Gödseln är utkörd på åkern och lagd i små högar från vagnen. Kvinnorna sprider ut den med moderna grepar (?), båda med vänsterhandsfattning. Det var ett rätt tungt och tidsödande arbete att sprida ut gödseln jämnt över hela åkern. Eftersom arbetet utförs i juli, har åkern sannolikt legat i träda och skall nu besås med höstsäd. Kvinnorna är troligen t v Johan Karlssons fru Hedvig 42 år när bilden togs och t h dottern Rosa Johanna Maria 20 år. De är klädda i den tidens kvinnoarbetskläder med grova förkläden. Men de har hattar i stället för huvuddukar. I bakgrunden ses gården vid Kauparve, det är den parten som ligger intill Käldvägen alldeles under Lausbackars sydligaste del. Man ser att den gamla ladugårdslängan i bulteknik t v har agtak, medan de nyare t h troligen har halm- resp spåntak. Något av manbyggnaden och flygeln syns t h. I bildens högra kant skymtar en liten väderkvarn, en stolpkvarn som har tillhört Hallsarve, sedan länge riven.
Från 299 kr
Här sitter Petter Boberg 80 år gammal på trappan till den lilla manbyggnaden, vilken han sålde efter det att bilden togs. Stället verkar lite övergivet, den nyare byggnaden till vänster innehållande brygghus, snickarbod mm (?) verkar aldrig ha blivit riktigt färdigställd och stod här oanvänd. Trädgården är obefintlig så när som på någon buske och träd, vilket var vanligt förr även på välmående gårdar, se de flesta bilder av manbyggnader eller gårdsmiljöer. Bostadshuset är en inpanelad bulstuga innehållande två rum, en liten vardagsstuga till vänster med kanske ett obetydligt kök på baksidan och en "sal" till höger, en s k ofullständig parstuga. Byggnadstypen var vanlig på mindre gårdar under 1700-talets andra hälft och levde kvar hos fattigare människor under hela 1800-talet. Huset stod kvar till 1923, då Gunnar Jakobsson rev bort det och byggde ett nytt. Huset till vänster finns ännu kvar, men hela boplatsen är flyttad närmare vägen, den låg förr längre ut.
Här ser vi manbyggnaden från beteshagen i öster. Hela resningen med fönster och det lilla halvmånefönstret uppe i gavelspetsen talar för årtalet 1835. Men de utstickande hammarbandsändarna i gaveln tyder på ett äldre ursprung, liksom att huset saknar sockel. Ser man på putsskadan i överkant mellan vindsvåningens fönster, ser den ut som en spets. Det skulle kunna bedtyda att huset i ett äldre skede haft rakt sadeltak och att detta taks nock var i putsskadans spets. Det taket var i så fall täckt med falar, vilka var spikade på hammarbandet och taket gick då ut en liten bit över murlivet så som faltak ofta gör. Detta lägre hus hade troligen bjälklaget i nivå med marken. Om detta stämmer, höjde man huset 1835 och la i ett nytt bjälklag och grävde ur en källare, se källardörren nertill. Idag har huset ett bakbygge, fn är det inte känt när det uppfördes.
Det är synd att det inte finns något årtal för den här bilden. Lauboken uppger att den nya manbyggnaden skulle vara uppförd 1929, men Masse slutade fotografera 1922, han tog nästan inga bilder efter 1918. Så detta stora och ovanliga hus måste vara byggt tidigare, troligen senast 1919. Det ser också helt nytt ut, man verkar inte ha hunnit flytta in, inga livstecken syns i fönstren och sockeln är ännu inte putsad. Gården är heller inte färdigstädad efter bygget. I regel brukar ett bakbygge innehålla brygghus, men här står det att byggnaden t v hyser brygghuset och en smedja, den sistnämnda säkert vid hitre gaveln. En liknande manbyggnad uppförde Emil Kristiansson på Fies södra part 1914, se Bild 735, 737.
Masse har mycket medvetet tagit en bild av båda byggnaderna. Smedjan från 1800-talets första hälft är övergiven och det återanvända 1700-talsfönstret på gaveln har urfallna bågar. Den utformning manbyggnaden har på bilden är från 1870-talet. Men frågan är om den inte har ett äldre ursprung. Jakob Olofsson byggde ett stenhus 1773 som han fick 20 års skattebefrielse för. Det var förmodligen ett flistakshus med traditionell förkrymt övervåning. Ett sådant hus stämmer väldigt bra med vägghöjden här. Huset är också lite asymmetriskt, det var inte de sena 1800-talshusen, dessutom hade de sockel. Om det här är Jakob Olofssons hus, har man höjt bjälklagen, så det gått att gräva ur en källare. Man har flyttat upp och in fönstren från nära hörnen och brantat upp taket. Sådana här ombyggnader var vanliga.
Masse har gått ner på Fäie Lairu och tagit en magnifik bild av bygden! Bakom den långa bandtunen ser vi i det öppna landskapet från vänster: Kauparves södra part som ännu har ladugårdarna kringbyggda framför manbyggnaden ute vid Kotorget vid landsvägen. Norra partens manbyggnad skymtar svagt över och lite t v om södra partens flygel. Därefter följer just södra partens flygel, sedan dess manbyggnad och framför dess gavel en liten uthusbyggnad. Därefter följer ett okänt litet hus och efter det norra partens nya ladugård, där dess framsida skyms av en liten bodlänga. Under Fie följer en liten ladugård med agtak tillhörande ett boställe tillkommet 1889 och dess vinkelbyggda manbyggnad. Sedan ser vi Fie norra parts stora manbyggnad med långsidan intill landsvägen och efter den södra partens också stora manbyggnad. De branta agtaken på Fie norra parts skymtar och magasinet och de ombyggda uthusen med flacka spåntak till södra parten syns längst till höger.
Kauparve var före partsklyvningens tid Laus största gård jämsides med Fie. Båda gårdarna delades sedan i 5-7 parter. 1870 genomfördes ett skifte vid Kauparve, då två parter vid den tätt liggande bebyggelsen nedanför Lausbackars sydöstra ände blev ålagda att flytta. Denna gårdspart samt grannparten flyttades då upp på backrönet vid Kotorget där ena vägen går mot När och den andra mot Lau kyrka. Denna boplats var nog egentligen inte ny. På medeltiden låg här kanske gårdarna By och Hanarve och ruiner efter den sistnämnda gården sägs ha funnits kvar ännu vid detta skifte. På bilden ser vi den stora manbyggnaden i parstugeform med källare, hög bostadsvåning samt vindsvåning under brutet tak med frontespiser. Köksbakbygget kom till efter 1906 och verandan vid sekelskiftet. Flygeln innehållande drängkammare och brygghus med sädesmagasin på loftet byggdes 1870 och är numera inredd till den liten permanentbostad.
August Jakobsson född 1877 köpte 1904 en avsöndring från Husarve som han bebyggde med byggnaderna på bilden. Manbyggnaden är en s k ofullständig parstuga i resvirke med spåntak försett med ett köksbakbygge. Åtminstone mittdelen av ladugården är sannolikt en bit av en äldre bulladugård som flyttats hit och försetts med panel och foderloft, men det kan gälla delarna på gavlarna också. August var gift 1905 med Hilma Anna Catarina Karlsson född 1878, dotter till grannen Johan Karlsson, se Bild 915. De sålde stället 1916 och köpte gården Bönde där nu Gunlög Pettersson bor. Köpare var Johan och Hilma Nykvist, som sålde den i sin tur redan 1919 till Gunnar Olsson och han sålde den 1926 till Johan Härnfelt från Dalarna, gift med Laura Olofsdotter från Bönde. 1943 sålde de fastigheten till Josef Hejdenberg född 1909 från Liffride, gift 1942 med Ester Karin Olivia Johansson född 1911 från Bjärges.
Eftersom tomten är inklämd mellan Lasusbackars rasbrant och Käldvägen och därför är synnerligen långsmal, låg ladugården och manbyggnaden i rad. Vi ser många och stora uthus trots att det här var en liten gård. Längst t v skymtar en stor tvärställd bullada under faltak i gott skick, sannolikt betydligt yngre än ladugården t h. Mot ladan står ett lite äldre stenhus under faltak, som kanske innehöll vagnbod och gris/lammhus. T h är den gamla ladugårrden, inte från 1700-talet, men äldst av ladugårdsbyggnaderna. Den innehöll två fähus med hoimd längst bort. Hönshus fanns också här med tanke på luckan vid marken. Faltaket börjar bli rätt taget. Längst t h skymtar en bulbod. Ladugården stod kvar till 1925, då man rev alltihop och byggde en ny på ladans plats.
Denna lilla gård kom till 1856 när smeden Gustav Ridell född 1821 och hand fru Ingrid Nilsdotter född 1803, båda från Skåne, köpte mark och bebyggde platsen. Genom en skuld Ridell hade övertogs stället 1878 av drängen Ernst Andersson född 1852 från Småland, gift 1873 med Maria Larsdotter född 1850 från Burs, Ridell smet iväg till Amerika. Ernst och Maria hade 4 barn, varav sonen Theodor Andersson född 1882 tog över. Han gifte sig 1908 med Berta Olsson född 1887 från Anderse och de fick 5 barn. Sonen Albert född 1909 ärvde stället, gift 1944 med Gerda Dahlström född 1914 från Hejdeby. Fastigheten är av styckad och ekonomibyggnaderna är rivna. Huset har bytt ägare flera gånger och är idag fritidshus. På bilden ser vi Theodor Andersson framför manbyggnaden, som byggdes av hans föräldrar Ernst och Maria 1904. Huset är byggt av resvirke med liggande panel och taket är av papp. Huset har ett köksbakbygge med vardagsingång och källare på gaveln.
Det här är nog den längsta flygelbyggnad som funnits i Lau. Vad som funnits i den är oklart. Närmast manbyggnaden låg nog en drängkammare och därefter ett brygghus, det är dessa utrymmen som hade de båda skorstenarna. Sedan följde två hus med små fönster invid dörrarna. Det ena kan ha varit snickarbod, den andra kan också ha varit något slag av hantverksutrymme. Hela det stora loftet har varit sädesmagasin, det ser man på de jämnt utplacerade vädringsluckorna. Flygeln verkar vara uppförd i en enda etapp och den ser ut att vara i gott skick. Märkligt nog revs de yttre 2/3 bort 1928 och resten byggdes om. På gaveln ses ett dass. På gården står ett stort brunnshus.
Det var inte bara manbyggnaden och brygghuset som var ålderdomligt på denna part, det var delvis uthusen också. Fähuset t v i bulteknik med agtak är riktigt gammalt, så här smala och låga var ladugårdarna på 1600-talet. Troligen är den en rest av en större ladugårdslänga. Den innehöll två fähus, eftersom dörrarna är smala är det nog fråga kohus, möjligen kan det ena vara lamm- och grishus. I senare tid har man lagt in små fönster invid dörrarna. Utanför ligger en höhög. Men vad "lådan" är för något är inte lätt att veta, en bruklave? Tröskhuset är en ung byggnad med halmtak, sannolikt byggd på den plats där bulfähusets förlängning stått. Man ser att vandringshjulet ännu är kvar.
Detta lilla ställe bebyggdes omkring 1830 av Jacob Hansson, som fått lite jord från sin föräldragård vid Snausarve Södergrens part. Manbyggnaden på bilden är ett inpanelat bulhus, vilket kan härstamma från ovannämnda tidpunkt. Troligen är huset en s k ofullständig parstuga: Det består av två rum på var sida om en skorstensstock i mitten. Möjligen finns ett litet kök på 1-2 kvadratmeter bakom skorstenen. Ett alldeles nytt tillbygge syns på baksidan. 1924 uppfördes en ny manbyggnad i resvirke, vilken alltjämt finns kvar. Till stället fanns en liten ladugård av okänt utseende. Miljön ser ganska fattig ut. Vad man odlar i förgrunden är oklart, det kan vara potatis. Sven Mattisson från Blekinge var gift med Maria Jakobina, barnbarn till Jacob Hansson.
Manbyggnaden från parken. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbylånga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
Manbyggnaden från parken. Ottenby kungsgård är en herrgård i Mörbyl¥nga kommun. Ottenbys nämns första gången i skrift år 1282. Under medeltiden omfattade Ottenby 19 gårdar och tillhörde Nydala kloster. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-1892. Även senare fortsattes stuteriverksamheten och många framgångsrika halvblodshästar föddes upp på Ottenby. Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, ruiner av äldre uthusbyggnader, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr och uppfördes 1654-55 för att stänga in de kungliga dovhjortarna i lunden. Huvudbyggnaden uppfördes 1804 efter ritningar av hovintendent Carl Fredrik Sundvall. Det är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna är uppförda i kalksten under slutet av 1700-talet.Sedan 1935 är Ottenby kungsgård ett statligt byggnadsminne. Gården ägs av Statens fastighetsverk. Källa Wikipedia 2009-10-23.
Norra Knapegården i Onsala med manbyggnaden i förgrunden och ekonomibyggnaderna bakom denna. Skepparen Peter Clase var den som genom ny- och tillbyggnader under 1820-30-talen gjorde att gården blev kringbyggd. Drygt 100 år senare började huset disponeras som arrendatorsbostad, vissa byggnader blev överflödiga och togs ner, vilket syns på bilden. Trädgården hägnas av en stadig stengärdsgård och utanför breder egendomens odlingslandskap ut sig. Knapegårdarna springer alla ur Onsalas enda säteri, Råö säteri. Allt eftersom ägorna delades upp och fler gårdar byggdes gavs de olika namn sinsemellan, även om alla var Knapegårdar. Denna kallades "Där borte", den ursprungliga sätesgården för "Där framme", dess annex för Lilla Knapegården och mellangården benämndes "Där oppe". Ägarna har genom historien varit idel sjöfolk - Onsalas skepparadel - såsom skeppare, kaptener, lotsmän, redare och liknande, utöver att de brukade sina stora markarealer.
Vykort, "Tjolöholm till 1864". Motivet är en något beskuren version av en målning av Johanna Schultz från 1840. Egendomen hade då varit i släkten Svalin (även Swalin) sedan 1774 och manbyggnaden med sina symmetriskt placerade flyglar bär samma sekels arkitektur. Byggnaderna har två våningar med två skorstenar vardera på sadeltaken. Mellan flyglarna finns ett glest staket med centrerad portal och gårdsplanen mellan husen tycks vara fylld av träd. Havshorisonten syns i bakgrunden. Vid bergets fot ligger två enklare byggnader och bergskrönet pryds av en vimpel. Åt höger i bild breder odlingar och åkrar ut sig och i nedre hörnet av bilden ligger en ladugård i skiftesverk med stråtak, vilken syns i sin helhet på originalmålningen. Mangården ersattes av dåvarande ägaren Werner Santesson med en modern herrgård i nyrenässans som stod klar 1867.
Det här är en av Masses viktigaste bilder! Den visar synnerligen väl hur Lau såg ut för 100 år sedan! Det är ett helt annat landskap än idag. Nu växer det låg snårig skog över hela den öppna ytan fram till Gumauskas ställe i mitten och vidare bort till höger. Vi ser att vägen går på krönet av ancyllusvallen och det gör den faktiskt än idag! Den öppna ytan tillhör skifteslaget/allmänningen. Här syns inga tunar. Vem betade här? Borta vid husen anar man tunar. Vi ser många intressanta boplatser och byggnader. Längst t v står en oxel och t h om den anar man långt bort en husgavel. Det är troligen brygghuset på Bergmans part nuvarande Haase/Wahlströms. Sedan ser vi Laurin/Ahlströms lilla ställe som Lau kommun köpte 1912 till fattigstuga. Manbyggnaden var säkert ett inpanelat 1700-tals bulhus med köks- och brygghusbakbygge i sten, se Bild 1131. T h om fattigstugan syns manbyggnaden med bakbygge och brygghus t v vid Bjärges västra part, nuvarande Kerstin Olssons. Sedan följer en bod, kanske dass eller vedbod till fattigstugan. Därefter ser man kyrkan och t h om den en ladugård, sannolikt tillhörig fattigstugan, se åter Bild 1131. T h om ladugården franträder nästan hela Öbergs ställe, nuvarande Gumauskas med både manbyggnad med bakbygge och ladugård, se Bild 615-617 och 597. Huset med långsidan synlig är Allmänningen Jakobssons torp, nuvarande Klints. Huset långt bak t h är Bjärges Anderssons, senare Lau friförsamling av Sv Missionsförbundets, nuvarande Helanders stuga och precis t h därom skymtar dess små uthus, se Bild 607 och 608. Längst th ser vi Bjärges norra part Melanders, nuvarande Tjernelds ladugårdar. Det var synd att Masse tog så få överblickbilder av bygden, för en sån här bild berättar väldigt mycket.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.