LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Strömsberg

Antal träffar: 709
Konfirmander i Trelleborg, övre raden från vänster, 1 Otto Kristoffersson lantbrukare Åkarp, 2 Axel Hartman Trelleborg magister i Göteborg (död), 3 Artur Andersson Trelleborg studerande (död), 4 Henrik Mörck Trelleborg sjöman, 5 Carl J A Iverström Trelleborg Tullöveruppsyningsman, 6 Axel Hult glasmästare Trelleborg, 7 Gösta Lindqvist folkskollärare Trelleborg, 8 Andersson, 9 Anders Nordberg rektor, 10, andra raden uppifrån, 1, 2 Frans Dahl Trelleborg sjökapten, 3 Alexandra Friis g.m. assesor vidding Helsingborg, 4 Anna Möller g.m. godsägare Bring Göteborg, 5 Pastor C A Sjöstedt Trelleborg (död), 6 Signe Pettersson Trelleborg g.m. kassör Ekström Trelleborg, 7 Beata Hallonsten Trelleborg g.m. ingeniör Wetterstrand, 8 Joel Borgström Trelleborg (död) 9 Hansson lantbrukare Klagstorp, tredje raden uppifrån, 1 Hedvig Smith Trelleborg g.m. stationsinspektor ? Trelleborg, Lilly Müller, 3 Mia Green g. m. professor Troell Stockholm, 4 Emma Borgström fröken Trelleborg slöjdlärarinna Trbg, 5 Mathilda Persson g.m. grossh. (Ventyell?) Malmö, 6 Gerda Bengtsson Trelleborg g.m. ? Mattsson Mölndal, 7 Emmy Persson Trelleborg g.m. handl. Herm Persson Trelleborg, 8 Frida Persson Skegrie (död), 9 Anna Andersson, nedre raden, 1 Lisa Strömberg Trelleborg g.m. kartograf Alfséen Stockholm, 2 Mia ? fröken, 3 Hanna Ekvall Trelleborg g.m. Grafström Lomma, han dog som laxfiskare i ? USA, Ellie Smith Trelleborg g.m. ? Dahlgren Göteborg, 5 Mathilda Jönsson g.m. ? Malies Håslöf, 6 Elsa Stickler Trelleborg (död), 6190

Konfirmander i Trelleborg, övre raden från vänster, 1 Otto Kristoffersson lantbrukare Åkarp, 2 Axel Hartman Trelleborg magister i Göteborg (död), 3 Artur Andersson Trelleborg studerande (död), 4 Henrik Mörck Trelleborg sjöman, 5 Carl J A Iverström Trelleborg Tullöveruppsyningsman, 6 Axel Hult glasmästare Trelleborg, 7 Gösta Lindqvist folkskollärare Trelleborg, 8 Andersson, 9 Anders Nordberg rektor, 10, andra raden uppifrån, 1, 2 Frans Dahl Trelleborg sjökapten, 3 Alexandra Friis g.m. assesor vidding Helsingborg, 4 Anna Möller g.m. godsägare Bring Göteborg, 5 Pastor C A Sjöstedt Trelleborg (död), 6 Signe Pettersson Trelleborg g.m. kassör Ekström Trelleborg, 7 Beata Hallonsten Trelleborg g.m. ingeniör Wetterstrand, 8 Joel Borgström Trelleborg (död) 9 Hansson lantbrukare Klagstorp, tredje raden uppifrån, 1 Hedvig Smith Trelleborg g.m. stationsinspektor ? Trelleborg, Lilly Müller, 3 Mia Green g. m. professor Troell Stockholm, 4 Emma Borgström fröken Trelleborg slöjdlärarinna Trbg, 5 Mathilda Persson g.m. grossh. (Ventyell?) Malmö, 6 Gerda Bengtsson Trelleborg g.m. ? Mattsson Mölndal, 7 Emmy Persson Trelleborg g.m. handl. Herm Persson Trelleborg, 8 Frida Persson Skegrie (död), 9 Anna Andersson, nedre raden, 1 Lisa Strömberg Trelleborg g.m. kartograf Alfséen Stockholm, 2 Mia ? fröken, 3 Hanna Ekvall Trelleborg g.m. Grafström Lomma, han dog som laxfiskare i ? USA, Ellie Smith Trelleborg g.m. ? Dahlgren Göteborg, 5 Mathilda Jönsson g.m. ? Malies Håslöf, 6 Elsa Stickler Trelleborg (död), 6190

Från 299 kr
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)

Från 299 kr
Fröken Charlotte Jönssons flickskola Trelleborg år 1901 eller 1907, översta raden från vänster, 1 Jenny Pettersson, 2 Anna Hallonsten, 3 Elin Möller, 4 Lisa Strömberg, 5 Signe Pettersson, 6 Elsa Stickler, 7 Alexandra Fris, 8 Hedvig Smith, 9 Elin Rasmusson, 10 Beda Hallonsten, 11 Rut Nosslin, 12 Elisabeth Mellin, 13 Anna Berggren, 14 Anna Möller, andra raden från vänster, Andrea Andersson, 2 Torgund Östergren, 3, 4 Mia Bolmstedt, 5 Mathilda Jönsson (Malin), 6 Helfrid Lidner, 7 Ella Palmkvist, 8 Mia Gren, 9 Agnes Andersson, 10 Mathilda Sjölin, tredje raden från vänster, 1?, 2 Mathilda Persson, 3 Inga Hedström, 4 Ida Ekelund, 5 Elisabeth Tell, 6 Laura Nilsson, 7 Hanna Andersson, 8 Blenda Larsson(Wemmerlöf), 9 Anna Persson Fuglie, 10 Ludvig Jönsson Fuglie, 11 Ebba Andersson, 12 Hermina Persson, fjärde raden från vänster, 1 Hanna Trulsson, 2 Hilda Johansson, 3 Emy Persson, 4 Edit Månsson, 5 Lill Müller, 6 Dorothy Ponton, 7 Anna G Andersson, 8 Fredrika Rosenfelt, 9 Olga Persson-Giström, 10 Emma Borgström, femte raden från vänster, 1 Ragnhild Magnusson, 2 Signe Christensson, Wally Granbom, 4 Hildegard Fris, 5 Signe Granbom, 6 ?, 7 Mia Granbom, 8 fröken ?, 9 Elsa Haeger, 10 Lotta Smith, 11 Agda Olsson, 12 Frida Persson, 13 ? Mellander, 14 Helga Jepsson, nedre raden från vänster, 1 Ester Karlmark, 2 Gudrun Götherström, 3 Mia Germundsson, 4 Olga Gjörloff, 5 Greta Mattsson, 6 Lily Stickler?, 7 Elly Mattsson, 8 Greta Hedström, 9 Therese Holmgren, 3088/79, Enligt fsk. N Sigfrid Jeppsson, vars syster är med på kortet, ? måste kortet ha tagits omkring 1900 sannolikt 1901, OBS Olga ?, foto: Rudolf Pettersson Höganäs&Ljungbyhed

Fröken Charlotte Jönssons flickskola Trelleborg år 1901 eller 1907, översta raden från vänster, 1 Jenny Pettersson, 2 Anna Hallonsten, 3 Elin Möller, 4 Lisa Strömberg, 5 Signe Pettersson, 6 Elsa Stickler, 7 Alexandra Fris, 8 Hedvig Smith, 9 Elin Rasmusson, 10 Beda Hallonsten, 11 Rut Nosslin, 12 Elisabeth Mellin, 13 Anna Berggren, 14 Anna Möller, andra raden från vänster, Andrea Andersson, 2 Torgund Östergren, 3, 4 Mia Bolmstedt, 5 Mathilda Jönsson (Malin), 6 Helfrid Lidner, 7 Ella Palmkvist, 8 Mia Gren, 9 Agnes Andersson, 10 Mathilda Sjölin, tredje raden från vänster, 1?, 2 Mathilda Persson, 3 Inga Hedström, 4 Ida Ekelund, 5 Elisabeth Tell, 6 Laura Nilsson, 7 Hanna Andersson, 8 Blenda Larsson(Wemmerlöf), 9 Anna Persson Fuglie, 10 Ludvig Jönsson Fuglie, 11 Ebba Andersson, 12 Hermina Persson, fjärde raden från vänster, 1 Hanna Trulsson, 2 Hilda Johansson, 3 Emy Persson, 4 Edit Månsson, 5 Lill Müller, 6 Dorothy Ponton, 7 Anna G Andersson, 8 Fredrika Rosenfelt, 9 Olga Persson-Giström, 10 Emma Borgström, femte raden från vänster, 1 Ragnhild Magnusson, 2 Signe Christensson, Wally Granbom, 4 Hildegard Fris, 5 Signe Granbom, 6 ?, 7 Mia Granbom, 8 fröken ?, 9 Elsa Haeger, 10 Lotta Smith, 11 Agda Olsson, 12 Frida Persson, 13 ? Mellander, 14 Helga Jepsson, nedre raden från vänster, 1 Ester Karlmark, 2 Gudrun Götherström, 3 Mia Germundsson, 4 Olga Gjörloff, 5 Greta Mattsson, 6 Lily Stickler?, 7 Elly Mattsson, 8 Greta Hedström, 9 Therese Holmgren, 3088/79, Enligt fsk. N Sigfrid Jeppsson, vars syster är med på kortet, ? måste kortet ha tagits omkring 1900 sannolikt 1901, OBS Olga ?, foto: Rudolf Pettersson Höganäs&Ljungbyhed

Från 299 kr
33 34 35 36

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår