Sagan om pannkakan. Handdockor, hösten 1988. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pannkakan är en upprepningsberättelse som handlar om en pannkaka som rullar ut i världen. Ständigt stöter pannkakan på djur och människor som vill äta upp honom, men dem lyckas han rulla ifrån. Tills han möter en gris. Den norska folksagan gick som dockföreställning 1990 i Vadstenas bibliotek.
Från 299 kr
Sagan om pannkakan. Stavdockor, hösten 1988. Fotografi ur album tillhörande Blanka Kaplan. Sagan om pannkakan är en upprepningsberättelse som handlar om en pannkaka som rullar ut i världen. Ständigt stöter pannkakan på djur och människor som vill äta upp honom, men dem lyckas han rulla ifrån. Tills han möter en gris. Den norska folksagan gick som dockföreställning 1990 i Vadstenas bibliotek.
skulptur, Fotografi, Photograph
Det här var en mycket fin ladugård för sin tid, byggd i resvirke med foderloft och papptak. De vitmålade fönstren med sina spröjsar är också typiska för tiden. Troligen innehåller ladugården lada närmast, därefter gris- och hönshus, i mitten stall och längst bort kohus. Den lilla byggnaden på gaveln är dasset. En ny ladugård med lada uppfördes på samma plats 1936-1946, knappast för att denna var utsliten, utan snarare för att den var för liten.
Bölemosse. Detta torp brukades längst i gammal stil omedelbart intill Gustavsberg. Viktor Ohlsson avled omkring 1950. Torpet födde ca 5 kor, kalvar, gris, höns och 2 hästar. Det var en fröjd att se Viktor och sonen Hans komma körande från Velamsund med timmerkälken slängande efter dagsverke på Velamsund. Ohlsson erhöll Patriotiska Sällskapets medalj på sin 80-årsdag. Ohlsson bodde på torpet från 1921. I tjänst på Velamsund i ca 75 år. /Noterat av Torsten Rolf 1964.
Dessa små uthus ser mycket ålderdomliga ut. De verkar vara äldre än från 1870-talet och är därför förmodligen inköpta och återanvända på detta boställe. Det är troligen 4 sammanbyggda små bulbyggnader med halmtak, som delvis är brädklädda. På gavlarna är små skjul tillförda, varav det med halmtaket är säreget. Alla byggnadsdelar är nog fähus utom skjulet med faltak, vilket kan vara vedbod. Vilka djur man hållit är osäkert, särskilt med tanke på att man inte hade någon jord att tala om förrän 1911. Det kan ha varit 1-2 kor, ett par kalvar, någon gris, några lamm och lite höns. Jordlösa fick slå och beta vägkanter och dikesrenar.
De båda sammanbyggda ladugårdslängorna på båda Sunnkörkeparterna låg förr framför manbyggnaderna ut mot vägen. Här på södra parten hade troligen Vilhelms far Karl Larsson förnyat ladugårdens södra del, osäkert om det var helt nybyggt eller bara ombyggt med foderloft och krysspröjsade fönster i 1880-90-talsstil. Från vänster ser vi den gamla delen med agtak med troligen gårdspartens infart skymtade längst tv och sedan en hoimd, hörum med fönster istället för lucka i väggen, och därefter ett kohus. Den nya delen med spåntak innehöll en hoimd, sedan troligen stall, portlider och gris/lammhus. Alla ladugårdsbyggnader revs och man byggde en ny mindre ladugård söder om gårdstomten 1924.
Det var inte bara bakbygget till manbyggnaden som köptes in och flyttades hit, se Bild 605, utan även uthuset är ett hitflyttat bulhus. Det har panelats in och byggts på med ett foderloft täckt med ett spåntak. Skarven i spåntaket och den lite olika mörkheten på panelen kan tyda på att uthuset är uppfört i två etapper. Vad det innehållit är oklart, men foderluckan i väggen tyder på att det var fähus innanför. Man kan ha haft 1-2 kor, någon gris och lite höns. Grannens bulladugård står precis rygg i rygg! Än idag!
Jonstorp "Killingsö", ägare Evald Lundgren. Rest av jordkula, där Johannes Larsson och hans hustru Lotta bodde före 1920. De kallades "Jonte och Lotta". De var troligen födda omkring 1850. Johannes var i yngre dar rallare i Norrland. Båda två dog 1929 och begravdes på samma gång. Han kom på slutet till Askebäcken i Grolanda och hon till Storegården, där de dog. Möjligen är Johannes född i jordkulan. De hade 2 kor, 1 oxe, 1 får, 1 gris och hönor. De hade tre barn som dog före dem, troligen i tuberkulos, mellan åren 1910-15. Stället har tidigare varit kringflutet av vatten. Mossen utdikades omkring 1880. Vägen gick åt Brismene.
Masse har tagit en bild av dessa hus som stod i vinkel mot ladugården, tröskhuset längst till höger slöt an mot ladugårdens lada. Småbodarnas ålder är svar att avgöra, det går inte att se om de är inpanelade bulhus eller om de är byggda av resvirke. En sektion av spåntaket har förnyats, då bör bodarna ha varit omkring 30 år och då är vi nere på omkring 1885 och det är i tidigaste laget för resvirkesbyggnader i Lau. Men dasset på gaveln är nog i resvirke. Vad övriga småhus använts till är oklart, en del har säkerligen varit vedbod, se Bild 896. Dörren med svaip tyder på en fähusdel, kanske gris- eller lammhus. Framför står en modernitet, en slåttermaskin!
Det här är en typisk ladugård för mindre bemedlade. Den innehöll troligen ett litet föhus i mitten för kanske 2 kor, 1-2 kalvar, en gris och några höns. Till höger ser det genom luckan ut att vara en hoimd, ett hörum, men det tog nog bara halva husdjupet. Till vänster var det lada, men utrymmet användes nog till diverse ändamål, inte bara till förvaring av sädeskärvar eller efter tröskningen halm. Byggnaden är en bulbyggnad, sannolikt byggd när detta ställe kom till på 1830-talet. Man har samlat på sig ved. En kärra av vanlig modell står framför ladan. Sådana drog man för hand, tex när man gick till stranden för fiske eller till åkern, den fungerade som en större skottkärra.
Eftersom tomten är inklämd mellan Lasusbackars rasbrant och Käldvägen och därför är synnerligen långsmal, låg ladugården och manbyggnaden i rad. Vi ser många och stora uthus trots att det här var en liten gård. Längst t v skymtar en stor tvärställd bullada under faltak i gott skick, sannolikt betydligt yngre än ladugården t h. Mot ladan står ett lite äldre stenhus under faltak, som kanske innehöll vagnbod och gris/lammhus. T h är den gamla ladugårrden, inte från 1700-talet, men äldst av ladugårdsbyggnaderna. Den innehöll två fähus med hoimd längst bort. Hönshus fanns också här med tanke på luckan vid marken. Faltaket börjar bli rätt taget. Längst t h skymtar en bulbod. Ladugården stod kvar till 1925, då man rev alltihop och byggde en ny på ladans plats.
Även här har Masse tagit bilden från granntomten för att få med så mycket som möjligt av motivet. Det är en imponerande ladugård, troligen byggd omkring 1890 med för tiden modernt spåntak. Ett möjligen lite äldre tröskhus står t v. Ladugården innehåller lada bakom tröskhuset, sedan möjligen stall och därefter kohus båda med dubbla båsrader och tillsammans tre hoimdar, hörum, med varsin lucka mitt i väggen. Därefter följer ett portlider med tillgång till loftet och utfart till markerna bakom ladugården. Till höger är det förmodligen gris- och lammhus. Det stora foderloftet har foderluckor över fähusdörrarna. Fönstren i nyromansk stil med krysspröjsar är typiska för 1880- och -90-talen. över huvud taget är ladugården en mycket god exponent för det sena 1800-talets storslagna ladugårdsbyggen. Ladugården finns kvar i ombyggt skick, tröskhuset är rivet. Den säregna snickarglädjebyggnaden på gårdsplanen kan vara ett brunnshus. Mannen på bilden kan möjligen vara Josefina Johanssons styvfar Oskar Jakobsson från Bjärges.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.