Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar som föreställer djur. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Bild från Hovåsristningen. En man studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Bild från Hovåsristningen. Man som studerar hällristningar. En hällristning är en samling symboler, figurer och avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock under forntiden. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan snarare knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern skarpa huggjärn. Hällristningar uppträder i olika kultursammanhang över hela världen. De största koncentrationerna har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Nordamerika och Australien. De äldsta funna hällristningarna finns i Afrika och har daterats till mer än 20 000 f. Kr. Av naturliga skäl finns de största hällristningslokalerna där det funnits tillgång på lättbearbetat sten som sandsten. I många fall målade man också på släta bergytor, så kallade hällmålningar. De äldsta fynden har gjorts i grottor där berget inte varit vattenförande och som skyddats från väder och vind och därför kunnat bevaras 10 000-tals år. (Hämtat från Wikipedia)

Från 299 kr

Sommarstuga med fastighetsbeteckning Gårda 2:45 och adress Varvsvägen 13 i Gårda, Lindome, i Mölndals kommun. Fotografiet är taget under slutet av 1960-talet. I trädgården ses Harry och Margit Johansson med svärdottern Monica. Stugan uppfördes år 1944. Den införskaffades år 1965 av Harry och Margit Johansson som bodde på Eklandagatan 54c i Göteborg. Den tidigare ägaren hette Asp. Köpeskillingen var då 16 000 kr. Byggnaden var en sommarstuga utan isolering, men var utrustad med både vedspis i köket och öppen spis i stora rummet. Ett mindre sovrum fanns också samt ett utedass. Vägen fram till stugan var en enda gyttjepöl på våren. Det bodde då tre permanentfamiljer på området. Resten av tomterna bestod av sommarstugor.

Från 299 kr

1899-07-02 Levererad av William Lindbergs Verkstads- och Varfs AB som Kimito till Åbo Skärgårds Ångbåts AB, Finland. Trafik på traden Åbo - Hangö. 1916-03-22 Rekvireras av Ryska flottan som mintransportfartyg med kapacitet för 40 minor. 1918-04-22 Beslagtas av Tyska marinen i Helsingfors hamn som krigsbyte. Återlämnas till Finland. 1922-08-03 Såld till Rederi AB Norrleden, Ljusterö för 900.000 FIM och omdöpt till Norrleden I. Trafik på traden Stockholm - Vaxholm - Bergshamra. 1923 Ombyggd vid Bergsunds Mekaniska Verkstad för 39.025 kr. Lastrummet under däck byggs om till en stor salong samt tre hytter och överbyggnaden förlängs. 1925-03-27 Såld till Waxholms Nya Ångfartygs AB, Vaxholm för 95.000 kr och omdöpt till Sunnan. Insatt på traden Stockholm - Saltsjöbaden - Dalarö (Vadviken). 1926 Extrabåt. 1947 Trafik på traderna Stockholm - Dalarö - Ornö - Utö och Stockholm - Stavsudda - Möja. 1948-05 Flyttas till traderna Stavsnäs - Runmarö - Sandhamn - Harö och Stavsnäs - Nämdö - Mörtö. 1948-10-18 Flyttas till traden Stockholm - Elmsta. 1949 Åter trafik från Stavsnäs 1951 Grundstöter vid 18-tiden strax intill Hasselö brygga på tur från Sandhamn mot Stavsnäs. Fartyget orkar helt enkelt inte backa ut från bryggan i den hårda stormen som råder vid olyckstillfället, utan driver med sidan in mot land. För att inte riskera en värre olycka tvingas man till slut köra med stäven före upp på land för egen maskin. De 10-tal passagerarna tar sig i land utan missöden och körs senare till Stavsnäs av Haröfiskaren Gunnar Andersson. Fartyget flottas dagen efter kl. 09.00 av Transportbolagets Tyr och går sedan för egen maskin in till Stockholm för översyn och reparation. 1952-02 Upplagd vid Hammarbyverken. 1956 Skrotas nedanför Skurubron i Nacka. (Skärgårdsbåtar.se)

Från 299 kr

Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Bilden visar syskonen Britta och Anders på trappan till huset Margretehill i Norberg dit givaren och hans föräldrar och syskon flyttade 1926. I lådan där glasplåten påträffades fanns skrivet: "Britta och Anders taget 28/3 1929". Givaren berättar: "Britta var 13 år och Anders ett och ett halvt år. Barnen sitter på kökstrappan och bakom fanns ett hönshus. Mamma hade öppnat pensionat i huset och Britta hjälpte till. Far hade rakstuga men det räckte inte till ordentligt att täcka kostnaderna för huset. Man hyrde ut ett par rum på bottenvåningen och fyra på övervåningen. Det kostade 2 kr natten att bo där. Man kunde också äta middag vid 12-tiden. Då åt vi också. Och vi hade matgäster från byn också. Ofta var det marknadsfolk och bussresande som kom som tyckte att det var för dyrt att bo på hotellet. Det kom också folk ända från Stockholm som var i Norberg på semester. När direktörerna kom hade pappa bråttom hem från rakstugan för då satt de och pratade i trädgården och det tyckte han var roligt!"

Från 299 kr

Maria Ferm f. 4/5 1827 i Fredsberg. Gick treveckors kurs på seminarium. Anställdes 1870 som småskollärarinna i Älgarås-Björkulla. Sades vara av rysk börd. År 1872 är Sundbergs och Maria Ferms löner tillsammans 300 Rdr. Samma år har Maria Ferm utdelat 1928 portioner mat till fattiga barn och tillerkännes 5 Rdr för detta. År 1873 begär hon planteringsland för 1/8 tunna potäter och anvisas ett stycke jord öster om skolan (vid kyrkan). År 1881 : 250 kr i årslön. Sedan hon pensionerats och efterträtts av Anna Nyblad bodde hon i en stuga norr om skolan (senare flyttad). Hanna Julin (Säll), som gick i skola för Anna Nyblad minns ett tillfälle, då Maria Ferm kom till skolan och frågade Anna Nyblad om hon ville ha några "surlepper" (rabarber). "Jag töcker kaffet sulle va gôtt, för sumpen ä'nte mer än tre vecker" (hade Maria Ferm, enligt Arvid Larsson yttrat vid något tillfälle). Från 1913 skriven på "hemmet". Död 4/5 1921. Gick så länge hon orkade till Hova kyrka varje söndag. På L. J. Jonssons fråga varför hon inte gick till Älgarås, svarade Maria Ferm "Mina steg äro icke ställda till Älgarås". "Under ena hörnet på min stuga ligger en krigare i full rustning. Han besöker mig ofta". Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Bredebolet 1909. Bakre raden fr.v: 1. Holger Fransson, Mösta 2. Orvar Nilsson, Fallet 3. Rickard Andersson, Gersebacken 4. Gustan Persson, Bredebolet Andra raden bakifrån fr.v: 1. Jonsson, vikarierande lärare i Bredebolet 2. Paul Andersson, L:a Pjungserud 3. Tore Pettersson, Habelsbolet 4. Adolf Andersson, Gersebacken 5. Erik Hultman, Habelsbolet 6. Olle Pettersson, Otterbäcken 7. Gustav Karlsson, Habelsbolet 8. David Andersson, L:a Pjungserud Mittraden fr.v: 1. Einar Nilsson, Fallet 2. Oskar Johansson, Brokärret 3. Oskar Gustafsson, Bäcken 4. Axel Karlsson, Habelsbolet 5. Josef Jansson, Ekefallet Andra raden framifrån fr.v: 1. Kristina Johansson, Bredebolet 2. Ester Sjögren, Gersebacken 3. Olga Pettersson, Habelsbolet 4. Natalia Lundén, Hallerud 5. Judit Johansson, Hallerud 6. Berta Johansson "Fallars" 7. Hanna Karlsson, L:a Pjungserud 8. Ester Gustafsson, Bäcken 9. Viktoria Andersson, Gersebacken Främre raden fr.v: 1. Ida Persson, Norrhult 2. Karin Johansson "Krons" 3. Ester Sjöberg, Grymmekärr 4. Hilma Pettersson, Storrud 5. Ada Andersson, "Nolhulta" 6. Elin Johansson, Brokärret 7. Judit Pettersson, Habelsbolet 8. Sara Sjögren, Gersebacken 9. Ingeborg Bengtsson, Tolsjöhult År 1871 diskuteras skolbygge i Bredebolet (Pjungseruds rote), men man är oenig om platsen. Halleruds- och Storrudsborna är rädda att få för långt avstånd till skolan. Flera erbjuder sig att upplåta mark. Slutligen enas man om att förlägga skolan på allmänningen Bredebolets sandtag. Skolan uppföres 1873. Holmblad, född 1835, tillträder ambulerande folkskollärartjänst i Bredebolet - Högshult 1880. Redan året därpå endast Bredebolet (alla barnen undervisas av H.) Årslön : 500 kr. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.

Från 299 kr

År 1871 diskuteras skolbygge i Bredebolet (Pjungseruds rote), men man är oeniga om platsen. Halleruds- och Storrudsborna är rädda att få för långt avstånd till skolan. Flera erbjuder sig att upplåta mark. Slutligen enas man om att förlägga skolan på allmänningen Bredebolets sandtag. Skolan uppfördes 1873. Holmblad f. 1835 tillträder ambulerande folkskollärartjänst i Bredebolet-Högshult 1880. Redan året därpå endast Bredebolet. (alla barnen undervisades av H.) Årslön: 500 Kr. Rad 1: 1.Tore Pettersson, Habelsbolet. 2. Nils Nilsson, Fallet. 3. Axel Pettersson, Otterbäcken. 4. Olle Pettersson. 5. Einar Nilsson, Fallet. 6. Gustav Karlsson, Habelsbolet. 7. Fröken Mattis Svensson 8. Viktoria Andersson 9. Judit Pettersson 10. Berta "Fallars". 11. Sigfrid 12. Axel Pettersson, Habelsbolet. 13. Artur Andersson 14. David Hultman 15. Vitalis Johansson Rad 2: 1. Tore Pettersson, Habelsbolet. 2. Paul Eriksson, Fågelmossen. 3. Nils Eriksson, Fågelmossen. 4. Karin Eriksson, "Krons". 5. Sara Sjögren. 6. Ida Johansson, Liden. 7. Edit Lilja. 8. Elin Johansson, Hallerud. 9. Elin , Brokärret. 10. Judit Pettersson, Habelsbolet. 11. Ingeborg Bengtsson. 12. Oskar , Bäcken. 13. Nils , Bäcken. 14. Bertil Karlsson, Habelsbolet. 15. Josef , Fallet. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Tre stensättningar, anläggningarna 1 (nere till vänster), 2 (strax ovanför) samt 35 (uppe till höger, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 1 var 2,3x2,0 meter stor och innehöll ett lager med brända ben och ett fyndmaterial bestående av keramik, glaspärlor, en fibula av brons och järn samt ett oidentifierat fragment av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 10 och 24 år. Datering: 330-540 e:Kr. Anläggning 2 var 5x2 meter och den innehöll brända ben och spridda keramikskärvor, dessutom framkom ett bleck av brons och ett oidentifierat stycke järn. Den osteologiska analysen benen kom från en individ mellan 35 och 64 år. Anläggning 35 var en rektangulär stensättning, 2,2 x 2,0 meter stor. Inom anläggningen framkom brända ben, keramik, en järnkniv, en järnnit, ett avslag i kvarts samt harts. Inom anläggningen fanns även ett brandlager som innehöll brända ben och ett beslag av järn. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en vuxen individ, 18-64 år.

Från 299 kr

Vykort, " Lugnarohögen, Hallands-ås" Gravhögen med omgivande lantgårdar och åsen i bakgrunden. Torpet framför högen från yngre bronsåldern (ca 900–800 f. Kr) kallas ibland "Mor Johannas stuga". Det kommer sig av att här bodde fru Johanna och hennes dotter Clara då Victor Ewald, kyrkoherde i Östra Karup, och Riksantikvarieämbetets representant i Höks härad på våren 1926 for förbi Lugnarohögen och fann den förfallen. Uppbragt över detta tillstånd kontaktade Ewald riksantikvarien Sigurd Curman, vilket ledde till en utgrävning 1926. Då upptäcktes att högen dolde en 8 meter lång skeppssättning - den första i landet som hittats under jord. Sensationen gjorde att Riksantikvarieämbetet blev intresserad av att köpa stugan och tomten. Johanna accepterade budet om 1000 kronor med löfte om att få bo kvar till sin död och fick uppdraget att se efter högen. Den skulle nämligen bli en sevärdhet för allmänheten. Från torpet byggdes en gång in i graven, vilken övergöts med en kupol på initiativ av Rudolf Abelin, grundare Norrvikens trädgårdar i Båstad, och Ludvig Nobel (broson till Alfred Nobel), som var en av projektets största finansiärer. Invigningen skedde den 11 juni 1927 under medverkan av kronprins Gustav Adolf.

Från 299 kr

Bredebolet 1909. Bakre raden fr.v: 1. Holger Fransson, Mösta 2. Orvar Nilsson, Fallet 3. Rickard Andersson, Gersebacken 4. Gustan Persson, Bredebolet Andra raden bakifrån fr.v: 1. Jonsson, vikarierande lärare i Bredebolet 2. Paul Andersson, L:a Pjungserud 3. Tore Pettersson, Habelsbolet 4. Adolf Andersson, Gersebacken 5. Erik Hultman, Habelsbolet 6. Olle Pettersson, Otterbäcken 7. Gustav Karlsson, Habelsbolet 8. David Andersson, L:a Pjungserud Mittraden fr.v: 1. Einar Nilsson, Fallet 2. Oskar Johansson, Brokärret 3. Oskar Gustafsson, Bäcken 4. Axel Karlsson, Habelsbolet 5. Josef Jansson, Ekefallet Andra raden framifrån fr.v: 1. Kristina Johansson, Bredebolet 2. Ester Sjögren, Gersebacken 3. Olga Pettersson, Habelsbolet 4. Natalia Lundén, Hallerud 5. Judit Johansson, Hallerud 6. Berta Johansson "Fallars" 7. Hanna Karlsson, L:a Pjungserud 8. Ester Gustafsson, Bäcken 9. Viktoria Andersson, Gersebacken Främre raden fr.v: 1. Ida Persson, Norrhult 2. Karin Johansson "Krons" 3. Ester Sjöberg, Grymmekärr 4. Hilma Pettersson, Storrud 5. Ada Andersson, "Nolhulta" 6. Elin Johansson, Brokärret 7. Judit Pettersson, Habelsbolet 8. Sara Sjögren, Gersebacken 9. Ingeborg Bengtsson, Tolsjöhult År 1871 diskuteras skolbygge i Bredebolet (Pjungseruds rote), men man är oenig om platsen. Halleruds- och Storrudsborna är rädda att få för långt avstånd till skolan. Flera erbjuder sig att upplåta mark. Slutligen enas man om att förlägga skolan på allmänningen Bredebolets sandtag. Skolan uppföres 1873. Holmblad, född 1835, tillträder ambulerande folkskollärartjänst i Bredebolet - Högshult 1880. Redan året därpå endast Bredebolet (alla barnen undervisas av H.) Årslön : 500 kr. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Maria Ferm f. 4/5 1827 i Fredsberg. Gick treveckors kurs på seminarium. Anställdes 1870 som småskollärarinna i Älgarås-Björkulla. Sades vara av rysk börd. År 1872 är Sundbergs och Maria Ferms löner tillsammans 300 Rdr. Samma år har Maria Ferm utdelat 1928 portioner mat till fattiga barn och tillerkännes 5 Rdr för detta. År 1873 begär hon planteringsland för 1/8 tunna potäter och anvisas ett stycke jord öster om skolan (vid kyrkan). År 1881 : 250 kr i årslön. Sedan hon pensionerats och efterträtts av Anna Nyblad bodde hon i en stuga norr om skolan (senare flyttad). Hanna Julin (Säll), som gick i skola för Anna Nyblad minns ett tillfälle, då Maria Ferm kom till skolan och frågade Anna Nyblad om hon ville ha några "surlepper" (rabarber). "Jag töcker kaffet sulle va gôtt, för sumpen ä'nte mer än tre vecker" (hade Maria Ferm, enligt Arvid Larsson yttrat vid något tillfälle). Från 1913 skriven på "hemmet". Död 4/5 1921. Gick så länge hon orkade till Hova kyrka varje söndag. På L. J. Jonssons fråga varför hon inte gick till Älgarås, svarade Maria Ferm "Mina steg äro icke ställda till Älgarås". "Under ena hörnet på min stuga ligger en krigare i full rustning. Han besöker mig ofta". Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.

Från 299 kr

Nockeruds skola. "Beträffande skolområdet i Nockerud beslöts 1894 att indraga en befintlig skola i Pankan ........... lärartjänsten, som även omfattade Grimstorps skola .......... Från och med 1898 inrättades en, fast mindre, folkskola i Nockerud. Lämplig skollokal erhölls genom förvärv av en fastighet från hem.äg. J. Sjögren i Nockerud för 2.150 kr. Så tillkom Nockeruds skola och småskollärare Mathilda Storm anställdes nämnda år som lärare med ett 30-tal barn. Hon kvarstod i tjänst till den 1 juli 1929, då skolformen ändrades till B3 med en folkskollärare för såväl folk- som småskolestadiet. Folke Sundqvist var den siste läraren vid skolan, som indrogs 1936. Då hade en väg byggts mellan Nockerud och Gårdsjö, varför barnen kunde hänvisas till skolan i Gårdsjö." (Eric Wallgren: Skolväsendet i Hova socken, Hova-Älgaråsboken, 1973). Revs 1964. Mathilda Storm: född 1869 7/3, syster till Charlotta Maria Storm, Karl Eks mor. Fadern till Mathilda och Charlotta var gevaldiger (= poliskonstapel, fångförare//MA) och blev ihjälslagen. Flickorna växte upp i Sjötorp 1:1, Fredsberg. Karl Ek besökte vid flera tillfällen "moster Tilda" i Nockerud. En gång (vid sekelskiftet nån gång) fick han då se en man iklädd säckkläder vara tjudrad nära ett hus. Denne kröp på alla fyra och gav ifrån sig hemska läten. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr