Wirsbo bruk. Orten ligger vid Strömsholms kanal och Kolbäcksåns fall, mellan Åmänningen i norr och Virsbosjön i söder. I bruket fanns en kraftstation, styckebruk för projekttillverkning, manufaktursmedja, mekanisk verkstad, ångsåg med två ramar, kant-, klyv- och stålverk samt en hyvel- och snickerifabrik.
Från 299 kr
Wirsbo bruk. Strömmen. Orten ligger vid Strömsholms kanal och Kolbäcksåns fall, mellan Åmänningen i norr och Virsbosjön i söder. I bruket fanns en kraftstation, styckebruk för projekttillverkning, manufaktursmedja, mekanisk verkstad, ångsåg med två ramar, kant-, klyv- och stålverk samt en hyvel- och snickerifabrik. Kopia
Tuna. Centralbygd med bebyggelse av 1800-talsprägel där fornlämningar och ortnamn vittnar om forntida centralitet och lång bebyggelsekontinuitet. Öppen odlingsbygd med inslag av fornlämningar i form av grupper med gravar eller gravfält med högar och stensättningar. I flera fall med anslutande husgrundsterrasser. Ortnamnen Tunbyn, Vi samt sockennamnet Tuna antyder centrala funktioner i järnålderssamhället.
Platsen kallades även för Klubbholmen, det är i alla fall det namn som är brukligt inom kanotklubben. Platsen där den för tiden nybildade klubben (år 1933) höll till om sommaren är antingen Märholmen eller Kullökläpparna, troligen det senare. Sundet som syns i bakgrunden är vattnet mellan Jutnabben och Svinö.
Syskonen Vidar, Einar, Evert, Anna och Jenny Klasson i Albäck. De poserar på en stenhäll vid ett träd. (Se även bild nr EA0805) Bakom dem står en mängd bikupeliknande, benförsedda små hus. Men de har inga fluster utan stängda luckor med knopp istället. Vet du vad dessa användes till? Berätta i så fall gärna i kommentarsfältet!
Vykort, "Järnvägsstationen. Varberg." Bilden är tagen från Eskilsgatan mot stationshuset i väster. Gatan är utformad enligt dåtidens stadsideal som en aveny, dvs bredare än övriga gator, trädkantad och leder fram till ett speciellt mål - i detta fall stationen. Gatan mynnar i en rundel framför stationsentrén där resenärerna kunde stiga på och av sin skjuts.
Vävsal hos Kalmar läns hemslöjdsförening. När lantbrukets folk flyttade in till staden hade de i de flesta fall inte plats för de hantverk de tidigare utövat. Att då gå samman och skaffa en lokal löste ofta problemet. Här ser vi unga kvinnor som väver 1924. Genom att väva fick de oftast bättre textilier an de som stod att köpa och dessutom tilll en billigare penning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.