Sjöfart Fartygsbilder Vedettbåt av nyare typ. Jägaren, Kaparen, Snapphanen, Väktaren. Sjösatta 1932-34. Fart 23 knop. Bestyckning: två 75 mm kanoner samt lv-pjäser.
Från 299 kr
Vy mot Östergötlands museum 1945. Vid tiden för bilden är museibyggnaden relativt ny. Efter segdragna turer hade det efterlängtade bygget kommit igång 1937. För ritningarna stod de unga arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdal. Som ett undantag från den funktionalistiska stilen fick bygganden den takrelief som löper över entrépartiet och hörsalen. Frisens skapare var skulptören Ivar Johansson. Museet kunde vidare invigas sommaren 1939 med närvaro av bland andra kronpring Gustaf Adolf.
Vykort, "Varberg. Utsikt från Påskberget. 'Sista kanonen'" Vy över staden mot väster med fästningens sista kanon i förgrunden, som år 1897 placerades här efter att ha sålts på offentlig auktion tidigare samma år. Köpare var skeppsmäklare Gustaf Magnusson som sedan tillsammans med färgaren J V Lindqvist, järnhandlare Hartvig Bolander, bagaremästare Victor Persson, garverifabrikör Valdemar Holmberg samt handlanden C M Lindström skänkte kanonen till Varbergs stads plantering. Det stora vita huset till höger om kanonen är det s k Thamska huset.
Torghandel på Varbergs torg. Bild 1 föreställer Eric Johansson, "Bossa-Eric", i arbete vid sin slaktvagn. Troligen har han lånat ut sin kamera. Bild 2 visar säljare och köpare vid en torgbod med Rådhuset i bakgrunden. Bilden är tagen före 1945. Bild 3 visar en man som sitter vid "Brännvinsringen". Intill honom står till vänster i bild en sockerlåda och en cykel. Till höger om honom står renhållarens sopvagn. Han skymtas med sin kvast bakom staketet. Bilden är tagen mot norr före 1937, då ringen flyttades från torget. Mannen finns även på bildnr F4730 från samma tillfälle.
År 1936 skrev Upsala Nya Tidning om att Uppsalas bostadskommitté hade hittat mark på Kungsgärdet och nu kunde köpare sätta igång med småstugebebyggelse efter mönster från trädgårdsstäderna i Stockholm och Göteborg. Stadsarkitekten Gunnar Leche hade gjort en byggnadsplan för 80 småstugor i två olika storlekar. Staden öppnade en småstugebyrå vid Fyristorg för information och att teckna kontrakt. Husen var standardiserade och det var meningen att husköparna skulle utföra delar av bygget själv och på småstugebyrån fanns en sakkunnig instruktör. Husen skulle vara i nflyttningsklara 1 oktober 1937.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
August Jakobsson född 1877 köpte 1904 en avsöndring från Husarve som han bebyggde med byggnaderna på bilden. Manbyggnaden är en s k ofullständig parstuga i resvirke med spåntak försett med ett köksbakbygge. Åtminstone mittdelen av ladugården är sannolikt en bit av en äldre bulladugård som flyttats hit och försetts med panel och foderloft, men det kan gälla delarna på gavlarna också. August var gift 1905 med Hilma Anna Catarina Karlsson född 1878, dotter till grannen Johan Karlsson, se Bild 915. De sålde stället 1916 och köpte gården Bönde där nu Gunlög Pettersson bor. Köpare var Johan och Hilma Nykvist, som sålde den i sin tur redan 1919 till Gunnar Olsson och han sålde den 1926 till Johan Härnfelt från Dalarna, gift med Laura Olofsdotter från Bönde. 1943 sålde de fastigheten till Josef Hejdenberg född 1909 från Liffride, gift 1942 med Ester Karin Olivia Johansson född 1911 från Bjärges.
Vykort, "Gatan, Onsala." Utanför den uppslagna dubbla porten till höger står en liten gosse. Gården Gatan är urprungligen från 1600-talet och det var här kaparen Lasse i Gatan växte upp. Modern Kerstin Larsdotter gifte om sig, efter att Lasses far Anders dött, med överstelöjtnanten J B Callén. Han stod som ägare till sin död 1751. En pietetsfull renovering gjordes omkring 1970 då takmålningar från 1600-talet togs fram och konserverades.
Porträtt av vem som tolkas vara vinhandlaren och källarmästaren Carl Anders Åberg. Född i Norrköping 1822 och där uppvuxen i en krögarfamilj kom han till Linköping år 1840 för tjänst som kypare vid broderns utskänkningsställe invid Storgatan nära Stora torget. I mars månad 1847 bröt han upp för ny roll som egen källarmästare i Örebro. Där blev han kvar till 1856 för att nämnda år återvända till Linköping. Skälet var att brodern dött och det torde bestämts att Carl Anders skulle ta över etablissemanget. Så skedde och därefter följde enligt källorna en räcka år med till synes stabil verksamhet. Även källarmästarens privata liv verkar ytligt sett stabilt, ensam som han bodde i sin våning över restaurangen. Men hösten 1861 hade en piga som tjänade hos källarmästare Gustaf Sjöberg blivit med barn. Hon hette Ida Wilander och i juni månad följande år nedkom hon med en oäkta dotter, som även hon fick namnet Ida. Efter att ha bott på ett otal adresser inom loppet av några år blev hon under 1870 piga hos Carl Anders. Deras mellanhavanden utvecklades och sensommaren 1872 sammanvigdes de. Om inte förr, skulle man kunna säga, emedan Carl Anders i sammanhanget erkände faderskapet till hustrun Idas dotter Ida. Den lilla familjen fick knappa tio år tillsammans innan den åldrige källarmästaren avled i sviterna av lunginflammation.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.