Västgöta regemente, I 6, f.d. infanteriregemente. Regementets ursprung var det västgötska rytteri, uppsatt vid mitten av 1500-talet, som från 1628 utgjorde Västgöta kavalleriregemente. Detta omorganiserades 1811 till infanteri med namnet Västgöta regemente. Regementet vapenövades från 1745 på Axevalla hed och flyttades 1916 till Vänersborg. Det drogs in 1927. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=347639 Axevalla hed, mötes- och lägerplats 1745-1916 för Västgöta regemente och 1745- 1913 för Skaraborgs regemente, belägen i Axvall, 8 km ö. om Skara. En sänka, "Drågen", utgjorde gräns mellan regementenas områden, Västgöta i väster och Skaraborgs i öster. Åren 1848, 1858 och 1865 hölls storläger på A., http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=121641 Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Se vidare artikel i NE: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293

Från 299 kr

De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.

Från 299 kr

'1 mitten monterad babian och 2 monterade markattor. :: :: Text till bilden: ''Babian (den mellersta) och tvenne markattor, alla från gamla verldens tropikländer. Eget nog skiljas gamla verldens apor bland annat genom sitt nakna säte med lätthet från dem, som tillhöra Amerikas. Amerikas apor har dock merendelen? En mot spetsen undertill naken svans som de begagna såsom en femte hand. Babianer förekomma i nordöstra Afrika oftast i högländerna, och plundra de planteringar på melonder och andra smakliga frukter. Man vill veta, att det då utställda vakter mot öferraskningar och allvarsamt aga den kamrat, som ej fullgör sin pligt, likasom att frukterna bollas från den ene till den andre. Babianernas huvud, som har likhet med hundens, och hos somliga arter med lysande färger prydda ansigte, ger honom ett mindre behagligt utseende. /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'

Från 299 kr

'Vy från nedanför Annedalskyrkan ut mot Linnéplatsen med Dag Hammarskiöldsleden med bilar. Spårvagn på avstånd. :: Ingår i serie med fotonr. 7129:1-5 med bilder tagna för projekt ''Då och Nu'' inom bildaccessprojektet, produktion för vastarvet.se. Detta motiv jämfördes med gamla bilden med fotonr 936. Bildtext där: :: Vyn förevigades 1926 av greve Arvid Posse. Detta var tre år efter invigningen av Naturhistoriska museet som syns på höjden. Tornet bakom museibyggnaden tillhörde det första ålderdomshemmet i Sverige, Stiftelsen Ålderdomshemmet i Göteborg från 1896. Detta ålderdomshem ersattes under 1970-talet av Vegahusen med samma funktion. Säröbanan började trafikeras med ångloksdrivna tåg 1904 och gick då mellan Särö och stationen, en bit ifrån Linneplatsen. Det var speciellt under sommaren som det var populärt att åka ut till Särö för att bada, men i mitten av 1960-talet gick det sista tåget längs sträckningen. :: :: Vegetationen kring Naturhistoriska museet har naturligt nog växt upp och sommartid skymtas bara spira och taknock av byggnaden, här sedd från Annedalskyrkan. Idag går spårvagnsspår och Dag Hammarskiöldsleden parallellt med Säröbanan.'

Från 299 kr

Familjegrupp 13 personer. Erik Halldin. Övre raden från vänster: Valborg Halldin (född 1899), Elvy (när hon flyttade till USA ändrades namnstavningen till Elvi) Halldin (född 1898), Marta Halldin (född 1894), Axel Halldin (född 1887), Anna Halldin (född 1893), Elna Halldin (född 1890), Augusta Pettersson, f. 1871 (syster till barnens mor Alma Halldin). Nedre raden från vänster: Emilia Halldin (född 1885), Erik Halldin (född 1857. Arbetade som snickare vid pappersbruket i Almby), Elly Halldin (född 1903), Alma Halldin, född Persdotter (född 1864), Ellin Halldin (född 1907), Matilda Persson, född Lindström, f. 1836 (mor till Alma Halldin och Augusta Pettersson). Detta foto togs år 1913, innan Erik och Alma Halldins döttrar, Anna och Elna (två och tre från höger i övre raden) utvandrade till Aurora, Illinois, USA. Något år efter utvandrade även dottern Elvy (Elvi), två från vänster i övre raden. Flickan stående längst till vänster är Valborg Halldin. Kvinnan längst ned till höger i främre raden är Matilda Persson, född Lindström, mormor till Erik och Alma Halldins barn. Matilda är född 1836 i Arboga landsförsamling. Familjerna i USA och Sverige har alltid hållit kontakten. Fastigheten som familjen bodde i hette Almsätra och låg på Hagvägen 8, Almby. Fastigheten såldes 1973 och hade inte bebotts sedan mitten av 1960 talet. På tomten fanns senare tre villor (år 2016). Den sista som var fast boende i huset var sannolikt Marta Halldin som 1967 flyttade till Oxhagen.

Från 299 kr

En medfaren men sällan avbildad vy i Linköping. Det vi ser är Dederingska gården på Stora torget invid Storgatan. På platsen skulle entreprenören Jonn O Nilson senare uppföra sin ståtliga byggnad och helt omändra miljön. Den sällsynta bilden kan ge tillfälle att stanna upp vid gårdens sista tid. Från 1826 ägdes den av handlaren Anders Gabriel Dedering och dennes maka Maria Sofia Bjurman. Vid mitten av seklet fick makarna en hyresgäst i holländaren Henrik Vilhelm Stoopendaal. Han etablerade sig som "galanterihandlare" och vad det innebar upplyser en annons i Östgöta Correspondenten den 7 augusti 1847. Där meddelar han att han vid stundande Skenninge marknad bland annat kommer saluföra så skilda varor som saltkar, diamanter, dubbelbössor, franska parfymer med mera. I sitt äktenskap med Charlotta Pearl hade han nio barn, där sonen Daniel upplysningsvis kom att gifta sig med den välbekanta illustratören Jenny Nyström. Efter den barnlöse Dederings död 1860, kom gården genom en brorsdotters arv och äktenskap i inspektor Axel Qvilléns ägo. I somliga sammanhang benämns gården därav även som den Qvillénska. Vid tiden för bilden drev Alfred Jonsson handel i hörnhuset. Dennes son, Knut Jonsson, blev senare en välkänd affärsidkare i staden.

Från 299 kr

Olof Jonssons text: Husdalen 28 juli 1912 Det är ett familjefoto taget i Husedalens trädgård. För att följa släktskapsförhållandena börjar vi med damen längst till höger som är Anna Beata Carlsdotter, Hjärtum (Husdalen) 1845-02-23. Beata var sedan 1909 änka efter maken Johan Peter Andersson Dahl, de var hemmansägare i Husedalen sedan 1880-talet. Tidigare hade Beatas far och farfar varit hemmansägare i Husedalen ända sedan 1812. Beata dog 1912-08-24, alltså mindre än en månad efter fotot togs. Nummer 2 från höger sitter Beatas dotter Ida Charlotta Dahl, Forshälla 1869-10-04 (Aspekärr) och intill sitter hennes make August Olsson, Hjärtum 1863-09-20. Kvinnan i mitten är Viktoria Dahlberg född Hansson 1878 i Brastad, hon var änka sedan 1909 efter Beatas son Karl Albin Dahlberg. Nästa dam är Beatas dotter Hulda Ulrika Dahl, Hjärtum 1888-05-25 (Husedalen). Den sista damen från höger räknat är Dagny Armida Kunigunda Carlsdotter gift Ryberg. Dagny var född Haga Göteborg 1892-02-25, dotter till Beatas halvsyster Lotta Carlsdotter som dog i barnsäng. Dagny kom som fosterdotter till Husedalen bara några månader gammal. Längst till vänster sitter Dagnys make Axel Ryberg född 1887 i Uddevalla. Barnen är från höger Åke Dahlberg född 1905 i Fjällbacka och Karl Göte Dahlberg född 1902 i Brastad, båda söner till Viktoria och Karl Albin Dahlberg. De två sista pojkarna är Ida och Augusts fosterbarn tvillingarna Fredrik och Emil Karlsson födda 1901-05-30 på Kungsholmen.

Från 299 kr

Vy över Övraby kyrkoruin sedd från nordost. En bod står vid ruinens bortre kant och där står en man och arbetar. Bilden är sannolikt tagen när ruinen grävdes ut av arkeologer i mitten av 1930-talet. Arbetet leddes av landsantikvarie Erik Salvén. 1978 utfördes en utgrävning av arkeolog Jan-Erik Augustsson. Platsen ligger ovanför forsen vid Slottsmöllan i Halmstad, nära stadsdelen Kärleken. Övraby var föregångaren till dagens Halmstad. Innanför kyrkoruinens stenmurarna hittades rester av gropar efter halvmetertjocka stolpar, vilket tyder på att här uppfördes en stavkyrka redan på 1000-talet. Dess namn ska då har varit Maria kyrka. Stenkyrkan byggdes alltså sedan exakt på samma plats som träkyrkan, senast år 1160. År 1320 anlades vid Nissans mynning, i ett sankområde på gården Broktorps mark, den bebyggelse som utvecklats till dagens Halmstad. Det "gamla Halmstad" kom då att kallas Övraby, den övre byn, och kyrkan där blev enligt katolsk sed moderkyrka för de nya kyrkor som kom att uppföras i den nya befästa staden Broktorp-Halmstad. År 1563 brändes Övraby och dess kyrka ner av Svenska armén, men kyrkklockan infördes till Nikolai kyrka i Halmstad. (Se även bildnr F9230)

Från 299 kr

Gravkapellet på Kustsanatoriet Apelvikens kyrkogård som stod klart 1927, samma år som kustsanatoriets arkitekt Rudolf Lange i Göteborg avled. Han upprättade alla byggnadsritningar till sanatoriet. Kyrkogården är ca 4000 kvm stor, omgärdad av en stenmur och i mitten på östra långsidan står gravkapellet i så kallad 20-talsklassicism (stiliserad, antik stil) med gavelfält (fronton) på fyra kolonner och glest tandsnitt (guttae) runt takfoten. Där finns också ett bårhus där svepning och bisättning skedde; ibland även obduceringar. Patienter som avled och vars anhöriga inte hade råd med liktransporten, som fick ske på järnväg, gravsattes här (tidigare på kyrkogården i Varberg). Även om de anhöriga sällan kunde delta hade man alltid en begravningsgudstjänst som familjen sedan fick ett referat ifrån. Psalmer, bibelord och präst redovisades och man bifogade ett fotografi på kistan och blomstergärden vid graven. Varje grav försågs med ett vitt träkors, men under andra världskriget byttes dessa ut mot små låga gravstenar. Där höggs namn, årtal och hemort in. Märkligt nog blev den förste att gravsättas på kyrkogården grundaren till sanatoriet, dr J S Almer, den 25 augusti 1927 (död den 13 maj samma år). Totalt blev 136 personer begravda här och trots många var vuxna kallas området numera ofta ”Barnens kyrkogård”. (Läs mer i artikeln här på DigitaltMuseum "Kustsanatoriet Apelviken")

Från 299 kr

Gruppbild av familj och släkt när Jean och Marie Svenssons guldbröllop firas den 15 augusti 1908. Jubilarerna sitter i mitten med döttrarna Emma och Anna till höger om Jean, Olga och Julia till vänster om Marie. Längst ut till vänster sitter Katy, gift med sonen Emil, och längst till höger sitter Ellen Svensson, f Elmqvist. Baktill från vänster står sönerna Emil (Jordan Swensson), Ivan, Knut, Otto med hustrun Kristin och längst till höger Otto och Hugo. (Sonen Hjalmar är inte med på bilden.) Till höger om Kristin står Bror Axel Rosander och Curt Geier. Emils dotter Kristin står som nummer fyra från vänster; damen längst ut i raden är ej namngiven. Barnen fr v: Hugo Welander, Viola Rosander, Mia Rosander, Ebba Geier, Oscar Emil Rosander, Otto Geier, Stuart Jordan Swensson, Jean Rosander, Henry Jordan Swensson och liggande Ann-Marie Svensson. De är samlade i ett stort rum med stormönstrad jugendtapet med löv och blommor och en stor matta på golvet. Jean var bror till borgmästaren Emil Svensson i Varberg så guldbröllopet uppmärksammades i staden bland annat med flaggning i hamnen. Ett konditori hade skänkt tårtan till festen, en krokan med "brudparet" avbildat på toppen.

Från 299 kr

En gammal manbyggnad med en nyare byggnad i vinkel och på gården en mycket hög flaggstång. Det gamla huset är förmodligen en s k långloftsstuga, vilket de två ingångarna antyder. Alltså ursprungligen en gammal högloftsstuga med en lägre ryggåsstuga i mitten och ett högre loft på ömse sida med var sin ingång. Vid godare tider har man fått råd att bygga på och lyfta upp taken till gemensam höjd och sätta in lunettfönster i loftgången som formats på ovanvåningen. Huvudentrén försågs med en veranda dekorerad med figursågade räcken, kapitäl och taklist. I många fall togs den andra ingången bort, men här behölls den och dörren med rombisk panel flankeras av pilastrar och ett kort skärmtak. Längs byggnadens takfot sitter en kraftig, lambrekängformad list. Taket täcks med enkupigt tegel och den höga stensockeln är vitkalkad och har en källaringång. Flygeln är också reslig med loftvåning men har taket täckt med stickor (pärt) och målad fasad, till skillnad från huvudbyggnaden. (Bilden beskuren pga negativets skador, ses nedtill och till vänster)

Från 299 kr

Skurkvarn vid Jordhamn. Några kilometer norr om Sandvik ligger Jordhamn. Här står Ölands enda bevarade vinddrivna skurkvarn. Intill kvarnen finns även lämningar av äldre kreatursdrivna skruvandringar. Sedan lång tid tillbaka har ölänningarna använt sig av kalksten. Den blev också tidigt en viktig handelsvara. I städerna runt Östersjön finns byggnader som innehåller både obearbetad och slipad kalksten från Öland. För att kunna slipa stenen byggde man ett s.k. skurverk (skurkvarn). Ölands äldsta kända skurverk framkom vid arkeologiska undersökningar av den gamla handelsplatsen i Köping. De visar att man redan under tidig medeltid slipat sten på ön. Till en början drogs skurverken av oxar eller hästar s.k. hästvandring. I mitten av 1800-talet kom så skurkvarnen där man utnyttjade vinden som kraftkälla. Att sköta skurkvarnen var mestadels en kvinnosyssla medan männen seglade runt för att sälja stenen. Skurverk har funnits över hela Öland, de stora flertalet återfanns dock på norra delen av ön längs den s.k. "Stenkusten". I Persnäs socken fanns under en tid ett ca. 20-tal verk. Gamla fotografier visar att det fanns 4-5 verk i Grönhögen på södra Öland omkring år 1905. (Hämtat från www.olanningen.com)

Från 299 kr

Olof Jonssons text: Husdalen 28 juli 1912 Det är ett familjefoto taget i Husedalens trädgård. För att följa släktskapsförhållandena börjar vi med damen längst till höger som är Anna Beata Carlsdotter, Hjärtum (Husdalen) 1845-02-23. Beata var sedan 1909 änka efter maken Johan Peter Andersson Dahl, de var hemmansägare i Husedalen sedan 1880-talet. Tidigare hade Beatas far och farfar varit hemmansägare i Husedalen ända sedan 1812. Beata dog 1912-08-24, alltså mindre än en månad efter fotot togs. Nummer 2 från höger sitter Beatas dotter Ida Charlotta Dahl, Forshälla 1869-10-04 (Aspekärr) och intill sitter hennes make August Olsson, Hjärtum 1863-09-20. Kvinnan i mitten är Viktoria Dahlberg född Hansson 1878 i Brastad, hon var änka sedan 1909 efter Beatas son Karl Albin Dahlberg. Nästa dam är Beatas dotter Hulda Ulrika Dahl, Hjärtum 1888-05-25 (Husedalen). Den sista damen från höger räknat är Dagny Armida Kunigunda Carlsdotter gift Ryberg. Dagny var född Haga Göteborg 1892-02-25, dotter till Beatas halvsyster Lotta Carlsdotter som dog i barnsäng. Dagny kom som fosterdotter till Husedalen bara några månader gammal. Längst till vänster sitter Dagnys make Axel Ryberg född 1887 i Uddevalla. Barnen är från höger Åke Dahlberg född 1905 i Fjällbacka och Karl Göte Dahlberg född 1902 i Brastad, båda söner till Viktoria och Karl Albin Dahlberg. De två sista pojkarna är Ida och Augusts fosterbarn tvillingarna Fredrik och Emil Karlsson födda 1901-05-30 på Kungsholmen.

Från 299 kr

De första järnvägarna under 1800-talet kom ofta till för att underlätta godsbefordran mellan sjöar och olika sjösystem. Sedan århundraden hade sjöarna varit de huvudsakliga transportvägarna. Mellan Nykroppa och Gammalkroppa i Värmland tillkom en sådan järnväg, som sammanband två sjösystem i mitten av 1800-talet. Dragkraften på Kroppa Järnväg - Kr. J. - utgjordes då av hästar. Genom järnbrukens utveckling ökade trafiken. Hästarna ersattes därför av ett ånglok i maj 1869. Loket byggdes av Kristinehamns Verkstad och kostade 15.000 riksdaler. Konstruktör var Harald Asplund, utexaminerad från Chalmers 1849. Han hade dessförinnan redan hunnit konstruera Sveriges första ånglok - Förstlingen - hos Munktells i Eskilstuna. Loket till Kroppa järnväg var det andra, som tillverkades vid Kristinehamns Verkstad och fick således tillverkningsnummer 2. Det fick, enligt tidens sed, namn efter en konung - Carl IX. Denne konung var på sin tid mycket mån om landskapet Värmland och dess bergshantering och var ännu långt in på 1800-talet levande i folktraditionen. Många människor förstod inte och kunde inte uttala "den nionde" utan loket gick i folkmun under namnet "Carlix" År 1872 köpte Viken-Möckelns järnväg loket för att använda det vid denna järnvägs byggande. Redan året efter, 1873, meddelar Hjo Veckoblad i ett marsnummer, att Hjo-Stenstorps Järnväg - HSJ - köpt loket och givit det numret HSJ 1. Hellekis Cementfabrik köpte år 1892 loket av HSJ för att använda det vid sin fabriksjärnväg. "HSJ nr 1" ändrades då till "Hellekis nr 1". År 1917 skrotades "Carl IX". Bilden är tagen vid byggandet av Kinnekulle-Lidköpings Järnvägar - KiLJ - år 1898 på linjen Hellekis - Forshem.

Från 299 kr

Västgöta regemente, I 6, f.d. infanteriregemente. Regementets ursprung var det västgötska rytteri, uppsatt vid mitten av 1500-talet, som från 1628 utgjorde Västgöta kavalleriregemente. Detta omorganiserades 1811 till infanteri med namnet Västgöta regemente. Regementet vapenövades från 1745 på Axevalla hed och flyttades 1916 till Vänersborg. Det drogs in 1927. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=347639 Axevalla hed, mötes- och lägerplats 1745-1916 för Västgöta regemente och 1745- 1913 för Skaraborgs regemente, belägen i Axvall, 8 km ö. om Skara. En sänka, "Drågen", utgjorde gräns mellan regementenas områden, Västgöta i väster och Skaraborgs i öster. Åren 1848, 1858 och 1865 hölls storläger på A., http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=121641 Carl, 1861-1951, svensk prins, hertig av Västergötland, tredje son till Oscar II. Efter universitetsstudier i Uppsala ägnade han sig främst åt kavalleriet. Han blev generalmajor 1897, general 1908 och var1898-1912 inspektör för kavalleriet. C. kallades under denna tid populärt "Blå prinsen". Se vidare artikel i NE: http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=141293

Från 299 kr

Familjegrupp 13 personer. Erik Halldin. Övre raden från vänster: Valborg Halldin (född 1899), Elvy (när hon flyttade till USA ändrades namnstavningen till Elvi) Halldin (född 1898), Marta Halldin (född 1894), Axel Halldin (född 1887), Anna Halldin (född 1893), Elna Halldin (född 1890), Augusta Pettersson, f. 1871 (syster till barnens mor Alma Halldin). Nedre raden från vänster: Emilia Halldin (född 1885), Erik Halldin (född 1857. Arbetade som snickare vid pappersbruket i Almby), Elly Halldin (född 1903), Alma Halldin, född Persdotter (född 1864), Ellin Halldin (född 1907), Matilda Persson, född Lindström, f. 1836 (mor till Alma Halldin och Augusta Pettersson). Detta foto togs år 1913, innan Erik och Alma Halldins döttrar, Anna och Elna (två och tre från höger i övre raden) utvandrade till Aurora, Illinois, USA. Något år efter utvandrade även dottern Elvy (Elvi), två från vänster i övre raden. Flickan stående längst till vänster är Valborg Halldin. Kvinnan längst ned till höger i främre raden är Matilda Persson, född Lindström, mormor till Erik och Alma Halldins barn. Matilda är född 1836 i Arboga landsförsamling. Familjerna i USA och Sverige har alltid hållit kontakten. Fastigheten som familjen bodde i hette Almsätra och låg på Hagvägen 8, Almby. Fastigheten såldes 1973 och hade inte bebotts sedan mitten av 1960 talet. På tomten fanns senare tre villor (år 2016). Den sista som var fast boende i huset var sannolikt Marta Halldin som 1967 flyttade till Oxhagen.

Från 299 kr

Grupp tio personer i trädgården vid Margretehill i Norberg. Översta raden från vänster till höger: Kusin Margareta, dotter till Hugo och Elin Andersson som bodde på Ridön, Britta, Per, kusin Anna-Greta Segerström, barnflicka ("hon blev senare kommunalkvinna i Fagersta och körde ihjäl sig"), Edit Andersson (givarens mamma). Nedre raden: Kusin Gillbert Eriksson från Eskilstuna (son till en av Edit Anderssons systrar), en flicka som är syster till pojken till höger om henne som hette Anthony Murray (de kom från Stockholm och var lekkamrater med de övriga barnen), Anders och Karin. Flickan Karin har samma klänning på sig som på bild 15 och förefaller lika gammal alltså kan denna bild vara tagen vid samma tillfälle ca år 1933. Även Anders har samma kläder. I bakgrunden till vänster syns en vedbod och ett hönshus. Lars berättar att Margretehill var byggt så att det var två rum på övervåningen och en hall i mitten. På sidan om rummen var det stora garderober. "Ett fick jag disponera som eget rum och då ville ju jag ut och roa mig på kvällen. Då gick jag ut genom fönstret och klättrade på listen och höll mig i taket tills jag kom till brandstegen. Å sen opp till Folkets Park och samma väg tillbaka hem!"

Från 299 kr

Vy mot "Byggena" och Rallarberget, sett från backen som går upp till Krokslättsskolan. Detta var arbetarbostäderna norr om Krokslätts industrier. Det fanns tio byggen, uppförda från 1880-talet fram till 1910, och de låg mellan nuvarande Dalhemsgatan och Gustavsbergsgatan. Utefter Dalhemsgatan låg (från Göteborgsvägen räknat): Lugnet, Fredås, Marielund, Oskarsborg "Kupan" och Karlsberg. Utefter Gustavsbergsgatan låg (från Göteborgsvägen räknat): Fridhem "Långbygget", Täppan, Dalhem, Anneberg och Solhem. // Text från: Mölndals gatunamn av Lars Gahrn. "Byggena" revs och i början av 1970-talet byggdes Fredåsområdet (Marielundsgatan, Fredåsgatan och Gustavsbergsgatan) på platsen. Gräsmattorna med träd-allén i mitten behölls. 19 maj 1969 bytte Vävaregatan namn till Gustavsbergsgatan (gatan längst till höger i bild). I nedre, vänstra hörnet ses Krokslätts gamla Folkets Hus som låg på Vävaregatan (idag: Gustavsbergsgatan 8). Huset revs och det byggdes en tvättstuga* istället. Längst ner till höger ses gamla Krokslättsvallens fotbollsplan med dess omklädningsrum. *Enligt uppgift från Ninnie Martin byggdes tvättstugan 1945 (efter kriget). Den gamla som kallades "Brygghuset", låg bakom Gustavsberg nr 1 (idag: Berghemsgatan) och där fick man elda under den stora grytan och skölja för hand. Jag kommer ihåg när mamma tvättade där. Det blev inte så ofta, mest om sommaren då tvätten fick hängas ute. Annars fick man hänga tvätten på vindarna som fanns högst upp i varje hus.

Från 299 kr

fotografi, akvarellmålning, tavla, bilder

Från 299 kr

bilder, tavla, fotografi, akvarellmålning

Från 299 kr