Johan Karlsson ("Borrar-Johan") går i pension från sitt arbete som borrare vid Arboga Mekaniska Verkstad. Porträtt av man. Text på fotots baksida, se AKF-14484 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet.
Från 299 kr
Picknick under Arbogautställningen 1935. Sju kvinnor och en man sitter på mattor utlagda i gräset. Avkoppling i Ahllöfsparken/Olof Ahllöfs park nära Arbogautställningen. De har kafferast i förberedelsearbetet inför utställningen. Från vänster: Sven Drakenberg (intendent), Britta Orén, Olga Anderzon (från hemslöjdsföreningen), okänd, längst bak, i hatt, Hanna Hartelius, Ulla Hermansson, Augusta Eriksson och Elin Höglund (konstnärinna) Bildens baksida, se AKF-14500 Bilden är tagen av fotograf Blom i Västerås (förnamn saknas)
fotografi
Hans och Walther von Hallwyl jämte Jacob Kirchner.
En grupp människor som har en picknick utomhus, troligen under tidigt 1900-tal. Text baksida kort: "Kära syster jag har ej tid att resa å ta upp Potatisen för Gunnar har idag fått order att han skall till Stockholm å exsera den 1 oktober så ja skall sy skjortor å sticka vi strumpor. Så om du vill ta opp våra så betalar vi dig eller om Tildas flickor kunde göra det så att de kommo opp ifall det skulle bli kallt i höst, din syster Tina".
Vanån. Venjans kyrkoby (enligt text framsida kort). En kyrka till höger i bild samt bostäder på andra sidan av ån och skymt av en bro i bakgrunden.Text baksida kort: "Venjan den 24 juli 1927. Bästa Fröken. Enligt löfte sänder jag nu en hälsning. Vi kommo hem kl. 5 på torsta morron och hade vi då cycklat hela natten, även ni är lyckligt hemkomna hoppas jag. Ni får ursäkta ifall vi ljög för mycket men så är nu tiderna och skojjigt var det i allafall. Här ser ni nu Venjans kyrkoby långt uppe i ödemarken, om ni kommer hit nån gång så hälsa på hos oss. Vänligen Ivar Thorsell, Venjan".
Text baksida. Kapten Westerlund bror till bödkare W (Carl Fredrik Westerlund f 1848). Hade ett par år i mitten på 80 talet skeppshandel där Fältström har byggt sitt nya hus (Storgatan 68). Fick sedan anställning vid Göteborgs elverk. Förvärv från Anna-Lisa Nilsson innehavare av antikvitetsaffär i Falkenberg fram till 1985. Genom en auktion kom hon över div. föremål efter Patrik Johnsons kvarlåtenskap. De har sedan dess (1971) legat på hennes vind i Abild prästgård. Föremålen överlämnade från A-L Nilssons dödsbo av döttrarna Marie Louise Andersson, Viveka Linderström Sthlm o Anita Skantze Ullared.
Bostadshusets baksida med dess vitmålade träfasad och fyra fönster med roströda karmar (annan vinkel än 2024_1535), Krokslättsgatan 18 i Mölndal 2023-06-21. Höger fönster på övervåningen står öppet. Närmast i bild, framför huset, står en stor buske som skymmer utsikten för de två nedersta fönstren. Fotodokumentation av ett friliggande bostadshus/villa byggt 1932 med fyra (4) våningsplan. Byggnaden har tvättstuga i källaren samt torkvind på övervåningen. Boarea: 140 kvm, totalarea: 1004 kvm. Villan är ombyggd och fördelad på fyra (4) hyreslägenheter. Relaterade motiv: 2024_1415 - 1541.
Här ser vi stugans baksida. Bakdörren tyder på att det fanns ett litet kök innanför framför skorstensstocken. T h måste bostadsrummet ha legat och t h var det "sal". Möjligen var det tvärs om med rummen. Huset var ett inpanelat bulhus, man skymtar riskallarna/bjälkändarna, med spåntak, senare täckt med papp. Det sägs att Ferdinand Jacobsson hade köpt huset i Garde och flyttat hit det, gissningsvis fick det då panel och spåntak. Men vad bodde den förste ägaren Niklas Larsson i så fall i? Det yngre huset t h står ofärdigt och oanvänt.
Vi ser Jakob Hanssons ladugårds baksida ut mot norr. Här ser man tydligt att vänstra halvan bestod av ett dubbelt fähus, den fanns säkert behov av mera utrymme, så därför byggdes det en fähusdel utanför tröskhuset, se Bild 1101. Högra delen var lada. 1936 byggdes ladugården om med foderloft av trä täckt av spåntak, senare plåt. Byggnaden finns kvar. Till vänster om ladugården är en port, den var nog både ämnad att hålla djuren på rätt sida och att skydda gården från hårda nodliga vindar och snödrivor. Längst till vänster står en bulbod med en liten lucka, troligen en gödsellucka. Kanske var den grishus?
Här ser vi det mycket gamla huset från andra håller. Baksidan är blind, här finns bara en dörr, vilken kan ha gått till ett minimalt kök på husets baksida, iom att man lagade mat över öppen eld, behövde man inte kosta på sig ett fönster. Möjligen kan det vara ett igensatt fönster längst bort mot hörnet tillhörigt vardagsstugan. Salen hitåt har bara ett fönster på gaveln. Så fönsterfattiga var bostadshusen för 250-300 år sedan. Väggarnas bular är hellängdare utan skarvar, vilket också är ett mycket gammalt tecken. Dörrposterna fungerade här som mötare, stående stolpar där bularna skarvades.
Bilden visar kohusets baksida med gödselhög och en bit av tröskhuset. Taken är halmtäckta, där hänglarna, stängerna utanpå halmtaket, är mycket långa på tröskhuset. Kohusets bjälklagsändar är skyddade från väta av varsin bräda. Enda ljusinsläppet i kohuset är överljusfönstret ovanför gödseldörren. Tröskhuset har fått ny funktion, okänd vilken, men senare hade man här höns- och kycklinghus. Den tidigare höga och svängda muren i öppningen har kapats och man har satt in en port. Muren är påbyggd så det blir tätt upp till taket. Man ser att öpnningen på gaveln också är tillmurad med en isatt port.
Här ses den år 1910 uppförda nya manbyggnadens baksida, framsidan vetter mot vägen, till skillnad mot den gamla manbyggnaden som hade gaveln mot vägen. Det nya huset är byggt i trä med källare i sten, köks- och kammarbakbygge med vardagsingång och under den nedgång till källaren. Detta måste ha varit en stor investering, vilken man klarade av trots att barnen Oskar och Berta löstes ut med sammanlagt 10 hektar av gårdens omkring 40 hektar jord. Sonen Anton och hans fru Elin övertog gården 1917. Personerna är troligen fadern Petter Olofsson, 58 år, styvmodern Sofia Katarina, 51 år och sonen Anton Olsson, 30 år.
Den södra stigluckan mot stora landsvägen, likluckan kallad, är inte medeltida. Den byggdes sannolikt 1765, varvid några medeltida stenar återanvändes, troligen från den nedrasade prästgården och kastalen på kyrkans baksida. Tidigare hade här stått en stiglucka i trä av okänd ålder. Likluckan har nämnda medeltida stenar som nedre poster på utsidan mot vägen. I övrigt är den byggd av kalksten, putsad och vitkalkad och försedd med faltak. Mot vägen är en brädvägg isatt med en gångdörr i, vilken har ett vackert klinklåshandtag. Golvet i stigluckan är täckt av sandstenshällar, varav vissa varit gravhällar.
Jakob Karlsson kostar på en totalrenovering av den förfallna väderkvarnen, se Nr 289! Kvarnen är en traditionell stabbkvänn, stolpkvarn. Den består av en kraftig jordgrävdstolpe, vilken avslutas med en järntapp. Denna tapp går in i en bjälke, som kan snurra runt tappen. Hela kvarnhuset hänger på bjälkens ändar. Genom att dra i kvännhästen, den utstickande "svansen" på kvarnens baksida, kan man dra kvarnen upp i vind. Stolpen och bjälken avtecknar sig som ett mörkt T på bilden. Här lagar mankvarnhusets stomme. Pga motsol i bilden, är det svårt att se ansiktena på personerna, så de har ännu inte kunnat identifieras. Nr 2 och 3 från vänster skulle kunna vara Alfred Olsson och Jakob Karlsson.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Kallerstad säteri var i äldre tid en mäktig jordbruksgård med ägovidd på över 500 tunnlands jord. Sedan slutet av 1700-talet hade godset ägts av medlemmar ur släkten Pereswetoff-Morath och vid tiden för bilden hette han Carl (Charles) Emil P-M. Möjligtvis är det Carl Emil och hustrun, tillika syssling, Carolina Maria Sofia Morath vi ser i vilstund framför huvudbyggnaden, även om den påskrift som återfinns på fotografiets baksida anger makarnas dotter, Anna Pereswetoff-Morath och hennes make August Tholander. Dessa vigdes dock först år 1880 och var ägare till godset Braberg sydost om Söderköping. Den oklara identifieringen får tillsvidare förbises.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.