Näs i Rö
Från 299 kr
Vreta Kloster 50:1
Vreta kloster 50:1
Vreta kloster 18:1
Bjälbo
Sällskapet Beiramsbröderne, även kallat B-bröderna, B-sällskapet och i senare tid Bejrambröderna. De har rest en minnessten över sig själva på Påskberget vid kanonen. Sällskapet grundades på 1870-talet som en förening liknande Frimurarna och syftet var i första hand att fungera som en social klubb för medlemmarna. Det var endast män som kunde väljas in och det fanns 3 grader inom organisationen. Enligt stadgarna var sällskapets ändamål att dels ha trevliga sammankomster med olika nöjen, dels då lämna bidrag till välgörande ändamål. Bejrambrödernas första konstituerande mötet skedde 1879 och då valdes rektor Herman Rodhe till Stormästare. Fotot anges vara taget under 1880-talet. Sittande på golvet från vänster: järnhandlare C. Nilsson; handlanden Alfred Gyllenbäck; bryggare May; organist Alfred Ehn; handlanden E J Börjesson. Sittande på stolar: stadsfiskal Th. T Tenberg; fanjunkare Lilja; handlanden J B Olsson; rådman Löfgren; järnhandlanden Jönsson; rådman Lundberg (död 1906) längst till höger. Stående: källarmästare C Holmström; speditör Victor Krook; fanjunkare Sandberg; bokbindare Colliander; handlanden Ture Memsen; bokhållare Fredriksson; bokhandlanden A P Svensson.
Masses titel är fel! Det är Anton Perssons måg Vilhelm Larssons! Här ser vi norra partens manbyggnad och flygel från baksidan, samt några av partens invånare. Huset är sannolikt höjt. Den finns en stenhusresolution för parten från 1773 och det kan vara det huset som byggts om med höjt bjälklag så man kunnat gräva ur en källare, få en bostadsvåning och en vindsvåning under brant tegeltak. Av döma av fönstren och det lilla modefönstret i gavelspetsen, bör denna om byggnad ha skett på 1840-talet. I början på 1900-talet har man gett huset ett modernare uttryck genom att förlänga taket ut över gaveln. Köksfarstun bör ha kommit till då också. Brygghuset med sina vädringsluckor till magasinsloftet bör ha byggts på 1870-talet. Bilden är tagen från åkern i norr. Människorna är inte lätt att identifiera. Flickan och kvinnan med den stora moderniteten cyklar borde vara besökare. Mannen på stegen borde vara Vilhelm Larsson, måg på parten, pojken ovanför en son. Hustrun Lorentina står troligen t h.
När Mårten Lauvall från Kauparve 1870 köpte Hallsarves part neråt stranden, delade han den mellan två av sina barn. Dottern Maja Lotta Mårtensdotter född 1851 fick jorden här och byggde upp denna nya gårdspart tillsammans med sin man Lars Petter Nilsson Malmström född 1849 från Maldes på När. Deras dotter Maria Lovisa Lorentina Malmström född 1875 gifte sig 1895 med Ferdinand Jakobsson född 1874 på När och de tog över parten 1896. De fick 7 barn, varav yngsta dottern Margit Jakobsson född 1917 tog över. Hon gifte sig 1938 med Sune Jakobsson född 1914 från Gannor och de övertog parten 1942 och fick sönerna Rune 1939 och Evert 1945. Evert gift med Lotta Selander född 1965 övertog gårdsparten 1986, vilken de alltjämt innehar. På bilden ser vi Maria Lovisa Lorentina 29 år och hennes man Ferdinand 30 år. Manbyggnaden och brygghusflygeln från 1870-talet syns bakom dem. Manbyggnadens gavel har tagit stryk av väder och vind, gårdsparten har ett mycket öppet läge i landskapet. Bakbygget är ännu inte uppfört.
Vy över planen framför Linköpings domkyrka med blicken vänd mot nordväst. Till vänster gymnastikhuset till stadens läroverk, uppfört under åren 1880-81. I fonden den så kallade Konsistoriegården med säte för domkapitlet. Husets östra del uppfördes ursprungligen som skolbyggnad, så kallad trivialskola, under 1820-talets senare del. Tidigare skall här legat ett äldre stenhus, vars grundmurar i delar bär upp huset. I sin år 1834 utgivna "beskrifning öfver Linköping", ger oss författaren Jacob Philip Tollstorp en kort karaktärisering av byggnaden, vilken här presenteras i följande utdrag; "På stället stod förut ett gammalt stenhus, der biskop Brask stundom skall hafva bott". Vidare; "Detta hus är med omsorg byggdt, innehåller vackra och glada lärorum. I öfra våningen är en större sal, der skolungdomen emottages och afskedas, äfven begagnas det vid hvarje högtidlighet deri alla classerna kunna deltaga, liksom till sången. Ynglingarnas antal är vanligen omkring 200". Slutligen en intressant uppgift om gymnastikhusets föregångare; "Gymnastiksalen är belägen på vestra sidan om skolhuset och blef färdig till hösten 1824, för en summa af 7000 R:dr b:co". Konsistoriegården förlängdes under 1870-talet för att inrymma stiftsbiblioteket. Odaterad bild från 1890-talet eller kort därom.
Emma Gustava Godée, porträtterad något år på 1870-talet. Född i Sollerön 1826 som dotter till kapten Gustaf Adolph Godée och dennes maka Carolina Gustafva Obitz. Modern hade tyskt påbrå men var född och uppvuxen i Finspång där fadern var förvaltare vid Finspångs bruk. Från 1836 var familjen boende i Mora där föräldrarna inköpt bostället Noreberg. Efter faderns bortgång 1841 flyttade Emma Gustava till Stockholm. Hennes tid i huvudstaden har för denna uppgift inte utretts men klart är att hon 1845 lämnade Stockholm för ny tillvaro som demoiselle i änkefru Wetterdals hushåll i Askersund. Här kom hon att möta sin blivande make i apotekaren Anders Fredrik Wigander. Från 1848 var de gifta och parets förstfödda nedkom året därpå. År 1851 lämnade de Askersund för Linköping, där paret inköpt Apotekaregården jämte apotek Wasen. Inalles kom makarna få nio barn. En förstfödd flicka nedkom den 13 augusti 1849 men avled samma dag. Därefter följde sex söner varav endast sonen Tage kom att överleva barnaåren. Månne märkta av detta dröjde det tio år efter det sista dödsfallet innan paret välsignades med sina sistfödda, tvillingarna Gerda och Märta. Makarna Wigander/Godée bodde kvar i Linköping till deras död, vilket för båda inträffade 1892.
Förste kände ägaren var 1570 Henrick Suderkirkie. 1648 ägde Oluf Sunnankirkia gården. Hans son Jacob Olufsson var ägare 1653 och han var ännu ägare 1870. Dottern (?) Catarina Olofsdotter 1669-1705 var gift med Hans Mårtensson, se nedan. 1681 var gården delad mellan Anders gift med ?, mågen Michel gift med Gustava Jacobsdotter 1660-1694 och Peer Mårtensson gift 1694 med Margareta Persdotter. 1694 var Sunnkörke 2 parter ägda av Peer Mårtensson som hade 4 döttrar och Staffan Larsson som var gift med Margareta Mårtensdotter och hade två söner. 1706 gifte Hans Mårtensson om sig med Gertrud Jacobsdotter från Lye. Deras son Mårten Hansson född 1699 var 1719 ägare av ena parten och Per Mårtensson av den andra. Det verkar som de gick i konkurs 1713, då kronan köpte in gården. På 1730-talet ägde hela gården av Mattias Michelsson. 1740 delades gården mellan sönerna Olof och Lars Mattisson och Olof fick denna part, men den togs snart över av systern Catarina, gift 1756 med Lars Christensson född 1731 från Kattlunds i Grötlingbo. Catarina dog och Lars gifte om sig 1776 med Maria Christina Johansdotter född 1753 från Lyrungs i Lye och de löste in gårdsparten från kronan. De fick sonen Lars Larsson 1777 innan fadern Lars dog och Maria Christina gifte om sig 1778 med Hans Hansson född 1752 från från Botels och de brukade gårdsparten till 1822. Det var de som uppförde den stora manbyggnaden. Hans och Maria Christina fick hela 8 barn och äldste sonen från andra äktenskapet Hans Hansson född 1780 blev näste ägare. Han gifte sig 1813 med Catarina Larsdotter född 1789 från Goks och de brukade parten mellan 1820 och 1850. De fick två barn, varav dottern Anna Christina Hansdotter 1820-1900 tog över. Hon var gift 1840 med Hans Hansson Lauström född 1817 från Gumbalde och de fick 5 barn. Dottern Cajsa Stina Hansdotter 1848-1940 ärvde parten, gift 1873 med Karl Larsson född 1845 från Juves i Garde. De brukade parten mellan omkring 1875-1912. Av deras två barn blev det sonen Vilhelm Karlsson född 1875 som blev näste ägare 1912 och då rev ner flistaket. Han blev gift med med Hilma Maria Katarina Jakobsson född 1880 från Rone. De byggde helt ny ladugård vid sidan av gårdstomten 1924. De brukade parten till 1942, då enda barnet Henning Karlsson född 1921 tog över. Han sålde gårdsparten 1949 till Albert och Elsa Nyström på Gumbalde, som sammanförde marken med sin gård. Nyströms sålde manbyggnaden och flygeln med tomt till grosshandlaren Ture Ferhnkvist från Stockholm som fritidsbostad. Han sålde fastigheten till familjen Estrabaut, där dottern Lisa Yanez Estrabaut är ägare. Här ser vi en bild av det stora flistakshuset med flisen ännu liggande kvar på taket. Till höger är flygeln före moderniseringen och på byggnaden, se Bild 1109. Eftersom den står framme på huset, bör den vara byggd före 1810, för så här byggd man normalt inte. Brygghusedelen var t v och det ser ut som en källardörr t h. Personerna är Karl Larsson 59 år, hustrun Cajsa Stina Hansdotter 56 år och sonen Vilhelm Karlsson 29 år.
Denna part av Mattsarves 4 parter ägdes i början av 1700-talet av Per Michelsson. Han kom från Liffride och var ingift här 1712 med Christin Jonsdotter från Olof Jonassons part, den part som köptes upp av Lars Hansson, se Bild 991. Troligen kom den här parten till när Christins födelsepart delades mellan henne och systern Catarina några år in på 1700-talet. Per och Christin fick 5 barn, varav äldste sonen Jon Persson född 1717 blev näste ägare. Han gifte sig 1745 med pigan Gertrud Nilsdotter från Maldes på När och de fick två söner. Gertrud dog tidigt och Jon gifte om sig 1758 med Cararina Rassmusdotter född 1725 från Liffride, men de fick inga barn. Äldste sonen från första giftet Jon Jonsson tog över parten. Han gifte sig 1778 med Catarina Tomasdotter född 1746 från Hablingbo. Jon och Catarina byggde ett nytt hus i sten 1791 som de fick 20 års skattebefrielse för. De fick inga barn, varför de sålde gårdsparten omkring 1800 till Per Persson född 1767 från Dalbo på När. Per Persson var gift 1793 med Engela Olofsdotter född 1771 från Bertels i Hablingbo. Deras enda barn Lena Cajsa född 1795 gifte sig som 19-åring 1814 med Lars Larsson född 1791 från Gumbalde. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Per Larsson född 1819 som blev näste ägare, gift 1850 med Maja Stina Mattsdotter född 1821 från Hallsarve. De fick 3 barn och det blev dottern Catarina född 1850 som med sin man Jakob Petter Ödahl född 1849 från Hallbjäns som tog över. Jakob Petter var egentligen kommen från Autsarve i Garde, men när hans mor blivit änka, gifte hon om sig och kom till Hallbjäns. Catarina och Jakob Petter gifte sig 1870 och de fick 6 barn. Äldste sonen Johan Petter Ödahl född 1873 blev näste ägare, gift 1909 med den 16 år yngre Ebba Eugenia Katarina Mårtensson född 1889 från Nybygget. De fick två barn samt tog sig en fosterdotter. Sonen Mauritz Ödahl född 1912 ärvde gårdsparten 1947. Han var gift med ? och de fick sonen Per-Ullmer 1965. Styvsonen Lars-Erik Ödahl född 1958 tog över parten och har en mindre lammbesättning här, merparten av marken är utarrenderad. På bilden ser vi troligen Jakob Petter 55 år med dubbla käppar, hustrun Catarina 54 år och dottern Hulda 22 år. Manbyggnaden är troligen det hus som Jon och Catarina byggde 1791, senare höjt och försett med källare och moderna fönster omkring 1870 och vid förra sekelskiftet spåntak.
Bördig från Döderhult kom Carl Olivier Fornander som barn till Linköping i egenskap av fosterson i guldsmeden Johan Wållers hushåll. Redan före sin 10-årsdag uppges han lämnat fosterhemmet för uppehåll i Vårdsberg och vidare Horn. I början av år 1847 inflyttade han ånyo till Linköping och en tjänst som bodgosse i handlare Bergströms affär utmed Storgatan. Efter några år hos skilda handlare i staden slog han sig 1862 och i kompanjonskap med Adolf Fredrik Kjellander på egen handel i Reinhard Westmans gård vid Stora torget. Här kom de att utveckla en framgångsrik handelsrörelse, dock en tid störd av en eldsvåda 1864 men av samma orsak framåtblickande, då de dristade sig till att köpa den brandskadade fastigheten. Under åren kom de att bebygga tomten vid sidan av de hus som kvarstod efter branden. Avgjort störst betydelse för stadbilden var det vackra hörnhuset som stod klart 1878 och som bestod till realiseringen av handelskomplexet Filbyter i början av 1970-talet. Fornander var från 1871 gift med Sofia Amalia Wallberg.
Högby fyr. Högby fyr är en fyrplats belägen på en udde cirka tre kilometer öster om Löttorp på norra Öland. Den tidigare fyrvaktarbostaden och fyren uppfördes 1898 efter ritningar av Johan Höjer. Fyrvaktarbostaden är uppförd av tegel. Källarvåningens fasader är klädda med arbetad granit, huggen på Blå Jungfrun. I övrigt är fasaderna klädda med huggen kalksten. Taket är täkt med svart skiffer. Fyren är byggd i järn och vitmålad. Konstruktionen är unik för Sverige och är byggd på Bergsunds Mek. Verkstad. Fyren hade innan den monterades upp på udden visats på Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897. Både fyrvaktarbostaden och fyren är byggnadsminnesmärkta sedan slutet av 1970-talet. Idag har fyrvaktarbostaden inretts till ateljé och utställningslokal. Huset är privatägt, medan Sjöfartsverket fortfarande äger fyrtornet. Fyrtornet var från början utrustat med en roterande Fresnel-lins av tredje storleken som drevs av ett urverk med lod. Fyrljuset kom från en fotogenlampa. Denna uppdaterades med luxlampa 1908. 1945 blev fyren eldriven och fick en 1000 watt-lampa. Den blev automatiserad 1967. Numera är originallinsen utbytt mot en modernare lins tillverkad av AGA, och lysvidden är sänkt då belysningen är en 60 watt-lampa. Högby fyr byggnadsminnesförklarades 1978. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
HSB. 1945. HSB en kooperativ bostadsrörelse i Sverige, landets största bostadskooperation för bosparande, planering, finansiering, byggande och förvaltning. Stod tidigare för Hyresgästernas sparkasse-och byggnads-förening, numera används enbart förkortningen. Den första föreningen bildades den 6 juli 1923 i bostads-nödens Stockholm. HSB-föreningarna är sammanslutna till HSB Riksförbund, bildat 1924 på initiativ av arkitekten Sven Wallander. HSB var banbrytande inom en lång rad områden. Bl.a de första daghemmen och de första sopnedkasten. HSB var banbrytande i utvecklingen av boendet. Redan på 1920-talet byggde HSB bostäder med badrum i varje lägenhet och gemensamma tvättstugor med moderna maskiner. För att rationalisera och minska byggkostnaderna infördes en särskild HSB-standard som fick stå modell för svensk standardisering av byggandet. Under efterkrigstiden utvecklade HSB en rad egna industriverksamheter som t. ex ett stenbrott för brytning av marmor i Kolmården och flera snickerifabriker. Dessa verksamheter avvecklades under 1980-talet. Fram till slutet av 1970-talet bedrev HSB småhusproduktion genom Borohus AB och man hade ett eget byggföretag, HSB Bygg AB, som avvecklades i slutet av 1990-talet samt ett vårdföretag Grannskapsservice AB som även det avvecklades i slutet av 1990-talet. HSB Bank som avlöste den gamla sparkassan bildades 1997 och såldes 2002. Bosparandet i HSB förvaltas numera av Swedbank.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.