Ett exempel på oföränderlighet i Linköping. Domkyrkoförsamlingens expeditionsbyggnad i Linköping har en lång och komplicerad historia som här inte är platsen att närmare gå in på men ofrånkomligt att nämna är byggnadens historia som gymnasium och vidare säte för stadens frimurarloge. Här byggnadens norra fasad vid början av 1900-talet, sannolikt förevigad av fritidsfotografen Lars Fredrik Lovén.
Från 299 kr
Morgonsolen lyser upp gavelfasaden till östra entréhuset i Linköpings Trädgårdsförening. Det festliga huset, och dess motsvarighet i väster, uppfördes vid 1860-talet som markörer för inträde till parkanläggningen. Till en början fungerade de även som bostäder för parkens föreståndare och övrig personal. Detaljer i bilden pekar för en datering till tiden omkring 1910, dock före 1912.
Den som promenerade utmed Hunnebergsgatan i början av 1970-talet passerade till stora delar rivningshotade hus. Hunnebergsgatan 1 utgjorde inget undantag och faktum är att stora delar av kvarterets hus skulle komma att rivas. Några sparades lyckligtvis för att bli del av Aspens servicehem. Ett av dem är bildens hörnhus.
Nr 2 från vänster i nedre raden Carl Herman Jonsson, Kvarnsvedens pappersbruks förste direktör 1898-1922. Fotot troligen från början av 1900-talet. Baksidestext: Från vänster, övre raden: Kvarnström, Jacob Ridderstedt, Fredrik Skoog, Karl Sundin, Ture Nilsson, Scherling, Schelin, Kalle Johansson Främre raden från vänster: Robert Skoog, Herman Johansson direktör, Olle Olsson, Lindell.
"Turman" Journalisternas rundtur genom staden den 13 april 1950, samt i Furuvik 11 juni 1950. "Rundturen" kallades ett arrangemang som vartannat år med start i början av 1950-talet marknadsfördes av föreningen Gävleborgsjournalisterna. Jippot ordnades runt om i länet och i centrum stod en figur som kallades "Turman" oftast spelad av Macce Kjellin
När det var olika ägare på var sida om tunen, hade man ansvar för halva tunsträckan var. För att markera början och slut för vars och ens bit gjorde man ett gardshuvud mitt på sträckan. Bilden kan vara tagen vid Bandeläins Täppu norr om Mattsarve.
Denna lilla bulladugård är äldre än boplatsen, Lyander måste ha köpt den. Frågan är om den är en ladugård från början, formen liknar mer ett bostadshus. Ladugården kan ha rymt en ko, en kalv, en gris och några höns. Skjulet t h är nog ett dass, men det där cykeln står är inte lätt att veta, en redskapsbod kanske.
Tydligen drog ett osedvanligt stort oväder över Lau i början av spetember 1913 med mycket regn, se Bild 1127. Vid Läil-a spolades bron bort och man lagade provisoriskt genom att lägga en stege med en bräda på över ån. På bilden har vattnet sjunkit betydligt.
Man tog en bit i taget med den nya ladugården och byggde en del av ett nytt fähus i början på 1910-talet, se Bild 1052. Sedan rev man den gamla ladugården, ladan och tröskhuset och byggde till det nya fähuset med nästa 2/3-delar. I vinkel byggde man sedan ladan, se Bild 1069.
Den här byggnaden var från början med all säkerhet ett 1700-tals stort bulbostadshus, vilket på bilden ännu har kvar den branta takresningen. Det har troligen flyttats hit av Oskar Lindgren omkring 1900 och han använde det både till verkstad och till bostad för sina anställda i målerifirman, vilket dottersonen Ivar Lindgren fortsatte med. Huset finns kvar i ombyggt skick.
Denna vårkväll har Masse tagit en bild av hela ladugårdens insida. Man ser på putsfläckarna vilka dörrar och fönster som ändrats eller kommit till. Dubbelkryssfönstren har tidigare varit hoimdluckor. Denna fina ladugård förstördes i en våldsam brand i början av 1950-talet.
Möjligen arbetar man här med en stor slagborr, med vilken man hackar sig ned i berget. Bilden visar hur öppet det var på Lausbackar ännu i början på 1900-talet. Troligen är bilden tagen mot norr med fattigstugan t v och Masses ställe bakom borrutrustningen.
Guldsmed Bohlins hus invid Storgatan i Linköping. Namngivet efter juveleraren Einar Bohlin som från 1900-talets början drev guldsmedsaffär i byggnaden. Fastigheten kom vidare att undgå rivning under 1960- och 70-talens omfattande sanering av området. För att ge plats för Storgatans breddning flyttades huset 1967 ett tiotal meter söderut och kom att bli den enda byggnaden i kvarteret Diamanten. Här dokumenterad av Östergötlands museum 1952.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.