Tre broar. av Gunnar Berggren. Innan någon bro fanns över Hallerudssund, gick den gamla vägen genom Halleruds by ner till ån och vidare mot Edet. Över ån kunde man ta en stor flatbottnad båt, i vilken även kreatur ibland lastades. På östra sidan lade båten till i "Vinterhamna", varifrån körväg förde upp mot "Skräddarestan", Skaga och Lindhult. Den gamla drömmen om en bro övergick i början av 1890-talet till planer och överenskommelser, enligt vilka intressenterna skulle leverera timret. Sven Eriksson, Gullbolet, utsågs att leda arbetena. Den smalaste delen av sundet skulle utnyttjas, och eftersom denna var belägen en bit norr om tidigare nämnda vägar, fick byggherrarna försmädliga påpekanden om att de byggde en bro mitt inne i skogen. Visst mothugg röntes också från Sätra bruk, där man befarade, att en bro skulle bli till hinder för båttrafik och flottning. Bron uppfördes, och den utmärkta konstruktionen stod sig gott i islossningar och strömt vatten. Då snön aldrig blev liggande på bron, hördes vintertid på långt håll medarnas gnissel mot broplankorna. Då och då plankades den f.ö. om. År 1905 slutfördes arbetena med den nya vägen Undenäs-Hallerudssund, och 1910-1912 ombyggdes dess fortsättning mot Älgarås. En ny bro började diskuteras, och vid ett tillfälle undersöktes den gamla brons bärkraft genom att lass efter lass med grus kördes ut på den. Inga som helst rubbningar kunde emellertid förmärkas och ingenjören undrade vem som byggt den. Då lär Sven Eriksson ha trätt fram och svarat: "Dä har dumma bönner gjort!" År 1915 stod metallbron från Motala Verkstad klar. Den fick i stort sett samma läge som träbron. Vid mitten av seklet började timmertransporterna bli av sådana dimensioner, att denna vackra bro inte längre fyllde tidens krav. Möjligen har också från militärt håll framförts synpunkter beträffande försvarets kommunikationsmöjligheter i detta område. Så anlades år 1967 en ny brobank något söder om den tidigare, brostället invallades och medan länspumpar höll arbetsplatsen torr göts den nuvarande betongbron.

Från 299 kr

Tre broar. av Gunnar Berggren. Innan någon bro fanns över Hallerudssund, gick den gamla vägen genom Halleruds by ner till ån och vidare mot Edet. Över ån kunde man ta en stor flatbottnad båt, i vilken även kreatur ibland lastades. På östra sidan lade båten till i "Vinterhamna", varifrån körväg förde upp mot "Skräddarestan", Skaga och Lindhult. Den gamla drömmen om en bro övergick i början av 1890-talet till planer och överenskommelser, enligt vilka intressenterna skulle leverera timret. Sven Eriksson, Gullbolet, utsågs att leda arbetena. Den smalaste delen av sundet skulle utnyttjas, och eftersom denna var belägen en bit norr om tidigare nämnda vägar, fick byggherrarna försmädliga påpekanden om att de byggde en bro mitt inne i skogen. Visst mothugg röntes också från Sätra bruk, där man befarade, att en bro skulle bli till hinder för båttrafik och flottning. Bron uppfördes, och den utmärkta konstruktionen stod sig gott i islossningar och strömt vatten. Då snön aldrig blev liggande på bron, hördes vintertid på långt håll medarnas gnissel mot broplankorna. Då och då plankades den f.ö. om. År 1905 slutfördes arbetena med den nya vägen Undenäs-Hallerudssund, och 1910-1912 ombyggdes dess fortsättning mot Älgarås. En ny bro började diskuteras, och vid ett tillfälle undersöktes den gamla brons bärkraft genom att lass efter lass med grus kördes ut på den. Inga som helst rubbningar kunde emellertid förmärkas och ingenjören undrade vem som byggt den. Då lär Sven Eriksson ha trätt fram och svarat: "Dä har dumma bönner gjort!" År 1915 stod metallbron från Motala Verkstad klar. Den fick i stort sett samma läge som träbron. Vid mitten av seklet började timmertransporterna bli av sådana dimensioner, att denna vackra bro inte längre fyllde tidens krav. Möjligen har också från militärt håll framförts synpunkter beträffande försvarets kommunikationsmöjligheter i detta område. Så anlades år 1967 en ny brobank något söder om den tidigare, brostället invallades och medan länspumpar höll arbetsplatsen torr göts den nuvarande betongbron. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

sågverk, gruppbild, sågverksarbetare

Från 299 kr

fotografi

Från 299 kr

En stenkällare påträffad vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Apeln i centrala Jönköping. Källaren var en fristående byggnad med måtten 3,8 x 5,2 meter och hade sin ingång ifrån det som var innergård. Den hade även en övervåning, en källarstuga. Denna stenkällare hade grundlagts noggrant med rustbädd av stockar som lagts ut i stenväggarnas längdsriktning. Väggarna var 7080 centimeter tjocka och välmurade. Sidan ut mot gården har varit kalkputsad och lyst vit. Golvet var noga isolerat i flera skikt med utnyttjande av såväl krossade gjutformsfragment som lager av tät lera. Det som förvarades i källaren skulle inte skadas av inträngande markfukt. Källaren har varit i bruk under 1700-talet.

Från 299 kr

Damen i kassan är Ebba Palm, född 1886-01-19. Mannen som står och tappar sprit på flaska är August Svensson, född 1875-12-10. Han var lagerchef vid Varbergs Spritbolag 1901-06. Till vänster i bilden en rad med liggande öltunnor. Fotot är daterat till 1903. August Svensson blev disponent vid Vadstena Spritbolag 1906 och senare vid Karlstads spritbolag från 1907. Ebba Palm och August Svensson gifte sig i Varberg 1907-05-26. Paret är morföräldrar till Göran Bäck, Movägen 7, 660 52 Eldsvalla. Originalet är 16 cm x 22, 5 cm och monterad på en kartong med måtten 26 cm x 32 cm.

Från 299 kr

En stenkällare påträffad vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Apeln i centrala Jönköping. Källaren var en fristående byggnad med måtten 3,8 x 5,2 meter och hade sin ingång ifrån det som var innergård. Den hade även en övervåning, en källarstuga. Denna stenkällare hade grundlagts noggrant med rustbädd av stockar som lagts ut i stenväggarnas längdsriktning. Väggarna var 70–80 centimeter tjocka och välmurade. Sidan ut mot gården har varit kalkputsad och lyst vit. Golvet var noga isolerat i flera skikt med utnyttjande av såväl krossade gjutformsfragment som lager av tät lera. Det som förvarades i källaren skulle inte skadas av inträngande markfukt. Källaren har varit i bruk under 1700-talet.

Från 299 kr

Lärare framför Gäddgårdsskolan. Längst till vänster, i ljus kappa, står Karin Stenström (folkskollärarinna). Intill henne står Nils Karlsson (slöjdlärare). Mannen bredvid honom är Arne Bielke (musik-och bildlärare). Närmast framför dessa står, från vänster: Folke Pettersson (folkskollärare), Alice Hedlund (småskollärarinna, i spräcklig blus), okänd kvinna i glasögon och Karl-Olov Karlsson (folkskollärare). Framför dessa fyra står två män; Bror Gustavsson (rektor) och Gösta Kjellmert (folkskollärare). Kvinnan framför Gösta är Karin Booberg (talpedagog). I bakre raderna står två herrar med fluga. Den med randig fluga heter Albert Svensk (folkskollärare). Bakom honom, i mörk fluga, står Lennart Karlsson (folkskollärare). Intill Lennart står Walter Falk (folkskollärare) och framför Walter står Erik Karlsson (slöjdlärare). Framför Albert, med randiga flugan, står Arvid Imark (folkskollärare). Kvinnan bredvid honom heter Lena Nohlgren (folkskollärarinna). Framför Arvid står Inga-Britt Nannfeldt (folkskollärarinna). Framför henne, i dräkt, står Barbro Ståhl (småskollärarinna). Intill Barbro, i mönstrad klänning, står Naemi Ageborg (folkskollärarinna) och bredvid henne, i ljus klänning och handväska, står Marianne Holmberg (folkskollärarinna). Mellan Naemi och Marianne syns Borgil Márcör (småskollärarinna). Bakom henne, i randig blus, står en oidentifierad lärarinna. Bakom henne, i mörk jacka, står Eva Möller (småskollärarinna). Mannen bakom Eva är Gottfrid Lönnberg (folkskollärare). Den högra av de två kvinnorna med ljusa handväskor, på mitten av främre raden, heter Britta Jönsson (gift Sundkvist, småskollärarinna). Bakom henne står Barbro Karlsson (småskollärarinna). Intill Britta står Birgitta Lundman (gift Göransson, småskollärarinna). Bakom Birgitta, i spräcklig kavaj, står Karl Porath (gymnastiklärare). Bakom honom, i ljus kappa, står en okänd lärarinna. Kvinnan till vänster, bakom henne, är Karin Eriksson (småskollärarinna). Intill den oidentifierade lärarinnan, i ljus kappa, i bakre raden, står sex lärarinnor i rad. De är från vänster: Greta Markusson, i mörk kappa och vit krage (folkskollärarinna), oidentifierad lärarinna i ljus kappa, kvinnan i hatt är Dagmar Rydbeck (småskollärarinna), bredvid henne står Karin Björk (textilslöjdslärarinna), bredvid henne, i kofta och kjol, står Eivor Pettersson (småskollärarinna) och längst till höger Anna Arvidsson (småskollärarinna). I raden framför dem, står tre kvinnor. Den första står snett framför kvinnan i hatt, hon har en spräcklig blus och glasögon och är oidentifierad. I samma rad, fast långt åt höger står två kvinnor i mönstrade klänningar. Hon med båtringningen heter Gun Martinsson (småskollärarinna) och hon med vita kragen är Nanna Sander (folkskollärarinna). I den främre raden står sju kvinnor. Vi börjar med kvinnan i spräcklig dräkt och pärlhalsband, Karin Gustavsson (gift med rektor Bror Gustavsson, folkskollärarinna). Intill henne, i mörk dräkt, står Aina Ungvall (småskollärarinna). Bredvid henne, i mönstrad blus och ljus kjol, står Britt-Inger Axelsson (småskollärarinna). Framför henne, i svart klänning med medaljonghalsband, står en oidentifierad kvinna. Bredvid henne, i ljus dräkt, står Gerda Svensson (småskollärarinna). Bakom Gerda syns en oidentifierad kvinna. Längst till höger står Wivan Söderberg (småskollärarinna). Gruppfoto. Avfotograferad påsiktsbild.

Från 299 kr