronprinsessa av Norge, och Astrid, drottning av Belgien samt sonen Carl Bernadotte (f. 1911).
Matsalen, december 1961 Julkaffe efter Julvespern i Domkyrkan. Bild 1. Regementschefen vid kaffebordet. Troligen syster Inez med ryggen mot oss. Bild 2. Rustmästare Sven Jakobsson, soldatemföreståndaren diakon Per Johansson 1) och fanjunkare Åke Erbén. 1) Per "Pelle" Johansson var ett mycket uppskattat inslag i soldaternas vardag. Under övningar dök han ofta upp med sin folkvagnsbuss och sålde kaffe med bröd och godis. "Nu kommer Kak-Jesus! hördes i skogen." Bild 3. Här avtackas konsulent G Kocths för sin insats vid regementet. Den 1 januari 1962 tillträder han ny tjänst vid Marinens Bergaskolor.
Ladugården verkar vara enhetligt byggd, trots att det är agtak till vänster och halmtak till höger. Det slutna utseendet och att gavlarna är byggda i sten ända upp till nocken tyder på hög ålder. Den vänstra delen består av två fähus med hoimdar, hörum på var sida om en genomkörsel, fähusens gödseldörrar syns tydligt. T h om portlidret ligger ladan, som har ett fintuktat flisgolv av stora ark. Gaveln har två vindögon, synnerligen små ljusöppningar, på varje våningsplan. Tröskhuset har ett skjul tillbyggt längs långsidan, något som var vanligt, man fick genom den befintliga väggen mycket utrymme med en liten insats. Reinhold Levander bodde troligen vid Bolarve i Garde och brukade gårdsparten extensivt därifrån, vilket nog är anledningen till att det ser lite övergivet och rassligt ut.
Dagen var den 3 oktober 1913. Några minuter efter klockan tre på eftermiddagen larmades brankåren i Linköping till en eldsvåda i den så kallade Bergdahlska gården på Storgatan 18. Då kåren kommit till platsen välde rök ut genom taket utefter husets hela längd, men endast i flygeln mot Snickaregatan hade elden brutit igenom taket. Som tur var det nära till brandposter och efter en kraftfull insats var branden under kontroll. Gården, som ägdes av disponent Hjalmar Larsson, var redan före branden fallfärdig och skulle rivas. Bostadslägenheterna på övervåningen var sedan endast ett par dagar lyckligtvis tömda och obebodda. I gatuplanet fanns ännu ett skomakeri och en plåtslagarverkstad. Man spekulerade om brandens orsak fanns att finna i verkstaden bristfälliga ässja eller kunde sökas i att gården en tid varit tillhåll för objudna gäster som möjligen hanterat eld oförsiktigt.
Dagen är den 3 oktober 1913. Några minuter efter klockan tre på eftermiddagen larmades brankåren i Linköping till en eldsvåda i den så kallade Bergdahlska gården på Storgatan 18. Då kåren kommit till platsen välde rök ut genom taket utefter husets hela längd, men endast i flygeln mot Snickaregatan hade elden brutit igenom taket. Som tur var det nära till brandposter och efter en kraftfull insats var branden under kontroll. Gården, som ägdes av disponent Hjalmar Larsson, var redan före branden fallfärdig och skulle rivas. Bostadslägenheterna på övervåningen var sedan endast ett par dagar lyckligtvis tömda och obebodda. I gatuplanet fanns ännu ett skomakeri och en plåtslagarverkstad. Man spekulerade om brandens orsak fanns att finna i verkstaden bristfälliga ässja eller kunde sökas i att gården en tid varit tillhåll för objudna gäster som möjligen hanterat eld oförsiktigt.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.