Papyrus i Mölndal. Pappersmaskin. Med denna maskin, som du ser på bilden, tillverkas papper i långa breda remsor, som samlas upp på en axel till en stor pappersrulle. Papper har tillverkats här i Mölndal i ett par hundra år. Förr gjorde man papperet av linnelump, som man fick av gamla utslitna linnekläder. Senare lärde man sig att göra papper av trä. I en maskin höggs trästockarna sönder till träflis, som kokades tillsammans med kemikalier i stora behållare. Träflisen liksom smälte sönder. Därefter samlades träfibrerna på en bred filtremsa, och vatten pressades ur, så att det blev sammanhängande papper i långa breda remsor. På Papyrus tillverkas många olika sorters papper, t.ex. skrivpapper, som vi använder här i skolan, tryckpapper, som ni har i era läroböcker, kartong, som man använder till papplådor och emballage. Papyrus har fått sitt namn av en växt, som förekom rikligt vid Nilens stränder i Egypten. Papyrus-växten är ett manshögt gräs och liknar vår vass. Av växtens märg kunde folket i Egypten tillverka ett vackert papper (papyrus), som de kunde rulla ihop. På detta papper skrev egyptierna sina bildtecken (hieroglyfer) med svart sot, som lösts i vatten (ett slags tusch).
Från 299 kr
Växjö, 1963.
Öster sett söderifrån 1960. S:t Annae Gärde och Östregårdsskolan. Flygfoto
Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Om denna bild har givaren berättat följande: "Morfars gård "Karlshem" som han byggde efter flytten från Fullerö "Fiskars" omkring 1910. Ladugården till höger om längan med bagarstuga och drängstuga brann 1918 på grund av lek med eld. Jag var med och min bror Olle (6 år) hade fått tag i tändstickor och skulle göra en brasa i halmhögen vid bortre gaveln. Senare byggdes en då modern ladugård på en annan plats på gården. Branden var mitt i sommaren. Bilden här är antagligen tagen strax innan dess, kanske på våren 1918. Potatisen är satt. Till höger ses bostadshuset. Sedan gaveln på ladugården som brann. Därefter längan med bagarstuga och drängstuga. Framför den senare en liten byggnad som inrymde en kvarnmotor med remdrift. Till höger skymtar Västerås-Barkarös kyrktorn. I bildens mitt syns ett röse och strax bakom det fanns en kall jordkällare där jag motades in när det brann för att man skulle veta var jag var. Morfar hade låtit baptisterna öppna söndagsskola vid Fullerö Fiskars. När han sedan flyttade hit till Karlshem användes en lokal på gården till skola som låg ännu närmare kyrkan än tidigare. Det gillade inte prästen i kyrkan. Han ville hindra skolan att existera. Prästen tålde inte morfar för detta. Morfar var med i kommunalstyrelsen och det var prästen också och han var ordförande. Prästen hade en son som skulle studera i Uppsala och det hade han inte råd med så prästen lånade ur kommunalkassan och så blev det revision. Han ställdes till svars och blev polisanmäld, men då sa morfar ifrån och menade att prästen skulle få en chans. På ett par år hade han betalat tillbaka pengarna. På det viset stod prästen i tacksamhetsskuld till morfar. De fick så småningom ett gott förhållande till varandra och blev sams. När morfar dog tillät prästen att man hade en frikyrklig begravning i kyrkan och han kom själv med en stor krans. Morfar odlade Västeråsgurkor och sålde på torget. Och så hade han fruktträd bl.a. en sort som heter Hampus. Den finns knappast längre. Det var ett litet men väldigt gott äpple. På åkern framför huset odlades potatis. Men man hade 5-6 kor också som jag fick valla. Ungefär där fotot börjar fanns ett skogsparti. Där byggdes den nya ladugården där jag hämtade korna. Jag var väl 6-7 år då. Jag fick vara hos morfar och mormor flera somrar och valla. 1926 flyttade morbror Evert och morfar och mormor till Ridön i Mälaren."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.