Kronprinsessan Victoria i Ölandsdräkt vid Kavaljérsflygeln, Solliden år 1905
Från 299 kr
Vid Solliden år 1905
Interiör, Kavaljérsflygeln vid Solliden år 1905
Kronprinsessan Victoria i ölandsdräkt, vid Kavaljérsflygeln, Solliden, år 1905
Kronprinsessan Viktorias hästspann vid Solliden år 1905
Kavaljérsflygeln vid Solliden år 1905
Kavaljérsflygeln, Solliden 1905
Flaggspel vid Solliden år 1905
Anders Petter Danielsson riksdagsman Dyestad Runsten sn Öland född 1/12 1839 död 18/12 1897. Hans föräldrar var hemmansägaren Daniel Jonsson och Kajsa Larsdotter. Han gifte sig vid 21-års ålder och övertog då föräldranas hemman i Dyestad. Hemmanet blev under årens lopp betydligt förbättrat och tillökat. Redan som ung man anlitades Danilsson livligt av ortsbefolkningen när skrivhjälp behövdes, han åtog sig bouppteckningar, värderingar och auktioner samt uppträdde även som rättegångsombud. Han var från 1862 till sin död kommunalstämmans ordförande i sin socken. Invaldes 1865 i landstinget och 1872 i andra kammaren, där han blev en inflytelserik ledamot. Vice talman 1891-94 samt 1897 statsrevisor. Sitt medfödda sparsamhetsnit frångick Danielsson , då det gällde anslag till fornminnesvård på Öland eller statsinköp av Linnés Hammarby. Eljest röstade Danielsson vid votering om anslag mot lantmannapartiets ledning. Vid 1885-års riksdag var Danielsson en av de hätskaste motståndare till nya värnpliktslagen. Men under senare år gjorde sig en viss omsvängning hos honom märkbar i förhållande till försvaret. Vid 1892-års urtima riksdag stödde Danielsson livligt det Boströmska förslaget till försvarsreform, som då äntligen kunde föras i hamn. Hösten 1894 angreps Danielsson av kallbrand och måste låta amputera sitt ena ben. Han lyckades därefter ej helt återvinna sin gamla ledarställning i riksdagen. Personligen var Danielsson en duglig, flädfri, omtänksam och vänsäll man. John Falk.
Fotografier på tolv kandiderande Ölandslucior.
Ruben Wagnsson tillsammans med norra Ölands kommunfullmäktigeledamöter.
Med Daga och Arne Hansson på Öland. Borgholms slott omnämns tidigast 1281 och bestod ursprungligen av ett kraftigt runt försvarstorn, troligen från 1100-talets slut, med omgivande försvarsverk. Under medeltiden byggdes slottet ut ytterligare; medeltida delar ingår i förborgen i norr. Den nuvarande fyrlängade anläggningen med runda hörntorn påbörjades av Johan III 1572 under ledning av bröderna Johan Baptista och Dominicus Pahr. Under svensk-danska kriget1611-12 blev slottet skadat, och byggnadsarbetena återupptogs först på 1650-talet och då efter Nicodemus Tessin d.ä:s ritningar. Detmedeltida försvarstornet revs 1652-53, men efter Karl X Gustavs död 1660 gick byggnadsarbetet på slottet långsamt för att helt avstanna 1709. Endast norra och västra längorna var då färdiga och den södra utan tak. B. förföll sedan alltmer och blev helt ruin efter en brand 1806. Från 1800-talets senare del har restaureringar kontinuerligt ägt rum. Förborgens byggnader försågs 1970-72 med skyddstak. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=133536
Löt 65:12
Löt 29:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.