s/s "Drottning Victoria", III klass salong Byggnadsvarv Low Walker Yard Sjösatt 21 februari 1909 I tjänst I marinen 5 september 1939 T/C 1939 till SVENSKA MARINEN. Hjälpkryssare Återlämnad 1945 till SJ Hjälpkryssaren Drottning Victoria var en svensk tågfärja tillhörande Statens Järnvägar och som inkallades som hjälpkryssare i svenska marinen under andra världskriget. Drottning Victoria trafikerade normalt linjen Trelleborg - Sassnitz, inkallades i samband med utbrottet av andra världskriget den 1 september 1939 och ombyggdes på Finnboda Varv. Vid krigsutbrottet blev det akut behov av att få ut minor och då minkryssaren Clas Fleming behövde moderniseras var det angeläget att få fram en ersättare. Inkallelse skedde den 5 september och ombygganden till minutläggare var klar den 14 september. Fartyget hade huvudrollen vid utläggningen av 90 minor i den så kallade norra mineringen i Södra Kvarken i december 1939. Då ett stort antal järnvägsvagnar blivit stående i Tyskland vid krigsutbrottet återlämnades hon tillfälligt till SJ för att vagnarna skulle kunna tas hem. Fartyget hölls krigsberett, men några ytterligare insatser för marinen gjorde hon inte. Det fanns planer på att använda henne vid en svensk invasion av Själland i samband med Operation Rädda Danmark våren 1945. Hon återlämnades till Statens Järnvägar 1945 och sattes in på rutten Trelleborg - Travemünde.

Från 299 kr

Utsikt från konstnärens fönster - Martinus Rørbye

Från 299 kr

fotografi, photograph

Från 299 kr

Prisutdelning, Fotografi, Photograph

Från 299 kr

Prisutdelning, Fotografi, Photograph

Från 299 kr

- Fotografi -

Från 299 kr

Masse måste ha varit fascinerad av Häglunds lilla gård, han tog hela 8 bilder därifrån. Vi ser hur byggnaderna ligger på en liten kulle, t v skymtar fribaptistkapellet byggt 1903. Vi ser ladugården med ladvägg i bulteknik och fähus i sten, här är gavelspetsen av trä. Brygghuset skymtar t h om ladugården och manbyggnaden bakom oxeln. Det som ser ut som en ved- eller stenhög är dasset med vedbod mm, se Bild 1025, 1026. Rågåkern går ända fram till den lila inkörsvägen, där hjulsdpår avtecknar sig i gräset. En vacker men säkert fattig boplats. Att denna fastighet gick från Allmänning till att hamna under Mattsarve kan bero på att Per Häglund var dräng på Mattsarve och hans fru Helena Maria Nilsdotter Alström, som var född här, var piga hos Jonas Jakobsson Mattsarve när de träffades och bröllopet hölls vid Mattsarve, se Bild 991.

Från 299 kr

Masses granne Jakob Söderlund, 79 år, och hans sonhustru Lina tar upp potatis en vacker oktoberdag med fuktig jord. De har varsin tvåkload (?) pärkrok i handen att kratta upp potatisen med, som de lägger i moderna plåtspann. Hur stor skörden var framgår inte av bilden, men här är det mycket mager jord. Ungmor och Söderlund har enkla arbetskläder på sig, Söderlund har träskor och ungmor har en säck som förkläde. Masse har säkerligen mycket medvetet tagit denna kombinerade arbets- och miljöbild. Här visar han hur öppet och ödsligt det var uppe på Lausbackar. I bakgrunden syns Bjärges Alfred Öbergs lilla gård och t h fattigstugan. Masse själv bodde på ledig tid nära denna plats, omkring 350 m t h om fattigstugan. Se Bild 133.

Från 299 kr

Masse har tagit en morgonbild av den fantastiska ladugården hos Karlssons sedd från lillgårdsgrinden. Till vänster står troligen Johan Karlsson framför brunnshuset med tröskhuset skymtande i bakgrunden. I bildens mitt ses själva ladugården med hoimd, hörum närmast ladporten, som syns alldeles till höger om brunnshuset. Ladugårdsflygeln i sten har halmtak med en ovanligt vacker och kraftfull avslutning upptill på de breda vindskivorna. Gaveln har en ståtlig resning med ett fönster uppe i gavelspetsen, vilket inte var så vanligt. Dessutom finns ett troligen senare upptaget fönster bredvid foderluckan mitt på gaveln. Vad denna byggnad innhållit är osäkert. Längst bort är ett fähus, svaipen i dörren är öppen och bakom skymtar en hoimdlucka. Dubbeldörren skulle kunna gå till en vagnbod. Dörren närmast hörde kanske till en vedbod, med tanke på att det ser ut att vara vedbacke på gaveln. Man har två höhäckar och på den högra står troligen dottern Rosa Johanna Maria och modern Hedvig.

Från 299 kr

Knysten. Korgmakare Carl Ramm, som har lärt sig yrket av sin far, tillverkar företrädesvis mindre korgar av god kvalitet. Han använder sig uteslutande av vide och sälg. Rötterna kan användas som material, men sådana korgar blir mindre hållbara och får ej så vacker ytfärg. En användes endast till större korgar av lägre kvalitet. Vilket insamlas under förvintern från minst 5 år gamla träd och buskar. Virket delas i fyra delar, varefter vidjan barkas. Denna skäres till, så att de avspjälkade spånen får önskad bredd. Spånens tjocklek beror helt på årsväxtens kraftighet. För att spånen skall bli mjuka och flätbara, läggs de i vatten. Materialet till stommen och varpen tages av virket närmast kärnan. Stommen spikas ihop medan varpen sticks in under flätningens gång och helt hålls ihop av spånflätningen.

Från 299 kr

"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."

Från 299 kr

Knysten. Korgmakare Carl Ramm, som har lärt sig yrket av sin far, tillverkar företrädesvis mindre korgar av god kvalitet. Han använder sig uteslutande av vide och sälg. Rötterna kan användas som material, men sådana korgar blir mindre hållbara och får ej så vacker ytfärg. En användes endast till större korgar av lägre kvalitet. Vilket insamlas under förvintern från minst 5 år gamla träd och buskar. Virket delas i fyra delar, varefter vidjan barkas. Denna skäres till, så att de avspjälkade spånen får önskad bredd. Spånens tjocklek beror helt på årsväxtens kraftighet. För att spånen skall bli mjuka och flätbara, läggs de i vatten. Materialet till stommen och varpen tages av virket närmast kärnan. Stommen spikas ihop medan varpen sticks in under flätningens gång och helt hålls ihop av spånflätningen.

Från 299 kr

"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."

Från 299 kr

När två av Per Hanssons söner, Per och Carl Johan Persson år 1847 köpte sina föräldrars gårdspart, delade de den mellan sig. Per fick den part som blev den Petterssonska parten, se Bild 918 mfl, och Carl Johan fick den här parten. Carl Johan Persson född 1819 gifte sig 1848 med Brita Greta Larsdotter född 1821 från Gumbalde. Av deras 4 barn blev det blev det sonen Carl Oskar Carlsson född 1850 som tog över. Han gifte sig 1871 med Maragreta Maria Christensdotter född 1852 från Botvide. De fick 6 barn, varav sonen Vilhelm Karlsson född 1876 tog över. Han gifte sig 1902 med Alma Christensdotter född 1880 från Smiss södra part och Vilhelm flyttade dit och slog ihop sin föräldragård med sin nya gård, så denna part försvann och byggnaderna revs ner. Man kan undra vad de övriga syskonen tyckte om det? Masse tog påpassligt en bild av denna parts manbyggnad och flygel alldeles innan den revs. Man ser att det hela verkar lite övergivet och att gräset växer högt. Manbyggnaden var en vacker parstuga från 1840-talet med tillhörande brygghusflygel. Byggnaderna ser ut att vara i gott skick. Kunde ingen ha köpt dem i stället för att de revs bort kan man tycka?

Från 299 kr

Masse har varit ute i Lau i helgmillum, tiden mellan jul och nyår. En vacker barvinterdag har han arrangerat denna fantastiska bild av både gård och dess invånare, uppställda så de inte skall skymma husen. Denna gårdspart etablerades på 1820-talet, då Fies norra part delades mellan Lars Larssons söner Bengt och Lars, så att Bengt behöll föräldraparten och Lars fick bygga nytt i socknens utkant bortom det s k Fäiä Lairu nära gränsen till När. Manbyggnaden på bilden uppfördes omkring 1827, en ganska 1700-talsmässig parstuga så när som på fönstren som är större och att långsidans fönster sitter en bit in på väggen och inte ute vid hörnen, se Bild 690. Brygghuset är från 1800-talets mitt. Lars Larsson gifte sig 1826 med Margareta Catharina Mattsdotter född 1803 från Hallsarve. Ende sonen Lars Larsson född 1826 ärvde gårdsparten. Han gifte sig 1856 med Anna Catarina Andersdotter född 1833 från Kauparve. De fick en dotter Anna 1859, som gifte sig 1881 med Jakob Karlsson född 1857 från Kauparve och de övertog parten. Även i detta äktenskap föddes ett enda barn, Anna 1884. Hon gifte sig med den 16 år äldre Alfred Olsson född 1868 från Fröjel. De fick två barn, Valborg född 1910 och Yngve född 1919. De ägde parten till 1935, då de sålde den till Fredrik Karlsson Fie och flyttade till Ardre. Parten stod sedan öde i omkring 25 år, när konstnärerna Eugenijus Budrys och Elisabeth Strokirk köpte de avstyckade byggnaderna med tomt. De fick döttrarna Regina och Katarina. Elisabeth dog och Eugenijus bodde här till sin död 2006 (?). Fastigheten ägs nu av Regina och Katarina med familjer och nyttjas som fritidsfastighet. På bilden ser vi från vänster: mågen Alfred Olsson 35 år, Jakob "Fäi-Jakå" Karlsson 46 år, dottern Anna 19 år med katt, hustrun Annen 44 år och svärmor Ann-Cajse 70 år.

Från 299 kr

Masse har tagit en vacker vinterbild från Smiss norra part. Vi ser manbyggnaden, en parstuga från 1860-talet, om det inte är så att huset är äldre och moderniserat då. Det finns ingen stenhusresolution på gårdsparten. T h står brygghuset, som nog är lite äldre. Ett traditionellt staket med grindar med rombrutor avgränsar lillgården mot storgården. Förste kände ägare till gården var Oluff Smidtz 1570. Laurits Smidtz var ägare 1614, Joen brukade gården1634 och Anders Smidtz 1648. Här någonstans delades gården i två parter, Anders Bönde (Smidtz?) ägde den ena parten, vilken han sålde 1652 till Hans Öhr och den andra parten ägdes av Joen Tommesson, möjligen samme Joen som 1634. Peer Smitds med hustru Gertru brukade gården 1670, vilken då verkade vara en part igen. 1681 fanns Peer och Gertru kvar, men gården brukades av Tomas Jacobsson 1647-1695, troligen ingift på gården. 1696 köpte Lars Jacobsson och Paul Hansson gården. Omkring 1720 tog Lars Jacobssons son Tomas Larsson över hela gården, Paul Hansson flyttade till Gannors södra part. Tomas gifte sig 1712 med Valborg Bengtsdotter från Mattsarve och de fick 4 barn. Gården delades på 1750-talet mellan sonen Lars Tomsson född 1721 och dottern Lisbeth Tomasdotter född 1723. Lars brukade denna part, han blev gift 1745 med Brita Christensdotter född 1722 från Botels och de fick 4 barn. Brita dog strax efter yngsta barnets födelse och Lars gifte om sig 1760 med änkan Anna Eskilsdotter från Fie. De fick 2 barn innan Lars dog och Anna gifte om sig 1766 med Hans Hansson född 1742 från Östergarn och de fick dottern Anna 1767. Sonen Tomas Larsson från första äktenskapet född 1749 blev näste ägare, gift 1774 med Elisabeth Johansdotter från Rikvide på När. De fick inga barn, så de överlät parten till Tomas brorson Lars Christensson från grannparten. Lars Christensson född 1780 gifte sig 1803 med Cajsa Båtelsdotter född 1785 från Sigsarve i Alskog. De fick två barn varav dottern Margareta Christina född 1815 tog över. Hon blev gift 1833 med Petter Mattias Mattsson född 1802 från Sunnkörke norra part. Av deras två söner blev det äldste sonen Kristian Persson född 1840 som ärvde parten. Han gifte sig 1867 med Anna Stina Hansdotter född 1844 från Garde. Deras ende son Petter Anton drunknade vid 20 års ålder 1890. Anna Stina dog och Kristian gifte om sig 1886 med Elisabeth Vedin född 1865 på När. De fick inga barn, men skaffade sig en fosterson, Artur Karlsson född 1889 i USA. Artur gifte sig 1917 med Tekla Olinda Larsdotter född 1891 från Gumbalde. De fick två döttrar, varav äldsta dotter Alvina född 1911 tog över, gift 1934 med Albert Karlsson född 1904 från grannparten. De i sin tur fick två barn och där blev det sonen Robert Karlsson född 1937 som blev näste ägare. Han gifte sig med Gertrud Olofsson född 1942 från Olsvenne på Näs och de tog över parten 1960. De fick barnen Marie född 1963 och Stefan född 1965.

Från 299 kr