Midsommar Överallt arrangeras lokala midsommarfiranden. Vid en släktträff i det nybyggda fritidshuset i Digesgård 1977 skulle det dansas på midsommarafton och på midsommardagen ordnades en tipspromenad. Då väcktes tanken på att också bjuda in de närmaste grannfamiljerna. Det blev starten på en tradition som höll på i 32 år, fram till 2009. Under 25 första åren ledde Lars Wikander midsommardansen och lekarna kring midsommarstången. Därefter tog grannfamiljen Asplund över.Efter de första två åren på strandheden i Digesgård bjöd familjen Tore och Marita Gunnarsson i Digesgård under de kommande åren in firandet till sin gårdsplan. Från att ha varit en handfull familjer kom nu 100-150 besökare från alla håll i Digesgård. Bild 1 Anslag om midsommarfirandet sattes upp runt om i Digesgård. Bild 2 Och publiken strömmade till från alla håll Bild 3 Midsommarstången kläddes på förmiddagen. På eftermiddagen restes den efter inmarsch på gården då man sjöng "Vi går över daggstänkta berg". Detta firande är från 2006. Bild 4 Ringlekarna avlöste varandra. Mormors lilla kråka, Vi äro musikanter, Små grodorna... Bild 5 Även om Lars Wikander avgått som lekledare fanns det två inslag som han ledde alla 32 åren. Det ena var "Huvud, skuldra, knä och tå" som var en gymnastisk övning som började lugnt och slutade i rasande tempo. Det här minns barnen! Bild 6 och 7 Det andra inslaget var den avslutande "Raketen" som skickades i väg i två exemplar.
Från 299 kr
Foto av syster Hulda hos Kassman i Norrköping sittande vid ett bord (enligt text skriven i albumet).Text på framsidan: "Skulle ärmarna vara vida kan du ju låta en kappsömmerska sy in dem, det är ju bättre än att de äro för trånga. Du använder väl vita kragen för jag har ej satt något på kragen. En glad Pingst". Text på baksidan: "Kära syster, jag skickar nu dräkten, hoppas du blir belåten. Jag har sytt den efter en ny modern modell, min dräkt är ju gammalmodig. Tycker du ej om kragen så kan du ju till ett annat år sätta på ...krage, men dessa äro så moderna. Skulle du ej vilja ha den får jag öfvertaga och du får mitt tyg istället. Skulle kjolen vara för trång så släpp ut i sidorna, men han är så vid åt mig så jag tror han ska räcka till. Jag kan ej bli ledig i pingst vi får främmande så vi träffas väl hemma i sommar. Här ser du syster sitter i salen och dricker kaffe. Det är bra men nog ser du vem det är, hälsningar Hulda".
Denna boplats bebyggdes (återbebyggdes?) omkring 1870 av Olof Jakob Jakobsson född 1841 från Domerave i Rone, gift 1867 med Maria Dorotea Andersdotter född 1842 från Hemmor. De bodde några år vid Hemmor, men flyttade sedan hit upp och byggde huset vi ser. Det är en ofullständig parstuga bestående av två små rum på var sida om skorstensstocken och med en liten farstu hitåt och ett minimalt kök mitt på baksidan. Huset är välbyggt i tidens stil och klätt med papptak. Jakobssons fick hela 7 barn, men redan när de var små stack han till Amerika. Tre av barnen gav sig också iväg till Amerika, som så många andra Laubor. Några barn flyttade till Stockholm. Maria Jakobsson kallades både "änkan" och "madam", kan det sistnämnda namnet ha någon parallell till "Madam" Söderlund på Gotska Sandön? När hon dog övertog dottern Johanna Jakobsson född 1875 stället. Hon sålde det 1946 till Masses dotter Maja Klintberg, som i sin tur sålde det 1947 till Martin Klint i Visby. Sedan tog sonen Lars Klint och hans hustru Birgitta över. Efter deras död ärvdes stället av dottern Lise-Lott Klint och hennes man Berni Gumauskas från f d Öbergs lilla gård alldeles bredvid. På bilden ser vi sannolikt "madam" Maria Jakobsson 70 år och möjligen dottern Johanna 37 år.
Sjömannen Carl Daniel Hansson Norrby född 1820 från Gumbalde gifte sig 1844 med Christina Hansdotter från Snausarves ursprungspart. Tydligen var Carl Daniel ihop med Christina långt innan de gifte sig, för redan 1838 lär han ha byggt bostadshuset på mark tillhörigt hennes föräldrahem. De fick 4 barn, varav yngsta dottern Margareta Carlsdotter född 1855 tog över, gift 1881 med Carl Oskar Pettersson född 1852 från Hallsarve och de fick också 4 barn. Sonen Edvin Pettersson född 1885, tog sig namnet Norrby efter morfar, köpte stället av sin mor 1916 och byggde smedja där redan 1910. Han var gift 1912 med Olga Pettersson född 1889 från Garde. Även de fick 4 barn och det blev sonen smeden Evert Norrby som tog över, gift med Margit från När (?). På bilden ser vi bostadshuset som Carl Norrby byggde 1838, ett välbevarat bulhus under faltak. Det huset utgör ännu stommen i dagens hus, som mera har karaktären av snickarglädjehus. T h ser vi ett brygghus och sedan en liten bulladugård med en bod på borte gaveln. Smedjan är ännu inte byggd, uppfördes den på hösten?
Bernhard Aurelius föddes in i en släkt med påfallande många kyrkomän. Född i ett prästhem i Gamleby påbörjade han sina högre studier vid Linköpings gymnasium och gick därefter vidare för teologisk utbildning vid Uppsala universitet. Där avlade han examen 1860 och prästvigdes året därpå. Därefter följde tjänst som vice pastor i Risinge, Vånga, Stora Åby och Vreta kloster, innan han år 1867 erbjöds platsen som komminister i Hannäs. Efter tre år i den befattningen öppnade sig en ny möjlighet för honom. I Åsbo hade den åldrige kyrkoherde Borre avlidit och i oktober månad 1870 installerade sig Aurelius som församlingens nya prästman. Precis inflyttad gifte han sig med Sigrid Elisabet Matilda Peterson, bördig från Vreta kloster. Äktenskapet kom upplysningsvis att bära sex barn, varav fyra överlevde barnåren. Ur ett herdaminne får vi även veta något om de karaktärsdrag Aurelius bar. Där lovordas han som en synnerligen god präst med ett föredömligt uppträdande mot församlingsborna, vilka särskilt uppskattade hans drag av frid, godmodighet och låga anspråk. Dock kunde han enligt en församlingsbo vara "lite sinksammer på predikstoarn å ve husförhöra", men det får vi förmoda att de flesta hade överseende med. Bernhard Aurelius avled i Marstrand i samband med en badresa sommaren 1881.
Porträtt av fröken Maria Siegbahn. Född i Ölmstad församling 1804 som dotter till ingenjören tillika skolinspektorn Clas Erik Siegbahn och makan Anna Christina Liedbeck. Från november månad 1822 finner vi henne som demoiselle i häradsprosten Sandvalls hushåll i Järsnäs prästgård. Redan påföljande vår flyttade hon till Adelöv där kyrkoherdeparet Liedzén-Brun öppnat sitt hem. Därefter följde ett par decennier med liknande uppehällen på platser i Jönköpings län som här inte är platsen att närmare redovisa för. Vi stannar istället till vid nådens år 1847. Först då fick fröken Siegbahn östgötsk anknytning när något fick henne att som mamsell ta tjänst vid Renstad säteri i Svanshals. Nästa anhalt i länet för Maria blev Ödeshög där en yngre bror arrenderade Hedins färgeri, följt av flytt till ännu en bror, denne kyrkoherde i Skeda. Man skrev då år 1863 och här blev hon kvar tills broderns död 1892 och därmed tvingades hon flytta från tjänstebostaden. Sina sista år i livet tillbringade hon i Linköping. Där avled hon den 25 april år 1900.
Gamla Katrinas stenstuga. Katrina berättar för fotografen: "Vi haddet så svårt i ungdomen, gubben å ja. Far feck jöra dagsverke te tre bönner i bun å deres öjegränser stötte innte vår löcka. Alla sa att ho hörde te deres äjer. Sommra geck, å far kunne inget tjäna. Så ble dä lantmäteri i bun, som skulle skeftas. Far passa på och feck följa lantmätarn mä stånga, men så kom bönnerna å velle han te hjälp. Dä geck lantmätarn ente på. Far talte då om förn, hur dä va, och hur svårt vi haddet. "Om du sköter däk fint hos mäta, Nisse, så sa ja hjälpa de nära reser".När skeftet va slut kom lantmätarn hem en kväll å sae te gubben, "När nu alla handlingar vuent laja kraft, har ja gitt däk ett litet fideikommiss, som ingen mer än vår Herre kan ta ifrån däk. När sen kartera kom kunne inte bönnerna få faj ína å ingen å dom tordes rita dit a i sina ajer på karta si, dä hadde vart förfalskning. Så vår löcka finns ente på Sveriges karta". Knagges stuga låg intill soldat Sabels ställe under Kullagärdet.
Gården Karlshem i Västerås-Barkarö. Bilden visar syskonen Britta och Anders på trappan till huset Margretehill i Norberg dit givaren och hans föräldrar och syskon flyttade 1926. I lådan där glasplåten påträffades fanns skrivet: "Britta och Anders taget 28/3 1929". Givaren berättar: "Britta var 13 år och Anders ett och ett halvt år. Barnen sitter på kökstrappan och bakom fanns ett hönshus. Mamma hade öppnat pensionat i huset och Britta hjälpte till. Far hade rakstuga men det räckte inte till ordentligt att täcka kostnaderna för huset. Man hyrde ut ett par rum på bottenvåningen och fyra på övervåningen. Det kostade 2 kr natten att bo där. Man kunde också äta middag vid 12-tiden. Då åt vi också. Och vi hade matgäster från byn också. Ofta var det marknadsfolk och bussresande som kom som tyckte att det var för dyrt att bo på hotellet. Det kom också folk ända från Stockholm som var i Norberg på semester. När direktörerna kom hade pappa bråttom hem från rakstugan för då satt de och pratade i trädgården och det tyckte han var roligt!"
bilder, fotografi
ingenjör, gatubild, ingenjörer, vykort, gatubilder, stadsgata
Portalen till von der Lindeska huset, Västerlånggatan 68.
fotografi
Anna Hasselberg sitter för ett fotografi, taget antingen år 1925 eller 1926. Fotografens adress står tryckt på framsidan, snett ovanför de handskrivna årtalen. Det står: "K. Stafsing Jungmansg. 5 Göteborg." Vi ser att hon sitter på en pinnstol, med det ena benet ovanpå det andra samtidigt som hon håller runt höger handled med sin vänsterhand. Bakom henne står två mindre blomsteruppsättningar bakom henne. Till höger om henne står en blombukett i en glasvas, ovanpå ett vitmålat konsolbord och till vänster om henne står en krukväxt ovanpå en piedestal. Konsolbordet är dessutom ett hyllplan med böcker uppradade och under blomvasen ligger en vit bordsduk pålagd. Att fotografiet är taget 1925 eller 1926 går att gissa sig till utifrån hennes frisyr som är klippt enligt tidens mode och det snitt som hennes dräkt har.
Avskrivet från medföljande papper: "Gamla torget och Störtfjället sedda från Fäberget. Fotografi från 1870-talet (publicerat i Faesbiaergha nummer 5, 1935, sidan 35). Skrivet av lokalhistorikern dr. Lars Gahrn. Fotografiet visar en avfotograferad tavla som den lokale konstnären Knut Berg har målat. Hans signatur syns längst ned till höger i bild tillsammans med ett nummer. Det står: "K Berg 13". Vad talet står för är oklart. Viktualieföreningens affär och sedermera brandstation och garage för polisbilar, syns till vänster i periferin. Forsebron syns till vänster på bilden och vid foten av den syns baksidan av det hus som har varit spruthus för Mölndals brandkår fram till 1935, innan man flyttade verksamheten. Till vänster om det järnstaket som leder till Forsebron, ser vi delar av ena kortsidan till byggnad 213.
Ateljéporträtt av Bib Adelsköld. Hennes egna kommentar om bilden: "Stockholm 1900 "Amaranthen". Vitt siden, mjukt blankt guldskärp af "min brors uniformsskärp", hvita cgiffonärmar, hvit chiffonkjol med volang under klänningenm små guldskor. Tappade nästan underkjolen då jag just skulle niga för "Farfar" = kung Oscar. Jag klef ur underkjolen och tog den på armen och då spelade musiken upp: "Lotta, Lotta tappar kjolen, laga att hon inte tappar mer" - och alla sjöng!!! Så dansade vi fram till "Farfar Oscar" och öfrig Kunglighet, stannade och bockade och neg. Det var i Grand Hotells fästvåning. Bib Adelsköld 18 år. Detta foto togs när jag satt mellan tagningarna. Då jag såg copian till detta profkort köpte jag plåten och slog sönder den."
Ungdomsporträtt av fröken Alida Larsdotter. Född 1857 och uppvuxen på Kottebo rusthåll i Ulrika som dotter till rusthållare Lars Magnus Olofsson och makan Margaretha Larsdotter. Likt de flesta före vår tid var hennes barndom kantad av dödsbud. I dagarna runt hennes egen födelse dog två systrar, sannolikt i den rödsotsepidemi som drog över Östergötland 1857. Den yngre systern, 7-åriga Christina Sofia, dog blott två dagar efter Alidas nedkomst. Den äldre systerns hemkallan lät vänta på sig i ytterligare några dagar. Dessförinnan hade två bröder i späd ålder insomnat med något års mellanrum. Tidsskillnaden gav föräldrarna för övrigt möjlighet och vilja att ge dem samma namn, Nils Victor. Åter till fotografiet har vi skäl att se en tillitsfull Alida. För hennes överlevande syskon hade det ordnats respektabla yrken och själv såg hon fram mot det egna bröllopet. I december 1887 beseglades det tillsammans med Anders Gustaf Olsson, hemmansägarson i Lilla Farsbo.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.