Gåsatorget i förgrunden av bilden utgör den södra och mindre delen av stadens äldsta torg. Detta redovisas på den äldsta kända kartan över Falkenberg från omkring 1650 som en öppen plats söder om S:t Laurentii kyrka, vilken i en "Eijendomss beskriffuellsse" 1668 benämns "thorffued".
Från 299 kr
Vykort, "Varberg. Infart från Söder". Södra vägen svänger av åt vänster där flerbostadshusen i kv Mörten ligger. Lagerlundskvarnen, även kallad Börjessonska kvarnen, står i kv Ryttaren. Längs Almers väg (som numera når fram till Södra vägen) ligger kv Rudan på vänster sida och kv Stenbiten till höger.
Anundsjö socken. Klocken: Den så kallade Fridéns stavargransgallring. Söder om 1904 års bränna, öster om Klocksvägen. Tagen från den lilla stigen på norra sluttningen: Delvis gallrat 1904. Cirka 95% utgallrat, troligen ej mindre. Foto: 1916. Fotograf: W. Wångström, Ö-vik No 23 i "Frans Kempe och hans skogsvård".
"Johan Johansson Mallgars i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Ytterligare en bild från söder. Bakbygget är uppfört, det var det inte 1906, se Bild 921. Annars är det sig likt. Stora halm(?)stackar står bakom ladugården. Det måste ha varit en mycket god skörd det året, om man inte kunde få plats med allting inne på det mycket stora loftet. Har man tvättat mattor? Det ser ut att hänga mattor på slantunen!
Masse har fotograferat skolan från söder med kyrkan i bakgrunden. Träden vid kyrkogårdsmuren är ännu små. Skolan är här 21 år gammal. Taket är täckt med falsad plåt i små ark, ett ovanligt takmaterial på landsbygden. Närmast ligger storskolan med tre fönster på långsidan och bakom småskolan med två fönster. T v är lärarbostäderna.
Här ses ladugården från åkern söder om vägen, jfr Bild 865. Ladugården har fått nytt halmtak, medan den 1906 (?) tillbyggda laddelen längst bort har spåntak. Ferdinand var förutom lantbrukare även fiskare, så det är naturligt att det hänger garn på tork vid gaveln.
Masse har stått ute på åkern och tagit bilden från söder mot manbyggnaden och flygeln. Bakbygget tillkom någon gång efter 1904 och här gjordes vardagsingången med veranda. I förgrunden står en gråstenstun, sådana kan man se här och var på Masses bilder, men det finns inga kvar idag.
Här ses den västra partens manbyggnad från åkern i söder. Enligt Lauboken är huset uppfört 1883, men frågan är om det inte är kraftigt ombyggt då. Det skulle kunna vara ett äldre hus som höjts och fått källare och moderna fönster. I bakgrunden syns den nya rätt obetydliga ladugården, jämfört med den gamla stora stenladugården, som var sammanbyggd med grannpartens.
"Johan Johansson Mallgras i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Motiv från Brinkbacken i området Vimanshäll söder om Linköping. Snön låg djupt när fotografen passerade en vinterdag 1901, till glädje för barnen som hade lyckan att för linköpingsmått bo invid en rejäl kälkbacke. I bakgrunden ligger hus utmed dagens Hällgatan. Bostadshuset i mitten har upplysningsvis flyttats till friluftsmuseet gamla Linköping.
Vy mot Berga slott söder om Linköping låter som en orimlig tanke för de flesta med trakten bevandrad. Bilden visar dock gården före utbyggnaden av mangården till den slottsliknande anläggning vi känner sedan år 1896. Inga andra i bilden synliga hus kvarstår, men väl nya i mängd. Vy från norr, sannolikt kort före nämnda utbyggnad.
Parti av Stångån, tillika Kinda kanal. Fotograf Didrik von Essen riktade för motivet kameran mot söder från bron över vattendraget. Till höger ses inloppet till Slattefors sluss och där bortom bro- och slussvaktarstugan, vid tiden tjänstebostad för slussvaktare Anders Göran Johansson.
Under åren 1914-1915 uppfördes den pampiga Kanikegården utmed Kungsvägen i Mjölby. För komplexets ritningar stod linköpingsarkitekten Axel Brunskog. Huset sägs ha kostat en miljon kronor att bygga och har därför i folkmun fått namnet "Miljonhuset". Här en odaterad vy från söder omkring år 1930. Notera portlidret under burspråket som tills det byggdes igen utgjorde en av två passager till den bakomliggande kvarnen.
Hjulsbro nya kvarn uppfördes 1930 och gavs ett kvarnverk med tre par stenar, en dubbel valsstol med plansikt, spetsmaskin, grynverk, havrekross och utsädesrensare. Allt drevs med elmotorer. Kvarnens föregångare hade legat vid ett fall i Stångån strax norr om den nya. Vid tiden för bilden var driften av den elektrifierade kvarnen sedan en tid redan nedlagd. Vy från söder.
Under 1600-talets första hälft hade befolkningen i Simonstorp nått sådan omfattning att det befanns nödvändigt att uppföra ett kapell som komplement till sockenkyrkan i Kvillinge. Ett sådant kom därför att byggas och stod färdigt år 1650. Kapellet motsvarar i stort nuvarande kyrkas långhus. Därefter har kyrkan byggts ut i etapper för att nå dagens utseende. Vy från söder.
Hamngatan 17 i Linköping. Gulputsat stenhus i tre våningar. Byggnadskropp av sluten, kubisk form med högt, brutet tak, bred och hög attika åt öster och svagt framspringande burspråk åt söder. Byggnaden uppfördes 1908-09 av byggmästare A G Johanssson efter ritningar av Janne Lundin. Bild från dokumentation av Östergötlands museum kort före rivning.
Vid 1800-talets mitt uppstod behov att utvidga Linköpings stadsmässiga yta. Resultatet blev två nya långgator, Drottningatan i söder och Kungsgatan i norr. Utmed stråken uppfördes påkostade hus varav Kungsgatan 41 närmast i bild är ett gott exempel. Odaterad bild från omkring förra sekelskiftet.
Ulvåsa slott i Ekebyborna socken. Under 1740-talet lät dåvarande ägaren Gabriel Ribbing uppföra en andra våning på platsen för en tidigare sätesbyggnad. Slottet fick vidare sin nuvarande nyklassicistiska gestaltning under 1800-talets första år genom att greve Carl Edvard Gyldenstolpe lät uppföra en tredje våning. Vy från söder.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.