Den i äldre tider benämnda Neumanska gården i Linköping. Uppkallad efter målarmästaren August Neuman, som år 1886 erhöll tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. En granskning av butikens skyltning visar att han vid sidan av mer självfallna varor även sålde fiskeredskap och till och med krocketspel. Huset låg fram tills det revs 1967 utmed Ågatan nära korsningen mot Gråbrödragatan. Till höger skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping. För övrigt friluftsmuseets första byggnad. Bilden har lämnat oss odaterad. Ett rimligt antagande kan vara omkring år 1890.
Från 299 kr
En svunnen miljö i Linköping som sedan länge utraderats. Annonseringen mot brandväggen ger oss ledning och placerar motivet vid korsningen av Apotekaregatans löp mot Ågatan. Bakom väggens budskap finner vi målarmästaren August Neuman, som år 1886 fått tillstånd att uppföra fastigheten. I gatuplanet drev han sin tapet- och färghandel. Vid tiden för bilden rörde man sig nära sekelskiftet 1900 och då hade firman övertagits av sonen Gustaf. Sannolikt är det honom vi ser i butikens dörröppning omgiven av firmans personal. I bildens högerkant skymtar Huitfeltska gården som nedmonterades 1949 för transport till Gamla Linköping.
Lokomotor som användes vid Furillen kalkbruk, Demag 2452. Den tillverkades 1939 för tyska krigsmakten och användes vid Vemork vattenkraftstation, som ligger vid Rjukan i Norge, där tungvatten tillverkades för användning i framställning av konstgödsel. Tyskarna däremot hade andra planer. Ett sabotage planerades för att förstöra tillverkning av tungvatten då det befarades att Tyskland skulle använda det för att tillverka en atombomb. "Plan B" bestod av att placera sprängmedel i växellådan på detta lok för att sen sänka färjan "Hydro" vid transport på sjön Tinnsjön. Sabotagets huvudplan lyckades och sprängmedlen i loket togs aldrig bort. När sen loket kom till Furillen Kalkbruk efter kriget och skulle revideras upptäcktes sprängmedlen.
Utsikt från Tornehamn. Bogserbåten "Laila" på Torneträsk under byggen av Riksgränsbanan. Att bygga järnväg i ödemark och i synnerhet så isolerade områden som dessa norr om Kiruna krävde omfattande insatser för transport av personal, förnödenheter, materiel och material. Upp till Kiruna klarade man transporterna genom att snabbt bygga ett körbart spår från Gällivare. När rälsläggningen på hösten 1900 nått fram till Torneträsk började man att forsla huvuddelen av det behövliga godset den vägen och vidare med motorbåten Laila längs linjen eller vintertid med slädforor.
1864 Levererad av Motala Verkstad som Norberg till ett bolag i Smedjebacken. Trafik på Strömsholms kanal. 1880 ca. Såld till Värtans AB, Stockholm och omdöpt till Värtan. 1886 ca. Såld till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm och omdöpt till Strömsholms Kanal. 1886 Ombyggd vid Ekensbergs varv, Stockholm. 1906-02-06 Såld till pr/Karl Petter Pettersson, Iniö, Finland och omdöpt till Wäster. 1914-06-03 Såld till Wilho Wallin, Åbo. 1919-12-01 Såld till Sauvon Höyrylaiva OY, Salo. 1923-06-16 Såld till Onni Hakola, Oskar Niemi och Juha Tamminen, Salo. 1923-06-27 Övertagen av Wartsala Ångsågs AB, Åbo. Ombyggd till bogserångare. 1930-12-30 Såld till OY A.E. Ericksson AB, Åbo. Ombyggd till lastfartyg. Motorserad. 1932 Ombyggd till logementspråm. 1959-09-26 Såld till Eelis Lenkkeri, firma Laiva ja Konetarvike, Åbo. Används vid byggandet av en sommarvilla i Åbo skärgård. 1960 Skrotad vid Tykö bruk. (Skärgårdsbåtar.se)
Bogserbåten "Ljusne" . Mått: 75,0´x 17,0´x 9,0´fot. Maskin: Varvets Icy ångmaskin (18´´x 27´´) på 45 Nhk/180 Ihk, ersatt av en okänd 2cy compond ångmaskin på 312 Ihk. Byggdes 1871 vid Motala Mek. för Ljusne Sågverksägare W. Kempe, Stockholm och kostade 48 000 kr. År 1881 till Ljusne-Woxna AB. Såldes 1937 för 10 000 kr till J. G. Forsner och J. E. Byström, Sundsvall som sålde henne till Dahlström, Lervik och bytte namn till "Lervik". Såldes för 10 000 kr år 1940 till Rederi & Transport AB och döptes om till "Hjälparen III". Stockviksverken köpte båten för 5 000 kr år 1964, sålde vidare samma år till F. Andersson, Sundsvall som använde henne som ångcentral i hamnen. S. G. Göransson, Sundsvall köpte henne år 1970 året efter sjönk hon vid Fillans färjeläge. Sundsvall stad köpte henne för 600 kr år 1971 som tog upp och skrotade henne.
Transport av transformator 50 kW på Göteborgs hamn, 17/6-1955. Arbetspråmen är CHAPMAN som ägdes av Göteborgs hamn. Några män är med på bilden. Bogserbåten i bakgrunden är Röda Bolagets isbrytande bogser- och bärgnings(ång)båt HERBERT byggd på Eriksberg 1944. Den sjösatta tankern är M/T FERNCOURT och sjösättningen skedde16/6 enligt upggifter från Eriksbergs varvs arkiv och det sjösatta skrovet är under bogsering till en av utrustnings/reparations pirerna som ägdes av Eriksbergsvarvet. M/T Ferncourt var en 17 3/4 knops 9000 tonnare med en tonnagedödvikt (twd) på 24 400. Beställare var Olsoredeiet Fearnley & Eger och levernasen skedde 7/9-1955. Den var den första av fyra fartyg som leverades i följd till samma rederi. Bilden är tagen från Majnabbehamnen.
Har sedan den 1 april 1909 forslat post 2 ggr i veckan på den 20 km långa linjen Öregrund - Norrboda på Gräsön. Därvid har posten förts över sundet utanför Öregrund i roddbåt och på Gräsön per cykel. Dålig väg, 30 á 40 kg post. Verkligt kraft och uthållighetsprov. Från den 1 oktober 1927 har turerna ökats till 4 i veckan därav 3 till Ösäng, 23 km och 1 till Örskärs lots och fyrplats, 29 km. För att komma dit måste lantbrevbäraren över ännu ett sund mellan Gräsö och Örskär, vilket ligger öppet för ostliga och västliga vindar från havet och vintertiden ibland utmärkes av svår isgång. Nu har lantbrevbäraren blivit i stånd att skaffa sig en motorbåt för denna transport och en bil av märket Ford, för brevbäringen på Gräsön. Den nya tiden bryter fram på kommunikationernas område även i denna isolerade trakt. Fotot togs vid inspektion av lantbrevbäringen den 16 juli 1927. Det visar Eriksson med familj på hans förstukvist det vill säga hustru och allenast 8 barn. Den 9:e och 10:e blevo så förskräckta för kameran, att de storskrikande sprungo och gömde sig. Eriksson synes mig förtjäna att förevigas i museet såsom exempel på en verklig svensk kraftkarl. Han hade snyggt och ordentligt både ute och inne, ungarna var välfödda och rödkindade. Ibland flera nätter i rad ute på fiske för familjens försörjning. Men hustrun ännu vassare. Dock ej i posten. Uppsala den 14 nov. 1927. Vilhelm Petrelius, Gräsö, Öregrund.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.