Sigtuna 195:1
Från 299 kr
Sigtuna 277:1
Sigtuna 22:1
Interiör från Stegareds tunnbinderi. Sammanfogningsmaskin, där bilderna 3-6 visar detaljer. August Svensson, nämndeman och jordbrukare, startade en liten industri av dritteltillverkning i Stegared vid sågen i Mjällsjöbäcksfallet. Från 1913 fanns här även en turbin för elkraft. Efter August död på 1930-talet tog sonen Artur Svensson över och fortsatte rörelsen till 1965. Industrin sysselsatte 5-6 arbetare. Man tillverkade drittlar av bok för lagring av smör åt mejerierna fram till 1950-talet. Anläggningens intagskanal rinner i en ränna av huggen natursten, som vid turbinintaget övergår i en betongkonstruktion. På husgrunden efter drittelfabriken uppfördes ett bostadshus i timmer. (Se även bild VMF031965:a-b samt samt VMA12342_1-16).
Vy mot Råby chokladfabrik öster om Ljungsbro. Industrin på Råbys ägor invid Motala ström hade redan vid tiden för bilden gamla anor som bland annat yllestamp, färgeri och oljeslageri, men epoken som chokladfabrik var kort, knappa tio år. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. Efterhand övertogs verksamheten av Cloetta med Olof German Svensson som disponent och under dennes ledning växte tillverkningen fort förbi platsens kapacitet. Ny fabrik, dagens Cloetta, kom därför att uppföras vid Malfors. När den stod klar 1902 var den upplysningsvis Skandinaviens största chokladfabrik.
Trots att tidens gång påverkat bildens kvalitet får vi skatta oss lyckliga över denna unika dokumentation av Råby chokladfabrik. Industrin på Råbys ägor invid Motala ström hade redan vid tiden för bilden gamla anor som bland annat yllestamp, färgeri och oljeslageri, men epoken som chokladfabrik var kort, knappa tio år. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. Efterhand övertogs verksamheten av Cloetta med Olof German Svensson som disponent och under dennes ledning växte tillverkningen fort förbi platsens kapacitet. Ny fabrik, dagens Cloetta, kom därför att uppföras vid Malfors. När den stod klar 1902 var den upplysningsvis Skandinaviens största chokladfabrik.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
Oscar Peterssons butik på adress Platensgatan 1 nära Stora torget. Delikateser-, vin- och specerier ingick i hans utbud som enligt annonser erbjöds i tidens språkbruk "benägen hågkomst". Handlaren själv bodde vid tiden med sin familj över affärslokalen. Han var i övrigt född i Mogata och hade kommit till Linköping från Söderköping 1894. Rörelsen drevs till synes med stor framgång. Innan decenniet var till ända öppnade han större butik utmed Storgatan och flyttade med sin familj till en våning med elegant läge vid Järnvägsgatan. Bild från 1902.
Motiv från Råby chokladfabrik, strax öster om Ljungsbro. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. På platsen bedrevs tillverkningen i äldre industrilokaler som arrenderades av friherrinnan Helene von Mecklenburg. Redan året efter grundläggningen kom Olof German Svensson att knytas till bolaget och i egenskap av disponent bidrog han med nya ägare i Cloetta starkt till att utveckla tillverkningen som vartefter erhöll ett allt större anseende. Företagets tid vid Råby blev emellertid kort, knappa tio år. Vid tiden för bilden upplevdes fabrikslokalerna alltmer orationella och redan 1902 kom ny fabrik att stå klar vid Malfors.
Porträtt av Johanna Lindeberg. Född som torpardotter i Vadstena 1814, nedkommen på julaftonen och döpt på juldagen. Efter en tid som piga i Skeppsås inflyttade hon till Linköping 1835 och benämndes inom kort vara försäljerska. Efter ett tiotal år förändrades hennes liv genom äktenskap med kammarskrivaren Carl Gustaf Lindeberg. År 1850 övertog makarna driften av stadens gästgivaregård och från 1852 drev de hotellrörelsen i det för tiden nyuppförda Stora hotellet. Makens hjärtfel med följande vattusot gjorde henne till änka våren 1862. Detta till trots fortsatte hon hotellverksamheten med stor framgång. På 1870-talet kunde hon rent av utöka rörelsen med Hotell Lindeberg på Kungsgatan, sedermera Hotell Palace.
Sportmössa med skinnbräm. 27 december 1944. L Haglund & Co, med varumärket Elhå, grundades som en affär för mössor, hattar och pälsvaror av Lars Haglund 1872. Butiken utvidgades till grosshandel av pälsvaror och tillverkning av bland annat sportmössor, vegamössor, hattar, barn- och damvaror startades. Sonen David blev delägare 1894 och ensamägare 1905. När David Haglund avled 1918 övertog hans bröder Sven och Bror rörelsen. 1935 flyttades företaget från Drottninggatan till Hantverkargatan 29-31 där den befintliga fastigheten, tidigare Gefle Orgelfabrik, byggdes ut med ett nytt stenhus i tre våningar. Konkurrens genom ökad import och minskad efterfrågan gjorde att fabriken upphörde i slutet av 1960-talet.
Ett för tiden unikt fotografi i hemmiljö, eller mer rätt sagt affärsinteriör. Någon av Norrköpings tidigaste fotografer dristade sig 1863 till ett besök av Wallbergs bokhandel, som redan då varit i drift i 20 år. Marcus Werner Wallberg hade efter bokhandelns grundare Simon Jacob Nissen tagit över boklådan 1852 och kom att driva den till 1875. Långt senare övertogs rörelsen av Wilhelm Andersson som under firmanamnet Anderssons Bokhandel kom att bli en välbekant butik i Norrköping. Oförmodat återfinner vi inte Wallberg bland herrarna som samlats runt bokhandelns läsbord. Istället ser vi med ledning av påskriften Knut Richard Moback, Carl Bergentz och Wilhelm Boström. Enligt aktuell husförhörslängd var de knutna till bokhandeln som bokhållare.
Porträtt av mamsell Charlotta Torling. Född i Linköping 1777 som dotter till knappmakaren och sedermera rådmannen Johan Torling och dennes maka Lovisa Ulrika Forsman. Familjen ägde en gård med verkstad på adressen Nygatan 34. Utöver familjen beboddes gården av gesäller, lärljungar och lärpojkar. Rörelsen tycks varit betydande, men avvecklades efter mästare Torlings död 1812. Efter att moder avlidit 1825 bodde Charlotta kvar med sin två år yngre syster Hedvig Eva. Båda var ogifta och skulle så förbli livet ut. Charlotta avled på gården i decembers sista dagar 1881. Hon hade då nått den imponerande åldern av 104 år, tio månader och nio dagar.
Butikslokal med provdocka Fotografens ant:Thorells Kappaffär på Västra Torggatan. (Int). 1935. År 1905 grundade direktör Alwar Torell manufaktur- och damkonfektionsaffär med lokal i fastigheten Tingvallagatan 9. Tillsammans med sonen, Sven Torell, startade han år 1933 A.-B Torells Kappor för enbart damkonfektion i nya lokaler men i samma fastighet. Rörelsen hade under årens lopp utvidgats betydligt och år 1935 öppnades filial vid V. Torggatan 12 med benämning Kappaffären Modellen. Försäljningen omfattade kappor, dräkter, klänningar och pälsar från landets förnämsta fabriker. Källa: Näringsliv i Värmland, Nyblom-Svanqvist, 1945.
Förmodligen bryggeriets personal i någon form av avtackningsseremoni. Fotografens ant: Karlstads Bryggeri. Karlstads Bryggeri AB var ett av de äldsta industriföretagen i staden. Under 1840-talet flyttade en färgare, E. C. Francke, till staden och anlade ett mindre bryggeri för svensköl. Detta bryggeri kom att bilda grundvalen till industrianläggningen. Det dröjde dock till 1896, då direktör Albert Egnell inträtt som bolagets bryggmästare som rörelsen utvecklades till ett företag av större betydenhet. Bryggeriet tillverkade på 1940-talet malt, maltdrycker, vatten och läskedrycker. Källa: Nyblom-Svanqvist, Näringsliv i Värmland, 1945.
2002-01-30, AS. Bourn James William. Född den 9/10-1849, Göteborg. Död 5/8-1917 i Stysjö sn. Västergötland. Mellan åren 1863-65 arbetade "gossen" Bourn som lärling hos von Boeckmann i Stockholm och som "Monatsdräng" i Göteborg hos samme von Boeckmann. Den egna fotofirman etablerar han 1876 med adressen Nya Alléen 96, 1886 flyttar han ateljén till Kungsgatan 47, (denna bild är tagen där). Där var rörelsen kvar tills att den upphör 1929. (Då har sonen Carl David bedrivit verksamheten efter faders död). James Bourn var en duktig fotograf med stor kundkrets, och den den stora negativsamlingen finns till största delen bevarad hos nuvarande Göteborgs stadsmuseum. Källa: Göteborgs Fotografer, Ateljéer och yrkesmän 1840-1910. Rundqvist Boktryckeri, Göteborg. ISBN 91-630-7742-6.
Grimskär är en mindre holme i Kalmarsund utanför Kalmar. Tidigare kallades ön Stegelholmen och var sannolikt en avrättningsplats där brottslingar steglades, det vill säga fästes på ett hjul på en påle, i avskräckande syfte. Namnet Grimskär lär komma från ett inseglinsgsmärke i form av ett grinande huvud på en påle. På 1560-talet anlades på Grimskär en skans, vilken i 1611 års krig under överste Lars Bubbs befäl verksamt hindrade danska flottans rörelser. Skansen byggdes om 1622-23 och förstärktes ytterligare år 1688 samt ingick sedermera som en viktig del i de storartade förslag till Kalmars befästande, som uppgjordes under senare hälften av 1700-talet. På holmen byggdes 1837 en fyr. Fyren byggdes om och förbättrades 1865 och 1879 till en kombinerad fyr och lotsutkik. 1931 lades lotsverksamheten ner och 1940 ersattes fyren av en ny fyr i Kalmarsund. Ett år senare revs det gamla fyrtornet. 1943 anlades en underjordisk minstation under skansen. Stationen hade 11 mans besättning som samsades på 50 m². Minorna var utlagda i Kalmarsund och färjan mellan Kalmar och Färjestaden passerade dagligen, besättningen ovetandes om denna minering, tills den sista färjan avgick den 30 september 1972, samma dag som Ölandsbron invigdes. Bernt Ohlson var chef för minstationen mellan 1965 och 1985. Minstationen avvecklades 1988. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.