vykort, Japan, fotografi, photograph@eng
Från 299 kr
Båtsmannen var en soldat i flottan och var krigsplacerad i Karlskrona, där man också utbildade sig. 5-6 gårdar i varje socken bildade en s k rote, vilken skulle stå för ett båtsmanstorp, vilket inte var särskilt populärt. Det fanns standardritningar med minimimått på hur ett båtsmanstorp med ladugård skulle se ut, men man fick bygga större, men det gjorde nästan ingen rote. Båtsmanstorpen kom därför att bli nästan exakt lika över hela ön. Det bestod av en manbyggnad i sten under faltak i enkelstugans form innehållande farstu, vardagsstuga och ett litet kök. Ladugården under fal- eller agtak innehöll ett fähus med plats för en ko, kalv, gris och några höns i ena halvan och lada i den andra. Glans torp är just ett sådant, troligen byggt på 1830-talet, då torpet beboddes av båtsman Per Kjortel och hans hustru Cajsa Stina Fröjström. I roten ingick Bjärges, Gannor, Hallbjäns, Kauparve och Mattsarve. När båtsmansorganisationen upphörde kom båtsmanstorpet att tillhöra Bjärges Melanders part. Här står Lars Georgius Jakobsson Glans, 68 år, och hans hustru Anna Catarina född Bolin från Garde, 65 år. De är vardagsklädda med förkläden och vegakeps respektive duk.
Ateljéporträtt av Bib Adelsköld. Hennes egna kommentar om bilden: "Stockholm 1900 "Amaranthen". Vitt siden, mjukt blankt guldskärp af "min brors uniformsskärp", hvita cgiffonärmar, hvit chiffonkjol med volang under klänningenm små guldskor. Tappade nästan underkjolen då jag just skulle niga för "Farfar" = kung Oscar. Jag klef ur underkjolen och tog den på armen och då spelade musiken upp: "Lotta, Lotta tappar kjolen, laga att hon inte tappar mer" - och alla sjöng!!! Så dansade vi fram till "Farfar Oscar" och öfrig Kunglighet, stannade och bockade och neg. Det var i Grand Hotells fästvåning. Bib Adelsköld 18 år. Detta foto togs när jag satt mellan tagningarna. Då jag såg copian till detta profkort köpte jag plåten och slog sönder den."
Följande text är utdrag från till bilden bifogat brev. Kälke av trä som min morfar egenhändigt tillverkat c. år 1910 åt min mamma. Hon använde den ofta, när hon var liten. Sedan har jag och min bror åkt på den och nu senast mina fem barn. Morfar hette Albin Carlsson. Han var nästan hela sitt liv lokförare vid Falkenberg-Limmareds järnväg. Han ägde och bebodde ett stort trähus, som låg, där Nygatan och Södergatan korsar varandra. Kälken är gjord av eke och furu. Medarna är sågade vid ett sågverk någonstans uppåt banan. Den är försedd med förstärkningar av järn, som nog någon smed tillverkat åt honom. Det är min lillebror och jag, som sitter på den, och bilden är tagen den 22 januari 1933.
Malcusfabrikens nya huvudkontor vid Laholmsvägen i Halmstad som invigdes den 10 december 1960. Här samlades ett antal avdelningar inom bolaget för att uppnå största möjliga effektivitet. Byggnadens utformning skulle minimera underhållskostnader, men man var samtidigt angelägen om att ge linjer och ytor en konstnärlig gestaltning och köpte även in konstverk att pryda interiören med. Utöver avdelningar för direktion, försäljning, inköp, ekonomi, avlöning och reklam fanns också lokaler för arkiv, utställningar och föreläsningar. Entreprenören och grosshandlaren Malcus Holmquist startade 1889 firman Malcus Holmquist Tekniska Specialaffär. AB Malcus Holmquist, även kallat Malcus, bildades 1902 då ett bolagsavtal slöts mellan delägarna. Malcus var ett verkstadsföretag med stor internationell verksamhet. Man exporterade borr, borrutrustningar, slipmaskiner, traverser och lyftdon samt en mängd andra industriartiklar till nästan alla länder i världen. Efter 80 år övertogs verksamheten av Svenska Kullagerfabriken (SKF).
På bilder ser vi en av Laus två tämligen intakt bevarade flistaksbyggnader, här med nyligen avrivet flistak till förmån för papp. Ägaren Vilhelm Karlsson sägs ha blivit så retad i skolan över att han bodde i ett så gammalmodigt hus att det hade flis på taket, att det första han gjorde som ägare till gården var att riva av flistaket! Huset är byggt 1810, det finns en stehusresolution för gården. Det är ett mycket stort hus, längre än vad hus i allmänhet var på den tiden. Det består av en vardagsstuga på hitre gaveln, ett kök i mittenmed köksutgång, samt en sal vid bortre gaveln, sedan länge delad. På vindsvåningen finns en liten brudkammare ovanför farstun, medan resten är en hög magasinsvåning som aldrig retts in. Än idag finns vädringsluckorna till spannmålsmagasinen kvar. Även flygeln är ovanligt stor, nästan som el liten manbyggnad, också den har vädringsluckor till ett magasin på loftet.
Det är synd att det inte finns något årtal för den här bilden. Lauboken uppger att den nya manbyggnaden skulle vara uppförd 1929, men Masse slutade fotografera 1922, han tog nästan inga bilder efter 1918. Så detta stora och ovanliga hus måste vara byggt tidigare, troligen senast 1919. Det ser också helt nytt ut, man verkar inte ha hunnit flytta in, inga livstecken syns i fönstren och sockeln är ännu inte putsad. Gården är heller inte färdigstädad efter bygget. I regel brukar ett bakbygge innehålla brygghus, men här står det att byggnaden t v hyser brygghuset och en smedja, den sistnämnda säkert vid hitre gaveln. En liknande manbyggnad uppförde Emil Kristiansson på Fies södra part 1914, se Bild 735, 737.
Här ser vi det stora ladugårdskomplexet bakifrån. Bjälkändarna med ankarträn tyder på att ladugården är äldre än spåntakstiden. Troligen har den varit en riktigt lång agtäckt ladugård, innan man på 1880-talet tog bort hela taket och gavelspetsarna och gjorde nytt tak täckt med spån, sammanbyggt med de vinkelställda uthusdelarna. I mitten har det nog funnits ett portlider, där har man inrett ytterligare ett fähus, nu finns det tre stycken stora och ett litet längst till höger. Man har bytt ut en bit av spåntaket. Det var något man gjorde nästan varje sommar när man hade tomt på en bit av loftet, så det inte kom någon spik i höet. Då rev man det utslitna spåntaket på denna del och sopade ihop det på loftsgolvet. Gödseln skall troligen användas till de åkrar som skall höstsås. Den avgnagda halmstacken ser ut som en stor hydda. Längst t h ser man manbyggnadens tak, där man håller på att lägga på papp eller plåt.
De gamla fähusen på bilden ser äldre ut än vad de troligen är. Det var sällsynt med ladugårdsbyggnader i sten före 1800-talets mitt. Den större ladugården t v innehöll troligen kohus, dörrarna är rätt smala, liksom de närmaste i den mindre ladugården, vilken här kunde ha hyst ungnötshus, gödselstacken tyder på det. Men att ha gödselnhögen inne på gården, dessutom obehändigt inne i ett hörn, var lite ovanligt, men inte unikt. Dubbeldörrarna t h kan ha gått till ett stall. Den större ladugården ser ut att ha halmtak (bindtak), medan den lilla har faltak. Virke sågades nästan alltid i 7-alnarslängder (@ 4.20m) och var taket större, fick man skarva som här. Trots de skröpliga taken, var byggnaderna nog inte så dåliga, men gammalmodiga. Nu skulle det byggas stort och modernt! Se Bild nr 992, 993 och 994.
Smiss vät låg mellan åkrarna vid Käldvägen (Käldkväiar) och Lausvikens strand, ungefär mitt för Backvägen. Väten var en grund insjö som omgavs av betade strandmarker. Se bild 517. En bit bakom betesmarken vid väten syns bandtunarna mot åkrarna som går upp till Käldvägen. Efter dessa ses Backvägen gå upp för Bogs backe och där uppe ligger Masses stuga med oxeln t h, se bild 1398-1399. T h skymtar ladugården och träden på Söderlunds ställe. T v om Masses syns höga popplar, pilar kallade i Lau. Dessa var omtyckta på 1800-talets andra hälft och planterades på nästan alla gårdar, de syns på mängder av Masses bilder. Vad det legat för boplats där popplarna står på bilden är okänt. Det har legat åkrar här uppe, men om det varit boplats är oklart. Byggnaden som skymtar bland träden t v bör vara Nybygget.
Tröskhusen låg nästan alltid som en vinkelbyggnad till ladugårdslängan och ofta låg laddelen åt vänster sett från gården, som här. Den här sortens tröskhus med 4 st trekantspelare som bar ett stort sadeltak var i regel tillagda i senare tid till ladan. De äldre tröskhusen var runda eller flerkantiga med toppiga agtak likt det som finns på Bottarve i Vamlingbo och de var fristående med endast en axel gående in i ladan. Dessa nyare tröskhus hade väldigt ofta faltak likt det här på Sunnkörke. Det är skarvat som faltak över 4 m i höjd alltid är och falarnas ändar är inte justerade till samma längd, det brydde man sig inte om på uthus. Vandringshjulet är här bortrivet och tröskhuset fungerar som vagnbod och redskapsbod. Bodlängan t v har innehållet många funktioner, men okänt vilka. Någon bod var säkert dass, något lammhus eller grishus. Smedja var det inte, den låg som fristående byggnad väster om gården, den finns kvar ombyggd till sommarstuga!
Denna präktiga ladugård byggdes 1896 i en för bygden främmande stil, hög och bred med mängder av högsmala fönster stående två och två i små nisher. Liknande ladugårdar finns vid Kyrkeby i Etelhem och Skote (?) i Lojsta. Foderloftet har nästan samma höjd son fähusdelen. Stora spåntak täcker ladugården. Utbygget mitt på är troligen ett tröskhus med magasinsloft, något av det största i sitt slag på hela Gotland, tyvärr sedan länge rivet. T v ser ladugården ofärdig eller riven ut. Det beror troligen på att grannpartens ladugård var sammanbyggd med denna ladugård och när denna revs blev gaveln stående så här en tid. På Bild 792 visas grannpartens ladugård, men det går inte att se ifall de var sammanbyggda.
Dessa ladugårdsbyggnader lär ha byggts 1867 efter branden 1865. De korsspröjsade fönstren verkar lite för moderna för att vara från 1860-talet, de brukar inte uppträda förrän omkring 1880, men kanske var man ovanligt tidigt ute här på Botels. Byggnaderna har branta halmtak, vilket var det brukliga under 1800-talets andra hälft. När man från förra sekelskiftet började bygga foderloft i resvirke, flackade man ner taken. Halmtaken har nästan alltid breda vindskivor som avslutades med ett par stiliserade huvuden vid nocken. Ladugården till höger innehöll fr v ett fähus med hoimd, hörum, därefter en port, sedan ytterligare ett fähus, sedan troligen lada. Ladugården till vänster ser ut att innehålla idel fähus, varav det med dubbeldörrar skulle kunna vara stall.
Masse har varit uppe tidigt på morgonen för att få sol på denna norrsida av ladugården, som nästan alltid befinner sig i skugga. Ladugården lär vara byggd 1870. Den ser väl gammalmodig ut för att vara byggd så sent, men skicket verkar vara gott, så det kan stämma. Taket är täckt med halm, s k bindtak, vilket blev det dominerande takmaterialet när agen tog slut i Lausmyr omkring 1900 i o m myrens utdikning. Ladugården innehåller från vänster stall för 4 hästar, hoimd (hörum) vars lucka står öppen, en förhållandevis stor lada med ladportar och en liten lucka, hoimd igen och kohus med plats för 4 kor, 4 ungnöt och 2 kalvar. Ladugården är sig rätt lik idag, men taket är täckt med spån och det är upptaget en gångport till ladan. Vedbacken i förgrunden är skräpig, fylld med ved, grenar och ris som väntar på sönderdelning.
Porträtt av Eva Huitfeldt. Född 1845 i Umeå som dotter till regementsläkaren vid Västerbottens fältjägarkår Åke Huitfeldt och dennes maka Elina Rosenborg. År 1849 erbjöds fadern samma tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping vilket fick familjen att flytta. Familjelyckan blev emellertid kort i Linköping. Föräldrarna skildes och Eva kom att växa upp med sin far, från 1860 i vad som vidare kom att kallas Huitfeldtska gården. Här kom Eva att bo i nästan 70 år, ända till sin död 1929. Därefter köptes gården av Folkets Husföreningen, som använde lokalerna tills nytt Folkets Hus stod klart 1953. Den gamla gårdens byggnader hade dessförinnan plockades ned och kom att bli den första att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Redan 1883 började anläggningsarbeten på Svartön vid Luleå för järnvägen Luleå Gällivare - Luossavaara - Victoriahamn. Det tog nästan 6 år innan det första malmtåget kom ned till Luleå 1888. Banan byggdes av Sverige & Norge Järnväg. Det visade sig dock snabbt att banans standard var alltför dålig och kostnaderna höga. Finansieringarna från ett engelskt bolag räckte inte till för att förbättra det. Banan togs därför över av staten redan i februari 1891. Året därpå startade åter malm- och persontrafik på hela sträckan. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift. Malmbanan hade både politiska och kommersiella betydelse för landet. På senare tiden den uppmärksammades av turism och har varit destination för dollartåg, biltåg och enklare tåghem. På bilden syns tungbelastad malmtåg på väg mot Svartön.
Predikstolen i S:t Olofs kyrka. Predikstolen i vår kyrka är utförd i barock och skänkt till kyrkan någon gång i mitten av 1600-talet. Den skänktes av befallningsmannen i Gudhems, Vilske och Valle härader, borgmästaren i Falköping Lars Andersson-Hvass, som ligger begraven i södra korsgången. Han var född 1611 och dog 1660. I den likpredikan över honom av broddetorpskyrkoherden Elavus Elavi, som hölls i kyrkan vid begravningen, står bl.a.att läsa: " Han haver guds boning kär och det rum där hans ära bor.- - - - Det haver han besynnerliga låtit se med denna stadens kyrka, som var nästan taklös när han kom hit. - - - Desslikes med en kostelig inreda , med en kostelig predikstol, altartavla, mässekläder avdelat kor och vackre inbyggde stolar som en stadskyrka väl pryda" - - - - - -
Älvsnabbsmonumentet. Vid Mysingen vid strandkanten står Älvsnabbsmonumentet. Det restes 1930 till minne av att det var 300 år sedan Gustav II Adolf seglade till det som blev det 30-åriga kriget. Denna delen av skärgården har varit militärt område ända sedan Gustav Vasas tid, då han tog hit Sveriges första flotta. Den skyddade naturhamnen innanför Älvsnabben var känd redan på 1200-talet och användes som ankringsplats för fartyg. Det är den äldsta och var den viktigaste samlingsplatsen för svenska flottan under segelflottornas tid. Invigningen var av nationell betydelse och många prominenta personer deltog. Invigningen skedde nästan på dagen 300 år efter att Gustav II Adolf hade seglat härifrån mot Tyskland, med 14000 soldater ombord på 23 krigsfartyg.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.