Manda Boberg har med sädkroken samlat ihop ett knippe råg som hon skall binda till en skupe, kärve.
Från 299 kr
Ibland blev skörden så stor, att allt hö eller halm inte fick plats under tak. Då la man stackar utomhus, i regel runda och toppiga. Här lägger man en stack mot ladugårdsväggen, vilket inte verkar särskilt praktiskt med tanke på allt regnvatten som måste komma ner från taket! Det är osäkert vilka personerna är. Jakob Nilsson, 57 år, står troligen närmast väggen, därefter hans fru Anna Margareta, 52 år. Kvinnan längst t h skulle kunna vara dottern Anna Dora Johanna, 31 år, gift med Gannor Karl Karlsson. Om så är fallet är det troligen Karl som står framför henne. Den unge mannen skulle kunna vara Karls bror Nils, 18 år. Alla är klädda i vardagskläder. Kvinnorna har dukar, inte hattar, vilket skulle kunna betyda att Masse överraskat dem med kameran, när de la halmstacken vid ladugårdens hörn ute intill vägen.
Masse har stått på Käldkväiar ungefär där vägen går ner mot Hammaren och tagit denna bild av gårdsparten. Vi ser manbyggnaden med gavelns trekantsfönster, troligen tillkomna omkring 1860. Bakbygget är nog från förra sekelskiftet. I bakgrunden skymtar ladugården och till höger magasinet.
Hallsarve Oskar och Hans Karlsson sätter om en gammal tvåbandstun, man har blandat nytt och gammalt virke. Fadern Hans knyter i den uppvärmda underbanden och sonen Oskar knyter i överbanden, inte styttstaursbanden, för det står ingen styttstaur, stödjande sidostör, där. Rätt klena och krokiga stör tyder på materialknapphet. Bilden ser ut att vara tagen väster om Fie JO Larssons, kyrkan skymtar t h och troligen är det Sunnkörke som syns t v. Se Nr 212.
1912 gifte sig sonen Vilhem Karlsson född 1884 med Anna Jakobsson född 1885 från Kauparve. Troligen ville man ha klart det stora ladugårdsbygget i tid till bröllopet. Över ytterdörren står festfolkets initialer A W i lingonris, äreporten är uppsatt likson "allén" av granar fram till trappan. Se Bild 494, 493, 495, 496.
Masse har gått ut på åkern nedanför och tagit en bild av baksidorna på Södergrens och Hallgrens bostadshus. På Södergrens hus har man ännu inte hunnit bygga glasverandan i vinkeln. En gammalmodig bulbod under faltak har flyttats hit. Hos Hallgrens ser det ut som en bakugn sticker ut genom väggen på bostadshusets bakbygge. Det lilla skjulet i resvirke är nog ett dass. På Söderlunds gårdsdel stod förr en av Hallbjäns gårdsparter. Den kom till omkring 1785 då Hallbjäns norra part delades mellan syskonen Oluff Larsson och Brita Larsdotter. Oluff född 1753 gift 1779 med Catarina Carlsdotter född 1758 från Bönde byggde upp denna part och fick 20 års skattefrihet 1810 för en ny manbyggnad i sten. Äldste sonen Lars Olofsson född 1779 tog över, gift med Anna Catarina Tomasdotter och efter dem äldste sonen Lars Larsson född 1809, gift 1835 med Anna Gertrud Mattsdotter född 1814 från Starrlause i Stånga. De ägde gårdsparten till omkring 1850, då den övertogs av Lars syster Catarina Maria Larsdotter född 1811 och hennes man Per Persson Hallander född 1815 från Hallsarve. Sonen Lars Per Hallander född 1840 ärvde parten, gift 1863 med Brita Cajsa Johansdotter född 1841 från Botvide. De fick 4 barn, men ingen tog över. Hallanders sålde all jorden i smålotter och byggnaderna revs bort. Gårdstomten och en del av jorden köptes av Lars Pettersson på Hallbjäns norra gårdspart. Han sålde 1910 tomten och 7,5 ha jord till Arvid Södergren född 1879 från de små torpställena på andra sidan vägen, se Bild 609-614. Arvid Södergren byggde upp denna boplats på nytt med manbyggnaden på bilden. 1924 flyttade brodern Nils Södergren född 1874, gift med Emeli Myhrström född 1871 från Garde, och deras 6 barn in i huset! De två äldsta barnen var kanske redan utflugna. Varför Nils övergav föräldrahemmet och inget barn tog över det kan man undra? Bröderna kom tydligen bra överens, troligen hade de kvarnen ihop och fiskade tillsammans. 1945 överlät Arvid stället till broderns yngste son Gustav Södergren född 1910. Gustav flyttade ner till Rut Hansson på Snausarve och lämnade denna lilla gård öde. Tomten med förfallna byggnader köptes av Eva Hernbäck och Göran Jonsson från Stockholm och de byggde ett nytt gotlandsanpassat hus bredvid det gamla och nyttjar fastigheten som fritidshus.
Bulladugården kan vara byggd av Allmodin 1880, men ser nästan lite för tagen ut för att bara vara 35 år gammal. Den bortersta delen med papptak är tillfogad senare, liksom fönstren. I mitten är det sannolikt dubbla kohus med hoimd till vänster. Närmast hitåt kan det vara lada. Stallet ligger nog i den nybyggda delen.
Masse har lagt ner storbåten, tremänningen, på sidan, så man skall kunna se hur den ser ut inuti. Man ser hel- och halvrängarna, spanten, som håller ihop borden. Tofterna sitter i stort sett i. Ett uttag för en mast syns tydligt i aktre delen av båten. Ett främre skymtar i den smala toften, troligen fäste man masten med en bygel mot toften. Båten har 4 par roningar, årtullar. Se Nr 392.
En stor dag är det då den nya båten skall sjösättas, det är så högtidligt att Fie Jakob Karlsson (?) tagit på sig fin hatt! Båten körs ner till den mycket långgrunda Lausviken med tvåspann hästar framför en vagn med höhäckbotten. Nöigärde var ett litet fiskeläge längst inne i Lausviken, konstigt att Fie fiskade därifrån.
Här bytes bakhjul med hjälp av en jaul-letå hos Mattsarve Per Olsson. Se Nr 172. Per byter jul medan sonhustrun Ida Johanna står i dörren till den gamla manbyggnaden på den nya boplatsen med barnen Erik och Gullan.
Man får tro att stora delen av Kauparve Lars Nilssons familj och släkt är med och dricker otendagskaffe i Tranänget. Tranänget verkar gränsa till skogsmarker iom att det ligger floved här.
Bönde Jakob Pettersson med fru räfsar hö på mark som ser ut att tillhöra Husarve, vars kvarn syns t h. De är vardagsklädda, frun har duk och inte hatt. T v skymtar uthusen på Böndes östra part.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
Masse menar här nog halvvast. En låg stentun som har en överbyggnad av trolar och ris, sammanhållna av störpar. Se Nr 186. På Storsudret av Gotland heter det inte stentunar, utan vastar.
Hallsarve Oskar Karlsson, 26 år, lägger på en nysågad trole på tunen. I förgrunden ligger en hög gamla trolar som man avser att återanvända. Det heter inte bygger eller sätter upp en tun, man töinar. I det öppna landskapet skymtar långa tunsträckor i bakgrunden. Det är den 22 maj, ändå ser det ut som kvarvarande snödrivor mot tunarna.
Här sitter Smiss Christen Christensson, 71 år, och spinner tåtar på vedbacken under överinseende av dottersönerna Vilhelm, 7 år och Verner, 4 år.
Man har lagt långa gråstenvastar förlängda med slantunar långt ut i sjön, sk utgårdar eller utstugor, för att hindra djuren från att smita ut ur hagen vid lågvatten.
Uthusen på denna lilla boplats var anspråkslösa. T v ser vi den lilla ladugården med halmtak. Gissningsvis var det en bulladugård, som panelats in och byggts på med ett foderloft. Högra delen innehöll ett fähus med plats för 1-2 kor, någon kalv, ett par grisar och lite höns. Boden med faltak kan också ha varit i bul under bräderna. Vad den haft för funktion är inte gott att veta, redskaps- och vedbod kanske. Längst t h står ett dass. Men vad är det för underlig liten bod på fötter där emellan? Masse har stått på stora vägen och tagit bilden, manbyggnaden finns utanför bilden t h. Se Bild 588.
Johan Petter Johansson var kommen från en av de 4 Böndeparterna, som han ärvde, men sålde på 1870-talet, den blev riven på 1930-talet. Han byggde i stället detta lilla inpanelade bulhus i skogen intill ån från Garde. Huset är troligen en s k ofullständig parstuga bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och ett pyttelitet kök mitt på baksidan. Huset har Johan sannolikt köpt och flyttat hit, det är för gammalmodigt för att vara nybyggt på 1870-talet. Boplatsen finns kvar än idag, men med en annan stuga.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.