Masse har stått uppe på backanten och tagit denna bild av Botvides båda manbyggnader. Käldvägen går alldeles under gräskanten och in emot staketen. Infarten till de båda parterna låg på den här tiden mellan manbyggnaderna, numera har varje part sin infart på utsidorna. Den norra partens manbyggnad snarare ändrades än nybyggdes 1887. Hade huset varit nybyggt då, hade gavelns puts knappast varit så skadad. Under takutsprånget på långsidan sitter ett litet fönster, vilket är typiskt för flistakshus och som här trots att man troligen har sänkt väggarna något och byggt på gavelspetsarna med stenen, så som man gjort med Bjärges Bergmans part. Båda Botvideparterna fick skattebefrielse i 20 för uppförande av stenhus vid en resolution 1793. Den södra partens manbyggnad är ett av Gotlands märkligaste flistakshus, vilket alltjämt finns kvar. Botvide delades i två parter 1744, men det är inte troligt att manbyggnadens äldsta delar härstammar från denna tid. Nedervåningen är dock uppförd i två etapper, först som enkelstuga innehållande farstu, kök och vardagsstuga och sedan utökad till parstuga med en sal mot grannparten. Det bör vara denna parstuga som man fått skattebefrielse för 1793. Enkelstugan bör således vara byggd 10-20 år tidigare. 1840 byggde man på huset med en full salsvåning med ovanpåliggande lågt loft. Detta är synnerligen ovanligt, flistakshusen brukar i regel bara ha en förkrympt övervåning utan boendefunktion, se Sunnkörke. Salsvåningen reddes dock inte in till fullo. Den kom att innehålla en ny sal ovanpå den gamla salen och en brudkammare över farstun, medan det södra rummet vara magasin, på 1900-talet delat i två rum, varav det sista inte inreddes förrän 1990. I gavelspetsen sitter ett återanvänt 1700-talsfönster som troligen har suttit i samma position som det på den andra parten. Fönstren nere har förstorats vid övervåningens tillkomst, men sitter i samma positioner, bla är det typiskt med en blind baksida på vardagsstugan, här stod de väggfasta sängarna och de tätt sittande fönstren på gaveln. Taket är täckt med kalkstensflis från Millklint nära Torsburgen.

Från 299 kr

Karaktärsfullt porträtt av Axel Sparre. Född på Vinäs slott i Västra Ed 1839 som son till baron Casimir Sparre och dennes hustru, grevinnan Carolina Lewenhaupt. Familjen fick östgötsk anknytning genom faderns förvärv av Lambohovs säteri söder om Linköping år 1850 och rusthållet Hjälmsäter i Örtomta socken år 1856. När föräldrarna bröt upp från länet för att flytta till Västervik 1859 var Axel redan inskriven som kadett vid Karlberg och därmed utflugen och egen. Efter sin militära utbildning tjänstgjorde han från sommaren 1861 en kortare tid vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Redan 1862 förflyttades han till Andra livgardet i Stockholm, nådde löjtnants grad och begärde avsked 1875, vilket han sedermera beviljades med kaptens grad. Hans håg stod ändå till konsten. Vid sidan av sitt militära arbete var han från år 1866 inskriven vid Konstakademien. Efter examen följt av studieresor till Düsseldorf och Paris kom han att bli erkänd inom främst genre- och historiemåleri samt porträttkonst. Under perioden träffade han sin blivande hustru, Emma Munktell, som även hon bedrev konststudier i nämnda studieorter. Efter en period som ägare av Tranbygge gård i Uppland blev Axel Sparre från 1880 ånyo boende i Östergötland. Platsen var godset Sörby i Örtomta socken och här blev han kvar tillsammans med hustrun och dottern Märta tills de år 1885 bröt upp för ny tillvaro i Göteborg och vidare åter till Stockholm. Efter makarnas skilsmässa 1891 återfinns Axel på ett flertal bostadsadresser i Stockholm tills han i mars månad 1906 flyttade till Linköping för en plats i en yngre brors hushåll. I slutet av år 1909 bröt denne kringflyttande man upp en sista gång och bosatte sig i Östra Eneby församling i Norrköping. Här avled han den 23 oktober 1910. Han var då skriven som boende på Leonardbergs pensionat.

Från 299 kr

Selma Widoff i linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm ateljé något av 1860-talets första år. Född 1842 i Kaga och där boende i Sättuna, är hon således runt 20 år på bilden och har livet framför sig. Likafullt har hon upplevt prövningar. Ännu inte fyllda 4 år hade hennes mor dött i vattensot, ett av tidens många gissel. Fadern hade vidare gift om sig med en äldre syster till sin första fru, men även hon dog inom kort i en annan av tidens plågoris, lungsoten. Fadern kom att gifta sig en tredje gång och vi är då närmast framme vid tiden för bilden. Det tredje äktenskapet varade till faderns död maj månad 1870. Selma var då ännu skriven i Kaga men uppges vistas i Herrberga, där en äldre bror ägde och drev Forsa södergård. I Herrberga, eller annorstädes, träffade Selma under alla omständigheter sin blivande make i Carl Anders Emil Wettergren, som arbetade som inspektor i bruksorten Svabensverk i sydvästra Hälsingland. Där satte de bo och i november månad 1880 fick de sonen Karl Axel August, som kom att bli makarnas enda barn. Efter knappa 10 år bröt de upp från Hälsingland för att flytta till Linköping, där de bosatte sig i en våning på adressen Drottninggatan 22. Efter nya tio år lämnade makarna Linköping för ny tillvaro i Uppsala, som kom att bli deras sista gemensamma hem. Maken avled i Uppsala 1906 och någon gång därefter flyttade Selma som änka till Stockholm. Hon fick ett långt liv. Hon somnade in dagar före sin 93-årsdag. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.

Från 299 kr

Porträtt av fröken Elisabeth "Betty" Sandin. Född och uppvuxen i Linköping som dotter till spannmålshandlaren Carl Johan Sandin och makan Christina Elisabeth Boman. Efter faderns död 1877 flyttade Betty som mamsell till makarna Bror Philip Helling och Vesta Teresia In de Betous gård Binklinge i Södermanland. Här blev hon kvar till sommaren 1882 då hon fick anledning att flytta hem till sin mor i Linköping, som nu hyrde bostad vid Drottninggatans västra ände. Efter ett par år bröt hon upp för tjänst som guvernant till makarna greve Carl Fredric von Hermansson och Adéle Recka Leonara Michaelssons fyra döttrar. Makarna var ägare till godset Färna i Västmanland. Från 1887 innehade hon samma tjänst för barnen till Axel Dickson och hans andra hustru Mehetabel Percy Austin, som vid tiden förvaltade godset Skeppsta i Södermanland. Rimligtvis var det den tjänsten som gav henne förtroendet att från 1891 bli privatlärare till makarna James Fredrik och Blanche Dicksons enda barn, dottern Blanche Charlotte Eleonore som lystrade till samma förnamn som sin mor. Förutom våning i centrala Göteborg köpte paret vid tiden för Bettys anställning även Tjolöholms herrgård söder om Kungsbacka. Herrgården kom senare att rivas för att främst genom Blanche Dickson den äldres försorg ge plats åt dagens magnifika och välbesökta Tjolöholms slott i engelskinspirerad tudorstil. Makarna Dicksons anglosaxisk börd och nära anknytning till Storbritannien kom även att ge Betty skäl och möjlighet att 1893 flytta till London. Bettys tid i England har inte kunnat följas inom ramen för denna presentation. Hon påträffas åter i de svenska arkiven den 29 december 1897. Hon hade kort före lämnat London för ny lärartjänst hos änkefru Edelstam i Stockholm. Så när som på en kortare tid i Östertälje blev nu Stockholm Bettys bostadsort till sin bortgång 1930. Som lärarinna förblev hon enligt tidens konvention ogift livet genom.

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Nybro Köpings Tändsticksfabriks säkerhetständstickor" Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Nybro Köpings Tändsticksfabriks paraffinerade säkerhetständstickor utan svafvel och fosfor." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Punchs dog Toby." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Interiör från packrummet på Kalmar Nya Tapetfabrik. Kalmar Nya Tapetfabrik hade sitt ursprung i Gränna 1867. Tillverkningen flyttades till Kalmar 1882 där en byggnad uppförts på Fabriksgatan. Mitt emot byggdes Sandbäcks Kakelugnsfabrik och dessa två fabriker gav gatan sitt namn. Det ursprungliga namnet på fabriken var J. P. Johanzon & Co, Kalmar Tapetfabrik. Johanzon fick så småningom en delägare, Carl Johansson. Rörelsen utvidgades och under 1885 köptes det in många nya moderna maskiner. 1888 såldes fabriken till John Schwartz, som efter en tid fick två nya delägare, Christian Hofverberg och Robert Biesenbach. Tre år senare sålde Schwartz sin andel till Hofverberg. Tapetfabriken ombildades 1902 till aktiebolag med namnet Kalmar Nya Tapetfabrik och Hofverberg som VD. I början på 1900-talet arbetade där ca 40 personer. Vid förra sekelskiftet producerade man årligen ca 1 200 000 tapetrullar. Fabriken ödelades vid en brand 1912 men återuppbyggdes. När Hofverberg avled 1916 blev Isak af Ekenstam ny VD. Fabriken fick ett fint renommé 1918 när den blev kunglig hovleverantör. Ernst Lindh övertog K. 1921 och senare kom sönerna Björn och Ulf att driva företaget. Fabriken flyttade 1939 till ett nybyggt industrihus vid Södra vägen, ritat av arkitekt Gösta Gerdsiö. Anläggningen byggdes till 1945 och 1960. K. utvecklades till en av Europas modernaste och som mest var ca 70 personer anställda. En del av produktionen gick på export. Man använde sig av varumärket Calma tapeter. K. drev även två affärer, en på Fabriksgatan och en kemikalieaffär i Odd Fellowhuset. År 1970 köptes K. av Tapetinvest AB och ingick så småningom i ECO Tapeter AB. Produktionen i Kalmar upphörde 1971. Sedan 1972 finns dansrestaurangen Sandra i de tidigare fabrikslokalerna. Källa:Kalmar Lexicon

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Nybro Köpings Tändsticksfabriks paraffinerade säkerhetständstickor utan svafvel och fosfor." Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Tändsticksetikett från Nybro Tändsticksfabrik, "Nybro Köpings Tändsticksfabriks säkerhetständstickor" Handlanden Johannes Petersson i Gräsgärde var först att starta en tändsticksfabrik i Nybro på 1860-talet. Den fabriken var nerlagd 1873 när apotekaren Carl G Fohlin tog initiativet till nästa fabrik som bar namnet Nybro Tändsticksfabrik AB. Den fabriken var belägen i byn Göljemåla i Madesjö socken. Fabriken drevs fram till 1878 då bolaget gick i konkurs. Alldeles i jämte den gamla fabriken byggdes 1876 en annan tändsticksfabrik av Ludvig Möller från Kalmar. Fabriken som endast tillverkade fosfortändstickor med ett tjugotal anställda, blev inte långvarig och 1878 gick den också i konkurs. Nu är det dags för nya ägare att träda in på arenan. 1879 rekonstruerades tändsticksfabriken av en ny styrelse med Gustav Ohlsson i Brånahult och P C Jonsson i Östra Bondetorp samt J G Blomdell som också var disponent. De köpte in Möllers konkursbo men ganska snart lades tillverkningen ner och flyttades till huvudfabriken straxt norr om blivande Långgatan. Under J G Blomdells ledning stiftades ett aktiebolag som med framgång drev tändstickstillverkning vid Nybro Köpings tändsticksfabrik. (Nybro Säkerhetständsticksfabrik, 1881)Tillverkningen var nu endast säkerhetständstickor. Fabriken överläts så småningom till N Simonsson, Nybro och disponent A Ekendahl, Uppsala. 1913 såldes fabriken till Kreugers tändstickstrust AB Förenade Tändsticksfabriker. Fabriken lades ner efter något år. Fabrikens lokaler användes sedan av Orrefors sliperi, Engströms Formgjuteri och senast från 1932 Nybro Svarveribolag. De gamla industribyggnaderna vid Långgatan i Nybro och som inrymde tändsticksfabriken revs på 1970-talet. I en trossbotten fann man tändsticksaskar från hela tändsticksepoken och kunde glädja samlarna av askar och etiketter i Nybro. Man fann också den speciella trämall som användes vid askvikningen i hemmen kring sekelskiftet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/nybro_tandsticksfabrik.htm)

Från 299 kr

Strömdalen "ladan". Augusti 1945. Värdshuset låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen. Många Gävlebor minns ännu danserna, soldatfesterna och sommar-teatern. Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, då om-fattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns en lada som förvandlats till dans-palats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter, hade expedition och möteslokaler i huset. Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytte-rörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världs-kriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset. Under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund. Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populär. 1952 startades en friluftsteater som spelade lustspel på somrarna. 1957 upphörde verksam-heten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum. Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och en vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen legat. Runt framsidan och ena gaveln en veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vin-handel AB och arrenderades av olika källarmästare, däri-bland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävle-historia (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Från 299 kr

Strömdalen "ladan". Augusti 1945. Värdshuset låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen. Många Gävlebor minns ännu danserna, soldatfesterna och sommar-teatern. Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, då om-fattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns en lada som förvandlats till dans-palats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter, hade expedition och möteslokaler i huset. Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytte-rörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världs-kriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset. Under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund. Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populär. 1952 startades en friluftsteater som spelade lustspel på somrarna. 1957 upphörde verksam-heten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum. Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och en vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen legat. Runt framsidan och ena gaveln en veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vin-handel AB och arrenderades av olika källarmästare, däri-bland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävle-historia (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Från 299 kr

Strömdalen "ladan". Augusti 1945. Värdshuset låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen. Många Gävlebor minns ännu danserna, soldatfesterna och sommar-teatern. Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, då om-fattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns en lada som förvandlats till dans-palats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter, hade expedition och möteslokaler i huset. Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytte-rörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världs-kriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset. Under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund. Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populär. 1952 startades en friluftsteater som spelade lustspel på somrarna. 1957 upphörde verksam-heten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum. Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och en vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen legat. Runt framsidan och ena gaveln en veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vin-handel AB och arrenderades av olika källarmästare, däri-bland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävle-historia (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Från 299 kr

Strömdalen "ladan". Augusti 1945. Värdshuset låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen. Många Gävlebor minns ännu danserna, soldatfesterna och sommar-teatern. Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, då om-fattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns en lada som förvandlats till dans-palats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter, hade expedition och möteslokaler i huset. Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytte-rörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världs-kriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset. Under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund. Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populär. 1952 startades en friluftsteater som spelade lustspel på somrarna. 1957 upphörde verksam-heten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum. Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och en vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen legat. Runt framsidan och ena gaveln en veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vin-handel AB och arrenderades av olika källarmästare, däri-bland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävle-historia (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Från 299 kr

Strömdalen "ladan". Augusti 1945. Värdshuset låg mellan nuvarande Silvanum och Strömvallen. Många Gävlebor minns ännu danserna, soldatfesterna och sommar-teatern. Tidigare hölls möten och föredrag av kända socialister vid värdshuset sedan arbetarrörelsen i Gävle 1904 köpt det för att förvandla fastigheten, då om-fattade drygt 18.000 kvadratmeter, till folkpark. Utöver huvudbyggnaden fanns en lada som förvandlats till dans-palats, kägelbana och musikpaviljong. Dess nya funktion invigdes 1905 med tal av Hjalmar Branting, senare gästades värdshuset av andra socialdemokratiska agitatorer som Kata Dahlström, August Palm och Fabian Månsson. Arbetarrörelsen drev restaurangen och arrangerade teaterföreställningar och konserter, hade expedition och möteslokaler i huset. Värdshuset såldes 1911 till Gävle stad som överlät skötseln till skarpskytte-rörelsen, senare privata arrendatorer. Då första världs-kriget bröt ut 1914 stängdes värdshuset. Under en tid användes dansladan som sjukhus för soldater som drabbats av röda hund. Efter kriget blev Strömdalens värdshus åter dansrestaurang och var i många år mycket populär. 1952 startades en friluftsteater som spelade lustspel på somrarna. 1957 upphörde verksam-heten och det slitna huset revs 1958 då tomtmarken behövdes för bygget av Silvanum. Det ursprungliga värdshuset byggdes 1888 av trä i två våningar och en vindsvåning på den plats där bondgården Strömdalen legat. Runt framsidan och ena gaveln en veranda för sommarservering, i parken låg två kägelbanor och en musikpaviljong (som revs i början av 1950-talet). Huset brann 1894, och året därpå invigdes en ny byggnad med annan utformning, ritat av arkitekten Hugo Rahm. I nedre våningen inreddes en stor matsal med estrad, en väggmålning av målarmästare Bylander med de fyra årstiderna som motiv prydde salen. Byggnaden såldes 1898 av Strömdalens Värdshus AB till Zetterströms Vin-handel AB och arrenderades av olika källarmästare, däri-bland Carl Johan Berglund, tills den såldes 1904. Från Gästrikland 1991-1992; Sterner, J: Gatunamn och Gävle-historia (Från Gästrikland 1997); Sjöström, V, med flera: Minns du det än.

Från 299 kr