Det är synd att det inte finns något årtal för den här bilden. Lauboken uppger att den nya manbyggnaden skulle vara uppförd 1929, men Masse slutade fotografera 1922, han tog nästan inga bilder efter 1918. Så detta stora och ovanliga hus måste vara byggt tidigare, troligen senast 1919. Det ser också helt nytt ut, man verkar inte ha hunnit flytta in, inga livstecken syns i fönstren och sockeln är ännu inte putsad. Gården är heller inte färdigstädad efter bygget. I regel brukar ett bakbygge innehålla brygghus, men här står det att byggnaden t v hyser brygghuset och en smedja, den sistnämnda säkert vid hitre gaveln. En liknande manbyggnad uppförde Emil Kristiansson på Fies södra part 1914, se Bild 735, 737.
Från 299 kr
Här ser vi det stora ladugårdskomplexet bakifrån. Bjälkändarna med ankarträn tyder på att ladugården är äldre än spåntakstiden. Troligen har den varit en riktigt lång agtäckt ladugård, innan man på 1880-talet tog bort hela taket och gavelspetsarna och gjorde nytt tak täckt med spån, sammanbyggt med de vinkelställda uthusdelarna. I mitten har det nog funnits ett portlider, där har man inrett ytterligare ett fähus, nu finns det tre stycken stora och ett litet längst till höger. Man har bytt ut en bit av spåntaket. Det var något man gjorde nästan varje sommar när man hade tomt på en bit av loftet, så det inte kom någon spik i höet. Då rev man det utslitna spåntaket på denna del och sopade ihop det på loftsgolvet. Gödseln skall troligen användas till de åkrar som skall höstsås. Den avgnagda halmstacken ser ut som en stor hydda. Längst t h ser man manbyggnadens tak, där man håller på att lägga på papp eller plåt.
De gamla fähusen på bilden ser äldre ut än vad de troligen är. Det var sällsynt med ladugårdsbyggnader i sten före 1800-talets mitt. Den större ladugården t v innehöll troligen kohus, dörrarna är rätt smala, liksom de närmaste i den mindre ladugården, vilken här kunde ha hyst ungnötshus, gödselstacken tyder på det. Men att ha gödselnhögen inne på gården, dessutom obehändigt inne i ett hörn, var lite ovanligt, men inte unikt. Dubbeldörrarna t h kan ha gått till ett stall. Den större ladugården ser ut att ha halmtak (bindtak), medan den lilla har faltak. Virke sågades nästan alltid i 7-alnarslängder (@ 4.20m) och var taket större, fick man skarva som här. Trots de skröpliga taken, var byggnaderna nog inte så dåliga, men gammalmodiga. Nu skulle det byggas stort och modernt! Se Bild nr 992, 993 och 994.
Smiss vät låg mellan åkrarna vid Käldvägen (Käldkväiar) och Lausvikens strand, ungefär mitt för Backvägen. Väten var en grund insjö som omgavs av betade strandmarker. Se bild 517. En bit bakom betesmarken vid väten syns bandtunarna mot åkrarna som går upp till Käldvägen. Efter dessa ses Backvägen gå upp för Bogs backe och där uppe ligger Masses stuga med oxeln t h, se bild 1398-1399. T h skymtar ladugården och träden på Söderlunds ställe. T v om Masses syns höga popplar, pilar kallade i Lau. Dessa var omtyckta på 1800-talets andra hälft och planterades på nästan alla gårdar, de syns på mängder av Masses bilder. Vad det legat för boplats där popplarna står på bilden är okänt. Det har legat åkrar här uppe, men om det varit boplats är oklart. Byggnaden som skymtar bland träden t v bör vara Nybygget.
Tröskhusen låg nästan alltid som en vinkelbyggnad till ladugårdslängan och ofta låg laddelen åt vänster sett från gården, som här. Den här sortens tröskhus med 4 st trekantspelare som bar ett stort sadeltak var i regel tillagda i senare tid till ladan. De äldre tröskhusen var runda eller flerkantiga med toppiga agtak likt det som finns på Bottarve i Vamlingbo och de var fristående med endast en axel gående in i ladan. Dessa nyare tröskhus hade väldigt ofta faltak likt det här på Sunnkörke. Det är skarvat som faltak över 4 m i höjd alltid är och falarnas ändar är inte justerade till samma längd, det brydde man sig inte om på uthus. Vandringshjulet är här bortrivet och tröskhuset fungerar som vagnbod och redskapsbod. Bodlängan t v har innehållet många funktioner, men okänt vilka. Någon bod var säkert dass, något lammhus eller grishus. Smedja var det inte, den låg som fristående byggnad väster om gården, den finns kvar ombyggd till sommarstuga!
Denna präktiga ladugård byggdes 1896 i en för bygden främmande stil, hög och bred med mängder av högsmala fönster stående två och två i små nisher. Liknande ladugårdar finns vid Kyrkeby i Etelhem och Skote (?) i Lojsta. Foderloftet har nästan samma höjd son fähusdelen. Stora spåntak täcker ladugården. Utbygget mitt på är troligen ett tröskhus med magasinsloft, något av det största i sitt slag på hela Gotland, tyvärr sedan länge rivet. T v ser ladugården ofärdig eller riven ut. Det beror troligen på att grannpartens ladugård var sammanbyggd med denna ladugård och när denna revs blev gaveln stående så här en tid. På Bild 792 visas grannpartens ladugård, men det går inte att se ifall de var sammanbyggda.
Dessa ladugårdsbyggnader lär ha byggts 1867 efter branden 1865. De korsspröjsade fönstren verkar lite för moderna för att vara från 1860-talet, de brukar inte uppträda förrän omkring 1880, men kanske var man ovanligt tidigt ute här på Botels. Byggnaderna har branta halmtak, vilket var det brukliga under 1800-talets andra hälft. När man från förra sekelskiftet började bygga foderloft i resvirke, flackade man ner taken. Halmtaken har nästan alltid breda vindskivor som avslutades med ett par stiliserade huvuden vid nocken. Ladugården till höger innehöll fr v ett fähus med hoimd, hörum, därefter en port, sedan ytterligare ett fähus, sedan troligen lada. Ladugården till vänster ser ut att innehålla idel fähus, varav det med dubbeldörrar skulle kunna vara stall.
Masse har varit uppe tidigt på morgonen för att få sol på denna norrsida av ladugården, som nästan alltid befinner sig i skugga. Ladugården lär vara byggd 1870. Den ser väl gammalmodig ut för att vara byggd så sent, men skicket verkar vara gott, så det kan stämma. Taket är täckt med halm, s k bindtak, vilket blev det dominerande takmaterialet när agen tog slut i Lausmyr omkring 1900 i o m myrens utdikning. Ladugården innehåller från vänster stall för 4 hästar, hoimd (hörum) vars lucka står öppen, en förhållandevis stor lada med ladportar och en liten lucka, hoimd igen och kohus med plats för 4 kor, 4 ungnöt och 2 kalvar. Ladugården är sig rätt lik idag, men taket är täckt med spån och det är upptaget en gångport till ladan. Vedbacken i förgrunden är skräpig, fylld med ved, grenar och ris som väntar på sönderdelning.
Porträtt av Eva Huitfeldt. Född 1845 i Umeå som dotter till regementsläkaren vid Västerbottens fältjägarkår Åke Huitfeldt och dennes maka Elina Rosenborg. År 1849 erbjöds fadern samma tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping vilket fick familjen att flytta. Familjelyckan blev emellertid kort i Linköping. Föräldrarna skildes och Eva kom att växa upp med sin far, från 1860 i vad som vidare kom att kallas Huitfeldtska gården. Här kom Eva att bo i nästan 70 år, ända till sin död 1929. Därefter köptes gården av Folkets Husföreningen, som använde lokalerna tills nytt Folkets Hus stod klart 1953. Den gamla gårdens byggnader hade dessförinnan plockades ned och kom att bli den första att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Redan 1883 började anläggningsarbeten på Svartön vid Luleå för järnvägen Luleå Gällivare - Luossavaara - Victoriahamn. Det tog nästan 6 år innan det första malmtåget kom ned till Luleå 1888. Banan byggdes av Sverige & Norge Järnväg. Det visade sig dock snabbt att banans standard var alltför dålig och kostnaderna höga. Finansieringarna från ett engelskt bolag räckte inte till för att förbättra det. Banan togs därför över av staten redan i februari 1891. Året därpå startade åter malm- och persontrafik på hela sträckan. Exploateringen i malmgruvorna började öka. Kapaciteten har successivt också ökat genom förstärkning av bana, broar, mötesstationer och elektrisk drift. Malmbanan hade både politiska och kommersiella betydelse för landet. På senare tiden den uppmärksammades av turism och har varit destination för dollartåg, biltåg och enklare tåghem. På bilden syns tungbelastad malmtåg på väg mot Svartön.
Predikstolen i S:t Olofs kyrka. Predikstolen i vår kyrka är utförd i barock och skänkt till kyrkan någon gång i mitten av 1600-talet. Den skänktes av befallningsmannen i Gudhems, Vilske och Valle härader, borgmästaren i Falköping Lars Andersson-Hvass, som ligger begraven i södra korsgången. Han var född 1611 och dog 1660. I den likpredikan över honom av broddetorpskyrkoherden Elavus Elavi, som hölls i kyrkan vid begravningen, står bl.a.att läsa: " Han haver guds boning kär och det rum där hans ära bor.- - - - Det haver han besynnerliga låtit se med denna stadens kyrka, som var nästan taklös när han kom hit. - - - Desslikes med en kostelig inreda , med en kostelig predikstol, altartavla, mässekläder avdelat kor och vackre inbyggde stolar som en stadskyrka väl pryda" - - - - - -
Älvsnabbsmonumentet. Vid Mysingen vid strandkanten står Älvsnabbsmonumentet. Det restes 1930 till minne av att det var 300 år sedan Gustav II Adolf seglade till det som blev det 30-åriga kriget. Denna delen av skärgården har varit militärt område ända sedan Gustav Vasas tid, då han tog hit Sveriges första flotta. Den skyddade naturhamnen innanför Älvsnabben var känd redan på 1200-talet och användes som ankringsplats för fartyg. Det är den äldsta och var den viktigaste samlingsplatsen för svenska flottan under segelflottornas tid. Invigningen var av nationell betydelse och många prominenta personer deltog. Invigningen skedde nästan på dagen 300 år efter att Gustav II Adolf hade seglat härifrån mot Tyskland, med 14000 soldater ombord på 23 krigsfartyg.
Manskören i Kalmar, foto 1867. Kören sannolikt bildad omkring 1864. Dirigent (med taktpinnen) doktor Ernst Fagergren, till höger om honom hans broder, bokbindare Henrik Fagergren, och arm i arm med denne läroverksvaktmästare J. Johansson. Till höger om sistnämnde står (ytterst) smeden Oscar Möller. Med handen på bokbindare Fagergrens skuldra står bryggaren N Hägg och i övre raden, ovanför Fagergren står målarmästare Carl Haglund. Närmast till vänster om Fagergren tittar Carl Håkansson fram. Rakt ovanför dirigenten står resepostiljon Axel Wahlström och ovanför denne sotarmästare A F Appelin. Bredvid Wahlström står August Herman Gustavsson och i övre raden, bredvid Appelin, den skönlockige N Gernandt. Mannen med helskägget är destillator A Hayne, och ovanför honom ser man målarmästare O Svensson. Mellan Hayne och spegelfabrikör A Söllscher (med polisongerna) står tullvaktmästare C O Wahlström. Snett ovanför tittar målarmästare O Christierin fram och längst till vänster står skollärare A Holmstedt. Se Kalmar 3.5 1945. M Borgwall. Urklippssamling." Sångkör i Kalmar på 1860-talet, sammansatt nästan helt och hållet av hantverksmästare.
En bild från sent 1800-tal där nästan allt ännu finns kvar. Dahmska huset i förgrunden står nu nyputsat och fint och hyser bostäder samt ett B&B. Det lilla trähuset därefter är bostad liksom det putsade huset som följer. Trähuset därefter är rivet och ersatt med byggnader för bryggeriet Nordstiernan - även de omgjorda till bostäder. Hörnhuset, "huset med säteritaket", är nu putsat och bostadshus. På bortre sidan Östra Sjögatan har trähusen ersatts av Hotell Witts stora komplex från tidigt 1970-tal. På andra sidan torget ses Kavaljeren, den mäktiga sjöporten i Kalmars stadsmur. Den är nu (2021) renoverad och hyser bl a ett sommarmuseum. Det enda mer framträdande på bilden som är borta är brunnen, en av Kalmars åtta kommunala brunnar. Dessa ersattes i början av 1900-talet av vattenledning. Måhända var det i denna brunn borgarhustrun Maria Burmeister, bosatt i vad som nu är Domprostgården, drunknade?
Kronanutställningen på Kalmar slott. Clas Johansson Uggla, född 1614 i Ölseruds socken i Värmland, död 1 juni 1676, var en svensk amiral och friherre. Han deltog som frivillig i danska kriget 1644 i den av riksrådets Klas Fleming kommenderade flottan. 1658 förde han befäl på skeppet Carolus IX under slaget i Öresund. Han befordrades 1660 till amirallöjtnant. Uggla deltog som amiral i slaget vid Ölands södra udde 1 juni 1676. Efter att flaggskeppet Kronan tidigt under slaget kantrat, exploderat och sjunkit med flottamiral Lorentz Creutz, blev Uggla styrkans högste befälhavare. Hans fartyg Svärdet tvingades dock gira undan det flytande vraket av Kronan och skildes efter manövern från den övriga svenska styrkan. Svärdet omringades snabbt av danska och nederländska fartyg och utsattes för kraftig beskjutning under närmare två timmar. Skeppet antändes senare av en nederländsk brännare och sjönk med förlust av nästan samtliga ombord, inklusive Uggla. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia).
Väderkvarnar står oftast på gravfält för att gravfält är högt belägna och man får då mer vind. Kvarnen närmast fotografen är en stubbkvarn. Stubbkvarn (även kallad fot- eller stolpkvarn) är en äldre typ av väderkvarn, som utmärks av att hela kvarnhuset vrids kring en "stubbe" eller "stolpe". "Stubben" kan vara av trä eller sten. Kvarntypen är mycket vanlig på Öland, för vilken "ölandskvarnen" kommit att bli en symbol. På ön finns ännu över 300 sådana kvarnar bevarade. Merparten av dem är byggda under 1700-talet. Enstaka stubbkvarnar men sammantaget ganska många finns bevarade runt om i främst norra Europa. Stubbkvarnen var jämförelsevis enkel att konstruera, och byggdes ända in på 1900-talet, ofta som husbehovskvarnar. Kugghjulen, såväl det stora (kronhjulet) och det lilla (trellan eller lyktan) tillverkades helt eller nästan helt av trä.
Briggen Tyrus av Västervik vid kajen i Västervik. Denna del av kajen kallas allmänt "Haket". Förr i tiden lastades fartyg nästan aldrig vid kajen utan på redden. Innan lastningen började, hörde det till att skutan skulle ligga på parad här vid haket, finputsad och med rårna fyrkantsbrassade (Squared). Under denna tid hade besättningen ledigt för att roa sig, kaptenen såg gäster ombord osv. - Tyrus gick runt Cap Horn, Alaska m.fl. platser. Från Västervik förde många fartyg plank på Rio. Hon var byggd i V. (?) På kajen alldeles bakom aktern ses det lilla hamnkontoret, rivet i slutet på 1870-talet. Det var ursprungligen byggt till kokhus, då skutorna för eldriskens skull ej fick göra upp eld, då de lågo vid kajen, utan fick laga maten i kokhuset. Uppgifterna lämnade av f. hamnkaptenen E.Holm, Västervik. MH 1939. Tillhörde 1875 Odelmark, Västervik. Uppges i skeppslistan vara byggd 1870 vid Cardingans och förbyggd 1873 - har förbyggnaden skett i Västervik? Saknas i skeppslistan 1885.
Väderkvarnar står oftast på gravfält för att gravfält är högt belägna och man då får mer vind. Kvarnen närmast fotografen är en stubbkvarn. Stubbkvarn (även kallad fot- eller stolpkvarn) är en äldre typ av väderkvarn, som utmärks av att hela kvarnhuset vrids kring en "stubbe" eller "stolpe". "Stubben" kan vara av trä eller sten. Kvarntypen är mycket vanlig på Öland, för vilken "ölandskvarnen" kommit att bli en symbol. På ön finns ännu över 300 sådana kvarnar bevarade. Merparten av dem är byggda under 1700-talet. Enstaka stubbkvarnar men sammantaget ganska många finns bevarade runt om i främst norra Europa. Stubbkvarnen var jämförelsevis enkel att konstruera, och byggdes ända in på 1900-talet, ofta som husbehovskvarnar. Kugghjulen, såväl det stora (kronhjulet) och det lilla (trellan eller lyktan) tillverkades helt eller nästan helt av trä.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.