En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Från 299 kr
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Delar av schakt H nedanför östra delen av borgkullen vid Rumlaborg i Huskvarna. Fotot är taget i samband med arkeologiska undersökningar sommaren 1937. Huskvarna hembygdsförening bedrev undersökningar vid borgen vid flera tillfällen mellan 1931 och 1942 och på bilden syns rester efter en träpalissad som genom undersökningarna kunde urskiljas på flera platser längs med borgkullens kant.
Härad 82:1
Härad 72:1
Dräktspännen, s.k. fibula, funna vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Fyndnummer: JM55938:111, :119, :70, :142, :96, :118, :63 och :145. 111: Armbortsfibula i järn med hög båge med rombiskt tvärsnitt. Äkta spiral. 119: Dekorerad korsformad fibula i brons, i foten ett djurhuvud. Dekor på bågen i form av fem längsgående rader av prickar och tvärstreck. Cirkeldekor på tvärarmens mittplatta. Tvärarmens knoppar består av polyedriska knoppar med triangelformade dekor. 70: Armborstfibula i brons, högt svängd bandformad båge och avbruten tvärarm. Tvärstrecksdekor på bågen. Hög nålhållare. 142: Del av armborstfibula i brons med hög båge. Del av nål. 96: Korsformad bronsfibula med nål av järn. 118: Korsformad fibula i brons med åsad båge. Tvärstrecksdekor på den något utåtsvängda foten. Tvärarmen avslutas med knoppar i resp. ände. 63: Armborstfibula i järn med hög båge, avbruten fot. 145:Båge och koprsarm av fibula i brons. Tvärstrecksdekor på armarna samt ett fragment av järnnål.
Härdgropar på rad undersöks vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även JMF.00307-2.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (nederst) och en rektangulär stensättning (överst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var mellan 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-18 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Hus/källare som framkommit vid en arkeologisk undersökning i kvarteret Abborren i centrala Jönköping. På bilden syns syllstenarna tydligt. Vid den bortre kortsidan syns en tröskelsten. Det mörka lagret invändigt har kommit sig av att källaren, kort efter byggandet, verkar ha fått problem med fukt och säkert även periodvis stående vatten. Som en lösning lade man först in flera lager av sand och trägolv men även detta drabbades av fukten. För att råda bot på detta permanent, hämtades använda gjutformar i bränd lera och lades på som ett tjockt golvlager. Lagret som var uppblandat med kol och sot var upp emot 0,3 meter tjockt. Golvnivån höjdes så mycket att en ny ingång måste göras och det är denna som syns vid tröskelstenen.
Härdgropar på rad vid en arkeologisk undersökning i Råby utanför Skärstad i Jönköpings kommun. Totalt framkom arton härdgropar, varav sjutton låg i en nord-sydlig rad över en 64 meter lång sträcka. Dessa var fördelade i tre grupperingar med ett smärre avstånd emellan. Majoriteten av härdgroparna var ovala eller runda i formen. Djupet varierade mellan 0,13 och 0,4 meter, längden var mellan 0,68 och 1,75 meter och bredden från 0,42 till 1,5 meter. Veden hade lagts i botten av en grävd grop och ovanpå kolbädden hade stenar packats för att fungera som värmekällor för t.ex. matberedning. Det har alltså inte varit frågan om några öppna eldar utan snarare utnyttjande av glödbädden för varmhållning. Dateringsprover från härdraden placerar den i perdioden 900-700-tal, dvs yngre bronsåldern. Se även bild JMF.00307-3.
Två stensättningar, anläggning 10 (nere) och 11 (uppe till vänster) som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 10 var en rund stensättning, 3,2 meter i diameter, som bestod av en gles, fragmentarisk kantkedja av kantställda stenar, varav flera rubbade ur ursprungligt läge. Inom stensättningen fanns spridda brända ben, keramiskärvor, en nål av järn samt harts. I anläggningen fanns även en brandgrop med fynd av brända ben och keramik. Den osteologiska analysen visade att benen kom från en individ mellan 10 och 44 år gammal. Datering 480-540 e.Kr. Anläggning 11 var en rektangulär stensättning, 1,4x1,2 meter stor. Den bestod av en kantkedja av ett tiotal stenar lagda i en närmast kvadratisk stenkrets. Fynd gjordes av keramik och inom anläggningen fanns en grop med ett närmast intakt lerkärl och spridda brända ben. Dessutom framkom ett kamfragment av horn.
En stensättning, anläggning 25, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggningen var en kvadratisk stensättning, 6x6 meter stor innehållande en järnåldersdös samt ett brandlager. Inom stensättningen framkom brända ben, keramik, ett silverhänge, en märla av järn, en bronsnit och ett oidentifierat järnföremål. Brandlagret sträckte sig delvis utanför kantkedjan och i det framkom keramik, två fragment av en bronsfibula, två bronsnålar samt en järnnit. Järnåldersdösen bestod av en stenkista med tre sidor, ca 1x1 meter stor samt en täckhäll. Öppningen var åt söder. Här hittades brända ben, keramik, en troligt vikt av brons samt två oidentifierade järnföremål. Osteologisk analys av benen visade på en individ mellan 35 och 64 år. Datering 735-770 e.Kr. Anläggning 25 finns även med på foto JMF.00318-24.
En kvadratisk stensättning, anläggning 3 (överst) och en rektangulär stensättning (nederst), anläggning 4, som framkommit vid en arkeologisk undersökning av ett gravfält i Byarum i Vaggeryds kommun. Anläggning 3 var 2,5x2,5 meter stor och i den gjordes fynd av brända ben, keramik, en nit av brons och järn samt ett oidentifierat järnsstycke. med sydport. Under en locksten i anläggningen fanns en skålformad brandgrop som, blandat med kol och sot innehöll brända ben, keramik, ett fibulafragment, en bronsnit samt harts. Den osteologiska anlysen visade att benen kom från en individ som var mellan 18 och 44 år. Datering 320-440 e.Kr. Anläggning 4 var 1,7x1,2 meter stor och innehöll spridda brända ben och en brandgrop vari fynd av brända ben, ett beslag av järn och pärlor av glas gjordes. Den osteologiska analysen visade att benen kom från ett barn som var 0-7 år gammal. Anläggningarna finns även avbildade på foto JMF.00318-17 och anläggning 3 även på JMF.00318-16.
Serie om 13 fotografier som visar den arkeologiska undersökningen av kokgropssystemet i Stretered, Kållered, våren 1998. Kultplats från bronsålder–äldre järnålder. Sammanlagt undersöktes 132 kokgropar som sträckte sig över en 250 m lång sträcka på krönet av en grusås. Kokgropssystemets norra del bestod av tre rader, medan det mot söder övergick till en rad.
Tre män fotograferade i samband med den arkeologiska undersökningen vid Rumlaborg i Huskvarna sommaren 1934. I främre delen av bilden syns en framgrävd stenpackning. Personen till vänster är fil. stud. Anders Lindahl som står vid ett avvägningsinstrument. Personen som håller i lattan är troligen skoleleven Gunnar Hellman medan personen med spaden inte har kunnat identifieras.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.