Bostadshus i tegel och putsad fasad samt sadeltak. Har ett garage. Byggnaden finns på Rådmansgatan och ägaren hette Höglund, byggmästaren var Bertil Danielsson.
Från 299 kr
Bostadshus i vit putsad fasad och sadeltak bakom ett trästaket på Södra vägen. Bengt Danielsson hette ägaren och Bertil Danielsson var byggmästare.
Bildens del av Storgatan i Linköping gav med tiden ett alltmer förslummat intryck. Innan decenniet var till ända skulle följaktligen all synlig bebyggelse vara riven. Foto 1976.
Starkt rivningshotad bebyggelse på Djurgårdsgatan 15 i Linköping. Stugorna var en gång kortvarumagasin med god omsättning. Lilla stugans magasin drevs i 50 år av Malcus Anderson. November 1978.
Anundsjö socken Kubbe: brännan ovan Dikanäset, taget mot norr, där beståndet var medelgott. Bränning 1904, sådd 1905. Foto 25 november 1921
Mönsterås gamla landtorg, som var ett av Sveriges sista grustorg fram till början av 2000-talet, då man lade gatsten. De två närmaste husen är påbyggda marknadsbodar.
Det s.k. Skvallertorget. Skvallertorget var beläget mellan husen "Tvåan", "Bikupan" och "Slottet". I bakgrunden syns de två förstnämnda husen. Stämplad i vänstra hörnet: 1901
Gamla Grand Hotell, byggdes till den stora Gävleutställningen 1901 och var ett av landsortens största hotell. Inreddes med bl.a två matsalar och festvåning
Föremål av formgivare och skulptör Maggie Wibom på utställning i Konsthallen i Gävle i november 1936. Medutställare var målare Gretha Hansson.
Golvvas av formgivare och skulptör Maggie Wibom på utställning i Konsthallen i Gävle i november 1936. Medutställare var målare Gretha Hansson.
Nattvaktsänkan Brita Kajsa Klar, 90-årig, född i Tierp 15/5 1853. Bilden är uppenbarligen tagen i hennes hem, som då var Kyrkogatan 2 B,
Nattvaktsänkan Brita Kajsa Klar, 90-årig, född i Tierp 15/5 1853. Bilden är uppenbarligen tagen i hennes hem, som då var Kyrkogatan 2 B, kvarteret Ordinarius 4.
Det verkar som om kvarnens stomme var i så gott skick att den kunnat behållas. Däremot har man satt i nya brostockar till ingången på kvarnens baksida.
Masse tyckte uppenbarligen att ladugården var intressant och tog ytterligare en bild från nästan samma vinkel, se Bild 879. Den höga och slutna stengaveln är mäktig!
Enda sättet att få varm dryck var att koka den på plats. Här har man gjort eld och satt fram kopparpannorna.
Delägarna i Tranänget arbetade i lag, troligen var och en med sin bit av änget, men ändå samordnat med de övriga till en rejäl fest. Man började slå redan kl 4 på morgonen. Kl 7 kom kvinnorna och började räfsa. Kl 10 var det förmiddagskaffe och mitt på dagen middag. Omkring kl 17 skulle arbetet vara avslutat och då hölls otendag med kaffe och mycket brännvin men utan fylleri. Man tävlade i olika gotländska lekar, hade roligt och det hela avslutades med kimbning av klockaren i kyrktornet. JO Larsson och Johan Ahlström var bröder, så det var naturligt att familjerna samarbetade.
Bilden visar fähusdelens framsida. Det här var en gård med nästan samma djuruppsättning som en genomsnittlig gård vid den här tiden.
Bandarna som man knöt tunen med höggs av färska fingertjocka enevidjor, det ligger en hög sådana i förgrunden t v. De skulle vara så raka som möjligt och rensade, dvs renhuggna från småkvistar för användandet. Bandarna skulle bädes, värmas, över en eld så att saven började koka i dem, då blev de mjuka och kunde knytas. Var de för lite värmda, var de för hårda och gick inte att knyta, var de för mycket värmda, hade de hunnit torka och brast. Att bäde var ofta ett gubb- eller pojkarbete. Hur den stackars bädaren än gjorde, brukade töinarna aldrig vara nöjda. Här bädar Hans bandarna själv.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.