Öja 23:1
Från 299 kr
Enligt Lauboken är smedjan helt i bulkonstruktion med faltak byggd 1880. Om det stämmer är det väldigt sent för en så pass gammalmodig byggnad. Särskilt anmärkningsvärd är stolpen, mittsulan, på gaveln, vilken bär upp nockåsen. Det här är ett förhistoriskt sätt att bygga på, vilket har levt kvar i enklare byggnader långt fram i tiden. Att en byggnad med en sådan konstruktion finns kvar är unikt. Dess proportioner vittnar också om äldre förebilder. Smedjan ligger öster om gårdens övriga byggnader i kanten av beteshagarna. Man ansåg att smedjor var brandfarliga och därför placerades de ofta en bit från övriga byggnader. Denna byggnad förföll sakteliga, men revs tack och lov inte bort. 2007 (?) mättes smedjan upp av studenter på Högskolans byggnadsvårdsutbildning och därefter gjorde man en exakt kopia av den, det ursprunliga virket var så murket, att det inte gick att återanvända. Fastighetsägaren stod för framtagningen av virket.
Planteringsförbundets Park. Ballersten är en stor sten, som vid järnvägsbygget måste vräkas från sin ursprungliga plats vid Ranten. Den låg på hemmanet Ballersten nära "Lilla undergången". Namnet betyder enligt Ivar Lundahl i Falbygden 1, utan tvivel "en sten, som ballrar", en som så att säga gör väsen av sig, det vill med andra ord säga en jättestor sten eller en "baddare"till sten. I beskrivning över Falköping gör fil. dr. Carl Werner, Lund gällande, att stenen skall ha fått sitt namn av att den legat så, att den ballrat, d.v.s. skakat när man rört på den. Men även om den legat i labilt jämviktsläge vill det nog till starka karlar till att skaka det meterstora stenblocket. Den anses vara en från bronsåldern härstammande offersten. Den kallas därför också Ballerstenen. Den har förutom en rännformig fördjupning runt hela övre kanten ett antal skålformiga fördjupningar, s.k. älvkvarnar. Då järnvägen byggdes vid Ranten flyttades stenen 1858 från angivna plats till nordöstra vinkeln mellan Smedjegatan och Bangatan.
Hobby är avkopplande 25 juli 1967 En man sitter i en fåtölj klädd i vit skjorta och svart slips. han håller i föremål som är beståndsdelar i den hobby som han sysslar med. Intill honom till vänster sitter hans fru på huk och håller i ena kanten på ett papper som mannen läser på samtidigt i en kort trekvartsärmad ljus klänning. Deras lilla dotter som är i halvårsåldern står vid ena bordskanten och pratar med en kvinna som har ryggen mot kameran. Till höger står en äldre kvinna och pratar med mannen samtidigt som hon pekar i det papper mannen och hans fru läser i. Hon håller hobbyföremål i vänster hand och är klädd i en kort blommig klänning och har ett pärlhalsband om halsen. En liten pojkel i femårsåldern skymtar i bakgrunden.
En domarring, anläggning 5, som undersöktes i samband med en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Domarringen var fyra meter i diameter och längs kanten fanns tre resta stenar ställda i en halvcirkel. Vid undersökningen syntes avtryck efter ytterligare två större stenar som ingått i konstruktionen. Mellan de större stenblocken fanns en välbevarad kantkedja av mindre stenar. Stenarna bildade närmast raka sidor mellan de större stenblocken så anläggningen hade en femsidig form. I anläggningen gjordes fynd av brända ben, keramik, ett järnbeslag, harts och ett opar oidentifierade järnföremål. Inom domarringen fanns även en brandgrop spom innehöll brända ben, ett kamfragment av horn, en kniv och ett oidentifierat järnföremål. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 64 år. Datering 320-430 e.Kr.
fotografi
Beslag till remtyg? Fornfynd från båtgrav. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Fynd från båtgrav i Nabberör, från vendeltid. Ett trearmat toppbeslag av förgylld brons med en runt kanten pånitad bård av niello-inlagt silver. Djurornamenten gjutna och efteråt något uppskurna, silverbården däremot har ett mönster, som har skurits i det tunna silverblocket sedan detta anbringats på bronsbelsget: där silverbeslaget nu är skadat syns nämligen hur verktyget ibland skurit ned även i bronsen. Alla försänkta fält och cirkellinjer på silvred har en gång varit helt utfyllda med niello. Mitt på beslaget ett försänkt runt fält utan förgyllning, vilket helt täckts av toppknappen. För dennas stift är uttaget ett stort hål i entrum och intill detta finnes hål efter tre små järnstift, varmed toppbeslaget varit fästat: ett stift sitter kvar. Ett liknande stift finnes vid ytterändan av varje arm. Beslaget är starkt förböjt och har flera huggmärken, varav ett tvärs över en arm gående torde vara gjort med finare eggredskap, möjligen ett svärd, andra sannolikt med en spade. Armarnas längd (från centrum räknat) 6,5 cm; bredd vid ytterändarna 1,8 cm, beslagets tjocklek 0,1 cm.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.